Heroin.

Jag glömmer från gång till gång vilken fruktansvärd oro M drabbas av varje gång vi ska iväg på resa. Han blir sur, otålig, hetsig och otrevlig dagen före avfärd och så håller det på tills man är framme. Första gångerna fattade jag inte vad det handlade om och tänkte då "ska jag åka nånstans med den här... idioten?". Nu vet jag. Och det stör mig exakt lika mycket fortfarande. Han rusar runt i lägenheten i nån sorts fruktansvärd feber "JAG MÅSTE SY I KNAPPEN VAR ÄR TVÄTTEN VI MÅSTE HÄNGA UPP DEN OCH SÅ SKA JAG FÅ BORT DEN HÄR FLÄCKEN SKA VI BÖRJA PACKA BARNENS SAKER NU??? VAD ÄR DET MED DIG? JAG ÄR INTE ARG!!! JAG ÄR HELT VANLIG!!! VAD ÄR DET MED DIG???" Jag sa till honom att nu få du fan gå och lägga dig på spikmattan och ta några djupa andetag. Fast det vore kanske bättre om jag bara åker och köper rökheroin till honom för det här låter som något han behöver: "Effekten vid användning beror på användarens sinnesstämning, på sällskapet, och på om användaren har använt heroin förut. För den som inte gjort det kan ruset innebära en känsla av att alla bekymmer försvinner, all smärta, ångest, tristess och leda är borta, och personen känner en varm våg av lättnad och intensivt välbefinnande. Vid stora doser känner användaren sig varm, är omväxlande pigg och sömnig och känner sig torr i munnen."

Mig veterligen har han varken injicerat heroin, rökt eller fört upp det i rektum så det bör bli bra.