Hem till mina rötter igen.

Vad passar bättre när jag återvänder till det här gamla blogg-skrället än att citera Ulf Lundell? Nä. Inget.

Gud. Så hemtamt det känns att vara inne i blogger och skriva. Så vit och fin bakgrund. Det passar en gammal dam som jag ju. 

Jag hörde Benjamin Ingrosso säga att pastavattnet ska vara salt som en kallsup så nuförtiden häller jag i fruktansvärda mänger salt. Tänk vad man lär sig av att vara med barnen och titta på saker som är så tråkiga att klockorna nästan stannar. En stund övervägde jag till och med att börja följa ynglingen på instagram för nånstans sa nån att han lägger upp massa pastabilder. Och pasta. Det gillar man ju. Nu blir jag lite osäker på varför jag skriver om Benjamin Ingrosso men det spelar kanske inte så stor roll. Eller så är det väl för att färsk pasta är det enda jag orkar tillreda åt mina barn en sån här kväll när jag är ensam hemma, är trött efter jobbet och lite lätt panikslagen över hur mars månad ska gå ihop rent praktiskt.

Jaja. Vi får se hur det här blir. Jag känner mig mycket tilltalad av att bloggen kommer se ut som den gjorde innan. Jag har aldrig riktigt vant mig vid wordpress.