Musik vid förlossning.

Vi hade tänkt ha med musik till förlossningen. Det blev inte så mycket med det. När vattnet gick på natten stack M och hämtade bilen och jag packade på skakande ben ner de sista sakerna och rafsade ner några cd-skivor. Vi hade ganska nyligen organiserat om bland skivorna på ett helt idiotiskt sätt så jag fick inte med mig något jag ville ha egentligen - mer än Jenny Lewis & The Watson twins (tror jag).

Jag blev igångsatt på förmiddagen dagen efter eftersom värkarna inte kommit igång. Vi lyssnade på P3 under tiden - någon vecka innan hade vi för andra gången på kort tid sprungit på Morgan i Christer och han sa "nästa gång vi ses måste den vara ute". På radion pratade han om något helt bisarrt och jag minns att jag tänkte "herre gud det här är så sjukt! vad lyssnar vi på?". Och sen blev det värre. Musiken. Herre gud. Musiken de spelar i P3 ibland. Den låt jag minns främst är Black Eyed Peas "I gotta feeling" - den texten i samband med djävulska värkar. Det var så fel! Men jag brydde mig inte. Jag hörde i alla fall texten och tänkte "fy fan.. de sjunger på riktigt 'Fill up my cup. Mazel Tov' samtidigt som jag föder barn"

Tonight's the night, Let's live it up, I got my money, Let's spend it up, Go out and smash it, Like oh my god, Jump of that sofa, Let's get, get off.

Let's do it, let's do it, let's do it, let's do it, And do it and do it, blablabla

???

Mot slutet satte vi igång Sophie Zelmani (som jag aldrig hade som något förstaval men det enda som betydde något var att de stängde av helvetes-P3). Sen minns jag inte ens om det var någon musik när Tintin kom för då hade jag glömt allt och såg bara henne och M som satt och grät och jag som utbrast "jag klarade det... HERRE GUD jag klarade det!".

Banalt.

Det här med Facebook. Det är ju en guldgruva på många sätt. En extremt banal guldgruva - men ändå. Till exempel såg jag nyss en bild på en av de drygaste människor jag någonsin träffat. Han är också en av de som blivit mest lovordad för sitt utseende av allsköns kvinnor jag känt. Ofta lät han bli att hälsa på folk, eller så sa han bara till människor han träffat vid upprepade tillfällen men som han tyckte var töntiga "nä vi har inte sett förr. L**s heter jag" om de envisades med att hälsa på denne självutsedde gud till man), stängde av "skitmusiken" nån hade valt för att sätta igång sin egen (alltid Curtis Mayfield och sen stuffade han runt i rummet och stönade "superfly" på ungefär samma sätt som mina vänner bara "åh herregud han är så snyyyyyyygg!!! jag dör!").

Det bästa med honom var att jag sen fick reda på att hans tandläkare nästan hade kräkts när hon fick tömma ut ruttnande matrester ur en ficka som uppstått mellan hans tänder och tandkött.

Kan njuta än idag vid tanken på att han hade ett avlopp till mun. Inte så superfly.
Så banal är jag.

Bröd.

M köpte bröd häromdagen. Frökusar heter det. Jag kan knappt äta. Jag tänker enbart på "snorkusar" - inte för att jag någonsin använt det ordet själv men det retar verkligen kräkreflexen. Fattar inte hur man komma på att döpa ett bröd till fröKUSAR!?

Oj.

Jag har glömt bort det här med bloggen i veckan. Har haft fullt upp med att springa efter Ärtan och att försöka läsa/göra mina saker under de stunder hon sover.

Har ju även glömt skriva om de böcker jag läst (Mörkt vatten av Joyce Carol Oates och Albatross av Hans Gunnarsson). Nu minns jag faktiskt inte ens vilken mer det är jag läst.

Igår började jag på en ny men den återkommer jag till senare.
Nu måste jag skriva lite på ett vanligt hederligt papper med en bläckpenna (inte varje dag jag gör det).

Hej så länge!

Frakt.

Jag har samma problem som Johanna i Jakan. Nu funderar jag lite på om jag ska börja väga saker jag säljer på Tradera INNAN jag anger fraktkostnad.

