M har skrivit på ett blogginlägg om en jacka i över två timmar. Den där jack-historien har han fått dra för mig vid ett flertal tillfällen när jag haft svårt att sova. Jag har skrattat så att jag gråtit och (nästan) kissat ner mig.
Det är just sånt som får mig att inse att jag valt helt rätt person att dela mitt liv med.
Inte att han sitter och bloggar i två timmar när vi ska kolla på film egentligen. Då tänker jag nog mer... det motsatta. Men i övrigt. Hans historier. Älskar dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gud, jag fick bara högstadieångest av den berättelsen...
Haha.. ja jag också. Det är blandat. Jag fick inte heller de rätta sakerna. Jag hade en skitful rosa glansig bylsig jacka som mamma köpt på gekås. Herregud vad jag kände mig fel när jag gick runt i skogen när det var Mulle iklädd den. En sån liten ful tönt jag var. Det är så sorgligt. Och lite roligt när jag tänker på hur jag såg ut.
Skicka en kommentar