Jag har åkt spårvagn med S:et till och från stan. Hon kommenterade inte en enda person högt. Jag vill rikta ett stort och hjärtligt tack till min extra-dotter för detta. En av de första gemensamma spårvagnsturerna utan incidenter. Tack S. Det var ovant men fint.
Tänk om detta är en del av hennes trotsperiod? När den är över (om den går över...) kanske svadan om folket i närheten återkommer med full kraft! Jag blir så glad av alla historier om den lilla frökens eskapader att jag nästan hoppas. :) Ska visa en riktigt fläskig cykel för er på lördag, den är som gjord för S att fräsa fram på.
SvaraRaderaja man vet ju inte. en fläskig cykel... haha... ska bli spännande!
SvaraRaderaDet må jag säga.
SvaraRadera