onsdag 29 september 2010

M analyserar poesi:

"Vad innehåller poetry slam? Kön, trottoar, kollektivtrafiksfordon. Vad mer? Jo, svett."

Åka bil I


tisdag 28 september 2010

Men en helt annan grej:

ibland ser jag att någon länkat till bloggen från fejsbook och varje gång blir jag sjukligt nyfiken. Men aldrig får man reda på hur det kom sig eller vem det var som länkade.

Nu länkar jag i alla fall till en fin klasskompis jag har: Sofia!

Igår kom den:

Och så här fantastiskt börjar den
För hjärtat är livet enkelt: det slår så länge det kan. Sedan stannar det. Förr eller senare, en dag som alla andra, upphör den dunkande rörelsen av sig själv och blodet börjar rinna mot kroppens lägsta punkt, där det samlar sig i en liten grop, väl synlig utifrån som ett mörkt och svampigt område på den allt vitare huden, samtidigt som kroppstemperaturen sjunker, lemmarna stelnar och tarmarna töms. Förändringarna dessa första timmar sker långsamt och fullgörs med sådan säkerhet att de nästan får något rituellt över sig, som om livet kapitulerar enligt fastställda regler, en form av gentlemen's agreement som även det dödas företrädare rättar sig efter, då de alltid väntar till dess att livet dragit sig tillbaka innan de sätter igång sin invasion av det nya landskapet.

Jag undrar vad det här ska göra med den dödsångest som plötsligt och brutalt uppenbarat sig i mitt liv. Det är som om jag en dag för något år sedan på riktigt insåg att jag ska dö. Att de jag älskar ska dö. Att en dag minns ingen varken mig eller barnen eller någon annan mig närstående. En så självupptagen tanke men så svindlande. Att man inte ens är en suck tiden. Det är skrämmande, helt plötsligt. Vet inte varför det blivit så. Kanske för att jag är räddare om och mer kär i mitt eget liv nu än jag någonsin varit. Nu vill jag inte mista det. Och inte sen heller. Inte nu och inte när jag är gammal. Tanken på de liv barnen kommer att leva efter att jag gått bort som jag inte kommer att veta något om är så oerhört sorglig. Och att de en dag ska bli gamla, kanske sjuka och sedan dö. Det kanske är något som kommit med åldern. Det är ju inte som om jag inte reflekterat över döden tidigare. Det har jag. Många gånger och djupt ingående. Men så en dag i somras började jag tänka på det igen. Verkligen tänka på det. Att jag kommer att försvinna. Att andra kanske eller troligen kommer att försvinna innan jag gör det. Och då är jag tvungen att ta det.

Så är det med det. Helt klart är i alla fall att jag och alla andra kommer att bli tvungna att dö någon gång. Och nu har S:ets kanin dött. Hon reagerade inte så starkt på det. Och vi spekulerade i hur det skulle vara om någon av oss dog. Skulle hon sörja oss då? Ja, så självupptaget går tankarna ibland.

måndag 27 september 2010

Jackan.

M har skrivit på ett blogginlägg om en jacka i över två timmar. Den där jack-historien har han fått dra för mig vid ett flertal tillfällen när jag haft svårt att sova. Jag har skrattat så att jag gråtit och (nästan) kissat ner mig.

Det är just sånt som får mig att inse att jag valt helt rätt person att dela mitt liv med.
Inte att han sitter och bloggar i två timmar när vi ska kolla på film egentligen. Då tänker jag nog mer... det motsatta. Men i övrigt. Hans historier. Älskar dem.

På Ica Maxi.

M - Kolla där! Det står prisbomb! Jag älskar prisbomber.

M- Åh prisbomb. En bomb av pris! Priser som är en bomb! Tusentals priser i en enda prisbomb!

M - Bomb! Vilken bomb va! En hel bomb av priser!

J - Okej. Jag tar bröd nu.

Mer vår och sommar.

Fortfarande föräldraledig.
I Majorna.
Skuggig spårvagn på vägen hem från Styrsö.
Fika hos M:s bror Piotr.
Tintin blir ett halvår.

Några till.

Vårpromenad

High Chaparall
Berlin
Mellbystrand
Sommarens dagliga underhållning

söndag 26 september 2010

Framkalla.


