Bandy.

Jaha, här sitter jag i IFK Kungälvs klubblokal och väntar. Känner mig mycket glad för att slippa intervjua någon om bandy. En sport som är en fullständig gåta för mig. Ångrar dock att jag inte tog med kameran. Isen och näten utanför är mycket snygga.

Boss.

Imorgon ska vi fortsätta leka radioredaktion på skolan. Jag ska antagligen vara chef för min grupp. Det valde jag för att jag tycker att det verkar så jävla obehagligt att ha ansvar och ta beslut när det behövs. Jag ska bli bästa chefen av de här tre dagarna. Därför har jag köpt ett kilo godis till min lilla redaktion som idag var den opeppigaste världen skådat. Jag kommer alltså i första hand att ha fjäsk och socker som verktyg för att få min grupp dit jag vill.

Lite skumt ändå.

Är det ett sjukt förhållande vi har? Det var liksom inget konstigt att lägga ut bilden. Det var inte så jättekonstigt att ta bilden heller. Men det är det ju egentligen! Det är ju helt stört. Fast ändå lite fint. Typ. Eller?

Mvh
Mycket osäker

Sånt jag längtar hem till(?):

Sånt jag gör:

kollar fotobloggar, försöker se upptagen ut. (Och längtar hem.)

Vad jag egentligen ska göra: ringa trafikverket och körskolor.

Men jag hinner ju inte nu.

Jag tänker att jag borde ha hakat på den där 23 bloggar på 23 dagar-grejen. För det är ju himla fint och bra att länka till folk tycker jag. Men jag känner mig redan stressad över allt annat så jag skjuter det framför mig ett tag. Eller så börjar jag kanske bara länka till en favoritblogg någon gång i veckan längre fram när jag har mer tid och vardagslivet är något mer organiserat. Eller så här: när jag har ett kök, ett vardagsrum och sovrum igen och inte allt i ett ska jag börja länka till fina och bra bloggar regelbundet.

Pusta ut.

Ja men det där var ju riktigt skönt. Kanske borde börja vräka ur mig mer sånt i bloggen. Det lättade på de sista veckornas stress måste jag säga.

Mycket dålig bok.

Vi har sängen precis nedanför bokhyllorna nu. Igår när jag väntade på att M skulle lägga in i sista tvätten passade jag på att bläddra i några böcker på måfå. Bland annat Ulf Lundells "Jack" (snark!). Kan inte fatta att jag fann nåt nöje i den men det gjorde jag då för 13-14 år sedan. Sen fick jag syn på "Tisdagarna med Morrie". Den måste ju vara en av världens mest sönderälskade böcker. I regel (men inte alltid) brukar ju de där böckerna som "alla" gillar inte vara så mycket att ha utan ganska ytliga och ointressanta. Av ren självbevarelsedrift har jag hållt mig ifrån den (hallå! titeln bara skriker "läs inte mig!"). M har försökt få mig att läsa den men det finns alltid något som går före "Tisdagarna med Morrie". Trots allt detta valde jag att öppna och bläddra och HERRE GUD vad dåligt det var. Det var så Hallmark-artat att jag brann av skam. Jag tror att hela min hud lyste röd. Jag nästan dog när jag skummade igenom kapitlet om vikten att ingå äktenskap. Det måste ju ha varit en sjukt kristen människa som formulerat alla de där klichéerna och banaliteterna. Och det där har M på riktigt försökt få mig att läsa. Jag läste några stycken ur den och plötsligt började M yra om att han inte alls bett mig läsa den eller att han nånsin gillat den eller så var det kanske att han inte hade läst så mycket böcker innan han läste den eller så kanske det var att han hade blivit övertalad.

Faktum är att det finns ingen plattform, ingen säker grund för människor att stå på nu för tiden annat än familjen. Det stod alldeles klart för mig när jag blev sjuk. Får man inte det stöd och den kärlek och omsorg och tillgivenhet man får från en familj, då står man sig slätt. Kärleken är så oerhört viktig. Som vår store poet Auden har sagt: ´Älska varandra eller gå under.´"
"Älska varandra eller gå under." Jag skrev ner det. Har Auden sagt det?
"Älska varandra eller gå under", sa Morrie. "Är det inte bra? Och så sant det är. Utan kärlek är vi som fåglar utan vingar.

Jag lämnar fältet fritt för den som vill kalla mig en snobbjävel eller vad det nu jag var när jag tyckte att Jens Lapidus producerat två kilo bajs i form av "Snabba cash" och den där andra som jag verkligen inte tänker läsa. Jag är ledsen men det "Tisdagarna med Morrie" verkar ju bara dålig. En fullständigt oläsbar bok även om triljarder människor plöjt igenom den och tjutit av förtjusning. Jag skulle faktiskt vilja veta vilken kristen sekt Mitch Albom är medlem i.

Kort lycka.

Imorse hade jag en sån där post-kaffe-lyckokänsla. Allt kändes möjligt. Det kändes till och med okej att det var grått, kallt och blött. Men det gick över sen när jag kom till Kungälv.

Heliga stund.

S:et kollar kläder på nätet, jag tänker plöja In Treatment (med hörlurar och datorn på magen!) och M bloggar. Det här är första vilostunden den här helgen. Eftersom det är söndag tänker vi gå till Bengans sen och kolla skivor. Själv uppfyllde jag äntligen en del av mitt nyårslöfte häromdagen: köpte skivor. Första gången på två år nästan. Spotify har till viss del förstört mitt musikintresse. Jag ger inte skivor samma chans där som jag gör när jag köpt en. Också mindes jag hur mycket jag älskar att faktiskt ha skivan i handen, bläddra i kovolutet och lyssna på riktigt.

Vaken igen.

Energin tog slut och sen fyllde jag på med sömn. Nu ser vi Magnus Carlson & the Moon Ray quintet på nef och dricker öl. Så jävla bra. Tack mamma o pappa för barnpassning.

Hej, hejdå.

Den här veckan tar död på det mesta som kan kallas energi. Jag hinner ju inte nånting alls! Ändå är dagarna helt fulla av saker. Lilla bloggen får ta det lite lugnt några dagar så att jag hinner tänka nåt mer än att försöka komma ihåg allt jag måste komma ihåg den här veckan.

Kul med Ikea.

Det är bara lite stommar. Två stora paket kvar.

Bortom trött.

Första dagen med lämning/hämtning på dagis och skola avklarad. Första arbetsdagen på nytt jobb för M. En hel dag av ljudredigering för mig (från 09.10 till 16.10 i stort sett utan avbrott). Det här innebär att vi är två levande döda. Och nu ska de levande döda fortsätta montera köksstommar.