Att duscha med Mikebike.

Allt inleds med att han står och håller fast sig i väggarna samtidigt som han utför någon form av "eggande" dans. Därefter tar han fram sin nya duschcreme som får honom att dofta alldeles jävla fantastiskt. Men det är ingen ursäkt för att utföra den serie moves han drar av inne i duschen medan jag med någon slags skräckblandad förtjusning ser på den man jag valt att dela mitt liv med.

Han åmar sig, kråmar sig, juckar i luften, smörjer in sig med duschcrèmen och berättar att han nu doftar musk mellan skinkorna. Sen fortsätter han den "sensuella" dansen och sjunger

"I'm the musk man... I am the motherfucking musk man.... Oh oh... Musk... Musk man..."

But I do love him. Min egen motherfucking musk man. Det är inte alla som har en sån!

En liten update.

Idag har M varit iväg med minsta ungen i familjen. Då låg jag hemma i sängen och läste GP (hela GP i ett svep - ostört. Alldeles ostört. Och det var gudomligt), läste färdigt senaste Vi, sen såg jag Stjärnorna på slottet (jättetråkigt var det) och somnade. Nu tittar jag på Geniet och pojkarna. Tänker inte vara iväg från sängen speciellt mycket alls idag. M installerar nya imacen och sen blir det Svt play och annat på den när vi ställer den framför sängen för den ultimata lathetsnjutningen. Jag har alltid varit emot tv i sovrummet. Det känns så otroligt.. slött. Misstänker att det blir mindre böcker och andra roliga saker när det står en TV som man kan låta hjärnan bara dö till istället. Men imacen - den blir bra. I alla fall nu under ledigheten.

Ikväll blir det orgie i salt och fett:
semlor, chips, gräddfil, godis, pizza
och en film till det. Kanske "Det vita bandet". I love Michael Haneke.

Anledning:
Middag med mucho vino igår.
Vi åt Helenas skitgoda lasagne. Testa den! Funkar jättebra med quornfärs.

Har du alldeles kissat ner dig lille gubben?

M har surat här nu på sena eftermiddagen. Sen gick vi en promenad. Resultat: ännu surare.

Fy fan tänkte jag. Sen gav jag honom en banan eftersom jag började misstänka att tjurskalligheten berodde på hunger. Då sa han "det kanske är du som behöver banan.." (han misstar alltid sin egen surhet för andras "nej det är inte jag som är sur det är du!"). Då tänkte jag ännu mer fy fan. Sen slog han på 4:an och där fanns Robert Wells. Det var en JÄVLA lättnad för då skrev han ett så otroligt surt inlägg och nu är han världens lyckligaste igen. Och mätt är han. Mätt och färdigsurad. Skönt för hela världen. Men det där med "det kanske är du som behöver banan" ska han få så mycket skit för. Jag tror att jag kanske.... ALDRIG mer vill ha banan.
...
Nu säger han att det faktiskt var banan han menade. Bäret alltså. Men sen kom han på efteråt att det var ju "jätteroligt" om det var en omskrivning för hans egen snopp. Ja. vad ska jag säga. Man kan ju ha olika syn på humor även i ett förhållande.

Hemma igen!

Vi är hemma igen. Det är fantastiskt skönt. Men vi har haft en fin och bra jul.

I julklappen fanns: massageolja, underkläder, en silverring, biljetter till Tomas Andersson Wij och till Bohème på Göteborgsoperan (våldsamt bra platser). Alla inslagna i varsina paket med små texter på - därav den långa inslagningstiden.

Vi har ätit mycket. Vilat för lite. Men det ska vi ta igen nu resten av tiden som M ska vara hemma.

På juldagsmorgonen vaknade jag en första gång av att M väckte mig och talade om att det sprang runt råttor på vinden ("det är stora råttor.. i Tintins storlek). Sen somnade jag om men chockvaknade en stund senare av att en naken man seglade över mitt huvud samtidigt som han skrek

- OOOOOHHHHH DET ÄR EN RÅTTA I SÄNGEN!!!

Den nakna mannen hukade borta vid strömbrytaren och upptäckte vid tändning av taklampa att råttan inte var en råtta utan en katt. Hans egen katt faktiskt. Sen upptäckte han att de vulgärt stora råttorna som klampade runt på vinden i själva verket var markisen som slog mot fönstret (men det fick jag stränga order om att inte berätta för någon - speciellt inte för mina föräldrar eftersom han upprört berättat för dem om hur de här jätteråttorna kutade runt på vinden).

Nu ska vi se på film, dricka lite öl och äta kex och tapenade.

Slå in julklapp.

Nu har M snart tillbringat två timmar i sovrummet för att slå in min julklapp. Verkar skumt. Hur kan det ta två timmar att ordna med sådant? Bygger han hela julklappen? Stickar han en helkroppsdräkt till mig? Jag börjar verkligen undra. För en timme sedan sa han "alldeles strax är jag klar". Jag hör hur han klipper i presentsnören i alla fall så något är det som händer.

Jag tar en liten sipp på ett glas vin här uppe så länge.
Nu är det jul. M är ledig länge länge.

God jul till alla som tittar in här!

Jag är tillbaka vilken dag som helst.

....
Nu kom han upp. Vill att jag ska fixa presentsnörena på den. Två timmar alltså. Han har "fixat" med julklappen. Undrar verkligen vad det här är för något. Han har inte givit en enda ledtråd i år. I vanliga fall brukar man få stoppa honom från att berätta vad han köpt. Sämst i världen på att hålla sina egna hemligheter.

Foton: augusti-november.

Det var den 5 augusti. Jag fyllde 27 och fick nytt objektiv av M.

En dag var vi i actionparken och S:et ville ha en skateboard.
"Jag vill nog bli skateboardproffs!"

Det var sommar, nyckelpigeinvasion i Halland, vi badade
och hade det fantastiskt i Mellbystrand.

Vi var på Rökeriet och åt med mina föräldrar.

Ryssland spenderade en hel del tid i det öppna fönstret
där han tittade på fåglar.

Ute på gatan fanns en liten hängmatta.

Det blev höst och jag var trött på att vara gravid. Så trött.

Magen var spänd till bristningsgränsen och jag ville
skjuta alla som sa åt mig att njuta av den här "sista tiden".

Vi åt frukost på Biscuit. Det var lördag. Vi visste inte att det bara
var två dagar kvar innan det äntligen skulle hända.

Det blev tårta!

För då hade hon äntligen kommit. Vår lilla efterlängtade Tintin.

M inledde "göra tuffa tecken framför barn"-epoken.

Plötsligt hade vi bebiskläder på tork i lägenheten.

Och vi fortsatte med The Wire.

Så fick jag äntligen ta ett glas vin.

Vi gick till Slottskogen och kastade löv.

Tittade på djuren.

Ärtan var fortfarande liten som en ärta och vi var på
BVC en gång i veckan för vägning och mätning.

Jag hade väldigt färgglada kläder.

Lilla S:et fyllde 5 och var lite missnöjd med paketen
som innehöll kläder. Men de andra paketen var bra.

Ryssland gjorde baby-gymet till sitt.

Bråttom bråttom.

Jag har en alldeles för lång lista på saker som måste göras. Listan inkluderar två telefonsamtal. Jag hatar att prata i telefon. Men allting börjar med tvätten. Alltså den tvätthög som tidigare var en samling i en tvättkorg som numera är en hel klädkammare full upp till taket. Typ. Vi-tidningen som damp ner får nog vänta. Tillsammans med Bang som legat här på armstödet i en vecka eller något. Också sista julklapparna. Fy fan.

