onsdag 7 december 2011
Mitt febriga lilla frö.
Mamma kommer och passar Tintin idag. Hon är lite smått febrig men ganska så glad. Dock inte i morse när S:et och Mikael skulle iväg. Hon såg dem gå mot hallen. Började ropa "töja töja" och sprang ner i rummet och hämtade tröja, strumpbyxor och strumpor. Satte sig i hallen och bara "hjälp... pappa! töjan!" och när hon insåg att de tänkte gå utan henne... den hjärtskärande gråten och skriken "PAPPA PAPPA HJÄLP". Men det var glömt efter en stund och sen har hon varit nöjd med att gå runt med paraply och ropa "potatis potatis".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hi hi. Inspirerad av Småpotatisarna på barnkanalen? Vad skönt ändå att inte behöva tvivla ett endaste litet dugg på ifall hon trivs på förskolan eller ej! Kanske inte just i ögonblicket när hon bönar och ber hjärtskärande och förtvivlat. Men annars menar jag.
Åh fy vad jobbigt det är när dom blir sådär ledsna. Tur att det ofta vänder snabbt.
"HJÄLP!" Lilla stackarn. Det skulle dagispersonalen se. Hoppas att Mormor piggar upp i feberyran!
Åh nej, jag kan inte läsa sånt, jag kommer vara ledsen hela kvällen nu, fast hon har kommit över det för länge sen!
Men lilla pulvret då! Jag går också av lite inomborde när de blir sådär ledsna.
fröken K: aha.. ja det var det nog! och ja eller hur. så himla fint att hon trivs så bra där.
jos: ja, det är ju det. men som du säger. det är bara puts väck fem sekunder senare. som tur är.
moped: haha.. ja då skulle de bli glada!
mirijam: åh jag vet. jag kan nästan mysa till sånt. alltså tänka på såna situationer och framkalla den där lilla ledsnaden över hur fint/gulligt/sorgligt det är i all sin litenhet.
lisa: ja visst gör man! känslokarusell med barn.
men yyyyyl, jag grät nästan när jag läste det. Fina fina Tintin!
Skicka en kommentar