tisdag 29 december 2009

Att duscha med Mikebike.

Allt inleds med att han står och håller fast sig i väggarna samtidigt som han utför någon form av "eggande" dans. Därefter tar han fram sin nya duschcreme som får honom att dofta alldeles jävla fantastiskt. Men det är ingen ursäkt för att utföra den serie moves han drar av inne i duschen medan jag med någon slags skräckblandad förtjusning ser på den man jag valt att dela mitt liv med.

Han åmar sig, kråmar sig, juckar i luften, smörjer in sig med duschcrèmen och berättar att han nu doftar musk mellan skinkorna. Sen fortsätter han den "sensuella" dansen och sjunger

"I'm the musk man... I am the motherfucking musk man.... Oh oh... Musk... Musk man..."

But I do love him. Min egen motherfucking musk man. Det är inte alla som har en sån!

En liten update.

Idag har M varit iväg med minsta ungen i familjen. Då låg jag hemma i sängen och läste GP (hela GP i ett svep - ostört. Alldeles ostört. Och det var gudomligt), läste färdigt senaste Vi, sen såg jag Stjärnorna på slottet (jättetråkigt var det) och somnade. Nu tittar jag på Geniet och pojkarna. Tänker inte vara iväg från sängen speciellt mycket alls idag. M installerar nya imacen och sen blir det Svt play och annat på den när vi ställer den framför sängen för den ultimata lathetsnjutningen. Jag har alltid varit emot tv i sovrummet. Det känns så otroligt.. slött. Misstänker att det blir mindre böcker och andra roliga saker när det står en TV som man kan låta hjärnan bara dö till istället. Men imacen - den blir bra. I alla fall nu under ledigheten.

Ikväll blir det orgie i salt och fett:
semlor, chips, gräddfil, godis, pizza
och en film till det. Kanske "Det vita bandet". I love Michael Haneke.

Anledning:
Middag med mucho vino igår.
Vi åt Helenas skitgoda lasagne. Testa den! Funkar jättebra med quornfärs.

söndag 27 december 2009

Har du alldeles kissat ner dig lille gubben?

M har surat här nu på sena eftermiddagen. Sen gick vi en promenad. Resultat: ännu surare.

Fy fan tänkte jag. Sen gav jag honom en banan eftersom jag började misstänka att tjurskalligheten berodde på hunger. Då sa han "det kanske är du som behöver banan.." (han misstar alltid sin egen surhet för andras "nej det är inte jag som är sur det är du!"). Då tänkte jag ännu mer fy fan. Sen slog han på 4:an och där fanns Robert Wells. Det var en JÄVLA lättnad för då skrev han ett så otroligt surt inlägg och nu är han världens lyckligaste igen. Och mätt är han. Mätt och färdigsurad. Skönt för hela världen. Men det där med "det kanske är du som behöver banan" ska han få så mycket skit för. Jag tror att jag kanske.... ALDRIG mer vill ha banan.
...
Nu säger han att det faktiskt var banan han menade. Bäret alltså. Men sen kom han på efteråt att det var ju "jätteroligt" om det var en omskrivning för hans egen snopp. Ja. vad ska jag säga. Man kan ju ha olika syn på humor även i ett förhållande.

Hemma igen!

Vi är hemma igen. Det är fantastiskt skönt. Men vi har haft en fin och bra jul.

I julklappen fanns: massageolja, underkläder, en silverring, biljetter till Tomas Andersson Wij och till Bohème på Göteborgsoperan (våldsamt bra platser). Alla inslagna i varsina paket med små texter på - därav den långa inslagningstiden.

Vi har ätit mycket. Vilat för lite. Men det ska vi ta igen nu resten av tiden som M ska vara hemma.

På juldagsmorgonen vaknade jag en första gång av att M väckte mig och talade om att det sprang runt råttor på vinden ("det är stora råttor.. i Tintins storlek). Sen somnade jag om men chockvaknade en stund senare av att en naken man seglade över mitt huvud samtidigt som han skrek

- OOOOOHHHHH DET ÄR EN RÅTTA I SÄNGEN!!!

Den nakna mannen hukade borta vid strömbrytaren och upptäckte vid tändning av taklampa att råttan inte var en råtta utan en katt. Hans egen katt faktiskt. Sen upptäckte han att de vulgärt stora råttorna som klampade runt på vinden i själva verket var markisen som slog mot fönstret (men det fick jag stränga order om att inte berätta för någon - speciellt inte för mina föräldrar eftersom han upprört berättat för dem om hur de här jätteråttorna kutade runt på vinden).

Nu ska vi se på film, dricka lite öl och äta kex och tapenade.

onsdag 23 december 2009

Slå in julklapp.

Nu har M snart tillbringat två timmar i sovrummet för att slå in min julklapp. Verkar skumt. Hur kan det ta två timmar att ordna med sådant? Bygger han hela julklappen? Stickar han en helkroppsdräkt till mig? Jag börjar verkligen undra. För en timme sedan sa han "alldeles strax är jag klar". Jag hör hur han klipper i presentsnören i alla fall så något är det som händer.

Jag tar en liten sipp på ett glas vin här uppe så länge.
Nu är det jul. M är ledig länge länge.

God jul till alla som tittar in här!

Jag är tillbaka vilken dag som helst.

....
Nu kom han upp. Vill att jag ska fixa presentsnörena på den. Två timmar alltså. Han har "fixat" med julklappen. Undrar verkligen vad det här är för något. Han har inte givit en enda ledtråd i år. I vanliga fall brukar man få stoppa honom från att berätta vad han köpt. Sämst i världen på att hålla sina egna hemligheter.

tisdag 22 december 2009

Foton: augusti-november.

Det var den 5 augusti. Jag fyllde 27 och fick nytt objektiv av M.
En dag var vi i actionparken och S:et ville ha en skateboard.
"Jag vill nog bli skateboardproffs!"
Det var sommar, nyckelpigeinvasion i Halland, vi badade
och hade det fantastiskt i Mellbystrand.
Vi var på Rökeriet och åt med mina föräldrar.
Ryssland spenderade en hel del tid i det öppna fönstret
där han tittade på fåglar.
Ute på gatan fanns en liten hängmatta.
Det blev höst och jag var trött på att vara gravid. Så trött.
Magen var spänd till bristningsgränsen och jag ville
skjuta alla som sa åt mig att njuta av den här "sista tiden".
Vi åt frukost på Biscuit. Det var lördag. Vi visste inte att det bara
var två dagar kvar innan det äntligen skulle hända.
Det blev tårta!
För då hade hon äntligen kommit. Vår lilla efterlängtade Tintin.
M inledde "göra tuffa tecken framför barn"-epoken.
Plötsligt hade vi bebiskläder på tork i lägenheten.
Och vi fortsatte med The Wire.
Så fick jag äntligen ta ett glas vin.
Vi gick till Slottskogen och kastade löv.
Tittade på djuren.
Ärtan var fortfarande liten som en ärta och vi var på
BVC en gång i veckan för vägning och mätning.
Jag hade väldigt färgglada kläder.
Lilla S:et fyllde 5 och var lite missnöjd med paketen
som innehöll kläder. Men de andra paketen var bra.
Ryssland gjorde baby-gymet till sitt.

måndag 21 december 2009

Bråttom bråttom.

Jag har en alldeles för lång lista på saker som måste göras. Listan inkluderar två telefonsamtal. Jag hatar att prata i telefon. Men allting börjar med tvätten. Alltså den tvätthög som tidigare var en samling i en tvättkorg som numera är en hel klädkammare full upp till taket. Typ. Vi-tidningen som damp ner får nog vänta. Tillsammans med Bang som legat här på armstödet i en vecka eller något. Också sista julklapparna. Fy fan.

Jag har börjat på Karolina Ramqvists "Flickvännen" nu. Känns lovande så här i början i alla fall. Om man har bebis rekommenderar jag varmt seriealbum. Jag läste Nanna Johanssons "Fulheten" igår. Skitrolig. Okej nu måste jag skynda. Det blir nog ökat bloggande efter julafton. Då är M hemma och förgyller min dag med intelligenta utsagor, konstig klädstil, märkliga intressen (obs! inte olagliga) och annat skojigt.
Bild lånad här.
.......
Dessutom har jag min lilla drakbebis som jag måste kramas med ganska mycket så då hinner man inte riktigt allt man vill (eller okej allt man egentligen måste göra men inte har lust med).

fredag 18 december 2009

Hjälp mig!

