lördag 29 november 2008

Dubium sapientiae initium.

Nu ska vi på minisemster till mina föräldrar där vi ska äta alldeles för mycket mat och godis .

Men först...

ska vi till...

KYRKAN. På dop.
Kanske kommer vi stå i lågor när vi kliver över tröskeln. Ingen vet.
Vi är så oheliga.

Trevlig helg!

P.S. Du Descartes.. det är mer än tvivel. D.S.

Smittan.

Sjukdomen spred sig.
M:s infantila humor drog ner mig i skiten. Nu sitter jag fast.

Fina tröjan har Anna designat. Köpt hos Nelly. Anna är fantastiskt duktig!

fredag 28 november 2008

Timber falls: utfall.

Min gissning om hur filmen skulle sluta blev halvrätt. Men ett mycket klassiskt slut. Jag berättar hur det slutar så behöver ingen slösa tid på att se den.

Lantisarna försökte (av girighet) rädda huvudrollerna men blev ihjälskjutna av de galna religiösa lantisarna. Sen fick man reda på att kvinnan sedan innan var gravid och de religiösa blev vansinniga eftersom det då var en demon i magen (tillverkad utom äktenskapet). Det var en massa blod hit och dit, ett våldtäktsförsök på kvinnliga huvudrollen och till slut lyckades hon rädda sig själv ut ur huset efter att hon huggit huvudet av galna religiösa kvinnan och hennes kille hade dödat mannen.

(okej så staden vann över landet, moderskapet över barnlöshet - och deacon överlevde.. jag sa ju det)

Sista scenen får vi se henne vid en vagga och sedan kommer hennes kille utstapplandes med en käpp (halleluja han överlevde!). Sista grejen vi får se är bebisen i vaggen och sedan hur den vanställda Deacon står med sin häcksax eller vad det är utanför fönstret.

Jag ger den ett överkryssat betyg. M gav den nästan en 2:a vilket fick mig att allvarligt fundera igenom hur det står till inne i hans huvud. Nej förresten. Jag kryssar över mitt betyg tusen gånger... jag kryssar över betyget så många gånger att pappret går sönder. Så dålig är den.

Liten notering: Carol Clover som skrivit den här fantastiska boken (Men, Women and Chain saws: Gender in Modern Horror Film) påpekar att det sker något väldigt speciellt när vi tittar på skräckfilm till skillnad från dramer, actionfilmer, romcoms mm mm. Kvinnor har lätt för att identifiera sig med manliga huvudroller så väl som kvinnliga medan män oftast identifierar sig med mannen i filmen (även om han inte har en huvudroll, det är ytterligt ovanligt att han identifierar sig med kvinnan även om filmen är ur hennes perspektiv). När det kommer till skräckfilm är det däremot vanligt att män i publiken identifierar sig med kvinnan och väldigt ofta är det också hon som kommer levande genom hela filmen (efter att man offrat de kvinnor som knullat i filmens början).

GPS på barn.

Så dumt så dumt.

What was then being formed was a policy of coercions that act upon the body, a calculated manipulation of its elements, its gestures, its behaviour. The human body was entering a machinery of power that explores it, breaks it down and rearranges it. A ‘political anatomy’, which was also a ‘mechanics of power’, was being born; it defined how one may have a hold over others’ bodies, not only so that they may do what one wishes, but so that they may operate as one wishes, with the techniques, the speed and the efficiency that one determines. Thus discipline produces subjected and practiced bodies, ‘docile’ bodies [Foucault - Crime and punishment].

torsdag 27 november 2008

And death and hell were cast into the lake of fire.

Igår skulle vi titta på skräck. Jag förberedde mig på att det skulle vara skit. Det kan man göra från början. För det är i 99 % av fallen skit. Om inte mer. Så vi tittade på Timber Falls och den är skit. Så klart. Det stod att den skulle ha "religiösa undertoner" vilket skulle kunna sägas vara en g r a v underdrift. Filmen börjar med att vi får se en kvinna ligga på ett kors med händerna fastspikade och hennes man hänger i någon annan anordning. Efter ca 3 minuter har man hunnit höra runt tio frågor om vilken församling huvudrollsparet tillhör, om de är gifta osv. Alla som frågar har STORA kors (för att man verkligen inte ska missa att de är kristna) hängande runt halsen. Ganska snart går det käpprätt åt helvete för det superkorkade paret och de är fångna hos den überreligiösa paret med en gigantisk stenkällare där de lastat in tonvis med blockljus (köpt i parti från IKEA?) som ständigt brinner.

Den här SkitSkräckfilmen har nog alla obligatoriska inslag en skräckfilm ska ha (de där inslagen som gör att en skräckfilm aldrig kan bli bra för ska en skräckfilm bli bra så måste den lyftas ut ur den här formen som alla sådana filmer stöps i).

Stad vs. Landsbygd huvudpersonerna kommer från en storstad och galningarna från landsbygden där i stort sett alla verkar inavlade. Troligtvis kommer det dock visa sig att någon av de här galningarna ute på vischan inte alls är inavlad utan en mer ädel vilde som kommer att rädda en av huvudrollsinnehavarna.

Religion vs. Ateism huvudpersonerna vet inte ens vilken församling de tillhör (vilket uppenbart är mycket dåligt i det här sammanhanget), de är inte gifta men de ligger med varandra ändå. Till slut vigs huvudrollerna av de inavlade galningarna och äntligen kan den manliga huvudrollen få ha "samliv" med sin "bitchwhorewife" för att...

Kvinnans sexualitet vs moralen den galna religiösa kvinnan inte är kapabel att få barn. Därför ska det förkastliga paret föda ett barn åt henne. Kvinnor blir nämligen komplett galna när de inte kan fullgöra sin "kvinnliga plikt" och sätta barn på jorden - då blir man mördare (på samma sätt som kvinnor i film i regel bara kan bli hjältinnor om deras familjer utsatts för någon form av hot eller våld... finns lite andra saker som tillåter dem att bli hjältinnor också men allt är väldigt kopplat till "kvinnlighet" eller moderskap.). Den manliga huvudrollen måste beskydda sin kvinna från de här galningarna som tänker "sticka ut hans frus ögon och knulla henne i skallhålen". Vi får även se hur en av de vanställda lantisarna inne i sitt huvud hör den kvinnliga huvurollen väsa till honom "fuck me, oh fuck me hard deacon" - hennes roll är överhuvudtaget mest begränsad till att hon ramlar i vattenpölar så att hennes tröja bli genomskinlig, eller att hon ligger med sin man så att man får se henne naken, att hon går och badar naken eller så gnäller hon om att hon vill gifta sig.

Nu har vi inte sett slutet än. Kommer vi göra i kväll.
Jag vet inte vad M:s gissning är men jag tror så här:
Den manliga huvudrollen kommer att dö för att försvara hennes ära, hon kommer att få överleva (eftersom hon i början av filmen uttrycker en stark önskan om att gifta sig - jippie hennes moral är nästan räddad!) med hjälp av en av de ädla vildarna. De andra gudsfruktiga kommer förmodligen att stryka med på kuppen. Utom möjligtvis den vanställda Deacon som kommer att lura någonstans längs Timber Falls (så heter vandringsleden paret väljer för sin semster) som ett hot mot nästa intet ont anande lättklädda kvinna som kommer trippandes längs stigen.

Ja vi får se.
Men jag skulle gärna vilja se en bättre skräckfilm. Eller egentligen helst en riktigt bra psykologisk thriller. En sådan som är läskig på riktigt. Som "När lammen tystnar" - jag blir så rädd när jag ser den att jag nästan kissar på mig.
Tips bitte!

Älska Vetenskapsnyheterna.

Vi köper 24 miljoner fler dygnsdoser med värkmedicin idag än för 7 år sedan.
Unga tjejer använder mycket värkmedicin (no shit!).

Tjugofyramiljoner.

Det är stora siffror.

Dessutom har forskare hittat fossil av en 220 miljoner år gammal sköldpadda så nu tror man att man vet hur deras hårda skal bildats. Bakbenen och revbenen har vuxit i hop.

Det är sådana saker man får reda på när man lyssnar på radio på morgonen istället för på 4-åringars utläggningar om fekalier.

onsdag 26 november 2008

Son, take a good look around, this is your hometown.


Det här är The Carny. De kommer delvis från Laholm. Min hemstad. De är så bra. Videon är så konstig. Lyssna mer här. Tidigare kunde man ladda ner deras låtar på hemsidan men nu får man nöja sig med några spår på Myspace istället. Men det är två bra låtar minsann. Älskar båda de två andra spåren. Fint med lite hemstadspåminnelse minsann.

Snillen spekulerar II

Vi sitter i bilen på väg hem.

- Du J, när jag var hos mamma en gång så bajsade jag så att det kom bajs överallt på toaletten.
- Usch...
- Och över hela benen
- Herre gud vad hemskt..
- Ja över hela mig...
- Du jag mår nästan illa nu!
- Ja men det kom inte i ansiktet
- Nä nä men det var väl tur i oturen då.
- Det kom inte kiss där heller.
- Mhmm... men det låter äckligt i alla fall.
- Ja men kiss kan inte fastna! *konstpaus* Men J det vet du väl. [med trött röst]

När man är hemma med sjukt barn

diskuterar man de viktigaste sakerna i livet:

* Varför har du tusen kläder... kilometer J? (nej det kan man fråga sig)
* När man egentligen ska äta efterrätt. (det blir naturens godis: frukt, lilla barn)
* Vilka man är kär i. S är kär i "alla. i lampan också".
* När man ska få fler presenter.
* Bajs.
* När man kan äta godis igen (inte idag!).
* Bajs. Kiss. Bajs.
* Att jag inte får titta på henne "just nu" för hon ska göra en "hemlig sak". Ska du peta i näsan barn? "Ja, det ska jag så titta inte nu".
* Bajs.
*Hur man gör bebisar ("man har ett frö och sen blir det en bebis när man kramas" sa den lilla S).
*Bajs igen.
* Julstjärnor (vi ska åka och köpa det senare om hon fortsätter må bra).
* Bajs. Och godis.
* Man kan inte äta bajs (helt rätt).

En stimulerande förmiddag.
Tur för henne att jag har precis lika låg humor.

Uppdatering: om man vill hinna göra vuxensaker under tiden som man tar hand om litet barn måste man ha på barnkanalen. då tvingas man höra hasse "kvinnaböska" andersson sjunga "här är franklin.. här är franklin... han kommer till mitt hem" eller något i den stilen. alla som har barn har hört den. alla som har barn hatar den sången. det måste de göra. något annat är omöjligt. eller?
Uppdatering II: Något annat än att hata den är moraliskt förkastligt. Just nu knullar den min hjärna. Jag hör bara "Här är franklin... här är franklin... här är franklin". Kommer aldrig kunna tvätta bort den. Den är tatuerad nu.

tisdag 25 november 2008

Stötande?

Jag hörde i Morgonekot att Västtrafik stoppar en av affischerna som gör reklam för ungdomsmottagningar samt propagerar för kondomanvändande. Bilden visar två (påklädda) killar som står och tittar rakt in i kameran med texten "Vill du se oss sätta på en kondom" under. Den slinker inte igenom Västtrafiks lilla nålsöga. Det gör däremot affischen där en tjej sitter (påklädd) och tittar rakt in i kameran med texten "Vill du se mig göra nåt jag tycker om" under.

Ekot ringer upp Västtrafik och frågar varför den inte kan visas egentligen. Presschefen förklarar att Västtrafik inte finner affsichen stötande men att de av "erfarenhet" vet att resenärerna gör det. Den har alltför grova sexuella anspelningar menar han. Programledaren frågar om inte affischen med tjejen också har det i så fall men det anser han inte att den har. Istället påstår han att den är mer underförstådd. Här skulle man kunna dra en lång analys om vilka olika tolkningar man har av tjejers och killars sexualitet och vilken som upplevs som ofarlig och vilken som ses som mer hotfull osv men det orkar jag inte nu för jag har mensvärk.

Källa: GP
Till slut medger i alla fall presschefen att det mestadales är äldre som ringer in och klagar men att det ändå kommer från många olika grupper. Sen drar han till med att spårvagnarna är så intimt förknippade med Göteborgares identitet att man inte kan visa vad som helst där. Nu är jag ingen infödd göteborgare men jag har ändå bott här några år och jag känner mig verkligen inte personligen kränkt eller upprörd av en sådan affisch för att den sitter i en spårvagn. Det är en affisch som manar till att ha säker sex. Och ännu bättre är just den affsichen med killarna på eftersom den faktiskt sätter ljuset på killars ansvar vid sex* . Men naturligtvis kan inte den visas. Att någon kan finna den affischen stötande samtidigt som man åker förbi järntorget och ser en mängd människor utan hem och inte finna det provocerande på något sätt är direkt oförståeligt. Hela samhället består av sexuella anspelningar - när det då dyker upp en reklam som faktiskt vill lära människor att ta ansvar för sina handlingar så borde det omfamnas. Inte förkastas. Om människor känner sig kränkta av en sådan reklam borde de kanske tränas i att se dem istället för att de ska tillfresställas genom att den tas bort och de kan åka 3:ans spårvagn genom ljuva verklighetsfrånvända livet.

*vilket annars vilar ganska tungt på unga tjejer - där det främst är risken för att bli gravid som verkar vara själva anledningen till att man vill skydda sig. Så i tjejers fall skriver man ut ppiller till höger och vänster åt tonåringar. Alltså tonåringar som just blivit tonåringar - vilket är djupt problematiskt i vissa aspeketer. Och det är P-piller som faktiskt kan vara farliga och är de inte farliga så inverkar de i alla fall djupt på kroppen på olika sätt - vilket jag säkert kommer komma tillbaka till eftersom det gör mig helt jävla rasande.

Lyssna på inslaget här.

måndag 24 november 2008

Snö ute

Snö inne
Målarfärg i håret
Mensvärk i magen. Spackeldamm över hela lägenheten. Huvudvärk. Ont i ryggen. Hungrig som ett djur (min mage är ett ofylleligt hål just nu). Och så måste jag köpa en skrivare. En riktigt fantastiskt glamourös eftermiddag. Älskar den här dagen: Ingenting alls.

Provokatören Mats.

Här är Mats. Han gillar jazz. En riktig konnässör. När han träffade en skivsamlare av rang ur bekantskapskretsen sa han till honom att han inte diskuterar musik med "amatörer". Det blev lite spänd stämning. Mats var dock nöjd. Han låg ner i soffan med en snusdosa på pannan och njöt. Själv tyckte jag att det var så roligt att det nästan var vackert (men det sa jag inte - hade kunnat vara farligt). Han har dock missat den här filmen om Chet Baker som är en av de bästa dokumentärer jag sett.

Men inte nog med detta. Mats har även förstått att ett av de största popgenierna vi har i Sverige är:

lördag 22 november 2008

Genious at work.

[Vi sitter och kollar på Dansbandskampen - bakfulla och dana. En videosnutt med Paul Paljett visas]

M - Paul Paljett, det är han som är peddo va?

En kort stunds kontemplation.

M- Nä. Det var Gary Glitter.

fredag 21 november 2008

Älskling jag klippte av luggen. Hoppas att du märker det. Det kommer du nog inte göra. Men ändå:


Lilla Anna: haha... det trodde du inte va? Att du skulle tvingas se ett par fötter så här. Men där fick jag dig. Yeah!

Det är fredag och dags för Party-Bruce


Det var på den tiden när Bruce klädde sig helt flawless och var 26 år (som jag).

I got the no pussy blues.

Jag är rädd för såna där små barn med stora talanger. Såg just en liten sak på 6 år framföra "Somewhere over the rainbow" hos Ellen på kanal 5. Många tycker att det är gulligt. Jag tycker att det är obehagligt (undrar om det är avundsjuka). För att väga upp gulligheten satte jag igång Grindermans "No pussy blues" på datorn och då kändes allt genast bättre.

Morgonpromenad.












torsdag 20 november 2008

Well well.

J- Herre gud.. hörde du om det på vårdhemmet i Halmstad...
M - Nä... vaddå?
J- De har dragit på sig fyra Lex sara-amälningar för hur de sköter vården...
M- Vad?
J- Lex sara.
M- Let.. sara?
J- LEX! Lag på latin.
M- Jaha. Det har jag aldrig hört om..
J- Okej [förfasar mig i det tysta]

Vi tittar på Debatt. Fallet i Halmstad uppmärksammas.

