Okkervil river.

Potta.

Det blev ingen potta. 399 kronor för en bit formad plast som T ska bajsa och kissa på? Tack men nej tack. Hon är inte så petig med sånt. Det får duga med en billig från stora varuhuset istället. Men underbyxor däremot. De ser ut som små turkosa/rosa/lila/gula kalsonger med moln och stjärnor på. Hon fick prova igår. Det verkade som om hon kände sig mäktigast i världen. De var pösiga fram och pösiga bak men de stannade uppe. Sen blev det tredje världskriget när de skulle av och blöjan skulle på igen. Hennes vilja är gjord av stål och eh... ilska.

Nä,

nu orkar jag inte vänta på storbloggarn längre. Jag lägger mig i soffan och kollar på "The Hour" istället. Fail för M. Win för mig. Tror jag i alla fall.

Nummer.

M hade en utläggning om sitt mobilnummer tidigare ikväll. Han meddelade att butiken med sängborden ringt angående vår beställning. Sen frågade han om jag tänkt på hans mobilnummer. Det hade jag inte. Men det hade han. Han hade tänkt mycket på det och hur besviken han är på de uteblivna reaktionerna. Hans nummer är "briljant". Jag förklarade att det inte är han som gjort numret utan att han bara fått det av en slump.

- Ja men jag tänkte innan idag då när jag lämnade numret att nu... nu måste det ju komma en reaktion?
- Varför?
- För att det är så... bra. Det är genialt.
- Ja men det är väl ingen annan som bryr sig om det?
- Ja men jag tänkte när jag sa "33 36" att nu... nu fattar hon mönstret.
- Ja men två tal är inget mönster?
- NEJ MEN JAG FATTAR JU ATT DET ÄR ETT MÖNSTER!
- Ja men sen kommer slutklämmen... 39.
- Ja?
- Ja då väntar man ju sig... NÅNTING! Någon sorts reaktion. Det är ju så jävla bra. Så där står man och väntar på applåderna.
- Mmm. Du får kanske säga nåt i stil med "070... och NU KOMMER DET..."
- Ja. Kanske. Det ska det bloggas om.
- Du menar att jag ska blogga om det?
- Nej! Jag! Det finns säkert fler som känner igen sig i det här.

Lillbyxan.

Om vi nu ska potträna lillfisan så innebär det också att vi får köpa underbyxor till henne. Hon har kanske världens minsta rumpa. Finns det ens i hennes storlek (80 - men hennes raka lilla barnkropp kommer att tappa trosor i den storleken)? Jag tycker att hela grejen känns helt bisarr. Hon är ju pytteliten! Men eftersom hon går runt och säger "äck" (äckligt) och pekar på blöjan så fort det är något på gång/har hänt så antar jag att det är bäst att fånga ögonblicket. När blev hon så stor?

Efterlysning.

För några år sedan eller nu är det kanske många, läste jag en blogg som hette "Torr, kall och gratis". Om jag inte minns fel låg den på Expressen då men flyttade sedan. Det var en kvinna i 35-årsåldern som skrev den. Hon bodde någonstans i Frankrike (som jag minns det) och skulle släppa en bok i Sverige lite senare. Sen försvann bloggen. Och jag saknar den. Någon som känner igen? Hon skrev otroligt bra. Och öppet. Nästan smärtsamt ärligt ibland. Troligen en av de bästa bloggar jag läst.
...
Nu hittade jag en blogg på Expressen som heter exakt så och är från 2006. Men jag känner inte igen den. När jag sökte efter den för något år sedan hittade jag ingenting. Skumt.

Flugor.

Idag ska vi köpa sängbord. Det har vi planerat i några år nu. Sängen tog fyra år att skaffa och sängborden såg vi ut för tre år sedan. Vi arbetar ganska långsamt med lägenheten.

Dagens största problem är för övrigt de JÄVLA bananflugorna. Jag brukade vara mästare på att göra den där häxbrygden som fångar de små asen men i år har jag misslyckats totalt och de svärmar kring varenda liten smula.