Min uppskattning på dagens paket: äh, max 24 spänn
Verklig kostnad: 48

Telefonlös.

Tydligen var min mobiltelefon inte i så där jättetryggt förvar på Hagabion. De kunde inte hitta den. Jag ska återkomma imorgon - med ett sms till exempel, sa han (ej ironiskt).

Ganska spännande tillvaro utan telefon ändå. Jag fick maila Johanna och höra om jag kunde komma förbi. Vi har nämligen inte någon fast telefon inkopplad för tillfället (efter att jag råkade välta ner den och döda den på hallgolvet - kanske har med telefonfobin att göra).

Vi hade så kul i lördags..

att jag tappade bort min mobiltelefon. Turligt nog blev den upphittad och finns i gott förvar på Hagabion.

P.S. Alla som kan bör gå till Wasa Allé och äta. Det var dödligt gott allting. De ekologiska vinerna var magiska. Servitören var stram och torr. När vi ätit fem rätter kom han ut med papperstuss i näsan (han hade nog haft kul inne i köket), uppsluppen och pratig och gav oss receptet på jordärtskocksskummet. I alla fall. Gå dit. Ni ångrar er inte. Lovar. D.S.

Nytt steg i förhållandet:

gå och träna tillsammans.

Som jag NJÖT av att se hur M plågades. Jag tror att jag till och med var piggare och gladare än vanligt genom hela passet tack vare hans svett, stön och stånkande.

Gött.
Nu kan vi med snövita samveten gå och äta 7 rätters på Wasa allé ikväll.

Barnvakt - Halleluja!

Fredagsstämning.

Tydligen hade någon sagt att M var väldigt vältränad på gymet så att de inte vågade köra samma program som han gjort på cykeln. Det här fick jag naturligtvis höra igår och efter det skrev han ett blogginlägg om det. Ingen vi känner kommer att missa den historien. Den kommer att berättas till leda.

I morse när jag kom hem från min träning (obehagligt att stiga ut genom dörren vid 7 på morgonen för att träna - aldrig igen) stod M i dörröppningen till köket, med sin vältränade kropp, iklädd enbart kalsonger och gjorde höftrullningar. Det skulle vara sexigt och göra mig sugen(?)

Tack alla fina läsare...

för alla roliga kommentarer och små anekdoter! Älskar att läsa dem! Något av det bästa med bloggandet - helt klart.

Tyvärr hinner jag inte riktigt med att svara idag eftersom min bebis har gått helt wild and crazy med en kökshandduk och en stekspade och ligger inte stilla mer än en halv sekunde åt gången. Men jag läser alla kommentarer och uppskattar dem enormt mycket.

Nervösa telefonsamtal.

Jag har stora problem med telefonsamtal. Telefonsamtal där jag behöver prata med människor jag inte känner. Det gör mig så nervös att jag nästan får tunnelseende och händerna darrar. Nu i förmiddag är jag tvungen att ringa ett sånt. Det är för uppsatsens skull och jag blir superstressad. Och det måste ske NU för nu sover the little one. Så jag laddar laddar laddar. Blocket framme. Två pennor.

Så tutar det upptaget.

Fan.

Nu måste jag gå igenom hela den här uppstartsprocessen igen om några minuter.

Fattar inte varför det gör mig så stressad. Undrar om det finns någon kurs man kan gå. Det hade inte varit ens en bråkdel av så här stressande om vi skulle ha träffats ansikte mot ansikte.

...
Så var det gjort.
Dog ej.

M hade fått nys om nån bra författare..

.. Flå Bert säger han att han heter. Fransman tydligen. Känner ej till Flå Bert.

Däremot har jag läst Flaubert.

Starka känslor på grund av löjliga saker. Som man bara borde släppa men det går inte!

... jag kan känna ett sådant brinnande hat till människor jag inte känner baserat på SKITsaker.

