Tuffast av alla.

Pretty please!

2012-02-04T18:41:00.003+01:00

Hej hej. Det krånglade lite med rss och att länka till nya bloggen i blogglistorna. Här är adressen ni klistrar in för att länka till nya. Jag blir jättejätteglad om ni orkar/vill göra det!

http://feeds.feedburner.com/Djungelturmmanse-TuffastAvAlla

En era är över. En ny börjar.

2012-02-02T16:00:00.002+01:00

Okej alla vänner & fiender. Nu har jag bloggat här i en halv evighet eller närmre bestämt sen september 2008. Det är ett tag. Nu är det dags för förändring. Det har jag tyckt ett tag. Så när Martina från Djungeltrumman hörde av sig och frågade om jag vill flytta in hos dem sa jag: ja! Så nu finns jag här från och med... ja nu. Jag är dödligt tacksam för alla er som följt med här i alla år. Och jag skulle bli ännu mer dödligt tacksam om ni som länkar till mig orkar ändra adressen (och i readern såklart). Det skulle vara grymt! Jag vet att en del läsare försvinner på vägen nu. Det är väl smällar man får ta men jag hoppas att de flesta hänger på. Annars kommer jag sakna er mycket. I alla fall. Tusen tack för alla kommentarer. Jag tror att jag har världens bästa, roligaste och klokaste läsare. Jag har varit så förskonad från hatkommentarer och det gör bloggandet till en helt fantastisk sysselsättning. Okej. Men då ses vi på andra sidan! Puss på er!

Tofs-krönika.

2012-01-31T22:43:00.003+01:00

Det har publicerats en mindre bra krönika i Chalmers kårtidning "Tofsen". Jag orkade inte men Mikael gjorde det...

Min syster Sömmerskan.

2012-01-31T20:59:00.003+01:00

När jag pratade med mamma i telefon idag sa hon att Anna hade köpt fleecetyg för att sy nåt till sin hund Ella. Nu har jag sett bild på verken. Den lilla hunden ska alltså gå runt i en fleecekorvskinnsdräkt. Nästan bättre att frysa.

Nä, förlåt Anna. Det är jättefina dräkter du sytt! Och framförallt komiska.

Dimman.

2012-01-31T19:50:00.004+01:00

Eftersom vi är inne i Damages-dimman nu hinner vi inte se någon film. Jo vi var ju på bio härförleden (som jag väntat på att få använda det ordet). Men jag är sugen på att se The Interrupters som gick i SVT Dox. Den ska enligt mången källa vara väldigt bra. Den ligger kvar till den 16 februari.

M handlar efter ölkväll:

2012-01-30T22:10:00.004+01:00

Två kilo högrev och ett rör treo. Tack för inspirationen Johanna och D!

100 kg.

2012-01-30T21:09:00.002+01:00

Ska vi tänka lite på att min kompis Linn tog 100 kg i bänkpress häromdagen? HUNDRA KILO.

HERRE GUD.

M blev väldigt modstulen. Han tog tydligen 80 när han tränade som allra mest... FÖR TIO ÅR SEN.

Karaktär.

2012-01-30T20:26:00.001+01:00

M skulle köra "strikt som fan" vad gäller socker och allsköns fetter den här veckan. Efter middagen blev han sugen på semla. Men så sträckte han på sig och sa "nej, jag ska inte göra det mot mig själv". Fem minuter innan Biscotti stängde sa jag "men alltså... ska du inte köpa semlor ändå". Och sällan har jag sett honom få sådan fart. Tio minuter senare var han tillbaka med ett paket. Men från imorgon är det stenhårt. Yeah!

"Jag vill också ha en draaaakeeeee!!!"

2012-01-30T18:00:00.003+01:00

Vi maxade i helgen. Två muséer. Besök. Promenader hit och dit. Tåg till svärföräldrar och lite kalas. Det resulterade i ett blekt och utmattat litet S som fick stanna hemma idag. Ja, vi stannade hemma allihopa och städade, tvättade och såg "Draktränaren" i soffan. Bra dag. Mycket bra dag. Slö. Vi använde lekhagen också (badkaret - de var sysselsatta i 1 och en halv timme medan vi läste Fokus & bok).
...
Obs! Vi trodde att S:et hade feber och M började känna sig krasslig. Vi tog inte bara ledigt för att vi kände för det.

Kristin Lundells krönika.

2012-01-26T13:42:00.000+01:00

Läs!

Johanna.

2012-01-26T13:22:00.003+01:00

Johanna hann före med att blogga om det men jag gör det nu: vi drack öl häromkvällen. Det var skitkul. Ja visst. Fatta hur många fina och fantastiska människor man träffar via bloggen. Det är faktiskt smått otroligt. Den här öl-dejten har varit på gång ett bra tag men avstyrts x antal gånger på grund av... jag vet knappt vad. Det har kört ihop sig ovanligt mycket helt enkelt. Men nu hände det äntligen och jag hoppas (och tror!) att vi gör om det snart igen.

Och ja. Johanna är lika smart, rolig och snygg som man fattar att hon är om man läser bloggen. Gör det!

Damages.

2012-01-23T14:50:00.004+01:00

Vi har (äntligen) börjat kolla Damages. Den kommer bli en snabb serie. Igår pang pang pang pang pang. Fem avsnitt på raken och sen fick vi gå och lägga oss. På onsdag får vi hem säsong 2 så vi får väl sprida ut de kvarvarande på säsong 1 idag och imorgon. Om det finns nån kvar mer än jag som inte sett den: gör det. Den är grym.

Arne Dahl.

2012-01-20T12:29:00.003+01:00

Igår såg jag Arne Dahls "Ont blod". Varför jag gjorde det kan man ju fråga sig eftersom jag tyckte att "Misterioso" var ganska värdelös. Men nu gjorde jag det i alla fall. Den började. Och den började helt vanligt. Efter två minuter tyckte jag att det var väldigt rakt på. Och eventuellt att det var något litet frågetecken men jag bara läste lite vad historien handlade om och sen var jag med igen. Det visade sig när "första" delen var slut att jag av... tekniska skäl kanske sett andra och avslutande delen. Antingen hade de en våldsamt pedagogisk liten text om "Ont blod" på nätet eller så är den så förbannat dålig att det går bra att bara hoppa första delen, halvsova till andra och sen pang dags att sova (och ändå har man fattat allt). Bästa i filmen var annars när den rödlätte Magnus Samuelsson i sina komplett vansinniga brallor lite tufft sa "yeah yeah yeah whatever we are in Swiiiden now". Vi kan säga så här i alla fall: ni behöver inte se den.

Sånt jag gör.

2012-01-19T17:56:00.002+01:00

Handlar sen pasta för att det ska gå snabbt men bestämmer mig samtidigt för att göra tomatsås som måste puttra i en halv evighet. Barnen ligger i soffan och ser film. Jag har sprängande huvudvärk och längtar tills Mikael kommer hem och tar hand om mig.

5. Something you wore

2012-01-19T17:28:00.004+01:00

Ni vet hur det är. Vissa dagar är bara tysta. Som om man lindats in i vadd och bara hör saker på långt avstånd. Men man klär på sig och går ut. Precis som man ska. Och så orkar man bara precis det men inte mer. En sån dag är det. Häromdagen pratade jag med Kate om det där. Hur in i märgen ledsen man kan vara och sen när man möter grannen växlar man automatiskt över till det som vanligtvis är jaget utåt. Efter några sådana dagar är man trött. Och trött är jag nu. Men jag klädde på mig. Och gick ut. Precis som sig bör.

Kolla! Jag blev enbent också. Vilken dag!

Böcker.

2012-01-18T17:08:00.001+01:00

Apropå Jerring-priset som gick till Rolf-Göran Bengtsson...

2012-01-18T12:24:00.003+01:00

... och reaktionerna på det. Via Hanna hittade jag den här krönikan av filosofen och ryttaren Petra Andersson. Läs den.

Passa på.

2012-01-17T22:32:00.004+01:00

Eftersom Mikael är ute och dricker öl kanske jag ska fråga honom om gröna stolar när han kommer hem. Hoppas att han är trött och lite full (antagligen inte) så att han bara "eh ja jättebra idé!" till allt jag säger. Ska kanske messa och säga att han bör dricka några shots så passar jag på att få ja till knallig cerise matta i vardagsrummet också. Kom ihåg tjejer. Ett nej är inte alltid ett nej.

(Viktigt förtydligande: Skojade bara om det sista. Mer idiotisk krönika än den där från Nyheter 24 som cirkulerade förra veckan har jag sällan läst. Länkar inte pga orkar inte leta upp eller ge mer uppmärksamhet än så här.)

Bord.