Jag behöver tips på bra musik att gå jättesnabbt och jättelångt till. Fick en massa bra tips på tv-serier när jag bad om hjälp sist så nu hoppas jag på det igen! Jag gillar allt möjligt. Det behöver inte vara några tänkvärda låttexter eller fantastiska musikstycken på något sätt (men det går naturligtvis också bra). Vill bara ha musik som kan ta mig en mil utan att tänka.

Tack på förhand!
....

Åh det är fantastiskt med en massa musiktips! Fortsätt gärna!

Jim Goldberg


Läste reportaget om Jim Goldbergs "Open see" i Vi. Goldberg har fotograferat människor med drömmar om att få komma till Europa och fly sina trasiga hemläder. Han visar diskrepansen mellan drömmens och verklighetens Europa för flyktingar. Otroligt starka bilder där Goldberg låtit de porträtterade skriva något om sig själva, sin situation på polaroiderna. En av de som berörde mig mest var ett mörkt foto på en kvinna som skrivit "I am a whore" ovanför sitt huvud - nästan hela hennes ansikte är i skugga. Hon heter Eve. Har flytt från Nigeria. Skulle få jobb på kontor i Grekland men såldes till en bordell i Aten. Hon kommer att släppas fri - om hon kan betala sin hallick 400 000 kronor.

Nähä, det bidde ingen pappa.


Lilla Ärtan kräktes upp nästan all mat igår kväll. Sen på natten igen. Hon var ledsen och orolig. Kräktes genomsklinligt. Sådant som vana bebisomhändertagare säkert inte hade oroat sig för. Men jag blev orolig och ledsen (första gången sen hon kom och bara skrek av hunger i tre dagar). Googlade (ibland det sämsta man kan göra). Ringde sjukvårdsupplysningen. Tidig tandsprickning trodde hon på. Sen kom M hem och jag kände mig lugnare och miniskruttan somnade efter att ha ätit lite mer (som stannade i magen). Så ingen familjerätt idag. Lite för trötta. Lite för stressade nu på morgonen.
Men S:et fick på henne skorna hon köpte när Ärtan ännu låg i magen och konsterade sedan att hon är en riktig liten tuffing i dem.

torsdag 17 december 2009

Mönster.

Det här är en prickig mamma och en randig bebis som håller tummarna för att julfest-på-jobbet-pappan håller sig i skinnet ikväll/natt. Imorgon förmiddag ska vi nämligen iväg och erkänna faderskap.

Olika dagar.

Ibland, som igår, fungerar allt. Andra dagar, som idag, fungerar mindre bra. Vaknade pigg. Utvilad. Jag skulle ta med S:et och Tintin på fika hos Karin. Vi hade gott om tid. Till en början. Vi åt frukost. Drack kaffe, åt en skål yoghurt. Sen fick jag gå och väcka vår bebis. Ja det är sant. Halv 10 fick jag gå och väcka min bebis. Hon inledde dagen med att skratta. Det gör aldrig jag. Inte så ofta i alla fall. Sen gick tiden plötsligt i raketfart. Vi var försenade. Då spillde S.et ner sig. Tintin kräktes ner min kofta. Och efter en hastig uppstädning av lilla familjen halkade vi iväg mot bageriet ute på gatan. När vi kom fram till Karin var vi fyrtio minuter senare än den först utsatta tiden. Tio minuter senare än den andra tiden.

Det är nog en varannan dag-grej det här med tiden. Eller en lite-svårare-att-hålla-tider-med-kräk-och-spill-barn-i-familjen-grej.
Imorgon ska vi på middag hos Johanna och Henke vid 19. Jag får planera att vara där vid 18.15 så bör jag komma i tid. Kanske. Om inte M kommer hem emellan. Ska raka sig. Parfymera sig. Lägga luggen rätt. Rensa ett avlopp. Hänga upp en lampa. Nä just det. Det är bara sådant han gör på nyårsaftnar när man är sen till en fest samt när han har extremt bråttom till ett superviktigt möte. M och hans inbyggda klocka - mycket goda vänner. M och övriga världens klocka - not so good.

onsdag 16 december 2009

3 händelser idag.

1. Gör ett lönlöst besök på banken. Betjäningen är långsammare än apotekets. Hur är det möjligt? De har en kassa öppen och hela banken bara dignar av pensionärer med sedelbuntar i händerna (på riktigt var det så). Så jag får pinna iväg därifrån efter en halvtimmes väntan för att jag har bråttom till förskolan och upphämtning av två styck vilda barn.

2. Går mot spårvagnen. S:et äter snö från ett smutsigt räcke. A:et skrattar. S:et berättar
"Min pappa är en fegis.. En riktig fegis. Han vågar ingenting. Ingenting!". Sedan bryter de ut i ett gemensamt gapflabb över denna osedvanligt räddhågsna pappa.

3. Hoppar av spårvagnen. De två små lustigkurrarna ställer sig och pekar helt ogenerat på en beslöjad kvinna. De pekar och pratar. Hon står ca 1 meter ifrån dem. Jag är glad att jag inte hörde vad de sa och jag hoppas att hon inte heller hörde. Misstänker starkt att det inte var något av bländande intelligens de yppade. Barn är ju så härligt onyanserade ibland. Och det är kul. Om man befinner sig inom hemmets fyra väggar. Jag bestämde mig i alla fall raskt för att döda planen jag hade att ta med dem på våffelfika på café. Jag vet inte varför jag ville straffa mig själv så. Hade jag kunnat så hade jag skrattat mig själv rått i ansiktet för den planen.

Nu är vi hemma och det är lugnare än någonsin. Jag dricker kaffe. Jag ska läsa lite mer i senaste Vi (alla läsprojekt tar lite längre tid nu för tiden). Jag kanske slår in lite julklappar. Tar en kopp kaffe till. Lagar lite mat. Borde ta hem en kompis till S:et varje dag.

.....
okej en fjärde. jag hörde dem nedifrån s:ets rum.

A- Vad är det?
S - Pappas kalsonger...
A & S: Uähhhhhhhhhhhhhh
S - Okej nu hoppar vi i deras säng.

Snillen spekulerar III

Mikael: Ja vi såg ett inslag med Ollio i "Sverige"... fan vad grym han är...
Ola: Ja, Sverige är ett bra program.. jag gillar det.
Mikael: Mmm... men jag har svårt för programledaren..
Josefine: Vaddå?
Mikael: Ja hennes talfel..
Josefine: Att hon pratar skånska menar du?

Total tystnad.

Mikael: Nä nu tror jag inte att vi menar samma?
Josefine: Du menar programledaren för "Sverige"?
Mikael: Jag vet inte. Är det skånska? Är du säker? Hon liksom.. *visar hur hon pratar*
Josefine: Hon pratar skånska.

Josefine: Det här kommer på bloggen..
Ola: Ja det får det göra annars får jag göra det!
Mikael: Nä, det gör det inte. Vi menar nog inte samma.
Ola och Josefine: ???????????????????????????????????????????????????

-----
stressig dag idag. hinner inte svara på kommentarer. ska ha med s:ets kompis hem från dagis. en bebis. två vildingar. hur ska detta gå?

TV4.

Slog över till 4:an när SVT:s nyhetsmorgon var slut. Det var ett inslag om den rödlistade långan och hur det kunde vara en bra idé att avstå lutfisk gjord på långa i år. Direkt efter det väljer 4:an att sända lite mattips. Kocken slafsar och skär. I LÅNGA! Herre gud.

...
Under tiden jag skriver det här hinner någon maila in och fråga hur de tänkte. "Vi tänkte nog inte alls" säger Jenny Östergren. Nej, uppenbarligen inte. Det är väl ungefär så TV4 fungerar.

måndag 14 december 2009

De som gick vislinjen.

Året efter gymnasiet gick jag på folkhögskola. Om det finns det mycket att säga men det orkar jag inte.

Jobbigaste linjen var Vislinjen. Herre gud. De hade fått för sig att alla bara was dying to få höra dem så fort det var fest. Som av en händelse hade de alltid en fiol i bakfickan eller en gitarr i väskan när det vankades vin.

