En sexig liten skötväska.

Vi letar för tillfället efter en snygg skötväska. Just nu är det 10-gruppen som ligger bäst till (om vi lyckas bestämma oss för ett tyg).

Men igår hittade jag något utöver det vanliga. Det var en skötväska som låg under kategorin "Också till Pappan".

Bildkälla

Ett verktygsbälte!

Att ingen tänkt på det innan.

Här kan ju mannen både ta hand om barnet OCH behålla sin manlighet. När man ser nappflaskan där i hölstret tänker man: oh vilken karl! han ser ju ut som en sheriff med nappflaskan som en pickadoll i det skittuffa bältet!

Ja man skulle ju bli alldeles till sig i trasorna om man såg en pappa i ett sådant bälte.

En slagen och tatuerad liten hjälte.

Han är inte så mycket för världen just nu. Han försökte hoppa upp på bordet men slog bara i magen och ramlade ner. Nu sover han bakom min nacke med sin tuffa nya id-märkning i örat.

Snart kommer lilla S:et hem. Då blir det föreläsning om Vikten av att låta nykastrerade katter vara HELT ifred.

När jag stod i entrén och väntade på Ryssland tänkte jag bara "inte gråta inte gråta inte gråta" eftersom det fanns en viss risk för att mina gravidhormoner skulle kunna ställa till med tår-kalas inför hela veterinärmottagningen. Jag började inte gråta. Men jag kände mig som SATAN när jag såg hans sår. M kommer troligtvis att ha ont i pungen hela kvällen. Han hade ont redan i morse i ren sympati när jag gick iväg med lille katten. Kanske svimmar han när han ser stygnen i det allra heligaste.

Lille katt det är mörkt om natten.

Ensam hemma. Första gången på över en månad. Det är väldigt tyst och tomt.

Jag lämnade Ryssland hos veterinären för en timme sedan. Då hade han inte ätit sen klockan 17 igår. Han har gjort allt för att påkalla vår uppmärksamhet i riktning mot hans hunger och köket. Försökt äta på orkidén, suttit uppe på köksbänken och jamat, dragit mig i byxbenet när jag gått i köket, snott M:s hörsnäckor och burit runt på, spärrat vägen till toaletten och försökt tvinga mig in i köket i stället samt attackerat både mig och M mellan benen (han måste ha känt på sig vad som var på gång).

Egarcia berättade i en kommentar att hennes katt gömt sig under sängen i en vecka och attackaret hennes fötter efter att han blivit kastrerad. Känner mig orolig. Ska han hata mig för all framtid nu? Jag skulle förstå det.

Snart är det klippt.

Imorgon är det snipp snapp slut för Rysslands pung.

Buhu.

Sista semesterdagen idag. Nu ska vi se på film om mord och jag ska vila magen i soffan.

När semestern är slut kommer bloggandet igång som vanligt.

Igår var en jobbig festivaldag. Hade ont i och på magen. Kunde knappt röra huden för att den var så öm. Smorde in magen och grät när vi kom hem. Idag känns den bra igen men det var obehagligt igår. Det är första gången det varit jobbigt på riktigt att var gravid sen de första två månaderna av illamående.

Regn och musik.

Way out West. Missade Patrick Wolf.
Mest på grund av lathet. Så dumt.

Band of Horses och Robyn var bäst igår.

Det regnar eftersom vi är i Göteborg. Snart går vi bort till skogen igen.

Största längtet just nu:

Vin.

(okej bebben med)

Vättar.

Igår vaknade M med en stor fråga bultande i huvudet:

Vem är egentligen den mest kände vätten?

"Alltså så där Se och hör-känd liksom... fattar du?".

Han låg och vältrade sig i frågan. Jag förde fram tanken att även han skulle kunna acceptera att vättar hör till sagans värld. Sen sa han några så politiskt inkorrekta saker att jag inte vill återge dem. Men det var i alla fall stöd för hans tankar om att vättar finns mitt ibland oss. Jag lät honom hållas ett tag eftersom hans semester snart är slut och då återgår kanske han hjärna till sitt normaltillstånd i stället för den här svampiga ytan där han nu odlar det han kallar "tankar".
...

jag ska tillägga att M menade att vättar skulle vara människor. Som "dvärgar ungefär" men med ett annat mått. Det var alltså inte tal om sagoväsen.

Viskaren.

Så där. Nu gick det att logga in igen.

Det blev en liten paus till så här den sista skälvande semesterveckan. Vi har badat och läst. Och varit på IKEA. Och monterat. Och monterat. Och monterat. Och burit saker upp på vinden.

Idag var vi hos barnmorskan igen. Inte hos vår egen tyvärr som vi verkligen börjat gilla. Vi fick en vikarie. Herre gud. Hon sa "ja a a a a" så där jobbigt på inandning. Hon gjorde det efter v a r j e uttalande och fråga. Vi behövde inte svara på något egentligen - det gjorde hon själv (äter du dina järntabletter? - jaa aaaa, du är förkyld ja ja aaaa aaa, allergi eller förkylning förkylning ja a a a aaa) . Eller vi och vi. Hon kaste ett getöga på M så hon såg väl att han var där men i övrigt verkade han vara genomskinlig för henne. Hon undrade om vi hade några frågor. Nej sa jag bestämt och gav M en skarp blick så att han skulle fatta att han inte kunde dra igång några diskussioner i klass med dem han kan ha i diverse butiker om überanala detaljfrågor. Den här barnmorskan kunde man inte prata med. Jag undrar för övrigt om det är någon speciell policy de har på just barnmorskemottagningar om att viska fram allting. Jag vill att de ska vara vänliga men raka och tydliga. Inga frågetecken. Jag vill inte tala om för henne hur bebisens huvud ligger - det tycker jag att hon ska tala om för oss. Och jag vill INTE att de ska viska.

