Anonym: Ehrm... ja det var nog vi då. Men vi gled bara före cirka femhundra människor. Jag ville inte men M sa jo och gjorde en "snygg" manöver och pratade i telefon med de vi skulle sluta upp med. Men hatet brann i våra ryggar hela vägen in tror jag... Mkt förståeligt.
Jag tror att det var ca 100 personer före oss när vi ställde oss i kön, men när vi kom in sa vakten att de hade släppt in nästan 450 pers. Många som kände folk längre fram i kön tydligen.
Hur som helst kom vi in, så mitt hat är inte så brännande. :)
Sjukt det där, när man känner igen bloggare. Jag brukar åka samma vagn som M hem till Majorna, och får anstränga mig för att inte hälsa.
Hoppas annars att ni hade en trevlig festival. Själv är jag fortfarande bakis, men festivalglad/trött.
Vilken tur! Ja vi kom med spårvagnen och såg hela förbannade kön och trodde att det var kört. Och det hade varit lite B eftersom min mamma hade kört femton mil för att vi skulle kunna gå på konserten.
Åh, kan du inte säga hej till honom! Då blir han rädd, generad och glad på en och samma gång.
Vi hade en väldigt bra festival men jag tror att mina fötter har dött till ungefär 75%. Det kändes som att någon misshandlat dem med baseball-trä i fem dygn efteråt.
5 kommentarer:
.....lyllos....
/Mija
Oh, jag tyckte att jag såg er glida förbi jättekön... :)
Mija: Ja, det var en bra spelning!
Anonym: Ehrm... ja det var nog vi då. Men vi gled bara före cirka femhundra människor. Jag ville inte men M sa jo och gjorde en "snygg" manöver och pratade i telefon med de vi skulle sluta upp med. Men hatet brann i våra ryggar hela vägen in tror jag... Mkt förståeligt.
Jag tror att det var ca 100 personer före oss när vi ställde oss i kön, men när vi kom in sa vakten att de hade släppt in nästan 450 pers. Många som kände folk längre fram i kön tydligen.
Hur som helst kom vi in, så mitt hat är inte så brännande. :)
Sjukt det där, när man känner igen bloggare. Jag brukar åka samma vagn som M hem till Majorna, och får anstränga mig för att inte hälsa.
Hoppas annars att ni hade en trevlig festival. Själv är jag fortfarande bakis, men festivalglad/trött.
Vilken tur! Ja vi kom med spårvagnen och såg hela förbannade kön och trodde att det var kört. Och det hade varit lite B eftersom min mamma hade kört femton mil för att vi skulle kunna gå på konserten.
Åh, kan du inte säga hej till honom! Då blir han rädd, generad och glad på en och samma gång.
Vi hade en väldigt bra festival men jag tror att mina fötter har dött till ungefär 75%. Det kändes som att någon misshandlat dem med baseball-trä i fem dygn efteråt.
Skicka en kommentar