söndag 2 november 2008

Welcome to the dollhouse.

Läste det här inlägget hos Anna i morse och gick genast igång på det. Helt onödigt egentligen. Jag vet inte hur kul Barbie-debatten känns idag. På ett symboliskt plan är hon väl fortfarande en brottplats för ganska tydliga könsdiskurser. I alla fall. Det utlöste en ganska lång kommentarväxling (där jag ger mig själv typ en 2:a i betyg eftersom jag var så söndagstrött och ofokuserad).

J
Jag tror inte att Barbie är värre än exempelvis de sjukligt stereotypa leksaker man ger till sina pojkar. Men.. jag tycker inte att det är så enkelt. Barbie har som, Hannah ovan säger, helt vansinniga proportioner, och hon blir en symbol inte bara för sig själv utan även för andra leksaker av den typen som man matar sina barn med. Att leka mamma med en bebisdocka och att ha en docka där lekarna till allra största delen kretsar kring ytliga saker tycker jag är två saker som hänger ihop. Det är ju de två sakerna som hela tiden matas i tjejer som de viktigaste: att en dag följa sin "biologiska" bana och bli mamma samt att se till att ens utseende är en av ens viktigaste tillgångar (som måste vårdas och tas om hand).

Anna skrev sedan det här inlägget som svar till de som var/är kritiska. Också kommenterade jag igen och igen och igen som en jävla terrier.

J
Naturligtvis kan man inte se Barbie som den enda syndabocken och det gör jag inte heller för det handlar om hela leksaksstrukturen. Det går inte att bortser från att Barbie är en passiv leksak till skillnad från aktiva leksaker som pojkar brukar få att leka med. När jag var liten lekte jag med allt möjligt. Barbie-dockan ingår i en hel serie av förväntingar på kvinnor som grundläggs redan när man är liten. Eller tycker du att Barbie är odelat positiv leksak? Är det bra om ett barn enbart leker med dockor och inget annat? Jag tror inte heller att Barbie är skadligt om man samtidgt får leka med olika sorters lekaser - men eftersom små flickor oftast matas med en typ av saker ser det inte lika kul ut längre. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att uppfostra en flicka med bara den sortens leksaker. Jag vill att min dotter om jag hade en skulle lära sig att utseende inte är en viktig sak att det inte är där hennes värde sitter. Och om ett barn leker mycket med Barbie-dockor, eller andra leksaker i den genren, tror jag att man visst lär det barnet något som hon/han kommer att ta med sig sen. Det här handlar ju egentligen inte om Barbie i sig utan om allt som omger henne och den sortens leksaker. Jag kan ganska tydligt se på mitt extrabarn hur mycket de leksaker hon leker med påverkar henne. Och det är ju ingen psykologisk eller samhällellig hemlighet att tjejer mår dåligt, att barn på lågstadiet bantar, att de redan som små undrar varför mamma tar bort hår på benen, tror att de är för tjocka och en annan massa idioti. Att inte se att leksaker påverkar barn, är inte det naivt? Och naturligtvis borde den här diskussionen lyftas kring vad det är för saker pojkar leker med - för jag tycker också att det är tråkigt att det störtsa fokuset alltid är på det "dåliga" med flickors uppfostran. Det står dock klart utom allt rimligt tvivel att barns leksaker behöver sättas under lupp för att se vad det är vi gör med dem.

A
Att man leker med barbiedockor utesluter inte andra leksaker, det skrev jag aldrig. Jag skrev heller inget om att det endast är flickor som leker med dom - jag och min bäste killkompis lekte med mina barbiedockor. Men jag samlade också på He-Mangubbar, Smurfar, gosedjur och älskade pussel och hade flera backar med lego. Och jag tycker nog att Barbie är en aktiv leksak - du skulle ha sett vilka historier jag och min bästis hittade på. Hela draman och intriger så visst eggade barbien fantasin och tänkandet.

Och att mammor rakar benen och att modeller är jättesmala och ideal finns i tidningar tycker jag man ska hålla i sär från leksakernas värld trots allt..för leksaker är lek och verklighet nåt annat.

Jag tror flickebarn påverkas mer av att se och höra deras mamma klaga över valkar och nypa sig i fettet än att hålla i en docka av plast.