Idag har jag skickat in tvåhundra foton till framkallning. Det har tagit sin lilla tid att få tummen ur. Nu ska det i alla fall bli ordning i dokumenterandet av Tintins första år.

Jag hade egentligen tänkt lägga ut foton från sommaren men nätet segar så det blir inte mer än ett foto idag.

torsdag 23 september 2010

Dagens köp:

Nu jädrar ska det bli foton i bloggen. Systemkameran har jag av ren lathet låtit bli att ta med mig ut. Nu finns inga ursäkter längre. M ringde runt och prutade. Skönt. Så slapp jag den skammen i att stå bredvid medan han gnäller om pris. En Olympus PEN E-PL1 blev det. Kände mig sugen på en Canon G11 men enligt uppgifter från flera olika källor (fotolärare, försäljare och lite annat folk) är Olympusen betydligt bättre.

onsdag 22 september 2010

Bokmässan.

Imorgon ska jag intervjua en av mina absoluta favoriter bland barnboksförfattare, Pernilla Stalfelt ("Det händer att man dör innan man hunnit leva klart. Det är inte bra!!"). Så hejdå bloggen (en stund) jag hinner inte så mycket annat än skola och bokmässa de närmsta dagarna.

tisdag 21 september 2010

Foton.

Jag har inte så mycket att säga för tillfället så jag lägger ut foton från en skoluppgift som skulle röra valet. Vi har haft Per Hanstorp som lärare under tre dagar och troligtvis har jag lärt mig mer under de än under sammanlagda andra dagarna.



måndag 20 september 2010

Vilken sorglig jävla svart dag. Att de kom in.

Vår pizzabagare sa att han frågat alla sina kunder vad de trodde om valet. Ingen av dem hade röstat på SD. Det tyckte han var konstigt med tanke på att de fick 5.8% av rösterna.

torsdag 16 september 2010

Den här ser jag fram emot.

Kulturigt.

Imorgon kommer bli en skitbra dag. Vi har en fotograf på skolan som ska lära oss lite tricks. Sen kommer mina föräldrar och passar småglinen medan jag och M glider iväg på kulturafton (min födelsedagspresent!).

Först: Se Lars Noréns "Skalv".
Sen: Äta mat på Hello Monkey.

På lördag ska vi nog fortsätta kultura oss med workshop för barn på Konsthallen.

Helg. Vilken grej.

onsdag 15 september 2010

Skoluppgift.

Jag försöker skriva något om politikerna som besökt skolan under två dagar. Det går trögt. Just nu är det roligare att testa alla olika effekter i photo booth. Meningsfullt.

Sverigedemokraterna stod som väntat för de ihåligaste svaren och svävande snack om statistik och "empiriska undersökningar" som visar att gruppvåldtäkter kom till Sverige med "invandrarna". Tydligen tyckte även "invandrarna" själva att gruppvåldtäkterna kom hit med dem. Det hade "en invandrare" sagt till Sverigedemokraten. Ja men då är det ju säkerställt. Det var en väldig tilltro till de där "invandrarna" plötsligt.

Sen sa Sverigedemokraten att gruppvåldtäkter inte funnits ALLS i Sverige innan invandrarna kom hit (framgick ej från vilket datum och år det började finnas invandrare i Sverige). Tydligen hade det funnits våldtäkter innan men inte i grupp. Det är ju fint på nåt sätt. Svenska män har alltså, enligt den här politikern (och prästen!), våldtagit. Ganska ofta och ganska många. Men inte i grupp. Man får vara tacksam för det lilla!

tisdag 14 september 2010

Politiker.

Idag har vi haft politiker på besök i skolan (SSU, LUF, FI och Kdu). Man kan säga att det var blandad nivå på både politiker och reaktioner bland åhörarna. Jag tycker att det är direkt förkastligt när människor ställer sig och skrattar åt och högt pratar om den människa som just stått och hållt en anförande från scenen innan personen i fråga ens hunnit lämna rummet.

Det mest anmärkningsvärda var dock Kdu. Kristdemokraten i fråga lyckades inte svara på frågan hur deras tanke om "Syskonskap" (som är en av deras fem "balkar" i partiet) och allas lika värde går ihop med deras nej till adoption för samkönade par. Kristdemokraten undvek gång på gång att svara eller svarade svävande vilket resulterade i att folk fortsatte ställa samma fråga. Till slut räckte någon upp handen och sa "men ärligt talat.. hur rimmar det? Att ni talar om allas lika värde, kärlek till nästan och att vi är ansvariga för varandra här på jorden och ändå säger att homosexuella inte får adoptera?". På det svarade kristdemokraten "Nej, det rimmar inte." Kanske var det något av det ärligaste någon sa under den här dagen.

måndag 13 september 2010

Utmattning.

