Polly.

PJ Harvey måste vara den artist som följt mig trognast och längst i livet. Vi har haft en liten paus några år. Jag har lyssnat på de gamla skivorna med jämna mellanrum men några av hennes senare skivor försvann på vägen. Jag tror att mitt minskade skivköpande ledde till att jag aldrig lyssnade in mig på White chalk (vilken jag också tycker om men den sitter liksom inte i magen och hjärtat (än) som de andra). Men Magiska Stories from the City, Stories from the Sea. Den.. älskar jag. Och Let England shake är precis så bra som recensionerna säger.

När jag var tretton kom "Down by the water". Vi hade inte haft parabol så länge då. Så uppenbarade hon sig i MTV. Denna tunna, mörka varelse med stora ögonbryn, märklig röst och såg inte som någon annan överhuvudtaget. Hon var konstig och helt fantastisk.

Bastu.

Idag är resten av redaktionen i Stockholm så jag tog sovmorgon. Jag ska ut och spana i antikvariat lite senare. I praktikens tjänst. Det känns överkomligt.

Igår duschade jag inte. Jag tycker att det känns blä att gå ner ensam sent på kvällen. Ibland bastar folk där och jag känner mig inte redo att duscha när det sitter ett gäng gubbar och dricker öl en halvmeter bort. Eller inte redo. Jag kommer inte att göra det.

Dagens tröstköp:

Lykke Lis nya. Pj Harveys nya. Gabriella Ahlström "De oförglömliga". Lionel Shriver "Dubbelspel". Annars har jag knappt varit på bokrean i år. Den känns inte speciellt lockande. Men kanske att jag borde ta en tur till konstmuséets shop.

Ikväll ska jag dricka vin med Helena. Mycket bra. Vi vet inte var än. För vi är småbarnsmorsor som inte hänger ute så mycket längre. Men vin gillar vi. Kanske att vi slår till med Stearin. Bra ställe om man vill höra vad den man pratar med säger (är det här ytterligare ett ålderdomstecken?).

Nina Hemmingsson.

Källa: Aftonbladet

Frukost.

Jag har fyllt magarna på småfisarna med rostat bröd, smoothie och ägg och skickat iväg dem med en muttrande M. Nu ska jag betala elektrikern och sen ta benen bort till Järntorget. Ikväll duschar jag i en bastulokal med lukter från -70talet, hår på golvet och tomma ölflaskor i en plasttunna. Det är inte mysigt alls. Det är lite som läger det här också men på det dåliga sättet. Och jag tar nog tillbaka det där med att det är skönt att vara vuxen. Tillfälligt i alla fall.

Dusch.

Så nu börjar vi duscha i föreningens lokal på en annan gård. Tar kläder och handduk i en kasse och traskar iväg. M kom just in därifrån. Man borde väl köpa plasttofflor. Vill inte ha fotvårtor som grädde på moset. Nej tack. Det räcker som det är nu.

Just det (thank god for sending demons).

Om det var lite ilska och renoveringskaos och fadäser som behövdes för att skaka liv i den här bloggjäveln igen? Känner faktiskt blogglust igen. Allt tvivel kring framtiden och hur allt ska bli. Det är ju här det ska ut. Såklart. Hade glömt bort det. Man måste ju inte blogga kul alltid (inte för att det varit så himlans kul här på sistone). Måste blogga snällt mot mig själv. Skriva vad jag vill. Det är ju här jag kan det. Ta ett djupt andetag och försöka släppa saker jag inte kan göra något åt. Känna mig lite glad för att jag inte är hemlös eller bor i typ Libyen. Sånt. Men man renoverar inga badrum på csn-pengar. Det gör man inte.

Möten.

Jag träffade på S:ets gamla förskollärare på spårvagnen. Som jag gillade henne. Vi pratade jämställdhet, feminism och föräldraledighet tusentals gånger. Hon var en sån som jag fick lust att bli vän med för hon är så himla.. fin och bra. Och en fantastisk lärare. Hon och hennes kille delar föräldraledigheten från start. De har några dagar i veckan var. Vilken dröm det hade varit. Så massiv jag tyckte ledigheten var när det gått några månader. Och samtidigt. Vilken tid det tog att komma in i ledigheten och liksom landa i sin nya tillvaro. En sån uppdelning hade varit drömmen. Om det nånsin blir en nästa gång kommer vi dela annorlunda än med Tinto. Eller så tar M första partiet. Vi åkte i alla fall några hållplatser och jag tänker fortfarande att jag borde leta upp henne och facebooka henne.

koolaste katten.