J
Jag har väldigt svårt att se hur man ska kunna särskilja leksaker från verklighet. Är inte leksaker verklighet? De är ju det för barn i alla fall.
Jag tycker att det går en ganska klar och tydlig tråd mellan hur barbie ser ut och hur kvinnors ideal i allmänhet ser ut. Jag vet att det också finns pojkar som leker med barbie-dockor men jag har väldigt svårt att se att deras ideal skulle påverkas av det - det skulle i så fall vara hur deras bild av hur en kvinna ska se ut.

Om man leker med olika sorters leksaker tror jag inte att det är något problem heller. Men eftersom jag varit i en hel del barnrum och sett en ganska klar och tydlig skillnad på hur ett flick-rum och ett pojk-rum inreds så kan jag inte förstå hur man kan tro att barn inte påverkas av det. Skulle hela barndomen då bara vara en väntan på att bli stor så att man kan börja lära sig saker på riktigt?

Barn tar in väldigt mycket.
Får även tillägga att jag tror att det är tämligen ovanligt att pojkar lekar med barbiedockor.

Håller du inte med mig om att barns leksaker behöver ses över? Det är väl de flesta forskare som undersöker barns leksaker överens om.

Naturligtvis påverkas barnen mest av att höra deras mamma klaga över valkar men hur blir det när man först hör det och sen går och leker med en docka som inte har mänskliga proportioner.
Nu ramlar jag in i Barbie-grejen igen och det var egentligen inte det som var mitt syfte. Det handlar ju om att kunna lyfta det till en högrenivå - en makronivå och se hela sammanhanget. Jag ger mig inte på Barbie, eller de som lekt med henne utan själva strukturerna i leksaksindustrin.

Det handlar inte bara om Barbie. Barbie blir mer, som jag skrev innan, en symbol för ett större sammanhang.


A
Ja strukturerna håller jag med om men jag anser att det är upp till föräldrar att se över hur barn leker med sina leksaker och sen tillämpar det på verkligheten dessutom och lära sklja på lek och verklighet.

Jag satt på tåget hem från stockholm i veckan bredvid en mamma,pappa och en kanske 3årig flicka. Hon satt där och sa att pappa är starkare än mamma, mamma är svag och pappor gillar blått och mammor rosa..Där tycker jag att det är upp till föräldrarna att gå in och förklara att så inte är läget och sen stimulera barnet med olika färger och olika leksaker.
Men som sagt att man leker med Barbie behöver inte utesluta att man gillar pyssel och knåp och att snickra. Barn gillar ju att testa sig fram

Sen tycker jag också att tjejbarn ska få gilla rosa om de nu gör det utan att det ska bli till en politisk debatt.

Man ska låta barn få vara barn så länge de kan, inte låta dom växa upp för snabbt med smink, dyra kläder och teknikprylar och plantera frön om att denna leksak kanske är ohälsosam...låt det där reflekteras över i vuxen ålder istället..

Men jag tror man ska se över också hur mycket de vyxnas tankar kring leksakerna påverkar barnens syn på just leksamerna gentemot de barn som får leka fritt utan att höra att babie är skadlig att killen måste leka med annat än bilar osv.

De växer upp..de kan bilda sig en egen åsikt...precis som du och jag gjort nu.


J
Naturligtvis får tjejer gilla rosa hur mycket det vill. Min unge gillar alla färger och hon älskar rosa. Inget fel med det alls. Frågan är väl varför det är en så tydlig uppdelning mellan könen? Varför finns det överhuvudtaget en pojk- och en flickavdelning på klädaffären? Varför är leksakerna så tydligt riktade? Självklart vilar ansvaret tungt på föräldrarna men man kan ju inte frångå det faktum att samhället i stort också har ett ansvar. Det är inte så lätt att uppfostra ett barn fritt från könsstereotypiseringar när världen ser ut som den gör. Det är komplicerat att försöka ge en nyanserad bild av världen hemma när barnet samtidigt matas dagligen med en annan bild när hon är utanför hemmet. Jag tror också att det som mamma och pappa tycker är roligt påverkar vad de gör för leksaker till barnet. Och det finns självfallet ett värde i att ladda om saker (symboliskt) vad gäller leksaker. Att rosa är en mesig färg är bara trams det är bara vår tolkning av en färg. Färger är i sig neutrala. Men jag tror verkligen inte att små flickor biologiskt gillar rosa och pojkar biologiskt gillar blått. Det där ligger så mycket djupare i samhällssjälen än så. Det är något vi konstruerat och det kommer att få följder. Precis som det har redan idag. Men att vi tycker olika är ju inget konstigt. Det känns trist om det här blir en hätsk diskussion. Vi kan väl bara konstatera att vi tycker olika men att det i alla fall är en väldigt viktig diskussion att föra - oavsett vilken åsikt man själv har
.

