S:et har börjat 1:an nu. Fattar ingenting. Hon var pytte när vi träffades första gången. Med napp och blöja. Nu är hon kaxig som fan, kan läsa och säger saker som "men har du SETT hans ansikte" när jag inte ramlar ihop i en upphetsad hög när Eric Saaaade är på tv. Men i alla fall. Skolplikt nu då. Då måste man vara på skolan klockan 8. Det är M som sköter lämningen. När klockan är 7 konstaterar han att han måste vara ute genom dörren absolut senast halv 8. När klockan är 07.24 drar han långsamt på sig jeansen. Sätter sig i soffan. Tar upp boken S:et lånade igår.
M - Jaha. "Allan". Jaja. Han ska då alltid krysta fram namn.
J - Vem?
M - Sören Jacobsson.
J - Jaha. Men.. Men! Vad håller du på med? Vi ska inte diskutera SÖREN JACOBSSON NU!
M - Mmm... Sune liksom. Och Bert. Så framtvingat. Eller hur?
J - Men HALLÅ du måste gå!!!
M - FAN vad SUR DU är då!!!
Och sen var det dags för tandborstning samt sprayning av (hans) lugg. De gick väl 20 i.
...
Haha. Sören Jacobsson. Sören Olsson ska det naturligtvis vara. Jag skyller på M. Det var han som började gasta om Sören Jacobsson.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Åååh, det kryper i mig av sånt där! Hur svårt kan det vara att passa en tid liksom...som man dessutom satt upp själv? Argh.
(Ja, det här var alltså ytterligare en av de saker som får det att brinna lite i huvudet på mig. Men utöver det är jag alltså väldigt snäll...)
Jag säger som Tiggerrr, det kryper i mig! Är det bråttom måste man ju fokusera på att komma iväg, inte prata om annat, jag blir galen av sådant!
Haha! Det där känns alldeles för väl igen härifrån :-)
tiggerrr & fifi: nej, vad fan är grejen? i lördags gjorde han det igen.
jag - vi går kvart i. senast. och kom inte med några "jag måste bara.. det tar inte mer än fem minuter" när det är dags att gå.
mikael - nej? det är väl klart!
tio i drog han igång rakapparaten.
menvisst: ja och man kan ju bli tokig för mindre!
Jag har precis samma problem hemma. Ett flertal gånger har J gått in i duschen när jag går till spårvagnen på väg till en (gemensam!) festlighet. Sedan kommer han älgande med skjortsnibbarna flaxande. Men han hinner alltid på något jäkla sätt. Otroligt stressande för mig som kanske är en aning kontrollmänniska.
/F
freddie: haha...låter som Mikael! jag brukar stå i hallen och se på med pulsen i 290. han däremot är helt lugn och kan börja kolla i tidningar och annat. det är en sjukdom!
Skicka en kommentar