Urk och blä.

Satt på på Pour bon när jag drabbades av ett våldsamt flimmer på högra ögat idag. Trodde att det berodde på att jag tittat in i en av de nakna glödlamporna men flimret fortsatte och delar av synen försvann. Höll i sig i en halvtimme ungefär och sedan blev ögat bra men blixtrande huvudvärk kom som ett brev på posten. Känner mig vimmelkantig och lite illamående och längtar efter att barnen ska sova (ensam hemma med dem) så att jag kan få lägga mig och vila en stund.

Gick emot allt förnuft och googlade det hela - låter som ögonmigrän.


Tillbaka imorgon.

Dagen.

Jag hade stora planer på att se The Good Wife ikväll när fadern till mitt barn jobbar över men det får jag glömma. TV4 hade plockat bort det - de snålisarna. Ska se Party Animals på SVT play i stället. Om nu inte de också hunnit plocka bort.

Sen köpte jag Caramel chew chew (Ben& Jerrys) som överraskning till den glassmissbrukande M. Men eftersom det är så SABLA tråkigt när han inte kommer hem vid den vanliga tiden slet jag upp paketet och åt delar av det själv. Jag som knappt gillar glass. Dessutom har jag varit så sjukligt lat idag att jag inte ens orkat göra ordentligt kaffe utan bara druckit snabbkaffe. Och så har jag bara ätit rester från igår. Pastagratäng två gånger idag och en gång igår. Det är för mycket. Även om den var god.

Den här dagen får max en 1:a i betyg.
Slut på gnäll.

Dagen får också en 5:a för hur otroligt fantastiskt det är att vara så intensivt med sin lilla unge som pratar, skrattar, ålar på golvet, testar att ställa sig på knä, drar mig i håret och gör mig alldeles lycklig i största allmänhet.

Rapport från en lägenhet del 1.

Jag försöker se den oklippta intervjun
med Joyce Carol Oates. Det går inte eftersom min
dotter är en liten snackepåse..

..fram till att hon däckar i vår säng i alla fall.

Jag försöker hålla mig vaken en stund men somnar..

..till nån bantningsdokumentär på SVT. Observera att vi
som ALLA andra medelklasskulturiga föräldrar runt 30
har den vita kaninlampan.

Så vaknade den lilla bäsen (det var vad jag kallade
bebisar när jag var liten) i sitt lilla fängelse och det
var slut på lugn och ro.

Vi gick upp och inspekterade den färdigbyggda ställningen.
Som tur är kan man inte öppna fönstret helt. Annars hade
vi nån kväll kunnat få för oss att kliva ut och dricka
kaffe på vår nya balkong.

Här är en som är pigg i alla fall. Hon gillar knivar
men tycker att leksakerna mest är skit.

Är det något jag överkonsumerar så är det billiga
nagellack. Såg att Tinalinatiny hade ett turkosblått
så då var jag tvungen
(ja, det var ju inte direkt nån som hotade mig)
att köpa ett liknande.

Nu så ska jag läsa en liten blandad kompott gratistidningar.
Det blir ängsliga recensioner och lite sjukdomar.

Om jag skulle ta och plocka ner det sista påskpyntet?
Pastafjärilarna målade vi förra påsken. M och jag hade roligast tror jag.
S fick ge bort de hon målat i present så tog vi de snyggaste (de vi vuxna
hade målat) och hängde i vårt eget påskris.

Exempel på vad jag inte gjort idag: beställt böcker. Det gjorde jag igår.

Lite småsjuk idag.

Jag är hemma och vilar eftersom jag drabbat av en släng yrsel. Tyvärr tänker två män montera upp byggställningar utanför våra vardagsrumsfönster och traska runt där och tvätta fasaden. Det kommer nog att kännas lite olustigt att sitta i soffan och läsa med en okänd man en meter bakom ryggen.


Lyxproblem så klart.

Går ner till sovrummet i stället. Med racerbebisen. Jag kommer säkert hinna sitta ner två sekunder åt gången. Kanske tre!

Anna von Hausswolff

Jag ska på releasefesten (och spelning) för Anna von Hausswolffs debutalbum med Helena ikväll. Väldigt nöjd med det.

Lite om facebook igen.

När man blir tillagd som vän av gamla bekanta på Facebook börjar det också hagla in information om tusen idiotiska grupper och aktiviteter. Nyss såg jag att nån jag fortfarande pratar med när jag springer på henne om somrarna "is attending Negerbollensdag".

