jag tappade min plånbok nånstans. Ringde Saluhallen Briggen. Ingen plånbok där. Ringde S:ets mamma och kollade om jag tappat den hos henne men hon visste inte för hon var inte hemma. Och sen kommer vi innanför dörren hemma och det ringer på telefonen. Det var en Inger som hittat den i parkeringshuset på Första långgatan. Fatta turen! Allt var kvar! Hon hade varit utanför vår lägenhet men vi svarade inte och sen var hon på väg in i Götatunneln men vände och kom hit med den till mig.
Inger i den lila golfen är eventuellt världens bästa människa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det är nåt så grymt skönt när man märker att det finns ärliga människor!
Det finns hopp!
Det finns hopp!
Men vad fantastiskt! Vilken fin människa!
Heja Inger!
Vilken lättnad och så underbart det är att det finns så ärliga människor och att just en sådan skulle hitta plånboken.
Heja Inger!
Ja, så jäkla underbart! Jag trodde så klart att den var borta för alltid och började framförallt sörja själva plånboken som jag fick som studentpresent. Sen var jag ju orolig för mina pengar också men det hade ju gått att spärra kortet och så vidare. Även om det hade varit jobbigt.
Ehhhh, va? STUDENTPRESENT?
Jag KRÄVER ett bildbevis på den magiska plånboken som du 1) inte använt sönder och 2) inte tröttnat på sedan du gick ut skolan.
Mirijam: haha.. det ska du få! jag har tröttnat på den många gånger och haft andra under tiden men jag har återkommit till min lilla sillabörs alltid. älskar den! den är så liten och svart och fin.
Skicka en kommentar