2012-01-17T21:30:00.006+01:00

Det här högblanka lila bordet hos Dos Family fick mig att ändra planerna för vårt köksmöblemang. Vi ska låta spraylackera teakbordet och stolarna. Vitt och svart tänkte vi först men nu... Hallå! FÄRG! Lila. Hur snyggt som helst. Nu ska vi bara komma överens om vilken färg vi ska ha på stolarna också. Mikael tyckte rosa som på tripptrappen på fotot. Ibland chockar han mig. Men jag är inte den som är den. Visst. Rosa. Mycket fint. Eller kanske svarta och något tjusigt mönstrat tyg på sitsarna.
---
Nu blev jag lite osäker på om Mikael sa ja till lila. Det kan ha varit att jag sa ja åt honom och sen var så sjukt entusiastisk att han inte hann säga vare sig bu eller bä.
---
Äppelgröna stolar! Ja!

4. Letterbox

2012-01-17T16:03:00.003+01:00

Det är något konstigt med vårt brevinkast som gör att breven oftast fastnar sådär på sniskan. På fredagar när Fokus kommer är den alltid lite uppriven på framsidan efter att den fastnat. Det är väl något vi borde åtgärda men det kommer nog inte hända inom någon snar framtid.

En lista.

2012-01-17T13:16:00.004+01:00

Johanna skickade listan till mig så här kommer den.

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
2002. Då hade jag precis kommit hem från Berlin, flyttat till Göteborg för att plugga... sociologi (eller om det var etnologi då). Jag bodde i en liten studentlägenhet alldeles runt hörnet på Skanstorget och kände mig nog lite ensam ibland.

Nä det där kan ju inte stämma. Det var 2003 ovan hände. 2002 var så här. Vet ni hur sjukt detta är!? Jag gick på samma folkhögskola som jag gjorde förra året. Var ihop med en ålänning som nästan var 2 meter lång som älskade Bukowski, jag festade hur mycket som helst, satt i bibblan med mina vapendragare Emma, Kate & Linn och läste medicinböcker och ordstäv, fasade för att lämna den lilla bubblan där uppe på berget, läste överlag ofantliga mängder - både romaner och poesi, tror att det var här någonstans som jag började bli vuxen.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Då läste jag journalistik på folkhögskola och retade mig på idiotiska diskussioner, barnslig stämning i klassen och störde mig otroligt mycket på att ALLA i klassen pratade med mig som om jag vore hundra år äldre trots att det med vissa bara skilde ett år. För att jag har barn gissar jag. Mikael var fortfarande föräldraledig så vi hade många sköna dagar tack vare att jag gick i skola och inte arbetade. Det började bli dags för inskolning på förskolan och det kändes... skumt men gick fantastiskt bra (men jag var inte med).

3. Fem snacks du gillar
- Chips (dill, sour-cream, peppar)
- Snickers man gör själv!
- Sesamfröstänger
- Choklad
- Saltlakrits

4. Fem sånger du kan hela texten till:
Det verkar som att det bara är låtar från gymnasiet jag kan texter till så det är nog Ani Difranco, Ulf Lundell och Lars Winnerbäck. Vilket gäng...
Lars Winnerbäck - det mesta från 'Dans med svåra steg', 'Rusningstrafik' och 'Med solen i ögonen' troligen.
Ani Difranco - Tis' of thee
Ulf Lundell - Främlingar, Halvvägs till havet, (Oh lala) jag vill ha dig
Jo men nu minns jag Simon & Garfunkel - The boxer och Bob Dylans Hurricane också.

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
- Köpa lägenheten ovanför och under oss så att vi aldrig behöver flytta. Jag älskar att bo här och önskar att jag kunde göra det i många många år till. Samt installera enorm pool så att jag kan simma varje dag.
- Köpa massa kläder som inte skadat x antal människor och miljö innan de nått mig.
- Spara pengar till kidsen
- Som Johanna, kunna ägna mig åt projekt för att öka jämställdhet, fattigdomsbekämpning osv.
- Vara ledig och läsa en massa böcker och dricka dyra viner.

6. Fem dåliga vanor:
- Har lätt för att skjuta upp saker
- Kan inte bara ta en godisbit
- Kan bli orimligt arg för saker i hemmet (stök osv). Men iofs inte alltid dåligt Det kan också innebära förändring.
- Gillar verkligen inte att prata i telefon och undviker det i det längsta (privat inte i jobbet).
- Är en obotlig slösa.

7. Fem saker du gillar att göra:
- Att ha fredag hemma med god middag, gott vin, spela ett spel eller se en film eller bara lyssna på musik och prata.
- Dricka öl med kompis.
- Upptäcka ny musik som jag älskar (har dock blivit extremt lat så det händer sällan).
- LÄSA och ha läslust (inte alltid jag har det, långtifrån)
- Se på när ungarna leker och är lyckliga.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
- Foppatofflor.
- Hudfärgade/beigea kläder.
- One piece
- Lösa Levis-jeans kombinerat med löparskor (tänk: Jerry Seinfeld)
Kommer inte på mer. Jag är dessutom en sån där person som sakta tillvänjs vid saker jag tycker är fult. Rätt vad det är blir det "jaha, magväska... det är nog ganska snyggt ändå?"

9. Fem favoritleksaker:
- Iphonen
- Datorn
- Kameran
- Korso & Scrabble
- Nu är kanske inte Mikael en leksak direkt men han hatar verkligen när man rör hans navel och hans adamsäpple så det brukar jag göra med jämna mellanrum. Det är lite karate då. Peta naveln dra med fingrarna över adamsäpplet också varva x antal gånger. Fantastisk effekt på det.

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen:
- Written by Alex
- Medelklassman
- Maria - Vuxna människor har inte hamstrar
- Ms Stiffneck
- Apple Dear? Sofia
- Anna - Ett Mercyfuck i Svenssonville
- Helena mitt i smeten
- Fröken K
- Anna Baba Babies
- Jennys hörna
eller vem som helst!

jo, Frida såklart!

Infall.

2012-01-16T16:18:00.001+01:00

När jag hade druckit en kopp kaffe verkade idén "kåldolmar till middag!" jättebra. Nu har tyvärr kaffets verkan klingat av och bara det att koka ris känns som ett stort jävla berg att bestiga. Men nu är det igång i alla fall. Mitt livs första kåldolmar. Har faktiskt aldrig ens smakat.

3. Something you adore

2012-01-16T13:55:00.003+01:00

De här två barnen såklart. Imorse när vi väckte dem ville de inte gå upp (som vanligt). Jag lade fram tröja till S:et och hon sa "nej! jag vill inte" och Tintin bara "NEJ MAMMA Tella inte HAAAAA TÖJAN!!!". Alla (inte alla men många, okej) håller på och tjatar om viktiga ålderskillnader på barn. Alltså. Skit i det. Det blir bra oavsett eller så blir det dåligt och det har nog inte med åldern att göra så mycket. De här två (fem års skillnad) är som ler och långhalm och har de mest givande konversationer trots att den minsta inte direkt har hela språket med sig än. Mycket bra barn. Älskar dem.

Buss.

2012-01-13T18:11:00.001+01:00

Vi sitter på bussen mot Laholm. Tintin sover. S:et spelar tre-i-rad och M kollar väl instagram eller wordfeud eller något. Det finns uppkoppling! När jag skulle på spårvagnen med två barn i släptåg och vagnen full av packning var det en tjej som bar upp hela vagnen själv. Alltså när man får sån hjälp. Det är så fint och bra så att jag blir alldeles gråtfärdig. Tänker på alla helt vitala människor som bara skiter i en när man försöker ta sig på spårvagnen/bussen/whatever. Så ni som brukar hjälpa till när någon kommer med barnvagn, rullstol, massa grejer, rollator eller vad som helst. Ni är skitbra!

2. Breakfast

2012-01-13T09:00:00.003+01:00

Frukosten åt vi på Biscotti idag. Det händer inte så ofta men det är väldigt bra när vi gör det. I vanliga fall äter vi danskt rågbröd, ägg och smoothie hemma. Jag brukar lägga ganska mycket krut på frukosten. Bästa målet på dagen.

Kreativa Nina.

2012-01-12T14:31:00.005+01:00

Det finns en Nina som är ehhh... snäppet mer kreativ än de flesta när det kommer till den här foto-utmaningen. Hon ritar den! Alltså hon är så bra så jag blir avundsjuk på hur mycket fina grejer hon bara häller ur sig. Tips: man kan köpa hennes teckningar och målningar om man vill. Och det vill man.

1. You

2012-01-12T13:14:00.002+01:00

Trött trött trött. Det regnar och blåser. Jag längtar tills den här vintertröttheten (november till mars slocknar lampan) ger vika och mitt huvud börjar fungera som vanligt igen.

Fotoutmaning.

2012-01-12T10:56:00.004+01:00

Ja men då kör jag väl också den här fotoutmaningen. Jag tänker att det inte borde vara helt omöjligt att slutföra den. Ett litet foto om dagen. Men vi får nog se till att städa kylen innan dag 29 för den är en SKAM.

Borttappad.