Jag gick in och tittade på gruppen och tänka sig! Så långt ögat kan nå är det bara blekansikten med -son-efternamn i den gruppen.

Note to self: Säg NEJ till gamla bekantskaper man inte har något gemensamt med.

Filmbloggtips.

Eftersom vi blivit skitdåliga på att se film läser jag bloggar om det i stället. Hittade Anders Annikas (skriver bland annat för GP) blogg för ett tag sedan. Gillar den mycket.

Läs den här!

Fundering.

En av mina favoritbloggare, Världen enligt J, ska börja springa efter Stockholm halvmarathons träningsschema (och börja träna inför marathon till hösten). Jag funderar på om jag också ska ge mig på träningsprogrammet som ett komplement till övrig träning. Åtminstone prova och se hur knäna håller. I sommar bir det färre pass att gå på för mig så då kan det vara skönt att ha kommit igång ordentligt med löpträning utanför det.

Ett fall för Janne J.

Igår var M lite ledsen när vi lade oss. Det handlar om hans jobb och hur illa det behandlar honom. Tydligen måste han arbeta när han är där. Han hinner varken blogga eller läsa Aftonbladet. Är det någon som har råd att ge i en så här svår och komplicerad situation? Ska man verkligen behöva arbeta på arbetet? Hur gör ni andra? Arbetar ni på era jobb?

Bra beskrivning.

M - Ser du att Krepper liknar han i Tusenbröder?
J - Vem?
M - Ja men du vet han...!!
J - VEM?
M - Han med näsan.. och håret.
J - Jaha, har han näsa. Då vet jag vem det är.
M *irriterad* - Ja med du VET VEM!!!

Lika som bär?

Bildkälla

Bildkälla. (han till höger: Ivan M Petersson)

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig tillbaka (och hur skönt det var).

En avslappnad katt som tar dagen som den kommer.

Vissa dagar har ingen start och inget riktigt slut. Idag har jag inte lyckats få bitarna att gå ihop (har inte ens försökt egentligen). Jag har varit på väg ut och då har Tintin behövt äta och sen somnat i sängen. Då har jag gjort halvhjärtat försök att göra mig i ordning. Så har hon vaknat och vi har lekt och jag har tänkt "ska bara läsa den här bloggen sen ska jag gå ut". Sen blev jag hungrig och fick försöka laga mat samtidigt som jag föste bort bebisen från diverse livshotande saker i hemmet. Så åt jag och var redo att gå ut men då hade hon plötsligt somnat i nån hög igen och jag satte mig ner och läste lite. Blev sugen på kaffe. Tänkte "tar en kopp kaffe och sen går vi ut". Pratade lite med M på MSN och längtade nästan ihjäl mig efter honom. Fick ett samtal om en intervju för en utbildning jag söker men inte vet vad det ska bli av. Ringde lite telefonsamtal. Blev trött. Blev hungrig igen. Matade vaken och hungrig dotter. Segade. Kollade träningsschema. Matfunderingar för kvällen. Nä nu hinner jag nog inte gå ut. Nej. Det gör jag inte. Och sen plötsligt inser jag att jag bara rört mig mellan soffa, badrum och sovrum idag. Och är helt nöjd med det. Trött men nöjd. Vissa dagar får bara vara så. Det är också något slags vila. Nu är det kamp mellan träna eller inte träna. Träna tror jag. Något ska jag göra mot den stora innedagen. Jag ska bara plocka upp snart vaken dotter och handla mat först. Och laga den. Men sen ska jag gå. Tror jag. Jo det BÖR jag göra.

Lark & Termite av Jayne Anne Phillips

Sedan racerbebisen började ta sig runt för egen maskin har lästiden minskat kraftigt. När hon sover är det strid på kniven mellan mat och vila, viktiga papper, telefonsamtal och annat. Som idag: En typiskt handlingsförlamad dag. Jag får en stund över. Jag överblickar den lilla stunden och kan inte komma fram till var jag ska börja med den: äta? vila? läsa? kanske rentav ingenting alls i stället? Så jag gör mest ingenting idag. Jag är så brutalt trött. Kanske är det vädret. Eller kanske är det en sådan trötthet man känner efter att ha varit hemma med en bebis i mer än ett halvår utan att egentligen få en hel dag till - ja ingenting. Det är det jag drömmer om. En dag till ingenting. Skaffa barnvakt - göra ingenting. Ligga i sängen. Kanske titta i taket en stund, bläddra igenom en tidning, läsa lite, se någon meningslös film, inget mer ansträngade än så. Ha maten förberedd sedan dagen innan. En dag att slösa bort på vila.