Jag har börjat på Karolina Ramqvists "Flickvännen" nu. Känns lovande så här i början i alla fall. Om man har bebis rekommenderar jag varmt seriealbum. Jag läste Nanna Johanssons "Fulheten" igår. Skitrolig. Okej nu måste jag skynda. Det blir nog ökat bloggande efter julafton. Då är M hemma och förgyller min dag med intelligenta utsagor, konstig klädstil, märkliga intressen (obs! inte olagliga) och annat skojigt.
Bild lånad här.
.......
Dessutom har jag min lilla drakbebis som jag måste kramas med ganska mycket så då hinner man inte riktigt allt man vill (eller okej allt man egentligen måste göra men inte har lust med).

Hjälp mig!

Jag behöver tips på bra musik att gå jättesnabbt och jättelångt till. Fick en massa bra tips på tv-serier när jag bad om hjälp sist så nu hoppas jag på det igen! Jag gillar allt möjligt. Det behöver inte vara några tänkvärda låttexter eller fantastiska musikstycken på något sätt (men det går naturligtvis också bra). Vill bara ha musik som kan ta mig en mil utan att tänka.

Tack på förhand!
....

Åh det är fantastiskt med en massa musiktips! Fortsätt gärna!

Jim Goldberg

Bildkälla: Foam

Läste reportaget om Jim Goldbergs "Open see" i Vi. Goldberg har fotograferat människor med drömmar om att få komma till Europa och fly sina trasiga hemläder. Han visar diskrepansen mellan drömmens och verklighetens Europa för flyktingar. Otroligt starka bilder där Goldberg låtit de porträtterade skriva något om sig själva, sin situation på polaroiderna. En av de som berörde mig mest var ett mörkt foto på en kvinna som skrivit "I am a whore" ovanför sitt huvud - nästan hela hennes ansikte är i skugga. Hon heter Eve. Har flytt från Nigeria. Skulle få jobb på kontor i Grekland men såldes till en bordell i Aten. Hon kommer att släppas fri - om hon kan betala sin hallick 400 000 kronor.

Nähä, det bidde ingen pappa.

Lilla Ärtan kräktes upp nästan all mat igår kväll. Sen på natten igen. Hon var ledsen och orolig. Kräktes genomsklinligt. Sådant som vana bebisomhändertagare säkert inte hade oroat sig för. Men jag blev orolig och ledsen (första gången sen hon kom och bara skrek av hunger i tre dagar). Googlade (ibland det sämsta man kan göra). Ringde sjukvårdsupplysningen. Tidig tandsprickning trodde hon på. Sen kom M hem och jag kände mig lugnare och miniskruttan somnade efter att ha ätit lite mer (som stannade i magen). Så ingen familjerätt idag. Lite för trötta. Lite för stressade nu på morgonen.
Men S:et fick på henne skorna hon köpte när Ärtan ännu låg i magen och konsterade sedan att hon är en riktig liten tuffing i dem.

Mönster.

Det här är en prickig mamma och en randig bebis som håller tummarna för att julfest-på-jobbet-pappan håller sig i skinnet ikväll/natt. Imorgon förmiddag ska vi nämligen iväg och erkänna faderskap.

Olika dagar.

Ibland, som igår, fungerar allt. Andra dagar, som idag, fungerar mindre bra. Vaknade pigg. Utvilad. Jag skulle ta med S:et och Tintin på fika hos Karin. Vi hade gott om tid. Till en början. Vi åt frukost. Drack kaffe, åt en skål yoghurt. Sen fick jag gå och väcka vår bebis. Ja det är sant. Halv 10 fick jag gå och väcka min bebis. Hon inledde dagen med att skratta. Det gör aldrig jag. Inte så ofta i alla fall. Sen gick tiden plötsligt i raketfart. Vi var försenade. Då spillde S.et ner sig. Tintin kräktes ner min kofta. Och efter en hastig uppstädning av lilla familjen halkade vi iväg mot bageriet ute på gatan. När vi kom fram till Karin var vi fyrtio minuter senare än den först utsatta tiden. Tio minuter senare än den andra tiden.