2012-01-12T10:19:00.002+01:00

När jag tappar bort saker (det händer) skryter alltid Mikael om hur han ALDRIG tappat bort någonting . Det är mycket möjligt att han tror att han inte gjort det men då är det mer fel på minnet än man kunde ana. Jag minns i alla fall mycket väl att han tappat bort en iphone till exempel. I förrgår försvann hans månadskort. Men jag antar att det är petitesser i borttappandets värld. En iphone liksom. Det kan man både ha och mista. Tyvärr har jag genomskådat hur han manipulerar mig. Våra gemensamma saker som försvinner, de försvinnandena tillskriver han alltid mig. Så här:
- Var är nyckeln till barnvagnsrummet?
- Nä JAG vet inte... DU hade den sist!!!
Han kollar inte ens sina fickor för han ORKAR inte. Alltihopa är bara ett försök att spara in energi. Inte leta. Bara vänta ut. Angående månadskortet frågade han mig om det verkligen var MITT månadskort JAG har. En sån mes.

Undvika sömn.

2012-01-11T21:05:00.001+01:00

S:et var precis uppe för att hon "typ" drömde mardrömmar eller "kanske mer typ tänkte på en mardröm om en... eh... om eh...." (hon var alltså inte uppe på grund av mardröm utan var uppe för att hon hade lust). Men vad handlade då drömmen om? Efter en stund av funderingar kom hon fram till att den nog var om "typ en drake som sprutade eld.... eh.... på ALLA". Så hon fick gå och lägga sig igen. Efter fem minuter kom hon upp igen"jag kan inte sova för katterna skrapar på.... eh.... nä inte så eh... det LÄT som att katterna skrapade på dörren men de ligger visst här? Men asså det lät så." Godnatt.

Barnvagn.

2012-01-10T10:19:00.002+01:00

Vi sålde barnvagnen i förrgår. När vi plockade ner liggdelen från vinden och Tintin kröp i och la sig med ett anteckningblock i den och ritade kändes tiden alldeles... ur led. Jag vet inte hur det här gick till. Poff. Två år. Bara så där. Och sen började folk ringa på vagnen och en stund senare stod ett par från Kungälv och tittade på den här nedanför våra vardagsrumsfönster. Jag satt med Tintin i soffan medan hon såg "Dumma mig" (Summa mäj) för hundrade gången. Jag var bara en millimeter från gråt. Jag kände ett sådant otroligt vemod över den där vagnen. All förväntan som blev lite mer verklighet när vi fick hem den innan hon kommit. Alla mil vi gått med den. Alla timmar hon sovit i den. Och sen ska den bara bort. Jag vet naturligtvis att minnen inte sitter i saker men just i ögonblicket när den försvann. Det kändes hemskt. Så banalt. Men så hjärtskärande sorgligt. Så märkligt och så fint att ett annat par ska köra sin lilla bebis i vår vagn. Nu är den borta och Tintin är ingen bebis. Vi behöver ingen sådan vagn. Såklart. Men ändå.

Mamma.

2012-01-10T10:13:00.003+01:00

Lite hastigt och lustigt kom vi på att vi ville gå på jazz-spelning tillsammans idag så igår kväll ringde jag mamma och frågade om hon ville passa barn. Nu sitter hon i bilen och åker 16 mil idag. Igen. För att passa. Det är FANTASTISKT att kunna få hjälp så.

Uppdatering.

2012-01-08T22:13:00.003+01:00

FAN vad vi hunnit den här helgen. Ätit tapas med A, frukost på Biscotti med svärmor, krånglande bil... sålde bilen, fyra timmar på ikea, byta rum med barnen, montera ner hatade loftsängen, flytta Tintin från spjälsäng till "riktig" säng, ha Klovn/vin-kväll med A, lägga ut tusen saker på Blocket, sälja barnvagn, äta ärtsoppelunch och våfflor hos kompisar, plocka ner sängbord och lampor och montera upp i nya rummet, en vända till på ikea för skrivbord till barnen , fish nä chips och en öl på Plankan och sen... minns jag inte mer. Det har inte varit nån vila alls. Så nu går jag och duschar, efter det lägger jag mig och ser sista Danne & Bleckan och sen får det vara nog. Imorgon är det måndag igen.

Mitt sällskap i sängen. Det vanliga spelar Battlefield. De här är lugnare. Och svär inte.

Kort dag idag.

2012-01-05T17:37:00.002+01:00

Nu när jag har det här läskig hålet där visdomstanden satt tänker jag på han den där killen som hade en ficka i tandköttet som fylldes med mat som ruttnade där inne och sen hur tandläkaren nästan spydde när h*n skulle rensa. Alltså det är kanske inte sant det där med att tandis nästan kräktes men fatta grejen. Det ryktades om en andedräkt som kändes på flera meters håll. Ja det tänker jag på nu när jag ska gå och äta tapas. Man vill ju inte ha tapas som lagras i sin mun. Förlåt äcklet. Men hur gör man? Växer det igen? Jag fattar inte. Oavsett: äckligt.

Simple Diary.

2012-01-05T17:35:00.000+01:00

Simple Diary.

2012-01-04T20:45:00.003+01:00

Ute.

2012-01-03T10:24:00.001+01:00

Har dragit ut visdomstanden. Är mycket spak. Ligger i sängen och äter ibumentin. Försöker låta bli att känna med tungan och undrar hur jag nånsin ska kunna äta igen. Kan inte tänka mig något mer motbjudande nu. Varsågod för bantningstips!

Trösten.

2012-01-02T21:33:00.002+01:00

Tänker på Karin konstgrepps visdomstandshalsband. Alltså verkligen koncentrerar mig på det. Om tanden plockas ut imorgon kan jag också göra ett läskigt/snyggt halsband som hon. Just nu skulle jag låta i stort sett vem som helst dra ut tanden med tång. Det spränger i hela högra sidan av ansiktet.

Konserten.

2012-01-02T20:25:00.003+01:00

Anna - livet enligt blixten och brallisen undrade om jag ska se konserten i sommar. Och ja det ska jag! För vi fick två biljetter till konsertdag nummer 2 i julklapp. Är mycket mycket glad för detta. Och ja. Naturligtvis är det Bruce Springsteen på Ullevi vi talar om nu.

"Konst".

2012-01-02T15:26:00.003+01:00

I mellandagarna kom Emster och hennes Jäl hem till oss på middag. Fattar ni hur många bra människor man träffar genom bloggen? Det är fantastiskt. Dock kände de (eller om det bara var Emster) sig tvungna att straffa oss för vårt sega Sopranos-tittande i form av de här:

Emster (lömskaste katten i stan) sa att vi inte får ta bort dem förrän vi sett klart hela serien. Så nu sitter tallriken på väggen. Ni som sett fattar symboliken. Men det spelar ingen roll. Den ser ju för jävlig ut.

Nyår.

2012-01-02T15:20:00.000+01:00

Som vanligt när det är dags för fest kände jag ett behov av att klippa luggen.

Vissa såg på tv...

och andra bara umgicks.

J gjorde glass + chokladkakstårta från "Om jag var din hemmafru".

Visdomen.

2012-01-02T15:00:00.000+01:00

Min visdomstand har förstört hela dagen (även gårdagen). Egentligen hade jag tänkt återvända till bloggen med full kraft (eller ja.. typ i alla fall) nu när det är nytt år och allt. Men det får nog vänta. Just nu kan jag inte ens gapa. Inte äta. Plågas av att dricka kaffe men MÅSTE ha. Trots att vi inte har nån mjölk hemma. Orkar faktiskt ingenting. Har bara ont ont ont. Ringde till ställe som "garanterade tid idag!" och fick tid imorgon såklart. Undrar om de slicear upp mig eller om jag får gå hem 600 spänn fattigare med råd om att ta en ipren.

God jul & gott nytt år!

2011-12-30T21:22:00.001+01:00

Lite sent på ena och lite tidigt på andra. Jag har haft godis att äta, filmer att se och grejer att göra så jag har knappt rört datorn. Men wordfeudat, twittrat lite och fotat. Imorgon ska jag köpa strumpbyxor, måla naglarna, prova soffa och lämna S:et hos sin mamma. Rätt vad det är kommer jag tillbaka hit. Men tills dess: hoppas ni får en fantastisk nyårsafton! Det ska jag ha men gamla och nya vänner och en massa mat.

Smurfjul.

2011-12-23T11:36:00.001+01:00

Igår stressade jag med mat samtidigt som jag skulle försöka plocka undan lite, duscha och klä mig. Hela eftermiddagen hade ackompanjerats av smurfhits så mitt tålamod var... prövat. Till slut ropade jag ner till S:et "sen får vi lyssna på julmusik här uppe" och hon "nej men vi har julmusik här" och jag "ja men det är bättre att lyssna här uppe på stereon" och hon igen "nej men vi haaar ju julmusik hääääär" och jag "MEN NU ORKAR JAG INTE LYSSNA PÅ DE JÄVLA SMURFARNA LÄNGRE". Det blev helt tyst där nere och så insåg jag att det var en barnkör.

När det börjar frågar.

2011-12-22T14:51:00.001+01:00

När det börjar frågade hur det kom sig att min blogg heter Tuffast av alla.