När jag kommer hem från en dag i skolan och en timmes träning är jag ändå den piggaste av de två vuxna i hemmet. Den där föräldraledighetströttheten är något helt annat. Den svider i kroppen och huvudet. Hur trött jag än blir av skolarbete går den överhuvudtaget inte att jämföra med den utmattning jag kunde känna vissa dagar under våren som gick.

All hail alla ensamstående föräldrar med ett eller flera barn som orkar utan stöd från någon annan. Vilka superkrafter.

lördag 11 september 2010

Pensionärer?

Jagoch Tintin fortsätter på den inslagna banan: vi kliver upp vid 7. Dricker kaffe (jag), äter gröt (hon) och tittar på Landet runt.

Ba-na-na

Ikväll har vi slagit på stora trumman.

Vi har druckit ett glas vin, ätit en varsin pralin och lyssnat på Karlavagnen(!) som handlade om gamla människors sexliv(!)

torsdag 9 september 2010

Nu så.

Ja men se där. De första två avsnitten av Hung finns på SVTplay. Då blir det sängen med macbooken nu. God natt!

P.S. Om nån orkar lära mig hur man får youtube-videor att rymmas i bloggen så blir jag väldigt tacksam!

Jag tittar på tv.

Jag hade planerat att se "Madame Bovary" ikväll men filmen som jag fick av L & J är spårlöst försvunnen (ett barn är boven i dramat). Det innebär att jag fått stifta bekantskap med det sorgliga tv-utbudet under kvällen. Jag kan berätta att det inte finns något kul/bra att se vid den här tiden. Inte tidigare heller. Debatt. Visst. Jag kan titta på det men särskilt bra är det ju inte. Nyheterna har jag sett x antal gånger idag. Så vad finns? Här är ett litet axplock:

* Välkommen hem
* Kommando: snusk
* Human target
* Idol
* x antal serier på samma tema som CSI

Framför oss har vi det oöverträffat dåliga (äh det finns väl många konkurrenter om den titeln i och för sig) "Two and a half men". Jag kanske borde gå och lägga sig i stället. Men ibland vill man ju bara se lite bra tv!

Insikt.

S:et förklarade att hon nog vill ha barn när hon blir stor. Hon gillade dock inte helt tanken på smärta i magen. Jag förklarade att för de flesta är det inte så farligt att vara gravid utan det är mer att föda barnet som kan vara lite (för jävla) smärtsamt. Hon undrade om det fanns många olika sätt att få ut bebisen på och jag sa att det finns två. Hon ville inte skära i magen och suckade "nä det får bli bra med snippan". Sen funderade hon en stund och kom fram till att hon nog inte visste om hon ville ha några barn ändå "nu när jag tänkt.. jag tror att det kan bli lite trångt för den att komma ut".

Det är helt fantastiskt att ha en (snart) 6-åring hemma.
Diskussionerna och funderingarna! De pendlar från det banalaste till det djupaste.

Herr Gårman.

M har skaffat en ny liten älskad app till sin iphone. En run-keeper. Den visar hur långt och var han går. Han gav sig just ut på långpromenad med Tino i vagnen. Han ville att jag skulle installera något program på min dator så att jag kan ser var han är nånstans. Alltså. Jag kan säga så här. Jag är jättekär i honom. Jag bryr mig mycket om honom. Vad jag däremot inte bryr mig så mycket om är hur långt han går. För det är bara det det handlar om. Inte om att det skulle vara gulligt (eller vad han nu tänkte) att jag kan se var de är utan det handlar om att jag ska imponeras av hans promenader. Sitta hemma och glo på en prick som rör sig på en karta? Jag kan komma på åtminstone fem saker som känns roligare att göra här hemma:

- Läsa bok
- Lyssna på musik
- Rensa vasken
- Lägga in tvätt
- Städa toaletten

Bubblare: skrubba kylskåpet.