Vismännen med gitarr som huvud-instrument var noga noga med att alltid påpeka att Lars Winnerbäck gått på samma skola, samma linje. Men sen var de direkt efter noga noga med att prata om hur "äckligt folklig" och "äckligt kommersiell" han blivit sen han fick sin första hit. Sen tyckte de inte att han hade skrivit en vettig låttext efter att han passerat 21 och folk började känna till honom. Efter det berättade de hur mycket mer genuina deras egna texter var. Och sen fick man , vare sig man ville eller ej, ett litet smakprov på deras superäkta musikskapande. Det fanns ingen låttext som inte innehöll något (men oftast allt) av detta:

* Cigarettrök
* Kärlek
* En tjej med trassligt hår (eventuellt lite trasiga och smutsiga kläder också)
* En tjej med långa smala ben
* Alkohol
* Ensamt missförstått geni som inte får kärlek (geniet var de själva och i verkligheten fick de ligga hur mycket som helst)
* Morgonljuset/morgonsolen
* Nattens sista timmar
* Person som erkänner alla sina fel och brister (gärna att han - alltid en han - är ett svin men det gör inget för han har sån självinsikt och bara måste vara otrogen/alkoholiserad/svekfull men eftersom han är ärlig med det kan han fortsätta - ja det är nästan lite gulligt. Fy fan.)

Och varför kom jag att tänka på detta? Jo för att M hade sett ett band på ze internet innehållandes ett par stycken av de som gick på skolan samma år som jag. M yrade om att han ville sticka en kniv i en av dem. Men det tycker jag är onödigt. Vill inte ha fadern till mitt barn i finkan. Sen har ingen av dem slagit igenom heller så man slipper ju höra skiten nu.

...
OBS OBS: jag är säker på att det finns jättefina människor som går vislinjen också. jag har bara inte träffat någon själv.

Nu är det väl revolution på gång?

I fredags var M hos sin optiker. Han går dit en gång om året. Max.
Det upptäcktes att han visst hade fått alldeles för starka linser vilket troligtvis är förklaringen till att han haft huvudvärk dagligen i ett år ungefär. M har funderat över alla möjliga orsaker till huvudvärken: hjärntumör, svininfluensa, stel nacke, sovit för lite, behov av massage, det myckna sittandet vid dator o.s.v

Jag har sökt förklaringen i hans treo-drickande. Ingen dag är hel utan ett glas treo. Han har förvarat röret i jackfickan. Lite missbrukar-varning på det tycker jag. Nu känner jag mig lite dum när det visar sig att han missbrukar treo för att optikern givit honom fel recept på linserna.

Och då kommer vi till det löjligaste. Recepten. I somras hade M något utbrott på Frölunda torg över hur "jävla ini helvetes idiotiskt" det är att optiker skriver recept (då hade han ändå FÅTT ett par linser av optikern där eftersom han var i desperat behov av ett par - och han hade fått dem utan att visa något recept). Vilka tror de att de är? Läkare? Fy fan. Han skulle starta uppror mot de här förbannade optikerna som gick runt och trodde att de var något för att de skriver recept. Efter fem minuter hade han glömt alltsammans. Sen var han alltså tillbaka hos sin vanliga optiker i fredags och återigen rivs de gamla såren upp. Hans optiker skriver ut recept åt honom. M vill inte ha något JÄVLA recept. Vi är hos mina föräldrar på kvällen. Då försöker han elda upp dem också till hat mot optikers receptskrivande. Han lyckas inte. Ingen är på det klara med vad det egentligen är han retar sig på. Han funderar. Åh herre gud som han funderar. Så kommer han på det: MINNESLAPP! Det är en minneslapp han vill ha. Inte recept. Nej. Det är stor skillnad där. Nästa gång ska han ta med en lapp han ska tvinga optikern att skriva styrkan på. Han ska nog plocka ner de där sprättiga optikerna med sin jävla recept på jorden.

Det är underbart att vara tillsammans med en så samhällsengagerad medborgare. Han brinner för de stora frågorna och han tvekar inte att gå till strid. Försök förstå ynnesten att få vara kvinnan bakom mannen som skulle gå i krig mot optikerna och deras receptskrivande. Han kanske förändrar optikervärlden? Går vidare med andra svåra frågor.. Butiker som ger en kvitton, caféer som häller upp bryggkaffe i koppar av porslin (vad fan tror de att de har för sorts kaffe egentligen? Sånt skitkaffe kan man hälla i pappersmugg), människor som har lås på sina dörrar (vilka tror de att de är? att de har något någon vill sno?).

lördag 12 december 2009

Mysigt vid köksbordet.

Min mamma: Nu luktar här spy igen!
Emelie: Gör det?
Mamma: Mm.. det gör det.. så brukar det inte lukta..
Jag: Nej men det är för att det här är Estrellas ostbågar.
Mamma: Brukar vi inte ha dem?
Emelie: Nä OLW:s.
Mamma: jaha...
Jag: Ja de luktar ju pill-i-rumpan..
Mikael: Mmm... de är bättre..
Jag: Är det bättre?
Mikael: Ja de är mer mjöliga..
Mamma: Ja det är ju bättre än spy.

Det är verkligen härligt och gemytligt att vara hemma.

fredag 11 december 2009

Så blev det helg igen!

Vi ska fylla bilen med barn, katt och pyjamasar och åka till mina föräldrar. Väl framme lämnar vi över ansvaret för allt utom oss själva till de boende där. Själva ska vi ligga i sängen, bli matade med vindruvor och choklad och kolla färdigt på "Morden". Så tänker jag mig helgen. Känns bra.

onsdag 9 december 2009

Spara eller slänga, that's the question.

För några veckor sedan tittade jag lite närmre på S:ets huvudkudde. Den är Mikaels bidrag till hennes sömn. Jag har inte tittat så noga på kudden innan men flera gånger tänkt "herre gud vad är det här för platt skitkudde?" och sen glömt bort att vi måste skaffa ny till henne.
Så en dag tog jag då alltså en närmre titt på den. Den är uppenbart lastgammal. Jag säger förfärat till Mikael att "den här kudden är ju för fan från 60-talet eller nåt! kolla mönstret". Sen följde en diskussion jag inte orkar återge men som gick ut på att den (enligt Mikael) inte alls var gammal. Den var ganska ny. Verkligen inte alls från 60-talet. Nej, en nästintill ny kudde tillverkad och använd sedan 1970-talet (notera: trettio år bakåt om man räknar snällt från det FÖRRA SEKLET OCH ÅRTUSENDET. FYRTIO om man räknar från nu). Efter en stunds dividerade förstod han att S:et måste ha en ny kudde - en kudde som det finns något kvar i, som inte är som att sova på en plywood-skiva. Sen kom nästa chock.

J - Ja då slänger vi den här när vi köpt ny!
M - Slänger?
J - Ja?
M - Ska vi inte ha kvar den?
J - Ursäkta men till vaddå?
M - Ja men den är ju.. gammal... ett minne..
J - Herre gud. Ska du spara en gammal äcklig kudde? Var då?
M - Vet inte.. någonstans...?
J - Nej.
M - Jaha. Okej då. Vi får väl slänga den då.

I det fallet kan man tala om nostalgi som är långt inne i idiotens landskap. Spara en gammal infekterad bakteriehärd till kudde? Var då? Ska vi kanske köpa ett vitrinskåp, lägga den till allmän beskådan i skenet av en spotlight? Man vet inte vad han tänkte. Man vill heller inte veta. Och till minne av vad? Nackproblem? Löss? Dålig sömn?

tisdag 8 december 2009

Ett ögonkast! Ett ögonkast! Mitt kungarike för ett ögonkast!

Idag har jag och Tintin varit iväg och träffat föräldragruppen. De har lagt det på den inte helt smarta tiden 15.00.

Vi fick se den ultra-omoderna filmen "Kärlekens dialog". Man fick tips om att pappan "kan hjälpa till i den nya familjen". Även vår barnmorska tipsade om att det är möjligt att be pappan "hjälpa till" där hemma.

Sen kom det ett skitbra förslag till eventuella latjävlar till pappor där ute! Det är hämtat direkt från den ultra-omoderna filmen "Kärlekens dialog" (bara namnet får mig att vilja gråta):

- Ett ögonkast vid badbaljan kan hjälpa en trött mamma igenom vaknätter och trötthet.

Jag kan säga så här:
Om Mikael hade levt i den komplett vansinniga föreställningen att blott ett uppskattande ögonkast skulle räcka för att få mig att orka igenom vaknätter eller annat så hade han bott ensam nu.

Tyckande.

Jag läste just i fatt A.M.O:s Try not to look so pretty efter några dagars paus från bloggläsande och annat på nätet. Hon hade länkat till ett av sina äldre inlägg.