Idag fick jag ett halvsurt mail från någon traderamänniska som undrade vart hennes klänning hade tagit vägen och sen satte hon dit tre frågetecken. Jag kände genast den välbekanta vreden välla fram. Hur snabbt tror hon att det går? Jag fick in pengarna på mitt konto i torsdags. Den kommer - den blev postad idag. Herre gud SLAPPNA AV skrev jag inte men jag ville. Jag kommer att störa mig på henne nu i några dagar. För det är ännu en av de skitdåliga sakerna med mig - jag kan inte släppa såna petitesser.

Några andra löjliga exempel på vad som retar/retat upp mig:

* Den otrevliga Gubbjäveln utanför den skitsunkiga radio/tv-butiken här i Majorna som sa till mig och M att inte fota de begagnade radio- och tvapparaterna som stod utanför butiken. Han var nämligen rädd att vi skulle sälja fotona skitdyrt till någon reklam - för det var det tydligen många som gjort innan och de hade tjänat MASSVIS av pengar på hans bekostnad. SÄKERT!!

* Gubbjävlen i Botaniska som sa "Jaså, man stänger inte grindar efter sig nuförtiden?" till oss när vi lät grinden mellan trädsamlingen och botaniska vara öppen eftersom det gick ett par femton meter bakom oss som helt uppenbart också skulle in i trädgården.

* Gubbjäveln som tutade på mig i garaget förra veckan när jag backade en kort bit - och han var långt långt från vår bil - eftersom det var en bil på väg in i garaget som jag var tvungen att låta passera.

* Pour bon-tanten som snäste åt mig och Johanna att vi var i vägen när vi var på väg ut ur serveringen. Vi hade varit som osynliga (OSYNLIGA I tell you) under hela besöket. Vilket man måste vara som mamma med barnvagn för annars kan någon... döda en eller något.

* När det visslar/väser ur näsan på någon som sitter nära mig. Det kryper längs med hela ryggraden och det känns som att jag ska explodera!

* När någon smaskar. Umgicks tidigare med en person som alltid tuggade (smaskade!) tuggummi med öppen mun som om hon ville visa vilken färg det var på skiten. Jag kunde inte höra vad hon sa när hon tuggade för jag hörade bara smaskandet och fick koncentrera mig för att inte bara skrika rakt ut "MEN HÅLL MUNNEN STÄNGD FÖR HELVETE!" Vi umgås inte längre. Inte på grund av det men FAN vad skönt det är att slippa det beteendet!

Så tack nu har jag fått lätta lite på det trycket.

Jag är säker på att jag inte är ensam om att gå och reta upp mig så på de gånger man blivit tillsagd, jobbiga beteenden, ljud (aka löjliga petitesser) mm mm så att ens kropp håller på att gå i bitar av vrede/irritation/ilska... Nu vill jag veta vad du retar upp dig på! Please. Berätta. Jag är väl inte ensam om dessa störda känslor?

Känn dig varmt välkommen att vräka ur dig ilska och frustration för vad som helst i kommentarerna!
....

Det här måste vara det inlägg jag fått ut mest av på länge. Vi har nu tagit ett varsitt glas vin och sitter och njutläser alla kommentarer.

Ni är helt fantastiska allihopa!
Fyll på med mer om ni kommer på något!

Mat och M:s magiska minne.

Idag har S:et dansuppvisning och sen ska vi hem till oss och bjuda den andra delen av S:ets familj (mamma, extrapappa och lillebror - fast han ska inte äta så mycket han är bara 4 månader) på middag. Jag tänkte Oreganokyckling (med quornfilé - funkar skitbra). M säger att vi bjudit dem på det innan. Mig veterligen har de aldrig varit här och ätit middag innan. Men han kanske har haft nån hemlig bjudning när jag inte varit hemma (not very likely - då hade han bjudit på pizza eller nåt). M säger ofta "ja men så var det... det var inte alls som du tror.. det var SÅ HÄR!". Då är det som att det är en lag. Fakta. Allt M säger är sant för alla håller på och tjatar om hans magiska minne. Vilket jag tycker är konstigt för extremt ofta glömmer han kalsonger ihopvikta och inknölade bakom fotbadet i badrummet för att han ska slippa bära dem till tvättkorgen 1,5 m bort.

Det var den helgen.

Vi konstaterade att vi nog får se över våra matvanor under helger. Vi åt två luncher och frukost hemma. Det var allt. Det blir ganska dyrt att vara lat.