Det är nog en varannan dag-grej det här med tiden. Eller en lite-svårare-att-hålla-tider-med-kräk-och-spill-barn-i-familjen-grej.
Imorgon ska vi på middag hos Johanna och Henke vid 19. Jag får planera att vara där vid 18.15 så bör jag komma i tid. Kanske. Om inte M kommer hem emellan. Ska raka sig. Parfymera sig. Lägga luggen rätt. Rensa ett avlopp. Hänga upp en lampa. Nä just det. Det är bara sådant han gör på nyårsaftnar när man är sen till en fest samt när han har extremt bråttom till ett superviktigt möte. M och hans inbyggda klocka - mycket goda vänner. M och övriga världens klocka - not so good.

3 händelser idag.

1. Gör ett lönlöst besök på banken. Betjäningen är långsammare än apotekets. Hur är det möjligt? De har en kassa öppen och hela banken bara dignar av pensionärer med sedelbuntar i händerna (på riktigt var det så). Så jag får pinna iväg därifrån efter en halvtimmes väntan för att jag har bråttom till förskolan och upphämtning av två styck vilda barn.

2. Går mot spårvagnen. S:et äter snö från ett smutsigt räcke. A:et skrattar. S:et berättar
"Min pappa är en fegis.. En riktig fegis. Han vågar ingenting. Ingenting!". Sedan bryter de ut i ett gemensamt gapflabb över denna osedvanligt räddhågsna pappa.

3. Hoppar av spårvagnen. De två små lustigkurrarna ställer sig och pekar helt ogenerat på en beslöjad kvinna. De pekar och pratar. Hon står ca 1 meter ifrån dem. Jag är glad att jag inte hörde vad de sa och jag hoppas att hon inte heller hörde. Misstänker starkt att det inte var något av bländande intelligens de yppade. Barn är ju så härligt onyanserade ibland. Och det är kul. Om man befinner sig inom hemmets fyra väggar. Jag bestämde mig i alla fall raskt för att döda planen jag hade att ta med dem på våffelfika på café. Jag vet inte varför jag ville straffa mig själv så. Hade jag kunnat så hade jag skrattat mig själv rått i ansiktet för den planen.

Nu är vi hemma och det är lugnare än någonsin. Jag dricker kaffe. Jag ska läsa lite mer i senaste Vi (alla läsprojekt tar lite längre tid nu för tiden). Jag kanske slår in lite julklappar. Tar en kopp kaffe till. Lagar lite mat. Borde ta hem en kompis till S:et varje dag.

.....
okej en fjärde. jag hörde dem nedifrån s:ets rum.

A- Vad är det?
S - Pappas kalsonger...
A & S: Uähhhhhhhhhhhhhh
S - Okej nu hoppar vi i deras säng.

Snillen spekulerar III

Mikael: Ja vi såg ett inslag med Ollio i "Sverige"... fan vad grym han är...
Ola: Ja, Sverige är ett bra program.. jag gillar det.
Mikael: Mmm... men jag har svårt för programledaren..
Josefine: Vaddå?
Mikael: Ja hennes talfel..
Josefine: Att hon pratar skånska menar du?

Total tystnad.

Mikael: Nä nu tror jag inte att vi menar samma?
Josefine: Du menar programledaren för "Sverige"?
Mikael: Jag vet inte. Är det skånska? Är du säker? Hon liksom.. *visar hur hon pratar*
Josefine: Hon pratar skånska.

Josefine: Det här kommer på bloggen..
Ola: Ja det får det göra annars får jag göra det!
Mikael: Nä, det gör det inte. Vi menar nog inte samma.
Ola och Josefine: ???????????????????????????????????????????????????

-----
stressig dag idag. hinner inte svara på kommentarer. ska ha med s:ets kompis hem från dagis. en bebis. två vildingar. hur ska detta gå?