Ibland, som igår, fungerar allt. Andra dagar, som idag, fungerar mindre bra. Vaknade pigg. Utvilad. Jag skulle ta med S:et och Tintin på fika hos Karin. Vi hade gott om tid. Till en början. Vi åt frukost. Drack kaffe, åt en skål yoghurt. Sen fick jag gå och väcka vår bebis. Ja det är sant. Halv 10 fick jag gå och väcka min bebis. Hon inledde dagen med att skratta. Det gör aldrig jag. Inte så ofta i alla fall. Sen gick tiden plötsligt i raketfart. Vi var försenade. Då spillde S.et ner sig. Tintin kräktes ner min kofta. Och efter en hastig uppstädning av lilla familjen halkade vi iväg mot bageriet ute på gatan. När vi kom fram till Karin var vi fyrtio minuter senare än den först utsatta tiden. Tio minuter senare än den andra tiden.
Det är nog en varannan dag-grej det här med tiden. Eller en lite-svårare-att-hålla-tider-med-kräk-och-spill-barn-i-familjen-grej.
Imorgon ska vi på middag hos Johanna och Henke vid 19. Jag får planera att vara där vid 18.15 så bör jag komma i tid. Kanske. Om inte M kommer hem emellan. Ska raka sig. Parfymera sig. Lägga luggen rätt. Rensa ett avlopp. Hänga upp en lampa. Nä just det. Det är bara sådant han gör på nyårsaftnar när man är sen till en fest samt när han har extremt bråttom till ett superviktigt möte. M och hans inbyggda klocka - mycket goda vänner. M och övriga världens klocka - not so good.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
hahaha!! M, han är nog lite retarderad va? :)
Hahah. M låter precis som min Pappa, han är EXAKT likadan.
Satsa på 18.15 så blir det säkert bra :)
app app! hoppas han inte ser det här för då blir det kanske inga julklappar! :)
tinalinatiny: ja de där tidsoptimisterna alltså. jag fattar verkligen inte nödvändigheten att ta tag i projekt man haft på sig att fixa i flera månader just när har bråttom iväg nånstans.
Jag hatar att komma för sent och har alltid varit en sån där som står på perrongen en halvtimme innan tåget rullar in. Tills jag fick barn. Helt plötsligt kunde det fela på timmar. Men man får in snitsen så småningom, allra senast när barnen flyttar hemifrån antar jag.
Usch ja. Jag hatar också att vara sen. Mest hatar jag nästan att vara sen pga någon annan (läs M). Han blir alltid sen. Han har alltid nån konstig idé om att "vi är där om 10 ungefär" vilket är ganska korkat om man vet att man först ska duscha, klä på sig, promenera tre km innan man är framme. Sen skyller han allt på att jag sminkat mig eller typ.. klätt på mig. Att han sen kan stå och inspektera sin skäggväxt i en kvart när man redan är jätteförsenad har visst inte alls med saken att göra.
Skicka en kommentar