Det tog jag från Bruce Springsteens fantastiska "Tougher than the rest" från Tunnel of love-plattan. Och jag vet att det finns en del personer som läser här som kommenterat och sagt att de stör sig på att jag gillar Bruce Springsteen. Oklart varför jag behöver den informationen eller varför de stör sig. Har inte tänkt tvinga nån annan att lyssna. Lovar.

(obs. det är frivilligt att klicka play! Men för er som klickar... är inte assnygga Patti Scialfa lik Gemma i SOA!?)

Kajsa frågar.

2011-12-22T14:46:00.005+01:00

Kajsa undrade hur min och M:s första dejt kom till. Och om det någon gång framgick i hans blogg att han hade skilt sig.

Den första dejten var ingen dejt i den bemärkelsen. Vi var bara kompisar. Vi hade mailat så otroligt mycket att det kändes naturligt (om än fruktansvärt skräckslaget jobbigt nervöst) att ses. Så det var inte så mycket med det. Det var typ: vi kanske ska ses nån gång? Eh... ja.. det kanske vi kan. Och sen blev det så. Vi möttes vid bankomaten på Mariaplan. Vi gick och drack en kaffe på Kardemumma och sen åkte vi hem åt varsitt håll. Han tyckte att vi skulle ses nån dag senare och bläddra i hans seriemördar-encyklopedi men det har faktiskt aldrig blivit av. Det får kanske bli ett sommarprojekt. Men obs! Ibland ser vi seriemördardokumentärer när vi ska sova. Eller han ser och jag somnar och drömmer mardrömmar.

Nej, han skrev aldrig något om sin skilsmässa (vad jag vet). Han har inte riktigt en sån blogg. Den är inte privat på det sättet. Jag hade antagligen ältat och skrivit och diskuterat. Men jag tror att han hade en paus i bloggandet en tid. Så var det med det.

Jullov.

2011-12-22T14:35:00.001+01:00

S:et lovsjunger lovet. "Asså... det är SÅ skönt att bara slappa och äta godis? Eller hur? Och sträcka på sig. Det är skönt."

Och jag börjar se Arrested development en halv evighet efter alla andra.

Länkkärlek.

2011-12-22T11:28:00.001+01:00

Johanna Lagerfors har skrivit bra om Martin Schibbye och Johan Persson här. Läs!

Lista på två saker jag inte gjort:

2011-12-22T10:58:00.000+01:00

1: Köpt julklapp till M
2: Kommit på vad det är jag ska köpa

Känsla inför det: lite... stressad. Speciellt eftersom vi åker imorgon eftermiddag och jag är hemma med en jullovsledig vilde samt en ögoninfektionssjuk vilde.

List of demands.

2011-12-22T10:49:00.000+01:00

S:et har en del "önskemål" idag. Hennes jullov har börjat. Det hade man kunnat tro att hon skulle vara nöjd med men si det är hon inte.

Dagens rider:
- Jag ska städa lägenheten (det gjorde vi igår). Det duger inte som det är. När tomten kommer måste man ha "julstädat ordentligt".
- Baka kakor till tomten (vi gjorde julgodis igår - duger ej).
- Långkok. Ja. Ungen vill ha långkok. Viltwallenbergarna som hon efterlyste förra veckan kissar hon på idag. "Nja, jag vill nog hellre ha långkok då...". Alltså!!!?????
- Jag ska skriva brev till tomten och säga att han får komma till Kungälv på julafton. Då upplyste jag henne om att hon inte kommer att vara där men att jag kanske skriver det ändå. Hon blev orolig och sa att jag inte behöver skriva något brev.

Filmtips?

2011-12-20T17:24:00.000+01:00

Är det någon som sett en bra film på sistone? Jag vill se film ikväll men vet inte vilken. Och jag kan inte fortstätta plöja United states of Tara heller eftersom det visade sig att Mikael gillar det lika mycket som jag.

NYFIKEN.

2011-12-20T15:06:00.002+01:00

Vi fick ett julkort adresserat till både mig och M. Men jag fattar ingenting. Det är en bild på en människa jag inte känner igen och det står ett namn jag aldrig hört talas om. Just nu spekulerar jag i om bokstäverna kastats om. Alltså. Jag är världens nyfiknaste människa och behöver veta NU vad det här är. Kanske är jag trög deluxe. Det är kanske helt uppenbart vem det är MEN JAG FATTAR INTE. Har mms:at bild på kortet till M som är världens långsammaste samt ej prioriterar min skitviktiga fråga om vem upphovspersonen är.

En tanke är att ansiket på bilden är konstruerad av två olika personer. En persons hår och en persons ansikte. Det och att vi troligen ätit middag med dem på Moon i Masthugget.

Förmiddag.

2011-12-20T10:43:00.003+01:00

Efter 50 minuters väntan på vårdcentralen och ett 45 sekunder långt möte med läkare kunde vi gå hem igen. Tintins ögoninfektion tar hand om sig själv. Den goda nyheten är att den inte är av den våldsamt smittsamma arten.

Ögon.

2011-12-19T13:48:00.003+01:00

Det börjar kännas konstigt i ena ögat. Sist jag hade ögoninfektion såg jag ut som Nan Goldin. Har aldrig blivit så stirrad på som när jag och Mikael rörde oss i offentligheten den veckan. Jag antar att det ska till ett mindre mirakel om vi ska klara oss undan den här gången.

Helgen i bilder.

2011-12-19T11:27:00.001+01:00

Helg.

2011-12-19T09:59:00.000+01:00

I helgen hade vi barnvakt. Vi ägnade den åt att gå på varsitt julbord (kul!), äta frukost i lugn och ro på Biscotti, handla alla julklappar, dricka en öl och äta fish n' chips på Bishops arms, helt spontant gå in i butiker vi inte behövde något i (det är sånt man inte så gärna gör med barn alla gånger), bada badkar, sova på eftermiddagen, laga lyxlördagsmiddag med finaste oxfilén och portvinssky, äta lyxfrukosten på Ethels och ja... ha det tyst och lugnt omkring oss. En av de bästa helgerna i år. Utan tvekan. Under tiden hade Tintin lärt sig säga "köp godis mamma" och badat i uppmärksamhet från mormor, morfar och mostrar och morbror. Samt fått ögoninfektion.

Frukost.

2011-12-14T17:19:00.002+01:00

Lyxigaste frukosten på länge åt jag idag hos 365 days of breakfast-Camilla. Bananbröd med jordnötssmör, ägg, te, varm choklad och melon. Hon var, såklart, både skittrevlig och rolig.

Dagens fail:

2011-12-11T23:14:00.001+01:00

Mikael ÄR allergisk mot hyacinter. Det märkte vi nu när jag köpte fem stycken. Så idag har det gnällts om hur illa han mår, hur ont i magen har har, hur plågad han är, hur snoret rinner, hur lite jag sympatiserar med honom, hur mycket han plågades i sömnen (I SÖMNEN!!! tror inte det). Så nu blir det väl inga hyacinter då. Björk på våren? Pollenallergi. Nej, just det han är ju inte allergisk han gillar bara inte björk.

Men bra helg!

2011-12-11T22:47:00.001+01:00

Långkok på högrev med mörk öl, chili och choklad, lussbullsbak, spelkväll med vänner (WINNING!!!), promenad med kaffe man och barn, glögg, plockmat och slutet på SOA. Dessutom har jag skrivit det jag ska (bortsett från tre bildtexter som jag inte ens kan skriva förrän jag fått info). Hejdå bloggen ses imorgon. Nu är jag mycket piggare. Trots att vi inte kom i säng förrän klockan 4 i morse.

Dålig vecka.

2011-12-09T14:03:00.001+01:00

Tintin är frisk igen. Men hon vaknade flera gånger i natt. Jag vet inte om det är så men jag tror att hon är lite rastlös och överutvilad. Vid 4 tog jag in henne till vår säng. Hon la sig ner och stirrade i taket. Sen somnade hon. När klockan var halv 6 vaknade jag av att en strålkastare (sänglampan) lyste rakt i ansiktet. Hon satt mellan oss och sa lyckligt "mamma, Tintin bok här...". Så hon hade sovit färdigt. Själv känner jag mig helt slut efter den här veckan. Det gick inte att dela på veckan som jag hade önskat (på grund av stressvecka på hans jobb). Den där jämställdheten är så jävla viktig för att livet ska funka. Den här gången funkade det inte och det resulterar i dåligt humör & samvete, stress och trötthet (för samtliga). Nästa gång blir det inte så här. Men från klockan 17 idag släpper jag allt. Han ska handla, laga mat, diska, jag ska bada och dricka ett glas vin och imorgon går han upp med kidsen.

Now you're just somebody that I used to know.

2011-12-08T22:47:00.001+01:00

Fynd via Mercyfuck-Anna!

Tusen tack till Tintin som sov.

2011-12-08T13:02:00.001+01:00

Hon sov lite mer än en timme så jag hann redigera foton, se över texter och skicka iväg. Nu hinner jag till och med slänga in den där jackan i tvätten och äta lunch. Sen ska jag förbereda intervju och kolla resväg. Ja nu blir det bil igen.

