Red Dead Redemption.

Det är inte så populärt att stå i vägen för John Marsden nu. Inte att pilla på konsolen heller. John Marsden det är han på pallen. Smutsig cowboy i skinnväst.
"Vad fan? Ska vi rida nu? Jag trodde det skulle bli skjuta av?".

Helt vanlig fredagskväll. Obs! ej berömt fredagsmys. Även om jag tror att John Marsden skulle klassa mitt feta erbjudande "byt blöjan så får du spela hur mycket du vill sen" som ultra-mys.

Dagens.

DAGENS VILL HA: Lång förkylningsfri period.
DAGENS KLÄDSEL: Prickiga strumpbyxor, svart kjol, George Orwell-tröjan. Och efter dusch: pyjamas.
DAGENS SMINK: Foundation, rouge, ljusgrön ögonskugga, mascara.
DAGENS FRISYR: Uppsatt slitet tråkigt.
DAGENS HÄNDELSE: Åt en fantastisk semla på Biscotti. Mandelmassan innehöll hackad mandel.
DAGENS LÅT: Jag har nog inte hört en enda låt idag.
DAGENS PLANER: Läsa mer Franzen. Se klart "The Town" och sen någon annan film. Spela Alfapet. Gosa med min unge, katter och kille. Inte samtidigt. Eventuellt kommer killen vara naken. Men det är bara om han kan slita sig ur sina långkalsonger (som han bor i).
DAGENS SAKNAD: Att vara frisk. Jag längtar efter att träna.
DAGENS DUMMASTE: Att jag snytit/snutit (vad heter det?) mig så många gånger att det bränner och svider runt näsan. Att det slår lock för öronen hela tiden.
DAGENS SJUKA: Min jävla förkylning.
DAGENS DROG: Jonathan Franzen & Kaffe.
DAGENS KRAM: M & Tino. Annars brukar S:et också vilja kramas men hon är inte hemma.
DAGENS PUSS: En väldigt stixig från M som verkligen behöver raka sig. NU!
DAGENS KÖP: Hårfärg, murgröna & present till barnkalas.
DAGENS GODIS: Vicks.
DAGENS HUMÖR: Ganska glad.
DAGENS ORD: Kärlek.

Slut på mysig morgon:

jag tittade upp från telefonen när jag kände en äcklig lukt. Tintin hade hämtat kattbajs och sand och strösslat kring sig på köksgolvet. Sanera barn, torka bort på golvet, dammsuga (och må lite illa av lukten). Kaffet hinner kallna också.

Klockan 10.

M får sin första sovmorgon på flera dagar. Han har låtit mig sova pinsamt många dagar och jag har bara tackat och tagit emot. Jag gillar egentligen de här morgnarna. Stiga upp, koka kaffe, läsa tidningen eller en bok och låta barn och katter ha their way med lägenheten.

Fotoprojekt?(.)

Varje gång jag läser Celinas blogg tänker jag att nu jäklar ska jag börja lägga över bilder från kameran och blogga dem oftare. Men det blir ju inget med det eftersom jag är lat och vårt tjuvade photoshop krånglar. Nu har Celina börjat med Ett foto om dagen-projekt och eftersom jag älskar hennes bilder är det extremt välkommet (kommer ni ihåg på 90-talet när alla sa "extremt" hela tiden? Speciellt Soffipropp när hon var med i Knesset. Åh Knesset.)!

Jag ska nog försöka med Ett foto i veckan (jag känner mig själv - ett foto om dagen kommer aldrig funka). Ibland kanske fler. Men ett i veckan är målet. Det blir åtminstone femtiotvå foton på ett år.

Kväll igen och igen.

I ett försök att bli frisk duschade jag och sminkade mig. Det funkade inte. Men vi gick och åt pommes och tog en öl ändå. Nu är vi hemma igen. M läser sina filmtips på iphonen (våga vägra datorn), Tino undersöker sin blöja och dansar till vilken musik som helst. Snart ska vi se film. Eller om vi ska läsa bok (Jonathan Franzen - vilken jävla vinnarförfattare).

