Man lagar mat. Den tar tid att göra. En unge skriker och den andra hetsäter för att kunna dra ut på kickbike. Det är så gemytligt att man nästan smäller av. Och lite svettigt. Mest svettigt om man ska vara helt ärlig. Man blir ju varm av att stå vid spisen och sen blir man ännu varmare när man ska svara på tre-fyra frågor samtidigt som man lyssnar på skrikorkestern från helvetet. Man (och man är jag) får bara lust att ställa sig på bordet, skrika "håll käften och låt mig äta min jävla mat i lugn och ro". Men det gör man inte. Man svarar på frågorna i skrikpauserna och fantiserar om att ligga i soffan med en bok som man visst aldrig får tid till. Sen blir de små vettvillingarna plötsligt lugna och då är det så fint ordnat i föräldrahjärnan att det är som att det andra aldrig hade hänt.
Spelar vi tennis?
1 år sedan