Gulliga djur.

2011-12-08T00:43:00.001+01:00

Nu hade jag ju egentligen tänkt lägga mig. Det är sånt som kan vara smart att göra när jag måste skriva en krönika lite snabbt imorgon förmiddag samtidigt som jag underhåller Tintin. Men. Sen hittade jag Zooborns och fastnade.

Annan sort.

2011-12-08T00:32:00.001+01:00

Tintin får två skivor i julklapp. Fantastiska Bröderna Lindgren.

Bra bra.

2011-12-08T00:26:00.001+01:00

Den här veckan har varit skitjobbig rent arbetsmässigt. Det funkar inte att skriva hemma när man har en 2-åring som är febrig och i enormt behov av kärlek och närhet. Men... fan vad bra jag är. Har lyckats få ihop mina två artiklar, jobbat på annat ställe tre dagar, bokat in två intervjuer för nästa vecka, sagt ja till en annan artikel. Och ja. Väldigt bra. Och att min mamma kom och hjälpte till idag. Så himla fantastiskt det är när man får hjälp när man verkligen behöver. Okej. Det har inte blivit nån träning men jag kan inte se hur jag skulle ha kunnat klämma in det heller. Längtar till fredag. Och helt underbart att jag faktiskt kunnat sova trots att jag varit så sinnessjukt stressad och uppjagad.

Påminnelse.

2011-12-08T00:05:00.001+01:00

Jag har skrivit klart, har en jacka i tvättstugan. En vinter. Som måste tvättas. Det är mal på den. Jag tänker ganska ofta på att jag bara ska umgås med folk jag verkligen gillar och inte slösa tid, känslor och energi på sånt som inte känns bra. Det ska jag fortsätta med. Av någon anledning fick jag detta mycket klart för mig när jag läste den berömda Lars Norén-dagboken. Att jag inte behöver hålla på och tejpa ihop sånt som inte är bra. Inte heller ha överseende eller vara snäll och trevlig mot såna som inte är det tillbaka. Inte vara den som alltid frågar om saker och höra av mig. Istället lägger jag ner när jag märker vartåt det barkar. Det är en bra grej. Jag har blivit mycket bättre på det. Det har sparat en massa. På många sätt. Ibland glömmer jag bort det men nu är jag on it igen. Jag är faktiskt snart 30. Har inte tid med skit. Har aldrig varit en sån som bryr mig om vem folk känner eller vad fan de jobbar med och gud vet vad. Lägger inte till dig som vän på fb för att vi passerade varandra på en fest en gång. Nej det orkar jag inte. Vill inte. Jag är med de jag gillar. Jag går alltid rakt in i nya vänskapsrelationer och tänker att det här.. det är för livet. Så är det inte alltid. Förr blev jag ledsen. Nu är är det mer: jaha, vi funkade inte. Fast de som gör det. Guld. Amen.

Wahlgren.

2011-12-07T23:06:00.001+01:00

Här går man och väntar på att det ska bli tyst så att man kan få skriva i lugn och ro. Då drar Mikael igång nåt videoklipp med Pernilla Wahlgren och vevar det om och om igen. Slut på skriv-ro. Han bankar högt på tangenterna samtidigt som hon skriker om hur underbart Italien är.

Mitt febriga lilla frö.

2011-12-07T08:56:00.001+01:00

Mamma kommer och passar Tintin idag. Hon är lite smått febrig men ganska så glad. Dock inte i morse när S:et och Mikael skulle iväg. Hon såg dem gå mot hallen. Började ropa "töja töja" och sprang ner i rummet och hämtade tröja, strumpbyxor och strumpor. Satte sig i hallen och bara "hjälp... pappa! töjan!" och när hon insåg att de tänkte gå utan henne... den hjärtskärande gråten och skriken "PAPPA PAPPA HJÄLP". Men det var glömt efter en stund och sen har hon varit nöjd med att gå runt med paraply och ropa "potatis potatis".

Hello transkribering my old friend.

2011-12-06T20:26:00.001+01:00

Åkte faktiskt buss idag trots allt. Vågade inte riskera mer försening än det redan var. När jag hoppade av bussen (på rätt ställe) passade jag på att reka parkering. Så nu känns det lite som att jag skulle kunna reda ut att komma dit med bil. Var något mer uppmärksam under färden dit också. Men vi får se.

Nu ska det transkriberas så att det brinner om tangenterna. Full fokus fram till kl 22.00 och då loggar jag ut. Inside job på SVT1 blir det. Och kanske lite hjortronglögg med en skvätt rom. Det här att unna sig efter tunga dagar.

Exempel på hur dåligt lokalsinne jag har:

2011-12-06T12:47:00.001+01:00

jag ska iväg och jobba om en timme. Mikael kommer hem och löser av om en stund. Eftersom det blir i senaste laget att komma iväg blir jag tvungen att ta bilen. Jag ska då köra exakt samma väg som jag åkt med bussen x antal gånger. Vet jag hur jag ska köra? Nja. En bit. Över till Hisingen i alla fall (om jag inte missar avfarten - sånt har hänt förr). Men sen? Och den stora problematiken: var fan ska jag parkera? Alla mina bilresor till ställen jag inte riktigt kan vägen till föregås av mycken vånda och ångest. När jag sen inte riktigt vet var jag ska ställa bilhelvetet blir allting mycket värre. Jag kan inte ens beskriva hur mycket gps-funktionen i telefonen hjälpt mitt liv. Men jag kör såklart fel ändå. Det är bara det att det blir lättare att hitta från fel till rätt nu. När jag skulle till Hisingen för att göra en intervju, för någon vecka sedan, åkte jag hemifrån en timme innan jag skulle vara där. En biltur som skulle ta ca 13 minuter tog totalt 50. Det är ett banalt problem men fy fan vad jag hatar det. Till skillnad från typ alla andra i den här stan älskar jag att åka spårvagn och buss dit jag ska. Då blir det inte så fel. Sparar både mitt stresshjärta och miljö.

Baka baka liten kaka.

2011-12-06T11:56:00.001+01:00

Det är skurna pepparkakor vart jag än tittar. Tar det som ett tecken på att vi måste baka snart. Och att vi måste köpa en bit fin gorgonzola.

Hemma.

2011-12-06T10:49:00.001+01:00

Arbeta hemma med småsjukt barn funkar väl så där. Det är svårt att hålla koncentrationen. Jag tror att jag får skriva ikväll i stället och satsa på kaffe & lek nu istället.
...
(OBS! Har deadline på tre texter på torsdag. Därav jobbmåstet)

Surt sa räven.

2011-12-05T21:46:00.001+01:00

Nu har jag också hörlurar. Med precis lagom ljud för att dränka högljudd andning från Mr Gamer men utan att förstöra koncentrationen när jag läser ikapp bloggar.

Annars...

2011-12-05T20:57:00.001+01:00

Mr Mike"Vet du nu är jag riktigt bra på spelet. Asså riktigt bra" Foxy Man

... är det största och bästa som hänt mig sedan sist att Mikael skaffat hörlurar till sitt tv-spelade (HALLELUJA HALLELUJA!). Minus dock för hur ljudet av hans andning ökade i styrka. Om jag nu ska kalla det andning. Kanske är det mer korrekt att skriva flämtningar, hyperventilation, väsningar eller liknande. Det är en hårt pressad, visslande och frustrerad andning. Och finns det något som stör mig så är det ljudlig andning. Ja jag vet. Jag är för jävlig. Så himla lättretad. Men det är högljudd andning och smaskande med tuggummi som är mina värsta hatljud. En gång slutade jag umgås med en tjej för att hon tuggade så högt. Nä, ljug. Vi slutade umgås för att hon var dum i huvudet bara. Så enkelt kan det vara ibland. Dock ska jag inte göra slut med Mikael för att han andas högt när han spelar. Däremot kommer jag inte sluta säga till honom att andas tyst och behagligt.

Bortglömda bloggen.

2011-12-05T20:54:00.001+01:00

Det är något fel på min Blogger+-app så inlägget jag skrev på väg till jobb tidigare idag kom visst inte in. Jag skulle i alla fall mest säga att jag antagligen kommer att vara lite mer närvande i bloggen den här veckan eftersom jag har så jäkla mycket jag måste fixa med. Alla vet ju att lusten att blogga, städa, knyppla och så vidare har en tendens att öka ganska kraftigt vid sådana tillfällen.

I promise to treat you like my leathers and ride you as much as my Harley.

2011-11-29T22:53:00.001+01:00

Ja men jag är ju hemma faktiskt. Vi fick dock stanna en natt extra hos mina föräldrar på grund av stormen. Vi hade det fantastiskt i Simrishamn. Och nu har vi sett nio avsnitt på fjärde säsongen av SOA. Håller på att gå i bitar av spänningen. Vill nästan sluta titta på det för att slippa alla svettningar, ångest och gallskrik över all skit som händer. Har precis skickat iväg en artikel och fixat med foton. Så nu ska jag lägga mig och läsa "En dag" (asså... jag vet inte om den boken. Återkommer i frågan.) till tonerna av Battlefield. Så himla gemytligt att ha i bakgrunden. Tidigare gjorde jag misstaget att gå fram till tv-bänken för att lägga en grej. Jag vände mig om och såg då Mikaels ansiktsuttryck. Kanske kommer vi aldrig ligga med varandra igen ety jag inte skådat något så dött sedan... för tjugo minuter sen när den miljonte personen sköts ihjäl i Charming.