Frågor som "rörde sig pricken snabbt?" eller "såg du kurvan jag tog där i Långedrag?" kan jag tänka mig att vara utan.

tisdag 7 september 2010

Trötta lilla eftermiddag.

Här sitter en nervös man. Jag har just inbillat honom att
jag i några veckor haft en lösenordsskyddad blogg som handlar
om vårt förhållande. För att få det att låta trovärdigt nämnde
jag bland andra Miri/Book of Miri som en av mina läsare.
Nu kan man tro att M har en massa smutsiga hemligheter
som han inte vill ska läcka ut i min påhittade blogg men så är det inte.
Tror jag i alla fall.
Här sitter vår unge som bara vill äta sladdar,
pilla i min väska, dra ut böcker ur bokhyllan samt tugga kattmat.
När man säger nej skakar hon på huvudet, rynkar på näsan och flinar åt oss.
Och här sitter jag och misströstar inför bokmässan.
Ska då inte en enda förbannad författare ha tid för intervju.
Nej, jag tror inte det.
Och inte svarar nån på Sfi heller. Men det är en annan historia.

Unhappy Hipsters.

Via Glitterfittona (mycket läsvärd blogg!) hittade jag Unhappy Hipsters. En underbar blogg med foton på hus, bilder ur inredningstidningar och så vidare med Jan Stenmarkska bildtexter.

Så här skrev Kerstin
"Det är ganska ofta jag går in på Unhappy hipsters. Jag tycker om den mycket, för från min position kan jag skratta, skadeglatt. Ja, det är ensamt i det moderna samhället. Och inget som du gör när du stretar efter konsumtion, ackumulering, statusjakt och moralism-överföring av levnadssätt kommer nånsin att göra det bättre. "

Läs resten av blogginlägget här!

Pedagogen M.

M står i köket. Han har skavsår i ljumsken efter en liten promenix på nån mil och är allmänt slokörad och gnällig. Samtidigt sitter Tintin på golvet och hostar. M förklarar sakligt för sin dotter att man inte ska äta kattmat

"Du ger fan i kattmaten där du.. Den ska du låta bli"

Sen är M på väg att svimma eftersom han inte längre tål motion. Därefter kräks Tintin ner sig själv och golvet.

Det känns fint att plugga kan jag säga.

måndag 6 september 2010

Sociologi.

Jämställdhet får förhållanden att vara längre! Kolla här! Hittade artikeln tack vare fina Hanna (När du inte orkar ringa en vän).

Dagens va?

Här har jag gått runt och trott att min Monchhichi var ett neutrum men det finns ju flickor och pojkar! Hur man ser det? Flickorna har röda rosetter i pälsen. Det är lite som i S:ets skola där de tydligen fick måla skyltar till tjejernas respektive killarnas toalett (också dagens va. Att de har skilda toaletter.) Killen fick blå och gröna kläder och tjejen fick klänning och röd rosett i håret. Själva sinnebilden av en blid liten flicka kändes på något sätt fullständig när S:et berättade att tjejen fått blont hår och blå ögon.
Bildkälla
Det är alltså ungefär exakt så här den klassiska
arten "svensk liten flicka" ser ut.

Telefonterror.


Jag borde ha tänkt på att telefonfobin skulle kunna bli ett litet problem när jag pluggar journalistik. På listan idag: sju läskiga samtal. Också är jag lite halvkrasslig. Frusen, huvudvärk och ont i magen. Men det värsta är telefonsamtalen. Får tänka på att de inte ser mig. Att de inte kan döda mig genom telefonen om jag låter som en idiot.

Den ryska filen.

Sitter på bibblan en stund och läser och skriver. Mannen bredvid mig kom med en bok om "Vår ekonomi" och 1 liter kefir. Han hällde i sig kefiren på tio minuter. Lite märkligt och mycket imponerande.

söndag 5 september 2010

Veckosummering.

Det är ju söndag idag så det blir en kristen bild.
Älskar Elisabeth Ohlson Wallins foton.


Läst
: Nästan bara GP. bang. Ett reportage om Eritrea i Vi.
Sett: Youth in revolt
Hört: Mumford & Sons, Local Natives (det mest förutsägbara med spelningen på Way out West var att M skulle börja drömma våta drömmar om att ha mustasch igen) men framförallt Karl Ove Knausgård!
Gjort: Målat tavlor i akryl på Röda Sten! Skitroligt. Skrivit en del.
Ätit: Vi har testat olika grönsaksbiffar. Kikärtsbiffar. Morotsbiffar med fetaost och jordnötter. Kesoplättar med morötter och schalottenlök. Rödbetsbiffar med sesamfrön. Och en jäkla massa sallad.
Druckit: Ett rött vin (Brown Brothers - Shiraz) som jag älskar. Och Brämhults-juice som vanligt.
Tränat: Gym, yoga, indoor walking.
Bra grej: Att Tintin ville ligga och mysa på min mage framför tv:n imorse. Att S:et äntligen tappade sin tand och att hon lärde sig "starta" cykeln själv. Vår spontaninshoppade ostbricka i lördags. Och att min plånbok kom tillbaka såklart.
Dålig grej: Tjafs om meningslösa saker. Ofta utlöst av hunger. Såg för övrigt i GP idag att både jag och M nog kan klassas som "hagelstormar" (och inte sköldpaddor) vad gäller relationer. Tur att ingen av oss är långsint.
Mest konsumerade varan: Keso och kaffe.
Bäst: Att jag strax ska lägga mig i soffan och få fotmassage. Älskar den där M alltså.

Den största dagen är en dag av törst.

Jag drack ur ett glas vatten som stod på köksbänken igår. Tänkte att det var S:ets glas sedan middagen.

Det var S:ets glas. Hon kom just upp och undrade "var har pappa ställt glaset med tanden i?"

Först kräktes jag nästan. Sen fick jag panik. Åh herre gud! Jag har druckit upp S:ets första tappade tand!

Hon tyckte att det var skitkonstigt att tanden var borta men att där ändå inte fanns någon peng. "Eh det har nog inte hunnit bli det än bara.. "

Sen hittade jag tanden i vasken.

lördag 4 september 2010

Lördagslyx.

Vi har målat tavlor i olja på Röda Sten. Jag och S:et målade två var men M var så grundlig att han bara hann med en Mark Rothko-kopia. Ikväll blir det lax, sallad med stekt äpple, cashewnötter och chevre och till det en Petit Chablis.


Här är en som har en tand som snart kommer att ramla av själv om hon inte vågar ta ett lätt litet grepp och plocka ut den.

Lördagmorgon.



Långsam morgon idag. Vi orkade inte ens gå till fransken för att köpa nybakt. Ägg, knäckebröd med avocadoröra blev det. Och kaffe. Den känsliga frågan lunch avhandlades (det kan vara så att matrelaterade frågor orsakar de flesta konflikterna i det här hemmet: äta när, vad, hur eller överhuvudtaget samt brutal hunger-surhet från M:s sida).

Jag gillar att det blir spegelvända foton i Photbooth. Det är lite som när jag låg på min säng i mitt barndomshem med huvudet upp och ner och tittade runt. Världen blev helt annorlunda.

(Det där kylskåpet. Där hamnar alla möjliga papper och recept och kommer aldrig ner igen.)

Idag går för övrigt Dolores på Södra Allégatan i graven.

fredag 3 september 2010

Fatta detta:

jag tappade min plånbok nånstans. Ringde Saluhallen Briggen. Ingen plånbok där. Ringde S:ets mamma och kollade om jag tappat den hos henne men hon visste inte för hon var inte hemma. Och sen kommer vi innanför dörren hemma och det ringer på telefonen. Det var en Inger som hittat den i parkeringshuset på Första långgatan. Fatta turen! Allt var kvar! Hon hade varit utanför vår lägenhet men vi svarade inte och sen var hon på väg in i Götatunneln men vände och kom hit med den till mig.

Inger i den lila golfen är eventuellt världens bästa människa!

torsdag 2 september 2010

För övrigt

väckte jag just honom med en inspelning av hans snarkningar på hans egen iphone. Fiffigt med den där röstmemon.

Litteratur och sånt där fint sällskap.

Nu har vi sett Knausgård. Och Liv Strömqvist!

Jag återkommer till Knausgård. Jag går ju i väntans tider. Om två veckor kommer den svenska översättningen av första delen av Min kamp. Karl Ove får ersätta Norén.

Det har varit vin och öl och fint sällskap och nu sover (och snarkar) min oäkta hälft här på soffan så det är dags att lägga sig.