Den här helgen i punktform
* Tränade två gånger
* Couscoussallad, quornfilégratäng, planka, två lyxfrukostar, baguette, hallonbulle (världens godaste!) och en mezzo, en mellan lagom latte (ja, så får man beställa på Zenit för att det inte ska smaka välling), en halv pizza, sallad och vitlöksbröd, några glas vin.
* Promenad med en styck gnällig man (det är kallt, det blåser, det är långt, jag är hungrig, jag är trött, jag har inga pengar).
* Öl på Villa Belparc
* Köpte skor
* Köpte träningsbrallor
* Fikade med FinFia
* Såg (delar av) In the Loop - de skönaste insomningarna som finns är att somna till film.
* Läste Oates, bloggar och tidningen
* Sprang efter Ärtan oräkneliga gånger
* Stoppade Ärtan från att äta kattmat X antal gånger
* Torkade golvet efter att Ärtan vält ut Rysslands vattenskål x antal gånger
* Tänkte så att det knakade hela helgen på inget särskilt alls. Jo uppsatsen.
* Funderat på förlovningspresent till min syrra och hennes kille som plötsligt hade förlovat sig uppe på en kulle i Laholm! (förslag på kul present mottages tacksamt...)

Fick ett bra tips...

från 30+. Nästan fullt glas. När M kommer ut från toaletten kommer han att säga att det är Jättebra & Jättesmart för det blir mycket mer vin till honom nu.

Han är smart i köket också.

Exempel 1

"Asså. Curryn kan inte vara slut. Den tar aldrig slut. Antingen har man curry eller så har man inte curry."

Exempel 2

"Vi tar den här mindre formen så blir det mer sås."

En liten bit av himlen:

Katt och sladdar samlade på ett och samma ställe!!!

Foxy.

När jag ser honom så här... då vill jag bara slita av honom kläderna och göra det här och nu.

Eller så läser jag i min bok i stället.

...
Men nu sa han att han bara har 70 poäng kvar till DET NYA SIKTET!!!
Då gled jag av soffan.

Smart!

J - När jag var liten körde den lokala fotbollsföreningen ut frallor och lade i folks brevlådor mot betalning..
M - Jaha. Fan vad gött.. *funderar lite*... ja det är ju det man ska ha idrottsföreningar till. Asså. Jag gillar inte idrott. Men jag gillar service.

Upphittat I

Sara Elgeholm

Jag köpte en fantastisk almanacka ("Livet vill mig inget ont") till S:et för ett tag sedan. Det är Sara Elgeholm som gjort den och hon måste vara något slags geni - bilderna och texterna är.. ja underbara (hoppas på att hon kommer att uppdatera sidan!). Jag klippte ut och ramade in januaris, februaris och mars bilder och hängde upp idag.

Vi tar några till!

IKEA. Men inte på det jobbiga sättet.

Klockan 10 kommer vi att hänga på låset på IKEA. Jag, min wild and crazy baby samt gårdagens middagssällskap. Det kommer att vara vi, en handfull andra föräldralediga och några pensionärer. Perfekt.

Mission: ram till den här

Nej, det ska inte bli en bebisblogg. Bara lite grand idag.

Först hittade jag med hjälp av min lasersyn en jordnöt under soffan.

Den fick jag inte behålla. Jag rusar genast vidare mot nya förbjudna marker.Mammas böcker. Konstens historia. Den ser god ut.
Nästan lika god som sladdarna, stolarna och mina strumpor.
Eftersom jag inte fick ha böckerna heller tar jag
väl den här sketna lampan istället. Fuck sakerna
jag FÅR ha. Fattar ju vem som helst att det är roligare
med snaror, ström och knivar.

Fint.

Nu tar jag finaste muggen med en av de finaste författarna och bok av en annan av de finaste författarna och går och lägger mig och läser.

Tramsebyxa.

Av någon anledning får jag för mig att jag kommer att dö i någon konstig olycka i hemmet så fort M ska vara borta över natten. Varje gång jag gått nedför halvtrappan med bebben i famnen idag har jag tänkt och sett tydligt framför mig hur jag snubblar, bryter nacken, dör och min dotter krälar runt skadad på golvet och skriker av hunger och ingen kommer hit förrän imorgon kväll. Ja i huvudet är det till och med värre än så men det kan jag ju inte skriva för då verkar jag helt koko.