Tills dess läser jag Jayne Anne Phillips nya. "Lark & Termite". Älskar titeln. Vet inte varför. Tycker bara att den är vacker. Jag har inte kommit mer än hundra sidor men den är så bra. Läs den.

Termite var söt som baby. Människor som såg honom när vi var ute med honom i den stora vagnen började genast jollra med honom. Han hade hög bred panna och blonda lockar och så de där blå ögonen som rör sig mer än normalt, som om han följer något med blicken som vi inte ser. Han var så liten för sin ålder att Nonie liknade honom vid en myra, och sedan blev det Termite, för redan då rörde han på fingrarna och trevade med dem i luften. Jag tror att han i mycket är som en termit i en vägg.
Jag minns när Termite kom. Nonie är hans förmyndare och hans moster, men jag är hans syster. På sätt och vis är han mer min än någon annans. Han kommer att vara min längre, är vad Nonie säger. Nonie är inte så gammal, men hon pratar alltid med mig om den dagen då hon inte finns mer. Hon ser så stark och stabil ut, som en kloss eller en rektangel, bred över axlarna och ryggen och höfterna och med kraftiga ben, vars blå ådror hon skyler med långa strumpor. Din mor kom inte hit med honom, är vad Nonie sa, någpn annan kom till henne med honom. Inte hans far. Nonie säger att Termites pappa bara var gift ett år med hans mamma. Han var ju ett barn, säger Nonie, tjugoett när min mamma var närmare trettio, och de där skitstövlarna lämnade honom kvar där borta i Korea. Hans kropp kom aldrig hem, och de blev tvungna att samlas till begravning runt en hopvikt fana. Nonie säger att det var fel och att det aldrig kan bli rätt. Men jag vet inte hur Termite kom hit, för just den veckan hade Nonie skickat mig på ett läger som krykan ordnade. Jag var nio år och fyllde år under lägret, och när jag kom hem igen så fanns Termite plötsligt här. Han var nära året men kunde inte sitta upp själv, och Nonie skaffade babysäng och kläder och en hög stol med kuddar och remmar, och det var papper som skulle skrivas på. Men hon fick aldrig något födelsebevis, så vi räknar dagen då han kom till oss som hans födelsedag, men jag brukar fira hans födelsedag lite när som helst, när jag tycker att jag vill.

P.S. Kommer att svara på kommentarerna så fort jag hinner och orkar! D.S.

Besök av föräldrar.

Idag har vi varit upp i Heaven 23 för att äta skitstor räkmacka med en person som har kraftig svindel och en som inte tål räkor. Det var kul. Åtminstone för oss som kan åka hiss 23 våningar upp utan problem samt tål räkor.

Träna.

Imorse gick M upp med le bebe så att jag fick sova 1 och en halvtimme till. Så jäkla skönt. I vanliga fall brukar vi ligga kvar i sängen båda två och låta henne röja runt på golvet medan vi ser något på SVT play. Tyvärr verkar det som att tröttheten lurar som något slags monster under ytan. Jag var mer trött när jag vaknade andra gången. Det är en Pandoras ask den där tröttheten tror jag.

Nu ska jag iväg och träna mitt sedan några dagar inbokade pass. Igår kändes det kul. Imorse: inte lika mycket längre. Det kommer givetvis att vara skönt efteråt. Redan när jag kommit ut genom dörren och fått lite frisk luft kommer det vara skönt men när man sitter i soffan är soffan alltid skönare än någon tänkt maskin på gymet. Det sköna är att nu verkar det som att nyårslöftena har lagt ner och är ute och dricker öl i stället. Jag hörde alla prata om det när jag började träna i januari/februari "ja men snart försvinner de..." Och nu har de gjort det. Och jag känner mig väldigt nöjd med att jag faktiskt lyckats göra rutin av träningen även om den inte alltid infaller på samma dagar så lyckas jag ändå för det mesta träna minst 2 eller 3 pass i veckan. Jag låter ju nyfrälst men: humöret är bättre, tröttheten är mindre. Och det är fint att ha hittat ett pass (indoor walking) som skonar mina sönderjoggade och lagade knän.

För den som vill börja träna men inte hittar inspiration är det Linna Johanssons (snälla) träningsskola som gäller.