Arne Dahl.

Igår såg jag Arne Dahls "Ont blod". Varför jag gjorde det kan man ju fråga sig eftersom jag tyckte att "Misterioso" var ganska värdelös. Men nu gjorde jag det i alla fall. Den började. Och den började helt vanligt. Efter två minuter tyckte jag att det var väldigt rakt på. Och eventuellt att det var något litet frågetecken men jag bara läste lite vad historien handlade om och sen var jag med igen. Det visade sig när "första" delen var slut att jag av... tekniska skäl kanske sett andra och avslutande delen. Antingen hade de en våldsamt pedagogisk liten text om "Ont blod" på nätet eller så är den så förbannat dålig att det går bra att bara hoppa första delen, halvsova till andra och sen pang dags att sova (och ändå har man fattat allt). Bästa i filmen var annars när den rödlätte Magnus Samuelsson i sina komplett vansinniga brallor lite tufft sa "yeah yeah yeah whatever we are in Swiiiden now". Vi kan säga så här i alla fall: ni behöver inte se den.