Jobbet drog över lite men sen packade jag in mig i allt varmt jag kunde hitta i den stora väskan jag släpat med. Gick och gick och gick och kom till slut fram till verkstan. Och nu ska jag berätta något som alla kommer tro är ett mirakel. Det hände något som aldrig händer på verkstäder.
De hade lyckats renovera bromsoket. Så istället för att betala närmre femtusen blev det ett betydligt nättare (om än tråkigt) kalas på trettonhundra kronor. Och killen i kassan var så trevlig! Men sen var det inte lika roligt när han började prata om att vi kanske har fått tag på ett sådant exemplar som bara "går sönder och går sönder så som det bara är med vissa exemplar". Och jag "så vi har köpt ett måndagsexemplar?". Och det tyckte han lät som att det stämde och kondolerade mig samt nickade förstående när jag sa att jag igår hade fantiserat om att först slå sönder bilen och sen elda upp spillrorna. Jag insåg inte förrän efteråt att det kanske lät som att jag tänkte ägna mig åt någon form av försäkringsbedrägeri.
Jag blir alltid lika glatt överraskad när personal på bilverkstäder (där vi numera tillbringar orimligt mycket tid) pratar med mig (också) som att jag förstår vad de pratar om. Och inte bara frågar efter Mikaels nummer. Det är ju sjukt att bli tacksam och glad för det men hur som helst. Det blir jag. Fick nästan lust att gå och ta en kaffe med den där mekanikern. Vilken kille. Först laga bilen mycket billigare än vi trodde det skulle bli, sen vara deltagande i den här banala problematiken och dessutom tala med mig som visste jag det mesta om bromsok-problemas. Jag älskar honom lite nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar