Idag ska inte S:et iväg till förskolan så vi äter frukost hemma, hon och jag. Det går alltid långsamt att äta frukost för henne. Det är så mycket som bara måste diskuteras mellan varje minimal (obefintlig) tugga. Idag konstaterade hon nöjt att eftersom vi inte ska iväg så kan hon äta ännu långsammare. Jag var tveksam till om det överhuvudtaget är möjligt att äta långsammare utan att smörgåsen försvinner i en förruttnelseprocess som är ca hundra gånger så snabb som hennes ätande. Men det gick. Det gick! Efter 45 minuter vid köksbordet har hon tagit två tuggor, hällt upp müsli (som hon inte kommer att äta) och diskuterat om det skulle kunna vara gott att äta Tintin? Nej. Någon annan bebis? Inte gott att äta?
Jag har hunnit säga "ta en tugga till" fler gånger än jag orkar räkna. Av det kommer intet. Hon tittar bara på mig. Vet att vi har tid. Vi kan sitta där i ett år. Hon skulle vara helt nöjd. Kanske är det som kallas kvalitetstid. Prata om lego som blir huggtänder, när tvålarna ska gjutas, bebisar som ska ätas, lek och bus-landet, varför jag måste läsa tidningen (läste en ingress - sen blev det inte mer), "hur många tuggor behöver jag ta ejänkligen?"
9 kommentarer:
får hon i sig nånting alls på den där långa tiden? :o annars kanske man kan bryta efter en halvtimme iaf? :) om man tycker att det finns roligare saker att göra alltså.
eller jag vet inte, mina barn har alltid varit så dåliga på frukost, de satt ner i ca 5 minuter högst.
Ååååå vad jag känner mig i min I! Hon var/är likadan. Herregud vad mycket som kan avhandlas under tiden som man äter en smörgås! Eller: Herregud vad lång tid det tar att äta en smörgås när det är så mycket som ska avhandlas!
Det där tjatet ja. Man undrar ju om det hjälper? Frukost är inte så stora problem hemma hos oss. Det brukar slinka ner. Men klä på sig - GLÖM DET!
Man kan säga till 7432 gånger. Inga kläder kommer åka på kroppen i alla fall. OM det inte MOT FÖRMODAN är en skitkul utflykt på förskolan som man vill åka med på. Då jädrar går det undan. Alla andra dagar får man fånga in (de hoppande och springande) barnen och klä på dem meddelst milt tvång.
Jag har börjat förstå varför folk får grått hår.
Dessutom brukar den ena hinna klä av sig medan man kämpar med att få på kläderna på den andra...
ni pratar föreskolebarn som inte klär på sig. jag får klä på min tioåring medans han sover, annars kommer han aldrig i tid till skolan :O
(ja, det är mitt fel, han är grymt bortskämd, jag bär in tandborste o glas till hans rum för att han ska borsta tänderna också)
Kvalitetstid var ordet. Och apropå kvalitet är jag glad att du fortsätter blogga! För jag gillar din blogg. Och nu nåt helt annat som eventuellt inte låter klokt, men jag drömde om dig häromnatten. Du och mikebike bodde i en husvagn på en camping. Mycket märkligt, men du var trevlig! Antagligen har det nåt att göra med att jag joggade förbi dig på dan och liksom kände igen dig försent, annars hade jag sagt hej. Ja, och det här var eventuellt världens längsta kommentar.
åh. skit. hade nyss skrivit svar på kommentarerna så hängde datorjäveln sig. barn är omständliga minst sagt!
jenny: haha.. sprang du förbi mig! jag skulle nog inte känna igen dig bara av den lilla bilden så du får säga hej. jag är ganska trevlig! kul med drömmen.. husvagn. vilken dröm! hahaha
Japp, nästa gång säger jag hej! Mycket lustig dröm, ja... jag säger bara husvagn.
Jag känner att vi måste köpa ett trumset till henne och klippa henne i Ramonesfrisyr och klä henne i skinn. Svart. Hon ska ju spela punk! Det kanske skulle speeda upp allt annat lite ytterligare också. Tänker jag...
Skicka en kommentar