Också tänkte jag på att jag skrev så glatt om att jag skulle vara (nästan) ensam hemma - att det kanske gör så M:s plan störtar.

VA? Vad är det för idiotiska dumheter?
Tror ju inte ens på sånt där.

TJOHO! ENSAM HEMMA!

Eller inte riktigt. Tintino är hemma men hon sover, S:et är på dagis och M ska till Stockholm på Guldäggsgala.

Själv ska jag äta middag med annan guldäggsänka ikväll.
Men först ska jag öppna fönstret i sovrummet, lägga mig i vår renbäddade säng och LÄSA!!!

The New Novel Winslow Homer

När fördomar om gympatanter besannas.

Jag gick på ett core/spinning-pass nu ikväll. Ledaren pratade som ett avslappningsband. Under spinning-delen sa hon plötsligt med sina allra lenaste röst

"låt den härliga marimban BÄRA dig framåt!"

Då dog jag lite.

.....
Stryk lite. Kommer aldrig gå på det passet igen.

Lite seg.

Som vanligt följs de där handlingskraftiga dagarna av en slö dag. Idag har jag inte gjort många knop. Packat kläder som jag sålt på tradera. Läst två noveller i Båten. Druckit kaffe. Druckit kaffe igen. Bokat in lite träningspass. Ett ikväll. Fattar inte hur jag ska orka gå idag men det är väl just därför jag ska gå dit. När jag kommer hem ikväll är M iväg och byter däck och med sig tar han hushållets två barn. Så då får jag komma hem ensam. Duscha & Äta Ensam. UNDERBART!!!

Att börja träna igen. Och älska det.

Your heart will still be broken the old fashioned way.

När vi såg TAW för några veckor sen hade han Ola Joyce som förband. Efter det har jag lyssnat på Old fashioned Heartbreak ohälsosamt många gånger. Den har hittills haft 41 lyssningar på myspace och där står jag nog för trettio av dem. Eller kanske inte riktigt. Men nästan. Älskar den.

Fick viktigt mail från min sambo i förmiddags! Lyssna nu!

I morse tränade M bredvid Patrik Sjöberg.

I förra veckan såg M Sjöberg på ett uteställe. De är nästan som bästisar nu. Typ.

Red Riding.

Vi har sett Red Riding 1974 nu. Rekommenderas. Eh. Ska bara se de sista 20 minutrarna igen som jag sov mig igenom igår. OBS! Ej för att det var tråkigt utan för att jag var dödligt trött. Sen finns det Red Riding 1980 samt Red Riding 1983 (sista delen släpps på hyr-dvd imorgon tror jag).


Jaha. Nu måste jag gå. Vandalbebisen har givit sig på min källsortering (min eftersom M gör allt för att sabotera den genom att kasta mina noga diskade plastkartonger, ihopvikta mjölkkartonger mm mm rakt ner i vanliga soporna varenda gång han bär ut soporna.)

Effektivitet III

Vissa dagar är man piggare än andra. När klockan var 10 över 8 satt jag och åt äggröra och drack kaffe efter att ha dammsugit lägenheten, dragit av sängkläderna och satt igång två maskiner tvätt. Sen gick jag till gymet och betalade pisstråkig avgift för att jag klantat till det med några avbokningar. Det är också dagar som den här som jag kollar upp om det finns tidiga träningspass på morgonen inne i stan (det fanns det) och börjar planera för hur jag ska åka och träna och M får ta med Ärtan in till stan på väg till jobbet och så kan jag hämta upp henne vid spårvagnen när jag åker hemåt. Sen är det inte alls säkert att den idén känns lika fräsch den morgonen som planen ska genomföras. Vi får se.

Men de här dagarna när jag orkar allt och lite till är sköna.
Nu ska jag äta lunch och läsa Nam Le (tror bestämt att jag älskar boken - för att inte tala om omslagsfotot! Se andra foton av Clifford Ross här.)