Det hon skriver om där är något man blir smärtsamt varse redan när man avslöjar att man är gravid. Plötsligt tycker människor att det är helt okej att börja tycka saker om en. Det börjar kommenteras vikt, kropp, hud, mat, hemmiljö, ålder och så vidare i all oändlighet. Plötsligt tror man att man kan säga vad man vill om hur kroppen förändrats, livet, allt ("dina bröst ser verkligen stora ut nu", "vad liten magen är!", "vad stor magen är!", "det är en pojke!", "det är en flicka!", "ska du verkligen äta det?", "hur har du tänkt med ekonomin?", "hur ska du göra med jobb, utbildning?"). Aldrig tidigare har jag känt mig så granskad. Som en anslagstavla för folks åsikter om både det ena och det andra.

Och det tar inte slut. Aldrig tidigare har jag varit med om att behöva sitta och diskutera mina bröst med människor jag knappt känner/inte känner alls. Förklara beslut jag tagit i graviditeten, i livet med bebis. Hur det känts. Behövt försvara min vilja till ett eget liv - där jag är mitt vanliga jag - exakt den person jag var innan mitt barn kom. Det syns i vissa människors ögon att det är lite fult att vilja något annat, något mer än att bara vara med barnet - att man kan behöva vara själv också. Att känna sig lycklig och glad när man får vara ensam hemma. Inte ägna varje minut jag är ifrån mitt barn åt att längta hem, längta efter henne. Jag gör inte det. Jag älskar att vara med henne. Men jag älskar också att kunna gå bort med en vän, göra något annat en stund. Så längtar jag hem sen. Tycker att det är underbart att hålla henne igen, vara nära nära när jag kommer hem.

Jag vet inte om det är så. Men jag misstänker starkt att för pappor är det inte något fult när de är på jobbet, när de tycker att det är roligt att ensam träffa en kompis och ta en öl, när de inte längtar hem varje sekund de inte är hemma, jag tror inte att det är något fult då. Jag tror inte ens att det är en fråga som kommer upp speciellt ofta.

Jag älskar att ha barn. Det är fantastiskt. Men det är också jobbigt. Och man förlorar inte behovet av att vara något annat än förälder. Man behöver vara lika många saker efter att man fått barn som innan. När man bytt många blöjor, matat många gånger, inte pratat så mycket med en vuxen människa på dagen - då är man trött sen. Då behöver man någon - en like. Behöver få vara bara sig själv.

Till dig som är gravid: förbered dig på granskning. Och förbered dig speciellt på att skita fullständigt i vad folk tycker om dig, ditt sätt, dina viljor.

måndag 7 december 2009

Trötthet och Roadtrip.

Vi har konstaterat att den här tröttheten som plågar oss dagligen, ligger som ett lock över oss. Den tröttheten. Den är samma som förra året och året innan det. Rosenrot-perioden. Rosenrot som inte hjälpte något (för mig i alla fall) mer än möjligtvis en försvinnande liten placeboeffekt.

Jag har ingen lust med något innan jag duschat och druckit kaffe. Vill stanna i sängen resten av dagen. Inte gå upp. Inte koka kaffe. Inte duscha. Men det måste jag. Annars blir det ingenting gjort. Varje dag samma: jag vill inte jag vill inte jag vill inte. Också gör man det ändå. För det är man tvungen till. Men inte när det är jul. Då ska vi ligga i sängen dygnet runt.

Tintin sover hela nätter. 1 till 9. Det är inte hon som tröttar oss. Det är hösten, vintern, mörkret. Längtan efter julledighet.

Idag tog jag S:et och Tintin bilen till Laholm och mina föräldrar. Vi väntar på att S:et ska få ett syskon till. Idag eller imorgon. Det tycker S:et ska bli kul. Också längtar hon efter att kräkas "för då får man vara uppe på natten och ligga i soffan och titta på Nicke Nyfiken".

fredag 4 december 2009

Ikväll

är det bara vi, spotify och ett gäng ostar.

(Och en treo till Mikael. Det är ju fredag och allt.)

Författarkväll med bibliotekarien.

Häromkvällen var jag och bibliotekarien på författaruppläsning. Hanna Hellquist var bäst. Rolig. Fick en helt annan bild av "Karlstad zoologiska" i hennes uppläsning - den har känts sorglig när jag suttit hemma med den. Men så bitsk, rolig, vass när hon läste själv. Carl-Johan Vallgren långrandig och .. ja tråkig (brukar annars tycka att han är kul - "För Herr Bachmanns broschyr" är våldsamt rolig till stora delar). Han var populär bland de lite äldre damerna efteråt. De kastade med håret och viftade med hans böcker. De slängde sig över honom i baren. Vi tittade på och tog ett glas vin till. Spekulerade i om det fanns någon sanning i det Maja Lundgren skrev om honom i "Myggor och tigrar". En gång när Klara var Klara på Viktoriagatan var jag där i ett sällskap som han ingick i. Och på Nef. Tog en tequila i logen. Men jag vet inget om det där med myggorna och tigrarna.

Den danske poeten var stundtals bra. Sen gjorde han det klassiska misstaget att försöka ge sig på "poetiska" sexskildringar. Det handlade om att "ta på kønn", "greppa hennes kønn" och så vidare. Sen valde han den helt värdelösa metaforen "ett rest landskap". Herre gud. Ett rest landskap? Det var "kønn" hit och "lem" dit. Sexskildringar är svåra. Det är sällan det blir riktigt bra. I hans fall skulle jag säga att det blev riktigt dåligt. Tur att vi satt längst bak. Det gick inte alls att hålla sig för skratt. Det resta landskapet. Jisses. Jag väntade bara på att han skulle säga att "hun åbnet seg som en blomst" eller något annat klichéartat när han ändå var igång med landskapsmetaforen.

torsdag 3 december 2009

Det här med frukost.


Idag ska inte S:et iväg till förskolan så vi äter frukost hemma, hon och jag. Det går alltid långsamt att äta frukost för henne. Det är så mycket som bara måste diskuteras mellan varje minimal (obefintlig) tugga. Idag konstaterade hon nöjt att eftersom vi inte ska iväg så kan hon äta ännu långsammare. Jag var tveksam till om det överhuvudtaget är möjligt att äta långsammare utan att smörgåsen försvinner i en förruttnelseprocess som är ca hundra gånger så snabb som hennes ätande. Men det gick. Det gick! Efter 45 minuter vid köksbordet har hon tagit två tuggor, hällt upp müsli (som hon inte kommer att äta) och diskuterat om det skulle kunna vara gott att äta Tintin? Nej. Någon annan bebis? Inte gott att äta?
Jag har hunnit säga "ta en tugga till" fler gånger än jag orkar räkna. Av det kommer intet. Hon tittar bara på mig. Vet att vi har tid. Vi kan sitta där i ett år. Hon skulle vara helt nöjd. Kanske är det som kallas kvalitetstid. Prata om lego som blir huggtänder, när tvålarna ska gjutas, bebisar som ska ätas, lek och bus-landet, varför jag måste läsa tidningen (läste en ingress - sen blev det inte mer), "hur många tuggor behöver jag ta ejänkligen?"

onsdag 2 december 2009

Det är bara perspektiven som ändras lite grand.



Har en blus som min syster skulle slänga. De bästa kläderna jag har är allt det där som skulle raderas ur hennes garderob.
Det finns en liten tomatsåsfläck, lite bebiskräk på den. Det gör ingenting. Nu ska jag gå och lyssna på författare med min vän bibliotekarien.

Nu ska vi se.

Det var skönt med lite paus. Får se om det här med bloggeriet blir kul igen. Jag hade tänkt avliva lilla bloggen i helgen men bestämde mig för att vänta. Så. Nu fortsätter jag blogga. Kanske inte lika ofta. Ibland lika ofta. Ibland oftare. Ibland mer sällan. När jag känner för det. Så tar jag annat jag vill skriva om, på annat sätt, om andra saker elsewhere och låter den här vara som den är. För jag gillar den ändå.

Det skulle vara lätt att tro att det har med min nyfödda att göra men det är inte det (kanske behöver jag skriva blogg mer nu än innan - för förströelsen, för det sociala). Har varit så trött på formen. På min egen ton. Jag var på väg att lägga ner den i somras. I vintras. I början på hösten. Också då i helgen. I helgen var det fasligt nära. Men jag skulle sakna vissa av mina bästa och roligaste läsare för mycket. Dessutom tyckte M att det var en idiotisk idé. Han vill väl inte förlora sin bästa scen, kan jag tro.

Okej. Så ligger landet.

fredag 27 november 2009

Down here it's just winners and losers and don't get caught on the wrong side of that line.

Mensvärken från helvetet är här.
Jag skulle helst av allt vilja lägga mig på sängen och gråta just nu men där ligger M eftersom han visade något för stor tacksamhet för alkohol på Thanksgiving-middagen igår.