Janne Josefsson - Ja, alla minns ju Lex Sara.
Vardagsrummet i Majorna badar i total tystnad.

Sov du lilla reklamarman.

Här ligger min kille och sover. Jag har väckt honom runt fem gånger nu. Han skulle sova "max en kvart". Nu har han sovit en halvtimme. När jag har svårt att vakna brukar han tjura länge och väl för det och säga saker som "jaha men vi kanske lika gärna kan gå och lägga oss?".

Så nu är frågan: hur ska jag väcka honom?
A: Hälla vatten på honom
eller
B: Hälla iskallt vatten på honom

Svårt val.

Fan. Nu satte han sig upp.
Nästa gång...

Igår blev jag kallad för

kärringjävel för första gången i mitt liv.
Han som skrek det hade sprayat sig grön i ansiktet, ville att jag skulle gå med till Hemköp och var pissed off för att jag hade strumpor och inte han (vilket jag kan förstå).

Men.
Mitt livs första "kärringjävel".

Det var sublimt, som Longinos skulle ha sagt.

Att hamna på stort pluskonto.

Man springer en runda så att man får energi de luxe.Dukar bordet med vin, hemmagjord pizzasallad och
låter extrakiddot få en pizzaslize utan ruccola.
Resten pepprar man med ruccola.

Man lånar ljudböcker på bibblan.
Och sen busar man.
Resultat: mycket kärlek.

There's a thin line between to laugh with and to laugh at.

Jag har troligtvis, eller nej jag har, världens bästa kille.
Han ger mig fotmassage nästan dagligen och en massa andra fina saker.
Men en av de allra bästa sakerna med honom är att han är så JÄVLA rolig.
Ibland har han låg humor som här:
Just här har han ännu inte utövat själva humorn eftersom jag hann före och frågade om han inte skulle... sätta den framför skrevet och säga "kolla här J!" Det här är något han tvångsmässigt gör v a r j e gång vi är i affären. Vad som helst som har en avlång eller fallosliknande form bara måste han hålla framför skrevet. Ibland varierar han "kolla här!" med bara en enkel "var det den här du menade" (och använder exempelvis en olivoljeflaska att sätta framför istället). Oftast är det bara en person som skrattar. Och det är naturligtvis M själv. Men det är ju lite gulligt att man som 32-åring inte kommit förbi det stadiet än så jag låter honom hållas.

Liten uppdatering: fläskfilé är faktiskt en av hans favoriter att hålla framför.

Men ibland är hans humor alldeles blixtrande fantastisk. Som inatt när han berättade om sin ungomds klädsynder. Och hans kompisars. Höjdpunkten var när han berättade om den hett eftertraktade jeansjackan. "Alla andra" (det där var ju bara nåt man sa) hade Levis-jeansjackor och det ville såklart den 14-årige M också ha. En dag när han kom hem från skolan låg det en stor påse på bordet - från den lokala damklädesbutiken. Han anade genast oråd. Hans ömma moder sa att hon köpt en jeansjacka åt honom. M tänkte "Åh herre gud det är mycket jeansjacka i den påsen". Och mycket riktigt. Det var m y c k e t jeansjacka. Det var en stenhårt stentvättad jeansjacka. Som gick nedanför rumpan. En dödssynd. Alla andra hade korta jeansjackor. Men förnedringen slutade inte där. Den hade dessutom...

RESÅR i nederdelen.
Så att jackan helt säkert smet runt om de små pinniga tonårsbenen.

Herre gud. Jag skrattade så jag grät när han berättade om hur han cyklade runt i jackan som var så fel. (Det beror nog på smärtan från egna sådana minnen av kläder man bara hatade som ens föräldrar köpte som var helt fel för de ville köpa nåt som var "varmt och praktiskt" inte snyggt åt en.)

När man skrattar så att man gråter innan man ska sova då vet man att man har fångat den finaste. Sen somnade vi i fosterställning och jag drömde nog om stentvätt natten lång.

onsdag 19 november 2008

Min spanarrock har kommit!

I love it. Tack Miri som sålde denna underbara skönhet. Den ska jag slita med hälsa och ohälsa.

Vad har vi här då?

Jo men visst är det... M:s plånbok.
Vad ska man hitta på med den nu då?
Tar på mig spenderbyxorna. Går ut.
M... jag hör av mig senare! Puss!