Bildkälla här.

Båten av Nam Le

Jag hade missat Nam Le. Snubblade över Båten på adlibris förstasida och klickade hem den när jag ändå var igång. Och det gjorde jag rätt i - så känns det i alla fall efter första novellen (som heter Kärlek och vördnad och medlidande och stolthet och barmhärtighet och offervilja).

Min far kom en regnig eftermiddag. Jag drömde om en dikt, det monotona tapp tapp från skrivmaskinstangenterna som bankade fram bokstäverna. Det var en bra dikt - kanske den bästa jag skrivit. När jag vaknade stod han i dörren till mitt sovrum med ett tvetydigt leende i ansiktet. Han hade på sig svarta byxor och en våt och skrynklig anorak som såg ut som om den kom direkt ur tvättmaskinen. Där han stod i dörröppningen var han ännu mindre och tanigare än jag mindes honom. Fortfarande omtöcknad av drömmen lyfte jag ansiktet mot väckarklockan.
"Vad är klockan?"
"Hej, Son", sa han på vietnamesiska. "Jag knackade en lång stund. Sedan gick dörren upp av sig själv."
All mark är glas, tänkte jag. Sedan dam-da-da, en daktyl, slut på raden, och så orden förlåt och karat i raden efter. Kom igen, tänkte jag.
"Det ösregnar", sa han.
Jag rynkade pannan. Klockan visade 11:44. "Jag trodde inte att du skulle komma förrän i eftermiddag." Det kändes konstigt att prata vietnamesiska igen efter så lång tid.
"De ändrade min flight i Los Angeles."
"Varför ringde du inte?"
"Jag försökte", sa han lugnt. "Du svarade inte."

Darling River av Sara Stridsberg

Det är något alldeles särskilt med Sara Stridsbergs språk. Det är en egen värld. Pärlsocker, ödlor, rosor, död, vin, motorvägar, bilar, karameller, floder och amerikanska städer. Det äckligaste kan hon beskriva så att det låter vackert. Jag vill aldrig kliva ut igen när jag klivit in men nu är den slut.

En mor befinner sig i öknarna. Landskapet är svindlande här, en evighet av aska och pinjeträd som väller fram omkring henne som en mardröm. Hennes liv ter sig överhuvudtaget alltmer som en dröm som utspelar sig utanför all kronologi och logik. Blues Highway som hon kör på just nu driver fram genom stillheten och hettan och hon river upp ett sår av virvlande sand när hon passerar. Det här är en väg som bilister annars bränner igenom fort, den saknar rastplatser, ingen vettig människa skulle ändå vilja stanna här. Öknen är mer hotfull än vacker, ödslig och krävande. Män som kör den här vägen gasar sig igenom just den här sträckan. Från ingenstans kom de att tänka på en eller annan kvinna som de har övergivit. Öknen bär på den sortens förtvivlan som tenderar att tråka ut en man. Förförisk med sitt frätande ljus och sina oändliga vidder, men skräckinjagande. Efteråt när någon har korsat öknen, är landskapet upprört, förstört och mer ensamt än tidigare. Och himlen går så lågt att vissa moln orutinerade oskuldsfulla ungmoln, skadas av pinjeträdens grenar och driver vidare defekta, dömda till ett liv som halvmoln som aldrig riktigt förmår lämna den här platsen.
I månader kör hon omkring i öknarna. Hon driver vidare under himlen. Hon kör i bikini när hettan blir svår att uthärda. Hon kör i leopardpäls och stövlar när nätterna är kalla. Hon kör i en rosa manshatt. Hon kör i en gul femtiotalsklänning. Hon kör målmedvetet som om resan hade en slutdestination, men i själva verket åker hon bara fram och tillbaka på samma ensliga landsväg. Överallt är ödlorna med inälvorna blottade under den tunna huden. Överallt skallerormarna, ökenfåglarna, hundarnas blodiga skall.

Ingår tidsskrifter i bebisars kostcirkel?