Tack och hej nu tar jag helg på obestämd tid (eller nej, fram till måndag).

torsdag 26 november 2009

Jag trodde att jag skulle få läsa en stund ikväll.

En inte så sov-sugen bebis.
Jag är så trött att jag inte upptäcker att tv:n är på förrän jag plötsligt inser att jag sitter och stirrar på några människor som kör långtradare med super-extra-deluxe bred last i vinterlandskap.
Ensam-hemma-kvällen har sålunda spenderats med: klura ut hur man kränger på en babybjörn-sele, ätit yoghurt med müsli, bytt blöja, matat, bytt blöja igen, mat igen, torkat lite kräks, pratat med vilt skrattande bebis, sett program som handlar om att köra lastbil i svår terräng.
Jag skulle säga att speciellt det sistnämnda var ganska otippat. Det var inte med i planeringen alls. Så kan det gå. Men å andra sidan: kanske lika bra att hoppa över läsning när man inte ens är medveten om att tv:n går och att man nog suttit så en bra stund. När satte jag igång tv:n? Har jag sett något program? Har ett svagt minne av att jag såg delar av "Hype" och sedan lite nyheter. Sen minns jag inte mer. Lyckad kväll. Carpe diem!
...
sen måste jag tillägga att livet med bebis är långt bättre och mysigare än jag trodde (så bli inte rädda ni gravida!). men det är så skönt att få läsa en bok, se en bra film, läsa en dagstidning, göra något som på något litet sätt belastar hjärnan mer än att torka bort bajs varje dag. lyckligtvis har vi en snäll liten bebis som låter en göra det mesta av det varje dag. p.s hon sover nu d.s
...
p.s II hon sov i fem minuter d.s
video

Märklig låda:

Vi har kvar en flyttkartong som bara har vägrat låta sig packas upp. Den står där i sitt hörn och stör varje dag. Och det har den gjort i ett år. Nu öppnade jag till sist locket och tittade ner och jag förstår verkligen ingenting av det här innehållet. Dels för att jag utgått från att det är Mikaels låda (den var visst min) och dels för att det är en "spännande mix" av saker (får lust att slänga allt).

1 Gammal kaffekanna
1 Galge
1 läskig stor tomte
1 sladd
1 durkslag
1 par avgjutningar av mina fötter
Rester av tapeterna jag hade i min förra lägenhet som jag tänker använda till något (klä en låda, en bänk..) - vilket troligtvis aldrig kommer att ske.
1 handduk
Brevpapper
1 skruvmejsel

Jättebanalt problem:

Vi har två vänner som har likadana skor. Vännerna är ett par. Nu har även Mikael köpt ett par sådana skor. Och jag vill också ha! Det tjatas och tjatas om hur skööööööööna de är och hur extreeeeeeeeemt hållbara de är (det är de också men i alla fall). Men hur fan ska det se ut? Fyra människor. I likadana skor. Det är egentligen strunt samma att vi har likadana skor som det andra paret. Det är inte så ofta vi är ute och spankulerar med dem. Men jag och Mikael? Ska vi ha likadana skor? Jag erbjöd mig att köpa dem i brunt för att göra det bättre. Men det hjälper inte så mycket när de bruna är lika mörka som de svarta han har. Vad händer efter det här? Köper vi husbil, likadana oformliga jeans, tubsockar i 10-pack, har "Efterlyst" som vårt favvo-samhällsprogram, läser allt sant som står i Aftonbladet, börjar bråka om räkningarna, slutar ligga med varandra..? Ingen vet vart det här barkar.

Det var inte jag i alla fall!

Igår kväll tittade jag och Mikael på "Morden" i sängen. Vi bar ner en dator, kaffe, mackor och lite lite godis samt bebis och katt.

När jag skulle ta adaptern till datorn satt den fast i ryamattan. Jag slet upp den och undersökte vad det var. Jaha. Tuggummi. Utsmetad i mattan. Om jag skulle gissa på vem den skyldige är så blir det: Lilla S:et.

Det här är inte första tuggummi-incidenten. Vi har vid ett antal tillfällen klippt bort tuggummi ur hennes hår också. Mystiskt nog är det bara vid hår-tuggummi-olyckan som hon erkänt sig skyldig.

När vi hittade tuggummi...

1. Under hennes matta samt I mattan:
oskyldig

2. Fastklistrat på köksgolv samt inne i vaskskåpet:
oskyldig

3. I en av hennes sagoböcker:
oskyldig. Inte heller bara oskyldig utan även villig att ange andra som Tuggummimarodören.

- Kanske att det var Ryssland..?
- Nej han tuggar väl aldrig tuggummi?
- Nej just det... då var det nog du.. för jag vet i alla fall att man inte får lägga det i böcker...
- Ehh nej det var inte jag!
- Nähä... hmm... Då var det nog faktiskt pappa. Tror jag.
- Ja jag ska fråga honom när han kommer hem om det var han som smetade tuggummi i din bok..
- Näää... det behövs inte faktiskt. Det var han.

.....
Tusen tack för alla kommentarer jag får. Hinner inte svara på alla för tillfället. Men jag läser alla och blir väldigt glad och tycker ofta ofta att de är mycket roligare än mina inlägg!

måndag 23 november 2009

Extra skönt!

Skål!
The soon to be Pappa till mitt barn är iväg och byter däck på bilen. Utomhus. I Göteborgsväder. Sent på kvällen. Efter att han jobbat över i några timmar. Utan att ha ätit någon sedan lunch. Med sig tog han flickebarnet som om några veckor blir hans dotter på riktigt om allt går som det ska.

Jag ligger i soffan. Under en filt. Har duschat i skållhett vatten. Fixat kaffe. Ska fortsätta läsa. Precis som jag gjort sen han var här och hämtade lilla bebisen (som får hänga inne i värmen hos farmor) för några timmar sedan. Det är så JÄVLA underbart det här. Ensam med katten, bok och kaffe.

Kan inte slösa fler minuter nu. Ville bara skryta lite om min finfina boktid.

Nu har jag bestämt mig.

Idag kom det papper från familjerättsbyrån. De vill att jag ska skicka in papper inom 10 dagar angående vem som kan tänkas vara far till mitt barn. Jag är inte helt på det klara med varför det skulle vara större risk att pappan skulle vara en annan än den man bor med när man inte är gift. Misstänker starkt att gifta personer inte är mindre benägna att vara otrogna än de som fortlever i synd och förlustelse utan ring på fingret.

I vilket fall som helst har jag bestämt mig för att ta Mikael som pappa. Jag har ägnat de här veckorna sen Tintin kom åt att kontemplera faderskaps-ärendet. Han blir bra tycker jag. De har samma gigantiska ögon och tillhörande bekymrade ögonbryn också. Det måste vara han! Men säker kan man inte vara förrän papperna är påskrivna och vi varit där på förhör i riktigt unken gammaldags anda!

Också ett boktips på det..

Det heta könet av Ulrika Nilsson som kom ut i bokform för några år sedan är ytterst läsvärd.

Nilsson går igenom gynekologins historia i Sverige och visar hur kvinnors kroppar annorlundagjorts och undersökts som ett främmande land (för den manlige gynekologen att erövra) i förhållande till den manliga kroppen genom historien och fram till idag. Kanske en av de böcker som genom hela min läslivstid gjort mig mest förbannad.

Ja, vad härligt!

Nu är det snart dags för efterkontroll (en sån man går på för att kolla att allt är som det ska efter förlossning). Jag tycker att det känns lite läskigt - det är väl aldrig härligt att gå på gynekologisk undersökning men det känns lite extra olustigt den här gången. I mitt fall är det inte ens så farligt för det gick väldigt bra allting. Ett stygn (hallellujah!) och inga andra direkta blessyrer.

Jag säger i alla fall till M att jag tycker att det känns sådär. Han tycker att det är väl inget att oja sig för. Då förklarar jag för honom att hans dotters huvud med påföljande kropp kom ut där för inte alltför länge sedan. Det tycker han i och för sig låter mindre trevligt. Sen frågar jag honom om han sett instrumenten de använder. Jo det hade han gjort. De ser inte så trevliga ut säger han. Han såg sådana innan förlossningen. Plötsligt låter en efterkontroll inte så jävla mysig för honom heller. Då känner han att han vill stötta mig. Peppa mig. Säger:

"ja det såg ju ut som en cykelreparation! med de verktygen..."