Självaste Emster har hittat och mailat mig på fejjan. Det här är stort. Nu har jag skickat friend request. Kanske säger hon nej. Då ska jag sluta läsa hennes blogg. Eller nej. Går ej. Den är beroendeframkallande. In och läs!

Arg.

Sen kom det två gubbar hit. En besiktningsman och fastighetsskötaren. Jag vet inte om de redan innan hade bestämt sig för att kvinnor är idioter eller om det var något de kom fram till när jag öppnade dörren. Men det verkade i alla fall vara deras bestämda uppfattning. Så gjorde de sitt bästa för att jag skulle känna det som att det var jag som var skyldig till den dåliga tätningen och den icke-godkända brunnen som sattes in för 30 år sedan (tydligen). De skrattade när jag sa att vårt försäkringsbolag sagt att föreningen borde ha uppgifter om när renoveringen gjordes eftersom det antagligen sökts tillstånd för att få göra den (vilket informationen på deras hemsida också tyder på - i stort sett allt ska man be om tillåtelse om att få göra, åtminstone när det gäller större renoveringar. Dessutom kan man söka pengar att få till vattenspärren - och innan renoveringen påbörjas ska man få klartecken från styrelsen). Men de kunde inte sluta tycka att det var kul att jag kunde tro att de skulle ha någon sådan information. Tre gånger tog de upp hur konstigt det var att jag trodde det och att de minsann ALDRIG hade hört talas om något liknande. Och sen bad jag om uppgifter om vilka som bott här tidigare. Men nej! Det hade ju inte fastighetsskötaren någon aning om. Han sitter i styrelsen men några sådana personuppgifter behåller inte vi. Okej!? Så när folk går in i och ut ur föreningen och betalar avgifter för in/utträde så går styrelsen tillsammans ut på gården och bränner upp alla uppgifter de har på folk eller? Jag vill aldrig mer ha med den sortens gubbjävlar att göra "Jävla (mans)grisar", sa mamma när jag ringde och grät för att de varit så nedlåtande.

Växa.

Det är studiedag på Tintos dagis så idag är jag hemma med henne. Det känns lite nostalgiskt. Det är så längesedan jag var föräldraledig. När M och S:et gjorde sig färdiga i hallen drog Tino fram sin overall och satte sig på den iklädd sin morgonrock och väntade på att få gå till dagis. Så jävla gulligt. Så att jag nästan börjar gråta. Mina barn blir så stora så fort.

Ålderdomen.

Jag är så trött så jag måste gå och lägga mig mitt i Armadillo. Som hittills är så bra. Får se resten på play imorgon.

Nu blir det spikmatta (den har inte botat ett skit på mig men av nån anledning blir jag till en avslappnad liten trasa av den) och sen hamnar jag troligen i koma.

Nån borde se över sitt iphone-beroende.

Inatt hade M drömt att han hade skurit av sina händer. Det var oklart hur han skar av hand nummer två. Men det gjorde han i alla fall för att en på hans jobb hade gjort det, vilket han hade fått credd för. När M då hade fått av händerna hade han drabbats av panik: HUR SKA JAG KUNNA ANVÄNDA MIN IPHONE NU?

Då kom han på att Armlös, benlös men inte hopplös har en iphone. Och så hade han försökt använda touchscreenen med tungan.

1. Den här drömmen är så störd att jag inte vet om jag vågar sova jämte honom längre.
2. Det är SJUKT att hans första tanke i den här bisarra drömmen är att han inte kan använda sin telefon längre. Inte: nu kan jag inte hålla mina barn i handen längre.
3. Det märks att han såg 127 hours för inte så längesen.

Ostädat.

Herre gud vad kul! Erdoderdo har dragit igång "Den ostädade sanningen". Och här har Lisakristin givit sitt bidrag. Fantastiskt!

..
P.S.
Ikväll ser vi Armadillo i SVT 22.00 va!?
P.S. 2
Hinner även med lite bloggeri ikväll. Men tack för era kommentarer!
Idag känns det faktiskt bättre.