M hade en utläggning om sitt mobilnummer tidigare ikväll. Han meddelade att butiken med sängborden ringt angående vår beställning. Sen frågade han om jag tänkt på hans mobilnummer. Det hade jag inte. Men det hade han. Han hade tänkt mycket på det och hur besviken han är på de uteblivna reaktionerna. Hans nummer är "briljant". Jag förklarade att det inte är han som gjort numret utan att han bara fått det av en slump.
- Ja men jag tänkte innan idag då när jag lämnade numret att nu... nu måste det ju komma en reaktion?
- Varför?
- För att det är så... bra. Det är genialt.
- Ja men det är väl ingen annan som bryr sig om det?
- Ja men jag tänkte när jag sa "33 36" att nu... nu fattar hon mönstret.
- Ja men två tal är inget mönster?
- NEJ MEN JAG FATTAR JU ATT DET ÄR ETT MÖNSTER!
- Ja men sen kommer slutklämmen... 39.
- Ja?
- Ja då väntar man ju sig... NÅNTING! Någon sorts reaktion. Det är ju så jävla bra. Så där står man och väntar på applåderna.
- Mmm. Du får kanske säga nåt i stil med "070... och NU KOMMER DET..."
- Ja. Kanske. Det ska det bloggas om.
- Du menar att jag ska blogga om det?
- Nej! Jag! Det finns säkert fler som känner igen sig i det här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Haha, det värsta är jag är på M:s sida här.
Hahaha! Då hoppas jag att han får lämna sitt nummer till dig nån gång så kanske han får en korrekt reaktion!
Haha gud, ni är så himla roliga!
Och jag håller lite, lite med M här jag också, men bara på att man kanske tänker "ah, gött nummer", INTE att man förväntas kommentera det.
Haha.. det är bra! Han behöver peppas lite. Jag hoppas att det i förlängningen leder till att han flippar ute nånstans och vrålar om att alla borde förstå vilket storartat nummer han har. JAg vill inte vara med då men ändå.. det skulle vara kul.
Herregud, M påminner om George Costanza i Seinfeld. Exakt nåt så trivialt som ett telefonnummer hade George också kunnat hänga upp sig på. Jag älskar Seinfeld!
Mia
Skicka en kommentar