Nu känner jag mig givetvis jättetaggad inför att gå på efterkontroll.

fredag 20 november 2009

Mirakel.

Solen skiner. I GÖTEBORG!
Nu får man skynda sig ut.
Varar troligtvis bara en kvart till.
Sen blir det regn fram till april. Eller maj. Och blåst. Regn och blåst.

Så var det böcker igen.

Jag läste ut Alicia Erians Towelhead häromdagen. Den kan jag varmt rekommendera. Den handlar om 13-åriga Jasira som får flytta till sin pappa för att hennes mamma misslyckas med att "kontrollera" henne (dessutom har mammans pojkvän börjat visa ett otillbörligt intresse för henne). Jasira är i puberteten och romanen behandlar sexualitet och rätten till den egna på ett vasst och roligt sätt. Hennes ambivalenta känslor inför den vuxne grannen som utsätter henne för sexuella övergrepp skildras på ett smart sätt. Jag kan tänka mig att den här romanen skulle fungera väldigt bra som underlag för diskussion i en högstadie- alternativt gymnasieklass kring sexualitet, kön, övergrepp (men också etnicitet, nationalitet, moral och ansvar - den här boken lyfter många frågor).

Jag återupptog Gellert Tamas De apatiska men den får jag läsa parallellt med Karolina Ramqvists Flickvännen. Min trötthet och skörhet gör det svårt att orka 600 sidor i streck om mänsklig förnedring, idioti och moraliskt sammanbrott i de stunder av tystnad det blir här om dagarna. Men läs den! (Det ska jag, om än i lite mindre doser för att inte explodera i gråt och raseri så fort Tintin sover.) Tamas är oerhört bra och har gjort en imponerande research.

onsdag 18 november 2009

Födelsedag.

Imorse blev det frukost hemma med små parasoll i frallorna, sugrör till juicen och ballonger på stolen. S:et var i vanlig ordning helt och hållet blasé inför sakerna som fanns i paketen och var mer uppe i det att slita av pappret på nästa. "Jaha, tack fin.. nästa!" var reaktionen på allt. Sen kom gitarren till sist. Den blev hon glad för i en sekund och sen "men jaha.. jag trodde att det var pil och båge". Jaja. Efter några sekunders eftertanke var hon glad igen och ville genast dra igång sin enmansorkester. Och det fick hon till sin glädje. I två sekunder. Sen var den glädjen slut.

Sen sa hon att hon ville ha en fiol. Vi förklarade att nu har du ju ett instrument här så då är det ju kul för mamma om du får ett där också. "Önska dig fiol av henne!".

Då tyckte vi att vi var fiffiga. Undrar om modern kommer känna samma. Inte säkert. Inte säkert alls.

tisdag 17 november 2009

Something Wicked This Way Comes.

Imorgon fyller lilla S:et 5 år. Hon har haft en diger önskelista: pysselsaker, dagbok, pyjamas med drake, tröja med robot, spel, böcker, pil och båge mm mm

Men så när jag hon och Tintin promenerade hem från dagis en dag tog hon mig andäktigt i handen och sa

"Det enda som skulle göra mig glad... bara en sak i hela världen.. är att få se en nyfödd kattunge. Hålla i den. En helt ny. Det önskar jag mig. Bara det."

Jag höll på att svimma av hennes plötsliga önskan. Hur otroligt ointressad hon var av det materiella. Att hon ville ha något så enkelt. Hon ville ju inte ens ha kattungen. Hon ville bara hålla den. Se på den.

Men det gick över sen när vi gick in i en butik..

"och sen vill jag ha en sån en sån en sån en sån. Och en sån en sån och en sån."

Vi har i alla fall helt emot all intelligens och förnuft köpt en gitarr till henne. Ja herre gud. Så otroligt idiotisk. Alla som bor med barn vet att det gör man bara inte. Inga instrument. Inga leksaker som piper eller låter på något som helst sätt egentligen. Men nu har hon gått runt och spelat luftgitarr i flera veckor (ja till och med till Gyllene Tider - det finns inga gränser för vilken musik hon vill lyssna på) så vi gjorde det i alla fall. Som vi ska få ångra detta tilltag. Jag minns med fasa den första present jag köpte till henne: en liten keyboard med inbyggda fruktansvärda melodier och blinkande lampor. Man ville slå sönder den fem minuter efter att hon fått den (de första fyra minutrarna ägnade hon åt att ta reda på hur man satte igång den).

Men man ska ju stödja sina barns intressen. Det ska man. Så från imorgon finns det inte längre någon vila för våra öron. Hoppas att hon blir en grym gitarrist i framtiden som tjänar ton med pengar (som hon vill ge till oss som stöttade hennes dröm redan från sekund 1).

fredag 13 november 2009

Towelhead.

När bibliotekarien var här och hälsade på och spanade in vår nyfödda tuffing fick JAG en present! Och helt i linje med hennes yrke och mitt intresse fick jag en bok.
Och den tänker jag läsa i helgen.

torsdag 12 november 2009

Tröttman.

Idag är jag nog ganska trött. Det liksom svider runt hjärnan. Och i ögonen.

Annat sorgligt bevis på att jag är trött:
* jag fick just kolla upp vad jag har för adress på hitta.se

Annat sorgligt:
* det är verkligen inte första gången jag får göra det.

Men viktigt: det är inte gröt i hjärnan.
Jag fick börja med sådana åtgärder långt innan bebis ens var påtänkt.
Ja, man kan ju inte hålla reda på allt. Har mycket viktigare och roligare saker att ha plats i hjärnan för. Tror jag.

Mellanbarnet.

Innan bebisen kom pratade vi om hur vi skulle anstränga oss till det yttersta för att S:et inte skulle känna sig undanskuffad på något sätt alls. Det gick bra. Hon är nöjd och gillar verkligen sin lillasyster. Hon är dock pissed off för att Tintin får vara uppe längre OCH ligga kvar i sin säng när S:et går till dagis. Helt logiskt frågar hon oss varför hon själv måste gå och lägga sig när hon är pigg och sen gå upp när hon är trött. Och det har hon rätt i. Vad är det för jävla ordning?

Men.

Ryssland. Katten. Som tror att han är ett barn.
Han har blivit tokig.
Han välter ner nappflaskor, flaskborsten, nappar. Igår tuggade han sönder en napp under tiden som jag satt och matade Tintin. Den hade han hämtat i diskhon på torkstället (IKEA:s - skitbra!). Han har blivit helt vansinnigt svartsjuk. Och då har han ändå inte blivit bortglömd egentligen.

Nån som vet vad man ska göra?
Det är svårt att älska någon extra mycket som dagligen gör ett ihärdigt försök att ta livet av ens fötter och ben. Men det är nog det enda som fungerar. Det eller att M får lov att köpa ett soft air-gun i alla fall.

Nä. Det ska vi inte göra. Vi ska bara fantisera om det.
Ryssland under ett mordförsök på mina fötter.

onsdag 11 november 2009

Bloggtips:

Min killes kompis tjej (som jag inte känner) och en tjej till har en ny blogg som är perfekt för föräldralediga i Göteborg. En massa tips om vad man kan hitta på när man är trött på att dricka latte och dra runt sin barnvagn i novemberdrabbade stan.

Kolla kolla på Aktivitetsakuten här!

Så här glad blir man för övrigt av att prata med mig:
Steg 1: det mystiska leendet.
Steg 2: det hysteriska gapskrattet
Slut på bebisblogg. Men på riktigt: shit vad glad man blir när ens lilla unge är nöjd och mätt och glad och sen somnar hon och man får läsa. Läsa läsa läsa. Älskar henne. Älskar böcker. Tidningar. Älskar att läsa. Bra dag det här.

tisdag 10 november 2009

Nästan illegalt.

Ikväll ska jag ut och dricka öl för första gången på... exakt hur länge som helst. Jag har iofs varit ute under gravditeten också men då utan öl. Man tröttnat på Cola och oliver. Det gör man.

Så ikväll ska jag träffa Snygga Sofia igen och ta nån öl. Och det känns helt fantastiskt. Och nästan lite olagligt. Det är fortfarande lite skumt att inte vara gravid längre - men den lättnaden! Åh underbara känsla att inte ha en stor mage i vägen. Nu åker de fina kjolarna med hög midja fram igen. The return of icke-gravida kroppen.

Hallelujah!

Ansvar.

Nu när jag har fått barn minns jag exakt varför jag tänkte att jag aldrig skulle ha några.

Det finns för många dåliga saker i världen.