Simrishamn.

2011-11-25T14:47:00.001+01:00

Ikväll åker jag och Mikael med kidsen till mina föräldrar. De får stanna där och imorgon förmiddag åker vi vidare till Simrishamn. Det är 35-årspresenten som ska avnjutas. Vi har sparat fjärde säsongen av Sons of Anarchy och har för avsikt att svischa igenom den liggandes i hotellsängen (mitt på dagen! hur ofta gör man det som småbarnförälder!?). På kvällen ska vi äta en fyrarätters men sen fortsätter vi med knuttarna. Innan man får barn anar man nog inte hur otroligt vilsamt det kan vara att bara ha det lite tyst några timmar. Alltså inga frågor, inget tjat, inget gnäll. Det är en surrealistiskt skön känsla när tystnaden dånar en i öronen och man bara har sig själv att ta hand om (och man kan uttala flera meningar efter varandra utan att avbrytas!!!). Jag älskar att ha barn men gud vad jag älskar att vara bara vi två ibland.

Länkkärlek.

2011-11-25T14:12:00.001+01:00

Peppe på Livet & Helsingfors har publicerat en av Pappers ledare från tidigare i höstas (som nu, sorgligt nog, läggs ner.) Läs!

Mitt bästa A.

2011-11-24T13:09:00.001+01:00

Man har kompisar och man har vänner. Bibliotekarien A är en av mina finaste av de sistnämnda. Snäll, rolig och fantastisk är hon. En sån som man verkligen kan lita på. I helgen kom hon med en present till mig. Shaun Tans "Det röda trädet". Här är för er som behöver lite tröst.

Kom på en grej till:

2011-11-24T12:06:00.001+01:00

har ju inte läst bloggar i min reader! Det får jag göra först. Det är för inspirationens skull.

Prokrastinera

2011-11-24T11:54:00.001+01:00

Nu har jag gjort allt jag kan för att skjuta upp transkribering av intervju. Jag har vilat lite, tvättat, rensat mail, druckit kaffe, mailat. Men nu är det dags. Nu måste det hända.

Mirijam frågar.

2011-11-23T11:46:00.001+01:00

Mirijam var också nyfiken på bonusmamma-grejen. Hon ville veta hur det kändes att träffa någon med barn. Om jag inte ville ha "första gången" själv eller om det var lugnt att han redan hade barn osv.

Till en början tänkte jag inte ens på det, om jag ska vara helt ärlig. Jag vara bara kär. Ni vet så där att man glömmer allt som kan tänkas vara problematiskt eller svårt eller bara inte jätteenkelt. Men det kom såklart en tid när jag började fundera på det. Det är annorlunda att vara tillsammans med någon som har barn. Det blir inte bara en person man inleder en relation med. Det kommer många på köpet genom det. I första hand barnet. Självklart. Men det finns en annan förälder också. Det blev kanske annorlunda för oss för att vi träffades så snart efter separationen. Det hade antagligen varit något helt annat om vi träffats efter något år när allt fallit på plats. Nu blev det inte så och nu känns det helt självklart att det är som det är. Så är det för alla. Alla människor kommer med en historia.

Men jo. Det fanns också en långt tid när jag var ledsen för allt. Inte för att S:et fanns. Kring henne har det aldrig någonsin funnits några frågetecken. Jag tyckte om henne direkt. Men det var allt annat. Det kändes som att det inte fanns någonting han inte hade gjort innan. Han hade flyttat ihop, köpt en lägenhet, förlovat sig, friat i London, gift sig, köpt bil, hund och skaffat barn. Jag tyckte inte att det fanns något kvar för mig. För oss. Att ingenting vi skulle göra kunde bli något speciellt för honom. Och speciell. Det är ju det man vill vara. Jag ville inte vara hon som för alltid är "den nya". Den som kom efter. Som skulle jämföras med den första och hela tiden förlora. En skilsmässa efter så många år innebär en massa besvikna människor. Det är inte bara de två som skiljer sig som känner. Det är hela släkten, alla vänner. Jag tyckte inte att det var så roligt att höra talas om den besvikelsen. Jag förstod inte hur jag någonsin skulle kunna bli en lika självklar del av hela hans liv när alla hade historien med någon annan. Och inte heller ville ha det på något annat sätt. En gång frågade min mamma om jag trodde att vi skulle gifta oss någon gång. Nej, sa jag. Det tror jag inte. Jag tror inte att jag vill, har aldrig haft någon sådan längtan. Och hon sa att nej, det är väl inte så roligt han har ju redan gjort det en gång. Och petade rakt in i ett stort öppet sår. Kanske blev allt känsligare för att det tog tid att få alla relationer att fungera. Innan jag faktiskt blev den enda. Jag kan inte ens beskriva den smärta jag kände. Det låter kanske barnsligt. Det finns så mycket värre saker som kan hända. Men just då i mitt liv var det det största och tyngsta jag någonsin gått igenom. En stor del var barnfrågan. Jag hade aldrig velat ha barn innan honom. Men det växte fram. Säkert till stor del tack vare S:et. Hon var helt underbar. Och självklart för att jag kände mig så i hela kroppen kär i honom och säker på att det skulle vara vi. Det var så stort. Och jag tänkte mycket på det. Hur något så stort skulle kunna vara lika stort en andra gång om vi någonsin blev med barn. Kanske var det inte heller förrän vi satt på ultraljudet några år senare som jag förstod, verkligen förstod, att det är lika stort hur många gånger man än gör det. Att bestämma sig för att försöka få barn ihop, binda ihop sig tills döden skiljer en åt - långt större än äktenskap, det blir aldrig en vana. Det är en jävla rikedom som plötsligt landar i ens knä. Ett litet hjärta som slår. Och när vi hörde den lilla hästen galoppera inne i magen hade alla tvivel, all sorg bleknat och försvunnit sedan länge. Det fick ta tid. Och tiden, visade det sig, läkte alla sår.

Oljud.

2011-11-22T23:01:00.001+01:00

Jag trodde att Mikael skulle få hörlurar av mina syrror när han fyllde år. Det fick han inte. Nu spelar han Battlefield 3 medan jag sörjer presenten som inte blev.

Ny box.

2011-11-22T12:01:00.001+01:00

Igår påbörjade vi Sopranos-boxen. Vi hann bara se ett avsnitt eftersom Mikael satt och somnade (han har inget problem med att sitta upp och sova). Mot slutet väste han "nä nu får det vara slut snart". Och det var det sen. Verkar mycket lovande det här. På riktigt alltså.

Ikväll ska jag åka till Hisingen och intervjua & fota kvinnor som inte kan sjunga* som sjunger i kör. Det ska bli riktigt kul faktiskt.

..
* Dialoggerskan K uppmärksammade min lite olyckliga felstavning "sjunka" istället för "sjunga".

Arne frågar.

2011-11-22T11:47:00.001+01:00

Arne frågade om jag tror att människor födda i samma stjärntecken har liknande egenskaper.

Jag gissar att hon frågade det eftersom jag raljerade lite över den stora samlingen Skorpioner i min familj. De sägs ju vara tjuriga och långsinta. Även om det stämmer in på vissa av dem stämmer det in väldigt bra på andra stjärntecken jag känner också.

Nej. Jag tror inte på stjärntecken.

P.S Jag hoppade över en fråga som jag återkommer till senare. Den handlar om mina 5 bästa smultronställen i Göteborg. Väldigt svår fråga.

Födelsedag.

2011-11-18T12:19:00.001+01:00

Idag fyller S:et år. SJU stycken. Fattar faktiskt ingenting. Nyss kallade hon mig för "Fin" (Josefine), sladdade runt med napp och blöja, satt och vrålade i vagnen utanför Ica Effkå. Nu säger hon att saker "typ äger", "jaha.. det bryr väl inte jag mig om", kan läsa & skriva och ja. Hon är stor. Men ganska liten också. Ikväll har vi bjudit hit några vänner med barn. I hemlighet. Det ska bli skitkul. Jag ska laga gryta och vi ska äta marängswiss med pannkakor (tror jag). Mikael köpte två tv-spel till henne. Ett var han "tvungen att testspela" igår. I två timmar. Ganska lång testning ändå. För svårt för S:et tydligen. Kan känna en liten misstanke om att det var till honom egentligen. Misstanken baseras delvis på att han rätt länge tjatat om att han "skulle behöva ett bilspel faktiskt".

Sofia frågar.

