Hört på spårvagnen om att åka spårvagn just idag:

Det påminner mig så skönt om barndomen.

Sen sa hon naturligtvis att hon var uppvuxen i Ryssland*.

* på riktigt alltså.

Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk

Jag gick och shoppade lite relationsångest på bokrean igår.
Anna och Mats åker på semester till Sicilien med sina två barn. De har kommit till vägs ände och måste bestämma sig för var de ska göra med sitt förhållande. Om de ska skiljas, fortsätta tillsammans eller vad de egentligen vill.

Surhet är något man förväntas kunna hantera. Löjligt vore det ju annars.
Jag borde kunna det.
Utåt sett tillmäts inte surheten någon betydelse eftersom surhet vägd bit för bit är så fjuttig. För att surheten ska komma åt en krävs ett ständigt surt sipprande flöde. Det kan ta lång tid innan surandet fått full effekt.
Surhet styr familjelivet mer än något annat. Det vågar jag nog påstå. Ändå talas den inte om. Man talar om familjevåld. Men inte många nämner familjesurheten. Den smygande maktfaktorn. Den lömska vingklipparen. Den försåtliga glädjedödaren.
Eftersom jag lever med en sur och sträng människa gör jag eftergifter. Jag väljer mina tillfällen, jag tassar och tänker ut scenarier i förväg. Jag lägger entusiasm i rösten, ända från tårna, för att mota surheten innan den hinner framträda och desarmera livslusten för allt runtomkring.
Men det kan räcka med väldigt lite för att jag ska åka dit. Efter år i surhet räcker det med några ord eller ett ögonkast för att jag ska vilja slå huvudet i väggen och ge upp. Då är jag så nersurad att minsta lilla får mig att slå hysteriskt omkring mig. Och då är jag hux flux inte riktigt klok.

Ljuva minnen.

Vi tittar på OS-sändningarna. Marie Lehmann är i rutan. Jag minns med glädje dagen då jag lurade i M att hon tidigare ledde Lilla sportspegeln men fick sluta för att hon trakasserade barnen.
...
OBS! Det var rent påhitt! Men han köpte det rakt av. Tips till de som känner M - man kan lura i honom vad som helst bara man ser hyfsat allvarlig ut när man drar av lögnen.

M levererar sanning:

Ett tråkigt vitt vin är aldrig kul.

Fint folk.

M berättar på MSN att

"Vi blivit omnämnda på Bloggkommentatorerna."

Jag går in och tittar och förstår att han numera slutat säga "jag" om sig själv och gått över till det lite mer nobla (eller schizofrena - det beror på hur man väljer att se det) "vi". Det är han som blivit länkad. Inte jag.

Sen ser jag i kommentarena att två fantastiska kvinnor nämnt MIG som en ljuvlig bloggare. Då känns det bra igen. Tack snälla ni! Det värmde denna lite lätt uppgivna dag.
Tack Marie och Hanna!

Bokrea alltså.

Not so good för min ekonomi.

*stannar inne de närmsta veckorna*

*åh nej... det finns bokrea över hela internättet också*

Radio.

Jag åkte bil i närmre två timmar igår och då hann jag höra både Språket i P1 och SR Minnen. I Språket var där som vanligt folk som tycker att det går utför med det svenska språket ("kan man inte bromsa utvecklingen"). Och så någon som hade retat upp sig på att att hans skrivprogram i datorn visade att han skrivit fel när han faktiskt inte alls hade gjort det! Han: "jag vill inte göra mig märkvärdig men jag är copywriter..." Okej. Jag vill inte göra mig märkvärdig men jag är ihop med en copywriter och jag tycker att det är löjligt att bli skitförbannad för att word visar att "bondpojk" är felstavat. Herre gud! Skit i de där röda strecken. Är du rädd för din dator? Fast värst ÄR alltid språkpoliserna som bara "åh nej inte använda några FULA ord, inte utveckla språket - det är FEEEEL". Ring inte in till Språket då. En språkprofessor kommer bara säga "ja språket har alltid utvecklats och det kommer det alltid göra - man kan gilla det eller inte men det fortsätter utvecklas ändå."