When the moon hits your eye like a big pizza pie, that's amore.

Att vara tillsammans med en reklamare.

Igår kom äntligen våra garderobsstommar från IKEA. Det var en hel del att bära upp för de stackars gossarna från Bring. Vi stod uppe i lägenheten ( en lång och jävlig stentrappa upp) och väntade. M skulle agera den barmhärtige samariten och sa "det är lugnt vi tar det härifrån". Med "ta det härifrån" menade han att vi skulle bära paketen ca 3 meter. Ned för en halvtrappa och ställa upp dem mot extrakiddots vägg.

De slet med de där paketen. Skittunga paket minsann. M spang in köket till mig där jag stod och slog in present till lilla S. Han viskade upphetsat "visst är det skönt att se på när andra arbetar!!! man njuter!!!". Jag sa "eehhh... njuter?". Han sa "ja njuter!" ögonen snurrade runt i skallen på honom av hur exalterad han var.

J- Du är en dålig människa, ska vi inte hjälpa till att bära upp?
M- Nej vi har fan betalt 600 spänn för frakten.
J- Jaha, och vad tror du att de får ut av det?
M- Eeeeeeehhhhhh PAYCHECK!
J- Jag tror inte att de får ut så mycket av de pengarna... de jobbar på bring.
M- Okej då. Kanske inte.

De fortsätter släpa upp paket efter paket. När det tredje kommer utropar M glatt "det var allt va!!??". De (med trötta röster) "nej, ni hade beställt fem". "jaha! det hade jag glömt hohoho" säger M.

De försvinner nedför trappan igen. Efter ett tag släpar de upp det sista skittunga paketet. M står nedanför halvtrappan och suckar tungt efter slitgörat. Suckar HÖGT och TYDLIGT så att de ska förstå att han också tagit ut sig. Ordentligt. Han skriver på fraktsedeln. De går ut.

M- Hörde du som de flåsade? hahaha....
J- Eh?

tisdag 18 november 2008

Min mamma sa


att jag inte fick klättra upp på bordet och försöka måla ovanför skafferiet när jag är ensam eftersom jag kan "slå ihjäl" mig då. Hon tillhör de som tror att man dör så fort man kommer 1 m ovanför marknivå (osäkert om det blir mer säkert att göra det när M är hemma). Därmed har hon aldrig varit på ett flygplan. Hon kanske inte ens har stått på en stol? Så nu ska jag i alla fall klättra upp och måla. Och hon är 15 mil bort så hon kan inget göra. Samtidigt lyssnar jag på mina gamla favoriter på hög volym och det är nästan roligt att måla då.

Färdig!

med första lagret i alla fall.

Saker man gör när man egentligen ska måla.




Prettiest mess you've ever seen.

Fredag: Efter att ha delat bib med två vänner
är man trött och ska sova eftersom...
Lördag (och söndag): en som spacklar
en vägg som ska ändra färg
till vit. målartights på.
Söndag: målar med vitt. Igen.
Liten kär syster kommer. Vi äter massa mat på
Musikens hus och lyssnar på lite slam. Vi hör inget
men det gör heller inget.
Jag och liten kär syster går till Egg&Milk.
Fyller oss med socker och onyttigheter. Behövs
när man ska gå på stan hela dan.
Från Akademibokhandelns café där vi
dricker te och kaffe innan presenter ska delas
ut från liten kär syster till litet kärt extrabarn.

söndag 16 november 2008

Here we go again.

Jag och sjuksköterskan tyckte att den där lille lintotten Johan i idol var så gullig i början av Idol. Så såg vi några avsnitt. Plötsligt störde vi oss på honom. Vi störde oss mycket. Vi insåg vilket litet svin han kommer vara mot de små tjejerna som lööööööves him (ja okej det där var ju rena spekulationer.. men man kan ju typen.. också är vi duktiga på att generalisera med).

Nu har M kommit igång. "Det var ni som drog igång det. Jag hatar honom nu!". Jaha. Här sitter jag i soffan med en 32-åring som vill "nita den lille skitungen om den inte vore för att han bara är 16" (eh... fattar inte riktigt om han menar att det är okej att bruka våld mot personer så länge de är över 16). Han är så hård, min kille. Sitter i soffan. Kollar på Idol. Vill slå ett barn. Jaja.

