Långfredag.

Vi äter lyxfrukost tillsammans i köket alla tre. S:et kladdar kladdar och kladdar med all mat hon kommer över samt pratar bebisspråk. Hon hinner väl få i runda slängar femtio tillsägelser innan hon ens ätit upp sin macka. Det är tjat om godis och M utlovar att påskharen (alltså what the fuck... påskharen.. det var ingen som försökte smälla i mig att det fanns någon påskhare när jag var liten) kommer idag. S blir glad men lite fundersam över att han ska dyka upp idag på långfredagen och deklarerar sedan glatt att hon ljugit om att hon inte är busig. Sen blir det mer bebisspråk. Vego-Jesus har nu tröttnat och förklarar:

Jag ska fan i mig ringa påskharen och be honom dra åt helvete.