onsdag 27 januari 2010

Nu räcker det.

Nä, om jag skulle sluta tycka synd om mig själv och ägna mig åt att vara jävligt glad för att jag har en frisk och levande bebis i stället.

Men. Jag tänker eventuellt köpa lite tröst-pocketar ikväll ändå. Lägligt nog hade jag skrivit en lista på böcker jag ville köpa redan innan upptäckten av det tomma fotoalbumet. Den listan tar jag med. Den och min bebis och min man. Sen ska vi åka till andra hälften av S:ets familj och se om mannen i det hushållet kan göra något åt den här lilla fotofadäsen. Till de som tror att det är skit med styvfamiljer: det är faktiskt jättebra. Jättemycket kompetens och kärlek i en enda liten stor samling.
(Exempel på foto som var sparat annorstädes.)
Man börjar i god tid med att introducera barnet för konst och konstböcker.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, hoppas att han kan fixa det!! Bra att du skriver om det positiva med styvfamiljer tycker jag, det är nog många som inte tänker på det...

Ikväll är det jag som tar backup på våra bilder på datorn...

Kram!

Jenny sa...

Åh, vad surt med bilderna! Men när min dator (med foton och allt) kraschade i somras lyckades min kompis på nåt magiskt sätt väcka liv i hårddisken och få över allt av värde till den nya. Det finns hopp!

(Och Bokia på Järntorget kan jag ju lika gärna svara här nu när jag ändå är igång. Tioårsdagboken, alltså)

Lillräven sa...

Ja men verkligen! Vi är ett skitfint team faktiskt. Mycket kärlek och hon får lära sig sjukt mycket bra av oss alla.

Honey sa...

usch, vad surt :( men som folk har sagt, ibland går det att få tillbaka saker som raderats/kraschat, så det är ju inte kört än. samma sak hände mig för ett par år sedan (och givetvis sa folk att jag borde backup:at mer, kul, det är ju inte så att man tackar för det rådet direkt...)och sedan dess är jag panikrädd för att bli av med bilder och annat igen så jag har det alltid sparat på minst två hårddiskar, samt utbränt. bara för att, liksom.

tänkte passa på att fråga en annan sak också, du hade ju varit på finsk massage och jag blev lite intresserad. har nästan alltid ont i ryggen, samt en gammal trasig lårmuskel som bråkar. efter att ha provat på det, tror du den massagen kan hjälpa mot sånt?

Josefine sa...

timjanoakleja: ja det var lätt fixat.. det bara glappade lite mellan minnekortet och telefonen. underbart! :)

jenny: men nu är det fixat! jag är glad som en lärka för det. bokia på järntorget. det ska jag minsann kolla idag tror jag! tack för tipset.

lillräven: ja jag tycker att det är skitbra. det finns nog för- och nackdelar med alla familjekonstellationer. men en sak med så här stor familj är ju att det alltid finns någon som är helt närvarande!

tiggerr: ja det är härligt när folk kommer med sådana råd EFTERÅT. hmm.. massagen. jag vet inte hur det funkar med det. men hon som jag var hos verkade kunnig. det kan nog vara värt att testa för det var verkligen en totalt underbar timme. massagen kändes extremt djupgående och min rygg och axlarna kändes betydligt mer avslappnade och sköna efteråt. hon lyckades hitta alla de punkterna som var de allra jävligaste bara genom att trycka lite här och där (när hon masserade bröstmuskulaturen trodde jag att jag skulle dö samt när hon masserade käkmusklerna - oh my god. dog lite då tror jag).

mia sa...

Styvfamiljer kan vara toppen, jag har verkligen haft tur.
Min sons pappa har hunnit med två stycken nya efter vår separation.
Jag och min nya man har bra och nära kontakt med bägge dessa familjer. Sitter barnvakt åt varandras barn och har barnkalas tillsammans.
Jag tror mycket också beror på inställningen när man separerar.
Vi bestämde oss för att göra det bästa av det hela. Och det har vi verkligen lyckats med :D
Den förste som besökte mig och min man på BB när vi fick vårat gemensamma barn, var min sons pappa.
Undrar hur många som får ha en sådan bra och fin kontakt efter en separation?

Anonym sa...

http://www.piriform.com/recuva