Jag borde ha tänkt på att telefonfobin skulle kunna bli ett litet problem när jag pluggar journalistik. På listan idag: sju läskiga samtal. Också är jag lite halvkrasslig. Frusen, huvudvärk och ont i magen. Men det värsta är telefonsamtalen. Får tänka på att de inte ser mig. Att de inte kan döda mig genom telefonen om jag låter som en idiot.
7 kommentarer:
Hu, jag har gått igenom exakt samma sak som du! Nu älskar jag däremot telefonintervjuer för att just därför ingen ser mig vågar jag ställa de värsta frågorna. Sedan sitter jag och grimaserar av skam precis när jag har sagt det men det är det ingen som ser och vips har jag asbra svar :)
Ett tips: skapa ett journalistfilter mellan dig och telefonluren. Det är inte DIG de pratar med - utan en av alla dessa journalister. Till slut blir det lite KBT:igt - man kommer över det.
Lycka till!
Så man kan alltså vänja sig! Skönt att höra. Bra tips där med filtret. Det ska jag tänka på. Och tack!
Jag har lite samma problem, fast i mitt fall är det akut ångest över att tala inför folk. Jag fick mitt nuvarande jobb med kravet att jag ska hålla kortare bibliotekspresentationer och det är fruktansvärt varje gång. Ringa är också jobbigt men på jobbet kan jag gömma mig bakom jobbidentiteten och då blir det(lite) lättare. Tyvärr funkar inte det när man gör presentationerna. Faktum är att jag tycker det är obehagligt att säga saker på avdelningsmöten och liknande, på det hela taget väldigt frustrerande för nu har jag jobbat så pass länge att jag börjar tycka saker.
Jag har också telefonfobi! Och hur mycket jag än ringer folk så går den inte över. Intressant val av yrke man har valt... Kram Sofia i din klass
PS. Ursäkta felaktig meningsbyggnad. Jag har haft feber i en vecka. Det förklarar allt. / Sofia igen
anonym: men usch jag förstår dig verkligen.. det har jag också. när jag var yngre var jag sjukligt blyg men det har lossnat en del. men hade ju hoppats på att jag skulle ha vant mig vid att prata inför folk samt ringa telefonsamtal vid 28 års ålder. men tydligen inte!
sofia: ja fy fan alltså. jag sitter just och laddar inför telefonsamtal. det går så där kan man säga. men du! kulturkoftan! den har jag ju läst innan. också är det du som är koftan. vad roligt!
Kul att du läst koftan!
Skicka en kommentar