Att vara tillsammans med en reklamare.

Igår kom äntligen våra garderobsstommar från IKEA. Det var en hel del att bära upp för de stackars gossarna från Bring. Vi stod uppe i lägenheten ( en lång och jävlig stentrappa upp) och väntade. M skulle agera den barmhärtige samariten och sa "det är lugnt vi tar det härifrån". Med "ta det härifrån" menade han att vi skulle bära paketen ca 3 meter. Ned för en halvtrappa och ställa upp dem mot extrakiddots vägg.

De slet med de där paketen. Skittunga paket minsann. M spang in köket till mig där jag stod och slog in present till lilla S. Han viskade upphetsat "visst är det skönt att se på när andra arbetar!!! man njuter!!!". Jag sa "eehhh... njuter?". Han sa "ja njuter!" ögonen snurrade runt i skallen på honom av hur exalterad han var.

J- Du är en dålig människa, ska vi inte hjälpa till att bära upp?
M- Nej vi har fan betalt 600 spänn för frakten.
J- Jaha, och vad tror du att de får ut av det?
M- Eeeeeeehhhhhh PAYCHECK!
J- Jag tror inte att de får ut så mycket av de pengarna... de jobbar på bring.
M- Okej då. Kanske inte.

De fortsätter släpa upp paket efter paket. När det tredje kommer utropar M glatt "det var allt va!!??". De (med trötta röster) "nej, ni hade beställt fem". "jaha! det hade jag glömt hohoho" säger M.

De försvinner nedför trappan igen. Efter ett tag släpar de upp det sista skittunga paketet. M står nedanför halvtrappan och suckar tungt efter slitgörat. Suckar HÖGT och TYDLIGT så att de ska förstå att han också tagit ut sig. Ordentligt. Han skriver på fraktsedeln. De går ut.

M- Hörde du som de flåsade? hahaha....
J- Eh?