Bara tanken på att det kommer att komma en dag när man inte alls kan skydda dem från saker längre. När man bara är tvungen att stå bredvid och se på. Eller vara medveten om att man troligtvis inte alls har någon aning om vad de går och oroar sig för. Är ledsna för.

S:et fyller snart 5 år. Några år till och sen kommer hon att få sitt hjärta krossat av någon. Det är naturligtvis bara en del av livet men att se det hända någon man älskar. Som man inte kan hjälpa. Bara försöka trösta. Så fruktansvärt hjälplös jag kommer att känna mig då. Tänk om de kommer att känna sig tjocka. Fula. Dåliga. Och inget jag säger kommer att kunna ändra den känslan. Kanske lindra men inte ta bort. Hur ska man stå ut med det? Man måste ju det. Det kommer att vara något av det värsta jag varit med om. De kanske kommer att umgås i små tjej-grupper. De kanske blir utrfrysta. Så utstuderat elaka små flickor kan vara. Så perfekt osynligt för vuxna. De kanske kommer att frysa ut någon annan. Kanske kommer att vara elaka. Vilken osannolikt hemsk upplevelse att förstå att ens barn gör något annat barn illa.

Jag blir illamående när jag tänker på allt det där som finns.
Den här människan som knackar på dörrar i Göteborg och frågar om mannen är hemma och sedan kliver in i kvinnors hem och försöker våldföra sig på dem (som gör att jag kontrollerar låset en gång extra när Mikael gått till jobbet - jag som aldrig brukar vara så). Människohandel. Våldtäkter. Misshandel. Utfiskade hav. Misshandlade djur. Ojämlikhet. Orättvisor. Helvete efter helvete.

Men det tänker jag inte på hela tiden.
Man skaffar väl barn för att man ändå har en tro på att det kommer att bli bättre. Det mesta är bra. Kommer bli bra. Men tanken är ändå svindlande. Jag har satt ett barn till världen som jag aldrig kommer att kunna skyla från allt det fula och äckliga.

Men så är kärleken naturligtvis större till mina två små barn än oron för det andra. Men ändå. Jag har full förståelse för att jag var 13 och tänkte att jag aldrig skulle ha några barn själv.

Saker man gör. Varje dag.

Så här ser det ut varje gång jag ätit en macka. Jag märker inte att jag gör så förrän efteråt. Varje gång jag plockar bort efter mig själv ligger det en liten sorglig bit kvar. Jag äter ALDRIG upp hela mackan. Jag vet inte varför. Det bara är så.

När jag äter mat lämnar jag en liten bit potatis eller något annat.
Min mamma lämnar 1 dl mjölk kvar i glaset efter varje måltid.

Har jag ärvt detta störda beteende?
Är det som vi undermedvetet tänker att vi ska spara det till en kommande eventuell svältkatastrof i Sverige?

måndag 9 november 2009

Sköna helgen.

Vi har haft en helt underbar helg.

Vi sov en hel natt mellan fredagen och lördagen tack vare min gudomligt snälla lillasyster. Sen har vi vilat och fikat, ätit mat, vilat mer, promenerat, testat spikmatta (det förändrade inte mitt liv), vilat ännu mer, öppnat presenter (M), ätit lite tårta, vid några tillfällen fått hålla vår dotter, vilat mer och så klart kramats och pussats massor ensamma i sängen.

En skitbra helg.
Livet återvände till kroppen.

Ny vecka.
Inleder den med kaffe och promenad.
Ny vecka. Nya vanor.

fredag 6 november 2009

Helg!

Vi ska åka till mina föräldrar.

Vad det betyder?

VILA

VILA VILA VILA
Äta mat man inte behöver laga själv.
Läsa böcker.

Det bästa:
Båda mina systrar (+en styck svåger) är hemma!

Vad det betyder:
Det finns åtminstone 4 vuxna personer som kommer att slåss om att ta hand om Tintin. Hur Pelle (svågern) ställer sig till bebispassning vet jag inte än..

Åh herre gud vad jag ska vila. Jag ska vila på ett sådant effektivt sätt att världen aldrig skådat något liknande.
Och klämma på min man. Hela tiden!

Här är en som inte väjer för tunga draman:

Hem till gården. Brittisk dramaserie från 2007. Om det dagliga livet i en liten by i norra England. Tack TV4 för all fantastisk dag-tv.

Kultur.

Oj!

Nu kör Nanne Grönwall medley på sina egna låtar hos Malou.

Tänk så mycket man kan få ta del av som föräldraledig när man sitter och matar och rapar sin lilla unge.

Malou.

OCH

Nanne Grönwall-medley.

Det blir inte mycket tråkigare än så i TV. Test-bild är att föredra.

...
Hur kan man på fullt allvar lägga in textraden

det finns så mycket jag vill ha... karlar karlar karlar

???

torsdag 5 november 2009

Barn och deras intressen.

Anledningen till att S:et ville att jag skulle tala om ifall det var en bajsblöja under gårdagen var så klart att hon ville ta en titt. Något hon gjort i stort sett varje gång det varit en sådan på gång. Några gånger har hon missat och då kommit inrusandes och frågat var jag gjort av blöjan. I soppåsen är det ganska självklara svaret. Då har hon undrat VILKEN blöja det är. Första gången svarade jag idiotiskt nog "ja det är ju den som ligger överst". Sen blev det tyst och jag fortsatte ta hand om den minsta. Så vänder jag mig om för att se vad S:et gör. Då har hon öppnat påsen, letat upp blöjan och inspekterar innehållet. Det skulle jag vilja kalla ett sjukligt stort intresse för avföring. Kanske blir hon inte kajboj i framtiden utan proktolog. Vi får se.

onsdag 4 november 2009

Samtal på kvällen.

Jag går igenom S:ets sovrum när jag ska byta blöja på Tintin.

J - Jag ska bara byta blöja på henne...
S - Okej.. säg till om hon bajsat.
J - Ja. Men hon bajsade väl ganska mycket innan (när M bytte i S:ets närvaro)
S - Ja väldigt mycket..
J - Ja hon har nog bara kissat nu..
S - Mmm... Men säg till om hon bajsat i alla fall!
*en kort stunds tystnad*
S - Hos mamma har vi fyra paket chokladpudding...
J - Okej..
S - Säg till om Tintin bajsat.
J - Absolut.

Att vidga sina vyer.

Han inte bara pärlar pärlplattor han bygger figurer i lera också.

tisdag 3 november 2009

Trauma på BVC

Idag blev det ett jobbigt besök på BVC för M. För det första hade han bara hunnit dricka en kopp kaffe innan vilket inte på något sätt räcker för att väcka liv i honom en vanlig tråkig tisdag. Sen bara fortsatte helvetet.

Han upptäcker plötsligt att jag har på mig ett par av hans strumpor. Plötsligt skriker han "WHAT???" där jag sitter i godan ro och väntar på vår långsamma barnmorska. Han pekar hysteriskt på mina fötter och jag fattar verkligen ingenting. Vad är det med dig, frågar jag. Du har mina strumpor säger han upprört. Jaha, vad är det med det då? Jag hade bråttom och tog ett par i högen bara. Då förklarar han att de är hans BÄSTA strumpor. Hans älsklingar. Och dem sparar han "ALLTID till sist". Jag antar att han menar som att man sparar det innersta i kanelsnurran till sist. Men hallå? Ett par strumpor? Men med ett sådant analt intresse för kalsongvård är det kanske inte så konstigt att man lägger upp strategier för hur och när man använder sina strumpor heller. Det har kanske med matchningen med underkläderna att göra.

Efter det fick vi komma in till barnmorskan. Då var M redan skakad. Då händer det värsta. Tintins navelstump ramlar av. M nästan svimmar. Barnmorskan börjar rota runt i naveln och det luktar i sanning skitäckligt. M börjar gå runt i rummet och gestikulera för sig själv. Han gnyr och får han sätta sig ner och barnmorskan erbjuder honom att få ett glas vatten (vilket det verkligen syns att han behöver). Det vill han dock inte ha eftersom han väl vill försöka framstå som en hård kille som minsann inte behöver dricka vatten bara för att han är sekunder från att svimma. Så han bara sitter där i sin tygklädda stol och stirrar på mig som om jag kan göra något åt situationen. Sen gnäller han om att han inte kan titta på den och vi tycker alla synd om honom . Haha.. det gjorde vi inte. Det gjorde ingen. Vi tyckte att han var en fjant. Kan slå vad om att barnmorskan gick på lunch sen och berättade om mesen som fick sitta i en stol och vila för att hans dotter tappade naveln.