A
Nej nej - ingen hätsk diskussion utan bara DISKUSSION.
Jag gillar diskussioner - det är ju ur sådana man utvecklar sitt tänk, får träna på argumentering, se saker ur andra perspektiv och ta ståndpunkt för en sak och eget tycke.

Jag tycker också det är sjukt att man ser en sådan tydlig uppdelning på klädavdelningar samt i leksaksreklam. Det ska vara svart blått grått och häftigt till killar och rosa,lila, vitt och ljuvt till tjejer.
Men det är en helt annan debatt bortom just själva debatten kring hur Barbie är ett sjukt ideal eller ej.

Och jag kan förstå som ickeförälder att det är svårt att fostra barnen på ett sätt när de sen kanske påverkar influeras och matas på annat sätt i kompisar hem, via direkt reklam, via skola och dagis.
Men jag antar att man också som förälder kan bojkotta just de typiska tjejkläderna och killkläderna eller låta barnen helt välja fritt och sen i äldre ålder ta ståndpunkt.

Jag förstår bara inte varför barbiedockan i sig blivit ett "target" för denna könsdiskussion då hon ju faktiskt är en bra kvinnlig förebild vad gäller yrken och självständighet.
För jag tror fortfarande det inte är ett dockideal barnen sedan vill leva upp till utan snarare Britney Spears, Kate Moss, Jessica Alba och sin egna mamma - verkliga personer med verkliga kroppar istället för en docka med syntethår och plastkropp.


J
Barbie har blivit en måltavla eftersom den är den mest kända dockan. Och som sagt, mer en symbol för ett mönster än ett problem i sig. Man kan självklart styra över vad barnen har på sig, det gör ju alla föräldrar. Men fråga vilken förälder som helst, det är ett helvete att försöka jobba sig bort från prinsessvärlden när man har en dotter som impregneras från höger och vänster med prinsessor, slott, prinsar, rosa kläder osv.

Problemet med just Barbie och självständigheten är väl också att hon inte signalerar självständighet i första hand utan helt andra värden. Men visst, det är väl bra att hon har en mängd olika yrken osv.

Som jag ser det är det svårt att separera leksakerna från verkligheten. Jag tror att leksaker, lekar, vuxna, tv-program, kläder mm mm bildar ett nät utifrån vilket barn får sin verklighetsuppfattning. Jag tycker mig se att kvinnors ideal korrelerar med Barbies kropp - tror verkligen inte att man kan skilja dockan från den verklighet vi lever i. Hon är en produkt av en värld som fortfarande är ljusår från jämställdhet. I hennes plastiga kropp kan man spåra tiden hon föddes i och värderingar som förs vidare och vidare.

Den här debatten är naturligtvis en mycket komplicerad sådan. Traditionellt sett har "kvinnliga" intressen nedvärderats som ytliga eller meningslösa medan "manliga" intressen då skulle ha ett högre värde för att de är mer "riktiga". Och därför är det också lite lurigt med en sådan här diskussion. Ytlighet är inte alltid dåligt, det kan vara jättekul - det tycker jag också. Ytlighet (finner just nu inget bättre ord) har också värden och mening för människor. I någon mening är väl alla människor ytliga (säg den person som inte intresserar sig för högst materiella "meningslösa" saker som bilar, kläder, teknikprylar, tidningar, smink mm mm) men i fallet med Barbie så är jag inte säker på att ytligheten är bra. Men som sagt, det beror helt på hur resten av omvärlden ser ut. Har också mycket svårt att tro att man skulle bli skadad av att leka med Barbie - jag menade mer att det inte är bra om ens värld begränsas till ett tema, eller en typ av leksaker.

I en perfekt värld hade Barbie inte varit ett problem. Då hade hon enbart varit en docka. Men det tror jag inte att hon är nu.