Tinto.

Är stor. Hon säger "mamma här, pappa inte hemma". Och på förskolan säger de att vi borde börja potträna nu. Herre gud hur gör man sånt? Jag har ingen aning. Jag minns med fasa den perioden med S:et. Extrakläderna, vansinnesrusningar genom Nordstan till nån toalett, belöningssystemen, borttagningen av belöningssystemen, pottan och gud vet allt. Så är det dags för Tinto. Hon säger "äck" och pekar på blöjan. Ja hon vet ju vad som händer. Så då blir det väl så. Pottinköp imorgon.

?

Jag tänker mycket på vilka som läser här av de jag känner eller har känt. Det är begränsande. Helt klart. Även om det jag skriver om här är en otroligt liten del av mitt liv så är det ju ändå jag. Ja det känns lite konstigt. Det går i perioder det där. För det mesta tror jag inte att jag bryr mig om det. Men jag är väl inne i någon sorts extrem självmedveten period. Hur framstår jag nu? Vill jag att h*n ska veta det här? Och ofta är det nej så då skriver jag inte.

Planen.

Som kommer att krascha ganska snabbt för jag håller mig aldrig till planer som känns bra (varför är jag sån?). Jo jag är väl bekväm. Det är skönare att läsa böcker än att rensa dammigt skit uppe på vinden. Men jag tänker att jag borde ha ett projekt varje dag. Såna där saker som gör att det känns som att.. jag gjort nåt. Hålla igång träningen. Rensa en garderob. Söka ett arbete om dagen. Sånt. Trekvart på gymet var bra. Och en maskin tvätt på tork. Tänker att jag rensar och viker S:ets och Tintos kläder i garderoben ordentligt. Sen får jag duscha.

Långsam.

Jag har inte alls lust att gå och träna men jag vet att allt brukar kännas något bättre efteråt så jag får göra det i alla fall. Men lust har jag då rakt inte. Inte alls. Jag blir som förlamad av att inte ha något att göra. När jag har saker inplanerade blir ännu fler saker gjorda. När jag har inget blir det inget. Men om jag byter om nu så...

Ta det lugnt.

Det känns märkligt att inte ha en riktig plan för hösten. Det har jag alltid haft. Nu ska jag söka arbete. Sysslolösheten gör mig desillusionerad. Jag känner mig inte glad. Inte glad alls. Men det ordnar sig det ordnar sig det ordnar sig.

nina carlson.

Nina Carlson

Jag läste en blogg som Nina skrev förr och älskade den. Jag läste och önskade att jag kunde vara så ärlig och öppenhjärtig som hon. Men jag vågade inte. Inte nu heller. Sen skrev hon en annan och sen en annan och alla var lika fina. Nu finns det en som jag tycker att ni ska kolla. Den är fylld av hennes skisser, målningar, illustrationer och serieteckningar. Hon är fantastisk. Efter ett tag fattade jag att hon och E som skriver "For the World is hollow and I have touched the sky" känner varandra på riktigt. Så himla skumt det där. Världen är så himla liten ibland. Nu känner jag i och för sig inte någon av dem men har läst båda länge. Och sen gick det plötsligt en linje mellan dem. Det är konstigt men då blev båda mer verkliga. Ett bevis på att de liksom finns utanför texterna.

Hej igen.

Nej, det blev inte så mycket bloggande den här semestern heller. Men nu är vi hemma i Göteborg med ett nät som faktiskt funkar (kan till och med kolla mailen!). Jag har hunnit fylla år, äta italiensk glass, få öronen avpratade av två tjattriga barn, springa några mil, dricka vin, besök från vänner, läsa böcker, somna på en filt på gräsmattan och bada i havet. Och en massa annat. Det var en fin sommar men som vanligt kändes den för kort. I morse när klockan ringde var det höstkyligt i sovrummet och nu börjar arbetssökandet.