Solskenshistoria.

Vi brukar handla på Hemköp på Stigbergstorget. Efter att ha suttit inne precis hela dagen idag traskade jag bort dit för att fixa någonting till middagen. Vi har en favoritkassörska där, eller vi och vi det är mest M:s favorit, som har världens mest ansträngda röst och dessutom har hon begåvats med den grövsta göteborgskan man kan tänka sig. Hon har alltid varit sur. Jag minns med skräck den gången hon skällde ut familjen framför mig för att de hade låtit sina 1.5 liters läskflaskor stå upp på rullbandet istället för som brukligt är (tydligen) lägga ner dem. Jag blev rädd och kastade mig över min egen flaska och fick ner den i tid innan det var min tur.

Så en dag hade något förändrats. Kassörskan med rösten hade blivit glad. Jag hade då nyligen sett henne vid "Gött i kök" utanför K-rauta i Frölunda. Med sin man. Jag tror bestämt att de var nyförälskade (och ligger med varandra stup i kvarten). Det är troligtvis därför hon nyligen slingat sitt korta bruna hår så att det är randigt. Med tanke på hennes nyförvärvade solbränna har de troligtvis tillsammans, de två turturduvorna, vunnit på Bingo och rest på en charter till Gran canaria.

Så stod jag i världshistoriens längsta kö på Hemköp. I hennes kö. Jag var glad för att inte M var med eftersom han sedan plågar mig i timtal genom att försöka efterlikna hennes röst (och kommer plågsamt nära) och fråga mig saker som "ska vi ha sex änna?". Öh. Blä. I alla fall. Det stod en man i 70-årsåldern framme vid kassan. Han hade en turkos täckjacka på sig. Såg sur ut. Mycket sur. Kassörskan med rösten råkade slå in en bok som inte var hans. Han tog den och slängde tillbaka den på bandet och skrek att den minsann inte var hans. Så frågade han hur länge de hade öppet idag. Kassörskan med rösten sa "ja, till 22. öppettiderna står på dörren". Då räckte han ut hela sin långa äckliga tunga åt henne och väste något otydbart och marscherade därifrån. Hela kön var i chock. Tanten som varit före honom sa "han kan inte ha varit frisk" (bara det är ju en fantastisk kommentar).

Så var det min tur. Kassörskan med rösten skrockade och skrattade. Så sa hon, och det är helt vansinnigt (roligt) med tanke på hennes tidigare folkilska:
- Ja det är ju som dom säger. Ett gott skratt förlänger livet.

Jag var i chock. Sen gick jag hem.