2011-11-18T10:55:00.001+01:00

Sofia undrade hur jag och M träffades.
Nätdejting. Nä. Inte riktigt. Eller inte alls faktiskt. Jag läste hans blogg. Den hittade jag genom en pytteliten notis i GP en gång för kanske sex eller sju år sedan (minns inte så noga). Läste den länge. Kommenterade aldrig. Inte förrän han skrev om den där Baddräktsmannen. Då råkade hela mitt namn med för- och efternamn komma med. Något jag av någon anledning tyckte var vansinnigt pinsamt. Sen gick det ett tag och jag insåg att jag hade bästa bloggmaterialtipset till honom. Nore Norold. Min hemstads stjärnregissör. Så jag skickade en länk till honom. Mikael tackade för det fantastiska tipset (men bloggade aldrig om det så det får jag väl göra själva då!) och skrev att han tyckte att han kände igen mitt namn. Ja, hallå från när hela namnet hamnade i ditt kommentarsfält. Sen mailade vi lite fram och tillbaka om Kungälv. Han är uppvuxen där och jag hade tillbringat ett vansinnesår på en folkhögskola där när jag var 19. Vi mejlade och mejlade. Om en massa olika saker. Jag var nog ganska deppig på den tiden och i behov av någon att prata med. Så han blev min ventil. Det fanns inga tankar på att det skulle vara något mer än så. Vi kunde skicka flera mejl om dagen. Långa långa. Det var allt mellan himmel och jord. Filmer vi sett, komiker vi gillade, böcker vi läst, saker som hänt, om människor vi träffade. Det var som en glipa in i hans verklighet i de där mailen. Vi lärde verkligen känna varandra. Det fanns ingen anledning att skönmåla någonting. Vi skulle ändå inte ses. Men plötsligt skulle vi det ändå. Vi bodde ju ändå i samma stad och mejlen var så fantastiska. Vi gick och fikade under stor vånda. Han var bakfull och nervös som fan. Jag var bara nervös som fan. Han inledde med att berätta om den gången han svällde upp som en ballong av en allergichock och hur han fick våldsam diarré och hamnade på akuten. Jag drack min latte och var skräckslagen över detta konstiga att bara gå och träffa någon så där som man inte träffat innan. Vi skildes åt och var nog ganska lama av rädsla båda två. Tänk om vi nu hade förstört hela vår mejlkorrespondens. Innan vi sågs lovade vi dyrt och heligt att oavsett hur det gick i verkligheten så skulle vi fortsätta skriva till varandra. Sen på kvällen, en varm junikväll, skickade jag ett mejl där jag skrev att jag gillade honom men att jag var ganska övertygad om att han tyckte att jag var konstig. Det tyckte han inte. Han gillade mig också. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Jag blev väl helt enkelt förälskad. Men han var gift så det var uteslutet. Tänkte att jag bara skulle förtränga det. Låtsas som ingenting och umgås ändå. Och det gjorde vi. Det fanns inget hemlighetsmakeri kring att vi sågs. Det var inget konstigt med det. Men det tyckte ju jag. Jag började bli kär. Jag fick reda på att han kanske var på väg ut ur sitt tioåriga förhållande. Inte på grund av mig. Det var deras sak. Men naturligtvis tändes ett hopp. Och han blev kär i mig. Alla rådde honom att inte träffa någon så direkt efter separationen. Någon bad honom leva singelliv. Någon tyckte att skilsmässa var det värsta man kunde göra mot ett barn. Jag tror faktiskt inte att det var någon mer än han och en till som tyckte att det var bra att vi var ihop. Det är tungt att ha det så. Jag vet inte om man får tycka synd om sig själv för sådana saker men det var fruktansvärt att vara i en relation med någon som går igenom en skilsmässa. Det är så mycket sorg, så mycket åsikter. Och jag var så kär så att jag kunde dö. Hade jag inte varit det hade det aldrig gått. Det första året tillsammans är ett av de värsta i mitt liv men också ett av de bästa. Har aldrig älskat, gråtit, sörjt och varit så lycklig i en sådan röra någon annan gång i mitt liv. Det hade kunnat slå in en stor kil mellan oss, och länge var jag bitter för att jag inte fick det där första nyförälskade året helt utan uppslitande konflikter, men det fungerade nog mer som sättlim. Vi tog oss igenom sjutton kriser det året kan det kännas som. Och nu är det vi. Och kommer alltid vara. Det tror jag.

Gladast idag var det här elskåpet:

2011-11-17T17:28:00.001+01:00

Mr Arboc frågar.

2011-11-17T17:12:00.001+01:00

Mr Arboc undrade om jag är en sån som alltid läser ut böcker eller om jag kan sluta om de känns hopplöst dåliga/tråkiga.
Jag har faktiskt precis börjat sluta. Jag har insett att man helt enkelt inte har tid att läsa ut böcker som inte roar en på något sätt alls. Det är slöseri med tid som borde läggas på andra bättre/roligare/mer välskrivna böcker. Två jag slutat läsa mitt i är David Eberhardts "I trygghetsnarkomanernas land" och "Getingfabriken" av Iain Banks. Men än så länge är de nedlagda bokprojekten lätträknade. Däremot försöker jag ändå att ge de flesta böcker en ganska ordentlig chans. Vissa böcker tar längre tid på sig att sjunka in och för att man liksom ska hitta varandra, du och författaren, får man ibland härda ut och plötsligt visar sig den Heliga Graal.

Hanna frågar.

2011-11-16T11:53:00.001+01:00

Hanna undrar var jag ser mig själv om tio år, privat karriär etc.

Om tio år hoppas (och tror jag) att jag kan försörja mig helt på skrivandet. Helst i någon hyfsat kreativ form. Nu är jag precis i början av min karriär och än så länge tycker jag att det är helt fantastiskt vilka fina och roliga människor jag får träffa genom jobben jag gör. Doulour, konstnärer, musiker, ja vem som helst. Människor man antagligen aldrig skulle få kontakt med annars. Så det hoppas jag att jag fortfarande kommer att göra om tio år. Samtidigt hoppas jag att jag inte arbetar för mycket utan att både jag och Mikael kanske skulle kunna gå ner i arbetstid lite grann och ha varannan fredag ledig. Eller varje! Långhelg varje vecka skulle vara alldeles fantastiskt. Men det hoppas jag har blivit så innan de tio åren gått. Hur roligt det än är att få arbeta är det ändå lite sorgligt emellanåt hur lite ork och energi (och tid!) vi har när det till slut blir kväll. Jag har egentligen inte en helt glasklar bild av vad jag vill göra. Jag känner mig ganska öppen. Radio är jag till exempel väldigt sugen på att testa.

Privat gissar jag att vi flyttat då (för om det blir som jag vill är vi fortfarande ihop då). Eller snarare: vi har flyttat då. Jag tror inte att S:et, 17 år vill dela rum med sin lillsyrra. Vi är ganska veliga när det gäller det där med boende. Vi älskar att bo i lägenhet och vi älskar den här gården men så fort det blir sommar börjar vi drömma om hus. Kanske att vi skaffar en sommarstuga istället. Det tror jag egentligen skulle passa oss bättre. Jag tror inte att vi har fler barn men sånt kan man ju inte veta heller. Vi bor troligtvis kvar i Göteborg, reser förhoppningsvis mycket mer då än nu och har allmänt väldigt roligt med varandra precis som vi har nu.

Länkkärlek.

2011-11-16T11:38:00.001+01:00

Johanna, Säg ifrån om jag sagt det här förut, bloggade om en märklig fråga och ett märkligt svar. Läs.

Mysko.

2011-11-16T11:34:00.001+01:00

Det är något skumt med min google reader. Det har börjat poppa upp gamla inlägg jag redan läst som att de är nya. Eller är det om någon uppdaterat inläggen? Men det verkar också skumt för jag har inte märkt någon skillnad alls på inläggen i så fall.

Bra dag idag.

2011-11-15T12:37:00.001+01:00

Jag ska fortsätta svara på frågorna lite senare. Det är väldigt roligt!

Men först ska jag på ett roligt möte/fika och sen ska jag intervjua en smyckesdesigner som heter Malin Lövgren. Typiskt bra dag det här. Och ikväll ska jag skriva! Både blogg och reportage faktiskt.

Finfin.

2011-11-14T21:17:00.001+01:00

Idag la Nippertippa ut en bild på den här fantastiska julkandelabern från Indiska på Instagram. Jag kände genast att jag/vi måste ha den.

Social.

2011-11-14T20:47:00.001+01:00

Just nu är jag extremt upptagen. Ser "Ensam mamma söker" med Emster via facebook. Till jul ska vi ses och skåla i Gosa "det mysiga vinet" som hyllning till programmet.

Och nu är Linn också med. Trevlig måndagstradition det här. Det enda som saknas är helt klart Gosa.

Veterinären.

