onsdag 21 oktober 2009
Långsamt långsamt.
Vi lunkar runt här hemma och får inte mycket gjort. Precis som det ska vara de här dagarna. Det är The Wire, ostar man inte får äta när man är gravid, kaffe, böcker, vila, massa massa kärlek, matande och blöjbytande, promenader, en och annan mezzo på Biscotti, sena kvällar och en väldigt väldigt nöjd och stolt storasyster.
Bloggpausen kommer att pågå några dagar till.
.....
Har just börjat läsa Gellert Tamas De apatiska. På sida nummer två sprutade det tårar och jag mådde illa av hur äckligt människor kan behandla varandra. Inser att det kanske inte är den allra lämpligaste perioden att läsa den just nu med en svallvåg av hormoner i kroppen. Men den verkar väldigt bra så här efter femtio sidor. Jag får ta ett kapitel i taget.
.....
Ja det var det för den här gången.
Nu ska jag sniffa lite i min dotters nacke innan vi ska iväg och hämta S:et på dagis.
Det låter hur mysigt som helst :) & en underbar bild.
SvaraRaderaLåter och ser helt underbart ut!
SvaraRaderaLa dolce vita!
SvaraRaderaBene!
Mmmm...mysigt. Precis som det ska vara. Vad härligt det är att se syskonkärleken, eller hur?
SvaraRaderaGrattis igen och kram till er.
Jag tar jättegärna en promenad mer er två! Och Tintin, vilket grymt namn! Det låter både sött och tufft, så det kommer att passa perfekt p din unge!
SvaraRaderaMassa kramar!
ett år och fem månader efter nedkomst har jag tydligen fortfarande nog med hormoner för att jag ska börja lipa av det här inlägget. jag längtar tillbaks, fast jag vill inte göra om den där första tiden igen. underligt. grattis än en gång!
SvaraRaderaDet låter underbart =)
SvaraRaderaVilket otroligt vacker och fridfull bild. Herregud så fantastiskt det är, med nya liv på jorden. Fortsätt sniffa tycker jag. /(trogen läsare som inte kommenterar så ofta)
SvaraRaderaÅh vad fin hon är!!
SvaraRaderaVad fint! Det låter så härligt!
SvaraRadera