Sen var det SR Minnen och en intrevju med sveriges första kvinnliga taxichaufför. Bengt Feldreich var nervös när han skulle åka med henne. Gubb-taxi-chaufförerna skrattade och sa "ja hö hö hö... vi får se hur det här går...". Sen undrade Bengan vad hon var "nervösast för" och det var att inte hitta alla gator. Men Bengan trodde minsann att hon egentligen var mest nervös för "figurerna som dyker upp nattetid och har tagit sig en tår".

Jo, så var det Nya vågen och en intressant intervju med Katarina Wennstam, Karin Alfredsson och Annelie Brännström Öhdin. Det var ett samtal som handlade om att använda deckare som plattform för att föra/starta en samhällsdiskussion.

Jag älskar verkligen P1 ibland.

Lite kaffe till det?

Jag är hemma hos mina föräldrar. Efter att vi varit iväg och storhandlat på apoteket (fantastisk shopping där!) kom vi hem lagom till att sotaren hoppade ur sin bil. Han skrek

- JASÅ DU HAR BLIVIT MORMOR!!!
- Ja, sa mamma
- LIVETS EFTERRÄTT!

Gött att få reda på att man just äter den sista rätten på måltiden som är livet så där en tidig onsdag förmiddag.

Fotmassage.

Den bästa grejen med att M bloggar i evigheter vissa kvällar är att han alltid erbjuder fotmassage efteråt. Det är som kompensation för att jag tålmodigt suttit och väntat på att vi ska, ja typ umgås eller nåt.

Nu undrar jag lite om den här sjukan kommer att spridas all over min kropp om jag tackar ja till kvällens erbjudande om fotknådning.
Men nu skiter jag i det och låter honom sprida skiten för fotmassage är något av det bästa jag vet.

Fast häromdagen sa han att han är fotfetischist. Vet ej om det var skämt. Hoppas att det var det.
....

Jag frågade honom och han sa att det var ett skämt men att han är "rövfetischist". Sen tog han tillbaka det också.

Svårt att veta hur det ligger till.

Lite sjuk.

Nu har jag nog åkt på samma krasslighet som minstingen haft i en vecka snart. Ont i halsen, torrhosta, lite halvt febrig och trött. Sitter och klickar i betyg på böcker jag läst på Boktipset efter att ha påmints om sajten hos A.M.O. Orkar inte mycket mer än så idag.

Återkommer i piggare skick endera dagen.

Helg.

Igår var jag och M ute och åt med två vänner på Familjen. Det var första riktiga utekvällen tillsammans sen innan vi fick ny familjemedlem. Det var en fantastisk kväll.

Ikväll äter vi dumlekakor, dricker kaffe och tittar på film.

Det har varit en perfekt helg.

Rabies.

Vi har min syster på besök den här helgen. Hon hade fått ett samtal från smittskyddsinstitutet för ett tag sedan. Vår mamma hade blivit halvt hysterisk och trott att hon var döende. Då visade det sig att en av de andra personerna som hon arbetade med i Sydafrika (de tog hand om apor) hade fått rabies och smittskyddsinsitutet ville bara försäkra sig om att A verkligen hade tagit de nödvändiga sprutorna innan.

M blir förfärad

"RABIES???? Det går väl inte ÖVEEEER????? Vad gör man då? Avlivar man dom?"

Jag
"Ehh... avliva människor?"

Han (och ja det var på allvar)
"Ja... får man AVLIVA dem då?"

Vi andra
"Åh herre gud."

Lilian Brøgger.

Jag, S:et och vilda bebin var på "Katter" på konstmuséet för några veckor sedan. Idag ska vi dit igen för visning av utställningen, sagostund och pyssel. När vi var där såg jag några illustrationer av danskan Lilian Brøgger som var helt fantastiska!

Lånad här.

Illustrationen ovan är från "Det tokiga katthuset" av Christina Hesselholdt. Det mesta jag hittar med Brøggers illustrationer verkar vara i danska böcker som inte blivit översatta men jag har inte letat så noga än.

Titta in hos Brøgger här i alla fall! Fantastiska bilder.

Slowmotion.

Det blir inte så mycket gjort när ens bebis är lite småkrasslig och man själv mest bara är.. trött. Jag förde över bilder från kameran till den externa hårddisken. Öppnade fotoprogrammet. Stängde det igen. Gick och lade mig med min bok. Somnade.

Imorgon får ska jag ta mig i kragen igen. Låter det här vara en sån där händelselös febrig dag bara. De behövs också ibland.