Vad är det här?

Det som ligger närmst till hands att tro är naturligtvis att det är en konstinstallation.

Tyvärr är fallet inte så. Nej. Det är BVC:s idé om hur en bra liten lekyta ser ut. Jag tycker att det ser högst makabert ut samt som en BAKTERIEHÄRD jag inte vill att någon ska behöva vistas i.

För Lilla S:et skulle det dock inte vara något problem. Det är inte det när man:
1. Inte drar sig för att slicka på saker man hittar på marken (ute som inne)
2. Slickade på en klädställning inne på H&M för några veckor sedan
3. Gärna äter tuggummin man tappat på vilket golv/mark som helst - varför slänga något som fortfarande fungerar?
4. En gång slickade på en stång på en spårvagn (det betyder att hon aldrig mer kan bli sjuk)

måndag 2 november 2009

Wishlist.

Igår fyllde M år. Han fick inga moln-tights men det blev bra ändå.
Han fick inte heller

* Nytt kök
* Nytt badrum
* Plankgolv i vardagrsrum, kök och hall

Därför tänker jag mig att antingen får

* jag
eller
* M
det i julklapp.

Onödigt inköp:

Te av typen kvällro

Därför är det helt onödigt:
För att man är så JÄVLA trött när kvällen kommer att man kan somna sittande i soffan (har aldrig hänt tidigare i mitt liv).

lördag 31 oktober 2009

Lilla S:et planerar för sin framtid.

S - Jag ska jobba i verkstad när jag blir stor..
M - Jaha. Vad ska du göra där?
S - Laga bilar såklart
J - Ja det låter bra.
S - Mmm.. också ska jag bli kajboj med..
M - Vad sa du?
S - KAJBOJ!!!
J - Jag hör inte vad du säger..
S - KAAAJBOOOJ som skjuter och sånt
M - Jaha! Cowboy.
S [trött] - ja. Som skjuter med pilar...
M - Indian?
S - Ja och kajboj. De är likadana. Men indianer har fjädrar. Jag ska bli kajboj och jobba på verkstad.

fredag 30 oktober 2009

Har någon spelat lite för mycket krigsspel?

M - Igår när jag skulle byta blöja på Tintin..
J - Mmm..
M - Då bar jag ner henne så här *visar hur han höll det aktuella barnet* och låtsades att hon var ett automatvapen också lät jag så här *jobbigt ljud*
J - Jaha. Det låter kul.

Exempel på vad jag tänker äta den här helgen:

opastöriserade ostar.

Eventuellt kommer jag enbart äta opastöriserade ostar den här helgen. Och päron- och kumminmarmelad ovanpå den champagnebadade osten.

Det finns en risk för att man inte är tänkbar för hångel när man ätit mögliga ostar i dagarna tre. Jaja. Vi hånglar varenda dag ändå så jag tar den smällen.

torsdag 29 oktober 2009

På tal om presenter.

J - Det är svårt att veta vad man ska ge dig i år..
M - Ja..
J - Du har inte nämnt så många saker senaste tiden..
M - Nej. Jag köper allt jag vill ha! ....Jag är inte så materialistisk.
J - ?

Snälla bebin.

Tintin har sovit i stort sett hela förmiddagen.
Jag har hunnit:
blogga
äta frukost
skicka ett mail till fina Lillagrå
duscha
sminka mig
måla naglarna
läsa bloggar
läsa tidningen
ta på mig kläder man även kan vara ute bland folk i
(och vila lite)

Jag räknar med att det snart kommer att regna bajs över oss i form av vakna nätter, skrikiga dagar och ca. noll vila så jag njuter av den här förmiddagen och dagen.

Nu har lilla fisen ätit och somnat om så nu ska jag äta lunch. In silence. Hallelujah!

Födelsedag.

På söndag fyller the love of my life år. 33 blir det minsann.
Han önskar sig ett par långkalsonger i molntyg. Ja. Var hittar man det? Den frågan kan man verkligen ställa sig. Jag vet att det finns ett par på Bangatan ovanför oss. Men de är i storlek 110. Då tyckte M att jag kunde gå dit och be att få ett par uppsydda åt honom. Det tycker jag är lite sent påtänkt så här några dagar innan. Men det kanske är någon som vet var man får tag på ett par tights i turkost tyg med vita moln på med vita muddar? I storlek: till en fullvuxen man. Jag tycker att det låter som en nästan lika jobbig önskan att tillfredsställa som när lilla S:et berättade vad hon ville ha för halsduk. Jag sa att hon fick välja vad hon ville. Då ville hon ha en "guldig med hästar på". Det blev en randig.

tisdag 27 oktober 2009

Första dagen.

Nu har jag snart klarat ut den första dagen ensam hemma med Tintin. Det har gått bra. Har även lyckats hämta S:et på dagis. Det slutade i och för sig i tårar eftersom jag tydligen stannade gungan "innan jag och Alma kommit fram till Slovenien". Det är inte alltid så lätt att hålla reda på sådana saker. Lilla S:et uppmanade mig att låta dem åka hela vägen fram nästa gång. Osäkert om de kommer att få göra det nästa gång heller. På frågan om det är långt till Slovenien sa de samstämmigt "ja väääldigt vääääldigt långt faktiskt... vi vet inte när vi är framme".

Sen hann S:et berätta att hennes mamma sagt att bajs blir rött om man äter rödbetor. Detta är tydligen något som S:et känner sig manad att undersöka varje gång hon bajsar. "VARJE gång" underströk hon. Sen började hon plötsligt sjunga "Jag går och fiskar... åker ut ut och fiskar... och tar en tyst minut.." inför mina djupt chockerade öron och ögon. Gyllene Tider? Jaja. Barn och musik alltså.

Har inte riktigt hunnit med att svara på kommentarer än. Vad det lider ska jag väl få styr på mina dagar och min tid igen. Men tack för kommentarerna! Läser alla och blir glad för dem!

lördag 24 oktober 2009

Kvällens citat:

M - Kan du öppna batteriluckan? Mina naglar är så sköra.

Dagens..

Dagens sjuka tanke: Hur underbart det ska bli när jag och M är pensionerade och kan sitta hemma och dricka kaffe och äta sockerbullar dagarna i ända. Läsa, spela Playstation, äta brie, dricka vin.

Dagens status på mig: Lite trött annars väldigt bra. Jag älskar min snälla kropp som återhämtat sig så snabbt och bra.

Dagens status på M: Ont i huvudet. Ont i örat. Ont i ryggen (förlossningsskada). Ont i nacken (förlossningsskada). Ont i högra ögat. Gröt i hjärnan (vill se svensk krim - förlossningsskada?).

Dagens födelsedag: Ryssland fyller 1 och ska få kattmjölk och gourmetmat.

Dagens Tintin: Har varit på Bengans iklädd vit och rosarandig pyjamas (ser ut som en polkagriskorv). Hon var tuffast på stället. Helt säkert.

onsdag 21 oktober 2009

Långsamt långsamt.


Vi lunkar runt här hemma och får inte mycket gjort. Precis som det ska vara de här dagarna. Det är The Wire, ostar man inte får äta när man är gravid, kaffe, böcker, vila, massa massa kärlek, matande och blöjbytande, promenader, en och annan mezzo på Biscotti, sena kvällar och en väldigt väldigt nöjd och stolt storasyster.

Bloggpausen kommer att pågå några dagar till.

.....
Har just börjat läsa Gellert Tamas De apatiska. På sida nummer två sprutade det tårar och jag mådde illa av hur äckligt människor kan behandla varandra. Inser att det kanske inte är den allra lämpligaste perioden att läsa den just nu med en svallvåg av hormoner i kroppen. Men den verkar väldigt bra så här efter femtio sidor. Jag får ta ett kapitel i taget.
.....


Ja det var det för den här gången.
Nu ska jag sniffa lite i min dotters nacke innan vi ska iväg och hämta S:et på dagis.

fredag 16 oktober 2009

Lilla Ärtan har flyttat ut ur magen och in till oss!




(Första gången S:et får se sin syster)
Ja nu har vi varit hemma i några dagar. Det känns fantastiskt att ha fått hem sin bebis som är alldeles alldeles underbar.
Vi är inne i bubblan nu så det blir lite få inlägg de närmsta dagarna. Vi lär känna vår lilla ärta och tittar på henne och tycker precis som alla andra nyförälskade föräldrar att (nästan) allt hon gör är bedårande.

Tusen Tack för kommentarerna på senaste inlägget som till min stora glädje blev sista innan Ärtan kom till jorden!