Turligt nog betyder det bara att han tycker att den lille pågen är lite irriterande. I M:s språkvärld finns inga gråsozer. Det är hat eller kärlek all over. Jag tar allt han säger med ett ton salt.

Bite on the bullet, old man, and don't let them think you're afraid.

I den här familjen konsumerar vi sjukliga mängder Brämhults juice. Det är så förbannat gott. Bäst ju nu är äppeljuicen. Vi köpte en ny för några dagar sen. Jag har fobi för gammal mat och M slänger (som den miljöbov han är) saker långt innan utgångsdatum. Imorse ville han dricka upp resten av äppeljuicen. Jag skulle ta apelsinjuicen. Han var dock osäker på om juicen fortfarande var okej.

M- Lukta på den!
J- Nä varför det?
M- Lukta på den. Jag vet inte om den är bra fortfarande.
J- Nähä. Det är inte jag som ska dricka. Gör det själv.
M- LUKTA! [han trycker upp flaskan i ansiktet på mig]
J- Nej aldrig i livet!
M- Det är helt sjukt! Du tar aldrig några kulor för mig!
J- Tar några kulor? Är du dum eller? Dricka av juicen är det att ta en kula?
M- Ja men jag vet inte om jag kan dricka den.
J- När tar du en kula för mig då?
M- Ja men... jag gör det.
J- NÄR?
M- Ja om du är orolig för att nåt inte är bra..
J- Vad?
M- Ja till exempel om du är rädd att något smakar äckligt.
J- Ehhh???
M- Ja okej då smakar jag väl själv då.
J- Gör det.

(Den var äcklig. Sen drack han upp det ändå. För han "gillar smaken". Om nån minns "Lite som du" (SVT) så var där en karaktär som blev alldeles upphetsad av att äta skämd mat. Hon letade upp rutten köttfärs i affären och gick hem och åt... Är det nästa steg?)

fredag 14 november 2008

Pickadollen.


Köpta hos Cajsita för några år sedan. Mina tuffaste örhängen. Kolla hennes blogg här.

Que?

Någon undrade i en kommentar:

"Vafför så korta pojkaktiga naglar?" (sic)

alltså varför JAG har så korta naglar.
Vilken fantastiskt jättekonstig kommentar! Det är ju ingen modeblogg. Ingen nagelblogg.

Svaret på det är i alla fall att jag helst vill kunna använda mina händer på ett normalt sätt. Enklast så.

Kolla här: Funkar jättebra.

torsdag 13 november 2008

Debatt

är verkligen ett riktigt dåligt format för diskussioner. Aldrig kommer man fram till något. Aldrig svarar någon faktiskt på frågorna.

I kvällen debatt diskuterades bland annat om häcklandet blivit en snabb väg till framgång och i centrum för den debatten stod Alex Schulman. Ingen gång lyckas Schulman faktiskt producera ett argument, ett riktigt hållbart, argument för varför det är okej med elakheter över alla gränser. Det finns elak humor med finess som är rolig också finns det den som är elak och helt intelligensbefriad (idiotisk) - Schulman själv vandrar fram och tillbaka ur de båda lägerna. Mången gång har han varit långt över gränsen för vad som kan kallas okej. Varje gång han får frågan om hur han kan ha rätt att skriva elaka saker om människor och om det inte påverkar nät- och medieklimatet på något sätt svarar han: ja, men de som läser tycker att det är roligt!

Jaha. De som läser det tycker att det är roligt. Och Alex själv tycker att det är kul "just nu", som han säger.
Men det håller ju inte som argument. Det borde han veta som har studerat filosofi. Det är ju ingenstans ett hållbart argument - det är tunt och genomskinligt som luft. Ur det faktum att många delar åsikt eller känsla i en sak (vad det än må vara) kan man inte dra slutsatsen att det är rätt.

Hela Debatt-formatet känns helt förlegat. Inget blir sagt. Inget får något svar.
Och ikväll framstod Alex Schulman inte som en intellektuell person direkt. Han förde en av de slappaste argumentationer jag hört på länge.

Blue skies forever.