Föräldrautbildning. Jaja.

Vi ska på föräldrautbildning i kväll.
Hohoho
Det ska bli spännande.

Kan bli exakt hur som helst med tanke på att det är vår egen snurriga barnmorska som ska hålla i den här tillställningen. Hoppas innerligt på att slippa en massa "så kan papporna sitta här och mammorna här också kan ni prata om hur ni känner".

Det här med svarta strumpor.

Jag har vid tillfälle fått skarpa tillsägelser av min ack så klarsynta pojkvän om att INTE köpa fler sockor med mönster på eller med olika färger. Jag får ENBART handla helt svarta. Det blir så jobbigt för honom att para ihop dem annars. Det bryr jag mig naturligtvis inte ett skit om utan köper de strumpor jag känner för (eftersom vi brukar dela på tvättansvaret). Själv har han bara helsvarta. Och de är ju jättelätta att para ihop eller nåt. Om man tycker att det är okej att det inte alls blir samma modell på de olika sockorna vill säga. Rätta mig om jag har fel men är det inte lättare att para ihop sockar som har ett tydligt mönster eller en färg på sig än att försöka para ihop femhundra svarta sockar av olika längd och med olika muddar?

I alla fall. Jag blev lite förbryllad när jag såg följande i M:s nya klädhög. Och nu finns det två saker att lägga märke till i den här bilden.
1. Jag ser fyra olika färger på sockorna. (På bilden saknas dessutom ett lila par.)
2. Jag ser att någon varit helt sjukligt anal och köpt strumpor i fyra olika färger som matchar de olika färgerna på den vid samma tillfälle nyinköpa kalsippen.

Det här kan jag tycka är lite märkligt med tanke på de stränga sock-regler han satt upp för MIG.

Blutsaft.

jag tyckte nyss att jag hörde något.. skumt på 4:an. Det var reklam för Blutsaft och en röst som sa någonting i stil med

"när vi kvinnor kommer hem har vi en massa mer jobb att sköta"

och sedan rullade det en textremsa:
städning
tvätta
diska

och en massa annat.

Och då behöver vi dricka blutsaft. Sa de.

Eh okej. Kanske hörde jag fel men jag tror inte det.

Herre gud.

Fredag.

Nu öser regnet ner. Ser ut som klassiskt göteborgsväder. Det förklarar trycket i huvudet som gjort mig trött och seg hela dagen.

Har hunnit städa kök vardagsrum hall och skrubba badrummet. Det är något alldeles enormt tillfredsställande med att göra rent varenda millimeter i duschen.

Sov en kvart innan. Vaknade rusade upp. Sattte på vatten till pasta. In i duschen. Duscha. Föna håret. Klippa luggen. Hälla i pasta i kastrullen. Hitta kläder. Hälla upp pasta. Ta fram quornfärsröran från igår och inse att det visst fanns ett ton pasta redan.

Nu: jobb.
Sen: ledig helg!

Andas.

Jag dricker kaffe för att jag ska kunna hålla mig vaken på jobbet ikväll.
Men kaffet lägger sig som en bassäng ovanför magen. Känns som att jag inte kan andas.
Önskar att jag kunde plocka av magen innan jag går. Men det går inte. Måste ha med den.

Nä,

nu känner jag mig helt färdig med att vara gravid.
Nu vill jag få se den här lilla ungen vi gjort.
Jag längtar efter att den ska komma.

Jag längtar efter andra saker också. Simpla enkla vanliga saker.
Jag vill köpa nya kläder utan att tänka på utrymme för magen.
Jag vill ta ett eller ett par glas vin till maten.
Jag vill kunna gå/springa skitlångt utan att det stramar i huden på magen.
Jag vill kunna sitta i en stol utan att känna hur det trycker mot bröstkorgen och blir tungt att andas.
Jag vill kunna ligga i fosterställning med knäna långt uppdragna.
Jag vill kunna böja mig ner och knyta skorna utan att det känns som att jag ska kräkas.
Jag vill äta goda ostar. Och dricka vin till. Och en körsbärsöl.

Min graviditet har varit bra och fin.
Min kropp har varit snäll. Den har inte gjort ont i någon större utsträckning. Perioden jag mådde illa var ganska begränsad (även om det inte alls kändes så då). Jag har gått upp nånstans mellan 7 och 8 kg sen vi skrev in oss. Det är inte mycket. Det är skönt. Hade inte orkat släpa på mer vikt än nödvändigt. Det blir tungt med mage som det är.

Men nu vill jag få ut bebisen till oss.
Lilla S:et gav för flera månader sen upp hoppet om att den nånsin skulle komma ut. 9 månader är väldigt lång tid för en 4.5-åring som väntar på utsidan på sitt syskon. Lång tid att bära på en bebis också.

Jag är tacksam och glad för att vi kunde bli gravida. Men det magiska har jag inte sett röken av. Inget gyllene skimmer. Mest väntan. Jag är ganska säker på att det magiska med barn inte så mycket sitter i graviditeten utan i att få ett barn, hur det än går till, och få se det växa upp och leva med en. Som med S:et. Det tror jag.

"Vi har en trevlig dag tillsammans"

Hemma med sjukt barn och eget trött huvud.
Missar Henkes och Johannas flytt. Hade väl ändå inte kunnat bära några imponerande mängder lådor. Kanske.