2011-11-14T14:50:00.001+01:00

Igår kom vi hem efter en helg hos mina föräldrar, gocart, för mycket mat och godis. Vår granne (Årets domare!) passade katterna. De var i gott skick. När jag var på väg för att gå och lägga mig såg jag att Frallan (som i vanliga fall är vit som snö) var alldeles gul över ryggen. Jag bad Mikael komma och titta. Han tittade. "Jag kan inte se att han är gul". Nähä, sa jag. Det är han. Så Mikael gick in på toaletten och undersökte ryggen i bättre ljus och vrålar då "MEN HAN ÄR JU ALLDELES GUUUUUUUUL!!!??? HAR DU SETT DET ELLER???". Ja det hade jag ju. Vi, eller rättare sagt jag, diskuterade vad han kunde ha strukit sig mot som är gult här hemma. Jag kom med några högst troliga förslag men blev genast idiotförklarad. Det luktade skumt tyckte Mikael. Mitt starkaste kort var att han antagligen varit uppe på köksbänken och kramats lite med liljorna - därav färgen. Jag gick ner och la mig. Efter en stund kom en jagad man ner för trappan med datorn i högsta hugg. Han kastade den i sängen och väste att jag fick googla om inte den ändrade pälsfärgen berodde på depression. Jag sa att den där färgen nog inte är permanent men han var säker på att han under helgens gång blivit så deppig av att vi försvunnit ur hans liv att hans päls helt enkelt skiftat färg. I så fall har han skiftat tillbaka till idag.

Bondhustrun frågar.

2011-11-12T17:01:00.001+01:00

Bondhustrun undrar om det är så harmoniskt som det verkar med bonusbarn/bonusmamma-relationerna som det verkar. Och om det alltid varit så.

Och ja det är det faktiskt. Vår stora fördel, mitt i all smärta som en skilsmässa naturligtvis resulterar i för alla inblandade, var att S:et var så liten när jag kom in i hennes liv. Hon var runt 2 år då. Det var inte så mycket med det. Först var jag inte där och sen var jag det. För henne är jag en självklar del av livet. Hon minns inget annat även om hon nu kanske har en konstruerad bild av hur det var tidigare. Jag minns att det fanns en kort period när hon var knappt 3 år när hon inte ville hålla mig i handen när vi gick någonstans. Det gjorde ont i hjärtat. Hon ville väl testa mig. Det gick över och jag var godkänd. Det var faktiskt hon som blåste bort all rädsla för barn. Jag vågade knappt titta på barn innan, jag visste liksom inte riktigt hur jag skulle bemöta dem eller vad man säger/gör. Det visade sig att det var den enklaste och självklaraste saken i världen. En gång frågade hon om jag var med när hon drogs ut ur magen (hon föddes med kejsarsnitt). Så nära är vi. Jag tror att hon litar på mig och älskar mig. Jag gör ingen skillnad på henne och Tintin. För mig är båda två mina barn. Det hade antagligen inte varit på samma sätt om hon varit en handfull år äldre. Då hade jag kanske mer blivit en extraperson för henne, lite mer tydligt "ny i familjen" på något sätt. Nu är jag en av medlemmarna i hennes stora familj. Ibland får jag frågan om jag kan säga till henne, alltså tillrättavisa. Om Mikael tycker att det är okej. Det är en icke-fråga. Vi är en familj där alla har lika stor plats och de vuxna delar ansvaret för barnen. Så med andra ord är hon lika van vid att det är jag som håller i vuxensnacken/utskällningarna när hon gjort något dumt som att någon av hennes "riktiga" föräldrar gör det. Och det är jag ganska säker på att inte någon, varken hennes mamma, pappa, bonuspappa eller jag, tycker är något konstigt. Det skulle vara helt ohållbart om jag (eller hennes bonuspappa) inte skulle kunna göra det. Herregud vad hon hade kört över mig/oss då. Det är nämligen en kaxig och bestämd liten kvinna vi har att göra med här. Men också en oerhört kärleksfull och smart liten person som jag älskar precis som att hon är min egen.

(Det problematiska har, som i så många fall där det är många iblandade, funnits i vuxenrelationerna. Men det är överstökat sedan länge. Nu funkar hela tvåfamiljs-grejen väldigt bra.)

Anna frågar.

2011-11-11T12:43:00.001+01:00

Hoppsan hejsan. Jag hade ju helt kortslutning och länkade till fel Anna. Baba babies-Anna skulle det ju vara såklart!

1. Vill du ha fler barn?
Nej, jag tror inte det. Det känns som att det finns en förväntan på det. Särskilt nu när vi är inne i den tiden där många verkar resonera "nu är hen 2 år. Perfekt ålderskillnad om vi blir med barn nu.".Jag är så glad i vår vardag nu när Tintin är större, mer självständig, en egen alldeles obändig vilja och en utveckling som går i rekordfart. Jag förstår inte hur jag skulle orka eller hinna ta in allt det som händer i hennes liv just nu om det fanns en bebis i hushållet också. Vi har två barn. Det klarar vi av. De får uppmärksamhet och badar i kärlek. Rent praktiskt fungerar allt bra. Två barn är liksom inga större problem att ha hand om ens när jag är ensam någonstans med dem. Nu är i och för sig S:et redan 7 år (snart i alla fall) så henne kan man ju förklara saker för "vänta här nu" och "spring inte iväg" "kan du bära den här kassen". Ja, det där är ju ren krass praktisk verklighet. Nu tror jag inte att det är sådana saker som styr hur många barn man försöker få heller men när jag resonerar kring barn så tänker jag så här: vi klarar av att ha två barn på ett bra och fint sätt. Varför ska vi försöka få fler ända tills vi känner "nu orkar vi inte fler barn". Det känns perfekt som det är nu. Jag har inget sug efter fler barn. Vi är en så himla... bra familj nu. Älskar den precis som den är och vill inte förändra den alls. Man ska såklart aldrig säga aldrig. Jag trodde faktiskt att det skulle komma ett bebissug när Tintin blev större men ju längre tiden går desto mer tänker jag att så här som vi har det nu... vi kunde inte ha det bättre. Men det ska tilläggas att jag och Mikael inte är helt överens i den här frågan.

2. Hur bor ni?
Vi bor i en 2,5 som fungerar som en 3:a. Den är egentligen lite liten för oss men jag älskar att bo här. Man kommer in i hallen, badrummet rakt fram, till höger är det kök och matplats med stor öppning in mot vardagsrummet. En halvtrappa ner från hallen kommer barnens rum. Det har konstiga vinklar och vrår. Huset är ett gammal landshövdingshus och vår lägenhet är en gång i tiden sammanslagen av två mindre lägenheter. Efter pardörren kommer mitt och Mikaels sovrum som är stort och ljust med en fin garderobsvägg som vi trodde skulle svälja allt (det gjorde den inte). En dag kommer vi att få byta rum med barnen men det håller vi på ett bra tag till. På 80-talet fanns det två fungerande kaminer i vår lägenhet men dem var det något snille utan smak som slog ner för att få mer plats. Vi kommer att bli tvungna att flytta i sinom tid men det blir inte förrän barnen behöver ett varsitt rum.

Spänning i vardagen.

2011-11-11T11:55:00.001+01:00

Bilen är på verkstan och blir kanske klar idag. Så vi kan kanske åka till Laholm ikväll för att fira Mikaels, S:ets, min pappas och min syrras killes födelsedagar. Fyra skorpioner. Kanske bäst att stanna hemma i vilket fall som helst.

Johanna frågar.

2011-11-11T11:02:00.001+01:00

Johanna frågade efter mitt bästa tips för att hålla kärleken vid liv.
Bråka mycket och se många bra tv-serier. Nej. Men jag vet inte om vi har det annorlunda än andra. Vi tjafsar om struntsaker, blir sura när vi är trötta, bråkar om uppdelning av hushållssysslor. Men för det mesta har vi det väldigt bra. Det går upp och ner som för alla andra. Ibland är man bara... trött och det avspeglas i relationen. Men jag tror att vi har en stark grund. Jag älskar honom och har svårt att se hur jag skulle kunna leva med någon annan människa. Hur vansinnig jag än kan bli på att han slänger sina kläder i en vas i sovrummet i väntan på att bära dem till smutskorgen och att han är svår att prata med när han har en skärm i ansiktet och hur arg han än kan bli på mig när jag blir omotiverat arg för mindre saker så fungerar vi extremt bra tillsammans. Jag älskar att vara med honom. Han älskar att vara med mig. Och vi har kul när vi är det. En av de viktigaste sakerna, förutom de uppenbara som att ge varandra eget utrymme osv, är nog att ha något gemensamt i vardagen. Det behöver inte vara så komplicerat. Det räcker att gilla att se på tv-serier tillsammans. Att ha något som inte kräver att man skaffar barnvakt, spenderar en massa pengar eller annat utan något som faktiskt går att göra lite när som helst. Och det som seglar över alltihopa som en fet gyllene regel är att man måste prata och vara intresserad av den andres liv. För man har ju faktiskt två olika liv och de måste få ta lika mycket plats. Om man inte blir sedd av den man lever med, på riktigt, finns nog risken att man försvinner. Något av det bästa jag vet är när vi äter middag på fredagar, dricker ett glas vin och hänger kvar vid köksbordet i evigheter medan barnen leker och vi bara pratar pratar pratar.