Nu har det alltså börjat. Man kan inte längre ha något inom räckhåll för bebisen i hushållet. Leksakerna skiter hon i. Det hon vill åt är de saker hon inte får ha. Hon vill dra i kattens päls, bita på sladdar, äta papper. Främst gillar hon de saker som man tar ifrån henne. Bara de sakerna är värda något. För dem kan hon åla flera meter utan att gny. Tidningar, vykort, papper.

Älskar människor som orkar gå ut och göra sånt här:

Jag kan inte sluta lyssna på Santigold (varför har jag missat henne innan?)!

Hittat i skafferiet:

Det var tur att M lade tillbaka den här asken i skafferiet efter att han smygätit av den! Den här kan vi bjuda på nästa gång det kommer hit folk på lite vin och snacks.

Att slita i sitt anletes svett.

I detta nu sitter 30+ och Bloggfrossa på sina arbeten och "jobbar" med att spela Alfapet med varandra.

Tänk vad vackert det är. Som iphones kan föra människor samman.

Solkatten.

En novellfilm hade varit lagom. Eller ännu hellre: kortfilm.

Kul filmsällskap jag har. Han sitter och sover i soffan. Om vi ska fortsätta med den här metoden och se en kvart i taget kommer det bara att ta tre dagar till att se färdigt A Prophet.

Min skitdåliga sida...

... bara skriker "skynda dig in och avboka passet för helvete!! så kan du gå och äta panerad ost och ta en öl i stället". Men min skitförnuftiga sida bara "håll käften, gå och diska så länge så kommer det vara för sent att avboka sen".

...
ja nu är det för sent. nu måste jag träna. fan.

Bok & Sällskap. Långsam eftermiddag i soffan.

Och sen var lässtunden slut...
Nöjd bebis som precis har "klappat" sin katt så kärleksfullt att katten valde att lämna rummet.

BVC

Idag ska jag till BVC på läkarundersökning med Ärtan. Hoppas att hon får en sån där OK-stämpel på rumpan. Ska be om det.

Lattemorsor.

Idag gick jag och min partner in crime (hon är också föräldraledig) Johanna på promenad. Vi köpte en varsin latte - något vi aldrig tidigare gjort under våra milslånga promenader. Vi konstaterade att nu var vi riktiga lattemamma-klichéer (vad det nu ska vara för fel på att dricka en kaffe när man är ute och spankulerar med sin unge). Vi hann gå fyrahundra meter innan vi sprang på en vägarbetsgubbe som hojtade

- Jaha... här kommer lattemorsorna... Ja Hahaha.. Vad härligt... det är mamma man ska bli!

- Eller lattepappa gubbjävel, sa vi inte.


(Undrar hur många gånger tidigare han dragit detta fenomenala skämt som helt knockade en av briljans - och undrar hur många gånger till han kommer att dra det. Gissning: oräkneliga gånger.)

Världens bästa!!!

M har klagat en del på att jag inte lovordar honom tillräckligt i bloggen. Okej. Så. Igår hade världens finaste och bäste kille köpt en flaska gott vin och sen spelade vi spel när småfolket gått och lagt sig. Och jag fick användning för ett ord jag aldrig tidigare använt. Ordet har ingen koppling till världens finaste och bäste kille.

Ord.

Vi spelade just Korso (skitkul spel - rekommenderas). M försökte sno åt sig full pott (36 poäng) för "ordet" snokor. Snokor är tydligen det svinn som ko-ägarna räknar med när de tar ut sin hord. De kor som kan bli snodda. Glasklart.

Byggare Bob.

Grannen borrar sågar bänder och håller på. Nu plötsligt rasar det saker inuti våra väggar och det skakar i hela lägenheten. Jag håller tummarna för att den står kvar när jag kommer hem.

Jobbigt.

Snart ska jag iväg och träna. Jag hoppas att det ska göra underverk för den sega skit min hjärna beter sig som.

M hade på förslag att spela Korso och dricka ett glas vin ikväll. Det blir svårt att välja på det och att veckohandla. Veckohandla eller dricka vin och spela spel? Svårt. Väldigt svårt.

Tyvärr misstänker jag att min redige hälft tänker mer så här: Spela spel OCH veckohandla.

Post.

Det damp just ner ett brev på hallgolvet skickat från Israel adresserat till mig. Jag förstod ingenting. Sen visade det sig vara namnhalsbandet vi beställde till Ärtan. Något otippat avsändarland.