Blir utsedd till världens bästa extra-mamma av världens bästa extra-unge. Det känns bra. Jag oroar mig inte för min kapacitet att vara en helt okej förälder. Det kan jag redan. Alltid nåt!

Dricker ett glas vin till mackan. Gott. Skönt att slappna av.





NÄÄÄÄ. Det är blåbärssoppa.

Semester.

Nu har jag varit gravid i 8 månader ungefär. Detta har jag inte dragit nytta av. Jag har inte behövt. Har inte haft ont.

Nu känner jag så här:
det är mycket möjligt att jag aldrig kommer att vara gravid igen.
Det är dags att börja utnyttja GRAVIDkortet.

* Nej det orkar jag inte jag är gravid.
* Kan du hämta det?
* Kan du massera mina fötter oftare än en gång om dagen?
* Kan du handla och laga all mat från och med nu och åtminstone två månader framåt?
* Jag är sugen på godis/frukt/mineralvatten/kakor/kaffe/whatever kan du springa till affären? (fel: Spring till affären! ska det vara)

Hittills har det varit så här om jag någon dag haft någon form av krämpa:
J- Oj det gör ont i huden här på magen och värker i ryggen...
M [funderar en stund] - Jag har ont i huvudet. Jätteont. Och i ryggen. Sen har jag fått ont i nacken också.
J - Jag har också lite ont i nacken.
M - Jag har jätteont i nacken.

Nu är det slut med det. Sista gravidmånaden ska bli semestermånad för mig.
Ser fram emot det.

Fin vinter.

Det var så roligt häromdagen när vi såg något musikinslag i TVoch det klart och tydligt framgick att Bon Iver inte alls uttalas engelskt "ajver" utan i stället som franska vinter (hiver) "ivär".

Så alla små självutnämnda musikexperter har sprungit runt och uttalat alldeles fel. Och under en låååång lååång tid också.

Helt fel.

Hahahahahaha.
Älskar sånt.

Lång dags resa i skön kalsong.

Igår kom M äntligen fram till ett beslut efter en tids vånda.

Han tar de gula kalsongerna på torsdag.

"Jag behöver de mjuka i bra bomull när jag ska färdas långt".

Skulle han behöva färdas långt även till helgen så har han turligt nog ett par till gula "i bra bomull". Han sparar dem. Undrar om han ska vända på de förstnämnda gula när han ska "färdas långt" på fredag när han beger sig hemåt igen. Måste fråga.

Mysigt i soffan:

Här ligger jag och läser om att "möta förlossningssmärtan". Jag har nu nått en fas där jag vacklar mellan
* jag ska i alla fall inte föda något barn. det är någon annan.
och
* herre gud jag ska föda ett barn jag kommer att dö.

Förhoppningsvis stämmer inte någon av punkterna.
Tyvärr har jag blivit informerad om att studier visar att enbart amputering av finger utan bedövning gör mer ont än att föda ett barn samt att när människor själva fått ranka smärtor de upplevt ligger barnafödande ÖVER cancersmärtor.

Antal gånger jag av olika anledningar hunnit börja gråta sen jag lånade boken igår: ca 15

Men det är en bra bok. Den känns modern och det läggs ingen som helst värdering i hur man väljer bedövning, hur man är, hur man reagerar eller någonting. Nu hoppas jag att vi får en sådan där fantastisk barnmorska som tydligen är helt avgörande (den viktigaste faktorn för hur upplevelsen av födseln blir) att man får för att man inte ska bli traumatiserad för livet.

Jag lånade även en annan skrattfest: Lars Noréns dagbok. Den är stor och tung som Bibeln men mycket mer underhållande vad det verkar.

Ska läsa lite.

Jag har nu varit millimeter från att hälla ananasjuice i datorn två gånger.
Tror jag går och lägger mig och läser i sängen en stund i stället.

Ryssland är nu åter sitt gamla vanliga halvjobbiga gulliga jag. M jublade när Ryssland kom och lade sig sked bakom hans rygg. Sen skrek han av fasa när han kände fukten från såret där den pälsbeklädda pungen tidigare var. Men eftersom han älskar sin lille katt vände han på honom och lät honom ligga kvar.

Do not speak unless you can improve the silence

Vad är det med barn?

Måste de tvunget kommunicera genom att skrika till varandra? Är alla barn på vår gård hörselskadade?

Kan de inte bara samtala som vuxna så att jag kan få ligga i soffan med fönsterna öppna utan att känna mig intill galenskapens rand provocerad av deras pipiga gälla röster?

Barn alltså.
Inte alltid gulliga.
Väldigt ofta pissjobbiga.

Också har jag helt frivilligt producerat ett eget. Väldigt tyst är den nu i magen. Troligtvis inte lika tyst utanför.
..
Vad bra. Nu har de fått en leksak som piper ungefär som ett brandlarm också. Och snart ska vi till IKEA. Kan ni förstå vilken underbar dag detta är!
...
Nu står ungjävlarna utanför och ropar på Ryssland som i vanlig ordning sitter i (det fortfarande vidöppna) fönstret och spanar.

"It's gonna jump... It's gonna jump! hahahaha.... look!"

Okej ungjävel. Hoppar han så är det enbart för att riva dig i ansiktet. Watch out.

Lille bebben.

Ryssland fick ny säng. Vi fick åka till IKEA och köpa den efter att vi snott hans pung. Han tycker att madrassen är lite väl hård men det är väl lugnt så länge.