Hjärtat pickade i alla fall på. Huvudet låg nedåt och vi ligger fortfarande mitt på kurvan. Alles gut.

Födelesedag.

Jag fick ett objektiv av min M. Ett dyrt fint fantastiskt som jag aldrig hade haft råd att köpa själv. Nu blir det kul att fota igen.

Har fått frukost framdukad och lite pussar och så.

Nu ska vi hit och äta födelsedagslunch i solen.

Har hunnit läsa en bok på förmiddagen: Linn Ullmans "Nåd". Härligt med lite ångest och död så på morgonkvisten. Sen bestämde jag mig för att läsa Jerker Virdborgs "Landhöjning, två centimeter per natt" men det satte M stopp för. Han tycker att det går för snabbt i bokläsningen nu och vill sakta ner antalet jag hinner läsa i förhållande till hans konsumtion så nu blir det 748 sidig Haruki Murakami ("Fågeln som vrider upp världen") i stället. Och det börjar bra.

Igår dog jag lite av hur begåvad Bodil Malmsten är. Språket. Herre gud. Språket. Måste läsa hennes "Priset på vatten i Finistère" nu. Sen. När jag har den.

Ja jättehäftigt.

M får sms av Herr Ahlberg angående lunch.

M säger ja till lunch och avslutar med

"Be there or be #"

Han lutar sig över min dator och visar

"häftigt va?"

Jag tittar på honom och tänker "han är ju söt i alla fall".

Hjärnan som stängde dörren.

Igår sa M att han under sin halva av föräldraledigheten kommer att söka efter "personer som är i samma situation som jag".

Det låter ju fint.
Jag tycker att det låter ungefär så här:

"Jag vill träffa personer som är i samma situation som jag" - något man säger när man blivit utsatt för någon typ av övergrepp. Man går igenom något traumatiskt och behöver uppsöka människor som kan dela ens sorg och svårigheter.

Vi satt vid köksbordet och åt frukost tidigare. Han var tyst en stund. Jag tänkte "oj nu ser han inte speciellt intelligent ut" där han satt med halvöppen mun och drogade ögon. Sen berättade han stolt att han "gått in i sig själv" som om jag inte visste hur det är att försvinna bort i tankar. Han ville visa för mig

"Titta nu när jag går in igen"

Han andades med öppen mun och tittade ner i bordet. Jag väntade och tittade snällt.

"Nä jag kommer inte in igen"

Så nu har M:s hjärna stängt för idag. Jag tipsade honom om att köpa någon bok om Agnetha Sjödins inre resor men han var inte intresserad.

Jaha, det här går ju ganska trögt.

Man kan ju inte säga att bloggpausen är över och sen är den på igen plötsligt. Tyvärr är min hjärna som en svamp nu. Den producerar ingenting mer än "hur många gånger om dagen kan man snyta sig egentligen"-tankar och "åh nej snart är panodilen slut".

Jag har inte hunnit läsa så mycket som jag trodde jag skulle hinna. Det att ha en femåring i hushållet och behöva svara på hundra frågor om "vad tror du att det här är?" angående hennes legobyggnader slöar ner läsverksamheten något. Men de böcker jag hunnit läsa har jag tyckt om mycket:

Mare Kandre Aliide, Aliide (åh Mare Kandre I love you)
Margaret Atwood Alias Grace (är Atwood alltid bra? hon är nog det.)
Claire Castillon Insekt (novellsamling)
Doris Lessing Det femte barnet (hade eventuellt kunnat vänta med den till efter graviditeten)
Lucia Exterbarría Beatriz och himlakropparna
Kristina Thulin & Jenny Östergren Vi som hade alla rätt (underhållande och snabbläst - bortglömd dagen efter)

Och nu är det Bodil Malmstens Mitt första liv som är under läsning.

Återkommer förhoppningsvis mindre snorig snart snart.

Tillbaka.

Oj vilken lång paus det blev.
Det var riktigt skönt faktiskt!

Nu är jag däckad av förkylning. Förkylning + graviditet är uppenbarligen ingen höjdare. Jag kan inte andas.

Igår åkte vi hem till Göteborg från Mellbystrand. M har fått en hangup på "vägkompisar" och har plötsligt fått för sig att det enbart är Ford Mondeo i modell combi (årsmodell tämligen oviktig) som är 100% säkra som vägkompisar. "Vilken otrolig slump att vi fick syn på en mondeo eller hur!" utbrast han med fuktig blick när han saluterat den turkosa mondeon som svängde av någonstans ovanför Kungsbacka genom att tuta två gånger. Vid ett flertal tillfällen under färden fruktade jag för mitt och lilla S:ets liv men vågade inte säga något eftersom det tydligen var något nästan religiöst i det att få följe med en Ford Mondeo.

Jag måste vila mitt bultande huvud nu men det är slut på bloggpausen i alla fall!