Det är uppenbart att alla bedömer vilket kön mitt barn är av utifrån kläderna hon bär. Har hon en enda liten detalj rosa är reaktionen genast "åh vilken gullig liten tjej!". Har hon inget rosa på sig utgår de flesta från att hon är en kille. Den mörkblå koftan till exempel - alla okända som har sett henne i den har utgått från att hon är en pojke (även om den röda mössan förvirrar dem något). När det inte går att avgöra av färgerna hon har på sig (för de flesta är verkligen tvärsäkra efter att de scannat av hennes kläder från topp till tå) kommer frågan som en jävla räkning på posten "jaha, är den en kille eller tjej vi har här då..??". Jag fattar inte ens vad de ska med den informationen till för det enda som händer är "jaha" (men man kan i och för sig riktigt höra lättnaden över att de nu har en etikett att klistra på henne). Jag har ofta god lust att säga att det är hemligt. Jag gillar inte att folk tror att de kan veta något som helst om henne grundat på att de känner till hennes kön. Idag i kassan sa den, för övrigt väldigt trevliga, expediten "ja det är en tjej ser jag?" (och då antar jag att hon tog på det på att hon hade ett synligt rosa linne under sin vita tröja till sina skogsdjursbrallor). Jag sa ja. Hon sa "ja, det ser man ju. Hon är ju så där flicksöt! verkligen flickgullig.". Jag blir helt ställd inför sådana uttalanden. Hade hon haft ett blått [eller grönt, svart, brunt eller vilken annan dov färg som helst] linne under hade omdömet troligtvis varit ett annat. Hon ser ju inte ut som något! Hon ser ut som en bebis. Det är allt. En jättesöt och jättetuff bebis.
Varje dag chockas jag över hur trögt det där går. Att det är så långsamt.
Och jag förstår inte hur någon kan tro att det inte påverkar vilka kläder man väljer att ta på sina barn. Det är EXTREMT olika saker man får höra och bemötande barnen får beroende på vad de har på sig. Jag vet inte om det är så men jag får en stark känsla av att det är mycket enklare att ha en dotter och klä henne gränsöverskridande än att ha en son och göra detsamma (vad säger ni - ni med söner?)?
En av S:ets förskollärare berättade att en av pojkarna i klassen hade haft på sig klänning en dag. Ungarna hade inte sagt någonting om det mer än "vilken snygg klänning du har". Alltså. S:ets förskollärare. Älskar hur de har lyckats med den klassen. De är snälla, tar hand om varandra, leker över åldersgränserna och så vidare. Och de har hindrat det där fallet rakt ner i gammal könssegregation avsevärt. Eller i alla fall saktat ned det rejält. Min hetaste önskan är att också Tintin ska få gå där.
Vi tog båten ut till Styrsö.
Där fikade vi i solen.
Pussades med pappa.
Tog en öl innan båten gick hem igen.
Tintins favorit: turkisk yoghurt.
sen upptäckte hon apelsin och blev skitsur när man försökte