Mäktig tussilago av Maja Lundgren

Här kan man läsa Maja Lundgrens blogg!

Jag har just börjat på tussilagon och Lundgrens språk är... fantastiskt.

Var som dig själv människa.
Som någon annan lär du ej få bli.

För tredje gången reste sig Oscar från pianostolen där han suttit inte för att spela, det kunde han ej, utan för att det var nära både farstun och köket och han lättare kunde resa sig från den än om han hade behövt häva sig upp ur en fåtölj eller ur en soffa. Pianostolen, en rektangulär pall, var inte tung, utan det gick lätt att med fötterna dra sig fram och tillbaks och kana sig fram med den till drinkbordet och till gästerna, så att han enkelt kunde servera drinkar och tilltugg.

Bjudning är svenska för gratis mat och stundom även dryck. En bukfylla som velar med sin skamsna smältning. En avspänd punkuniform då alla nuförtiden är dadaister.
Den som har främmande sitter alltid lösast, så hade Oscar på gehör valt pianostolen.

Legend of a Suicide av David Vann

My mother gave birth on Adak Island, a small hunk of rock and snow far out on the Aleutian chain, at the edge of the Bering Sea. My father was serving two years as a dentist in the Navy; he had wanted Alaska because he liked hunting and fishing, but he obviously had not known about Adak at the time of his request. Had my mother known, she would have scratched out the request herself. Given enough information, my mother has never made the wrong choice.
So it was that she refused to have her sweltering, jaundiced baby yanked out of Adak's underground naval hospital and thrown into the jet that sat waiting on the runway for more than six hours. Because my temperature was 105 degrees and still climbing, the doctors and my father recommended I be flown to the mainland, to a real hospital (no one on Adak survived even a a mild heart attack while we were there- no one), but my mother refused. She was certain, with what my father always described as an animal, instinctive fear, that the moment I was borne aloft, I would perish.

Lång vecka.

Veckan som gick var ur vissa hänseenden den mest improduktiva på länge. Jag hann knappt läsa någonting, inte träna, nästan ingen promenad, nästan... ingenting. Däremot hann vi planera och genomföra ett namnkalas efter den segaste magsjukan i mannaminne - illamåendet ville aldrig släppa på någon av oss.

Efter att namnkalaset var avklarat gjorde vi ett sista ryck: frukost på Zenit, åkte till stan, kollade glasögon till M, promenerade mot några leksaksbutiker och Slottskogen med S:et på kickbike. Tog en kaffe på La Tazza, hängde en stund på Plikta innan upphämtning av S skedde. Sen tog vi en öl på Villa Belparc innan vi gick hem, såg något Klovn i sängen och däckade av trötthet i några timmar.

Efter det har det bara varit vila. Jag har fått läsa ut Legend of a Suicide (bra bra bra! jämförelsen med Cormac Mccarthy känns helt rätt), vi har sett Fish tank, Away we go, Hurt locker och halva A Prophet igår kväll (sen blev vi trötta - men den är mycket bra än så länge).

Nu ska jag ta en bloggrunda - vilket jag inte hunnit med överhuvudtaget under påsken.

Lång veckas resa mot helg.

Vi har nu klarat av magsjuka samt namnkalas (de hade inget samband). M ligger i sängen och misstänker att han har alla möjliga sjukdomar. Han är trött och har "kroppsvärk" (steget värre än huvudvärk). Han bad mig just googla symtom på hjärnhinneinflammation så jag läste upp symtomen för syfilis och han kände igen sig precis i allt (utom det med sår på könsorganet - det hoppade jag över).

Nu sa han att det är ute med honom.
han undrar vad som sitter fram? Är det mjälten?
Är det mjältbrand?
Nu ska jag kolla in.
Ska ställa en snabb diagnos.

"Det är nåt som händer här!" säger han.

"JAG LIDER SOM KRISTUS FÖR FAN! Varför kan inte jag bli bra?"

Svar: För att han är så löjligt känslig och inbillningssjuk.
Nu ska jag göra färdigt maten så får han ligga här och gnälla.