Idag har jag hunnit läsa en hel del. M undrade om det är en sån bok som man inte vill ska ta slut. Det vill jag egentligen inte men samtidigt vill jag börja på nästa bok. Franzens språk är fantastiskt. Alla meningar är överlastade (kanske lite för mycket ibland men mest bra) med liknelser och vimlar av roliga ord. Fekaliemousse flimrade förbi idag i en hel armada av ord som relaterade till bajs. Det är högt och lågt och helt fantastsiskt.

Morgonont.

Konstigt att förkylningen känns sämre efter (nästan) en natt sömn. Vaknar med dunkande huvud, en hals som värker och förkylningsblåsor på tungan. God morgon med pressad apelsin och varmt vatten, ipren och ett avsnitt "In treatment".

Och nu har han bestämt sig.

Jag visade ett klipp med Le Crimp som skrynklar pappret innan de gör konstverk av det. Då utropade M genast "jag ska bli origamo-mästare! Det ska jag FAN bli! OrigamoMÄSTARE!".

Origami.

Tidigare idag när jag låg och vilade såg jag en dokumentär om origami på Svtplay ("Mästerverk i papper"). Herre gud vilka fantastiska skapelser och vassa hjärnor. Jag berättade om den för M. Han funderar på att börja. Han trodde att han "kanske inte" kunde bli lika bra som ingenjörerna, matematikerna och fysikerna som vek origami i trehundra steg. Men man vet ju aldrig.

Trök.

Fy fan vad jag är trött på att vara förkyld. Om den här skiten inte ger sig snart får jag gå till vårdcentralen. Minns inte ens hur det känns att inte vara förkyld. Jag vaknade halv 4 imorse och fick gå upp och koka te och kolla naturprogram. Somnade i soffan och har därför även ont i ryggen (jag är så förbannat gammal!). Jag inser nu att jag måste gå till butiken och köpa halstabletter om jag ska kunna sova. Får man unna sig en liten påse godis då? Mitt huvud värker och spränger och näsan rinner. Okej ja jag får godis.

Och att vistas i en lägenhet med två barn som pratar oavbrutet, stök överallt och en halvsur gubbstrutt till sambo gör en stingslig. Men sen gick barnen och lade sig. Jag föreslog en tur till konsthallen imorgon och sen en öl på Stadsteatern. Efter det var vi båda mycket muntrare. Jullov alltså. Så bra.

Samtal tidigare idag
M - Vad jag är bra för det här förhållandet!
J - Jaha.
M - Ja. Eh.. ja du med. Eh. Såklart.

Ny fin skrivbordsbakgrund:

Bildkälla (Alejandro Diaz)

Nya tröjor:

En till M
Och en till mig
De åker väl runt nånstans i världen nu för än har de inte landat i postlådan. Jag såg att Onekligen och Katta Kvack hade bloggat om Out of Print och blev genast tvungen att spontanshoppa julklapp till både mig och M. Men de har inte kommit än som sagt.

P.S

Bästa grejen med att ha jullov är att man glömmer sin klass. Jag saknar Koftan dock (vin snart okej Koftan!). Men i övrigt, så skönt att vara hemma. Inte utsätta sin hjärna för otrevliga sociala experiment. Trodde aldrig att jag skulle uppleva högstadieångest igen men vad vet man? Plötsligt sitter man i ett klassrum och vågar inte öppna käften längre (jo det gör jag men herre gud vad obehagligt det är ibland!).

Godnatt.

Nä det blev ingen Ryan. Men väl David Duchovny. Vilken seg film det var den där Familjen Jones. Så ytlig. Så meningslös. Och nu ska vi somna till svensk krim på SVTplay. Eller nej "Drottningoffret" blir det nog.