A
jag tror dock fortfarande att det blir vuxnas värderingar på dockan som sätts i samband med sjuka ideal och inte barns syn på den.
Att vuxna idag vill se ut som en levande Barbie och gjort det till en grej tror jag inte har med barndomen att göra.

Jag tror barnen i högre grad påverkas av föräldrarnas syn på leksakerna än leksakerna själva.


För mig har hon alltid signalerat kreativitet självständighet och möjligheter och jag har nog aldrig upplevt nån i min närhet som nånsin sett henne som ett ideal.

Snarare är det väl så att folk som i efterhand opererat sig och stylats liknats vid dockan än att diockan liknas vid människor..för trots allt är hon bara en docka och att översätta henne till nåt verkligt är sjukt.

Det är lite likt debatten som först att Pippi Långstrump dels är kapitalist samt att srien är barnpornografisk..Det är vuxnas värderingar och eftersträvan att försöka finna "nåt" som tillämpas..Likaså att Bamse är en socialist.

Jag är emot att föräldrar och vuxna ska ge leksakerna värderingar som de inte ha eller behöver ha.
Låt barn slippa politiska värderingar och synsätt så länge de kan..


J
ja, här går ju våra åsikter helt isär och nu tror jag att diskussionen på något sätt nått sitt slut.

Jag tror att barn påverkas av sina leksaker och lekar.
Du tror inte det.

Någonstans tror jag också att vi är av samma åsikt. Att leksaker bara borde vara neutrala och inte laddade med något dåligt bara för att det är något "tjejigt". Sen ser vi inte på barbiedockans påverkan på samma sätt. Och det är ju helt okej.

Jag vet inte om det är "sjukligt" när jag jämför barbiedockan med verklighet. För barn är deras lekar verkliga - vissa värderingar och känslor grundläggs i bardomen och byggs vidare på genom olika instanser, värderingar, människor och media.

Själva påverkan på barnen sker i ett enormt nätverk mellan lek och verklighet och vuxna och kamrater och dagis och skola.


J
Jag vill också poängtera att jag inte ser Barbie som den största syndaren i jämställdhetsarbetet eller i påverkan på barnen. Hon är bara ett tecken i en text (om man talar med diskursanalytiker). Och jag är också övertygad om att man kan leka kreativa lekar med sina dockor. Jag är inte odelat negativ till Barbie men jag kan heller inte se att det är helt okomplicerat att ge henne som leksak till sin dotter.

A
jo jag tror defintivt att lekar och leksaker kan påverka men då leksaker och lekar som har en mer direkt betydelse.
Leksakspistoler med lösskott till exempel eller krigs och våldslekar eller just bebisdockor där barn direkts sätt i en mer husmoderlig situation.
Medan jag inte kan se den direkta eller egentliga negativa påverkan alls en leksakskanin, pussel, en boll eller en barbie kan ha på samma sätt.

JAg säger bara att det i mångt och mycket blir vad vuxna lägger i för värdering i leksaken som sedan styr på hur barnet ser på den istället för att den helt själv får bilda sig en egen uppfattning.

det känns osm idealdebatten kring barbiedockan är så efterkonstruerad för just när det gäller kropp och ideal känns det som att det i högsta grad är mer verkliga förebilder än leksaker som spelar in.

Medan barn som verkligen leker krig och slagsmål kan inte kan använda det på nåt annat sätt..
en pistol används sällan mer än just som vapen.
Medan barbiedockan inte direkt blir till" åh så här måste JAG se ut..så här ser alla kvinnor ut".


Här slutade jag diskussionen för det kändes inte som att den kom längre. Dessutom har jag en fucking essä att skriva. Som är färdig nu. Men nu är det ett eller två glas vin eller nån öl som gäller. På Plankan så att det blir nära hem. Yes box!

Ska väl tilläggas att alla höll med Anna. Ingen annan verkade tycka att det fanns något problematiskt med Barbie (eller symbolen Barbie) men sen tror jag inte heller att vi egentligen disuterade samma sak. Jag tog mer ett brett symboliskt perspektiv på Barbie och Anna tänkte nog mer på artefakten Barbie.

2 kommentarer:

Anonym sa...

självklart är det ok.
Och jag kommer åter läsa vad du skrivit och tänka igenom mer och begrunda.
Jag älskar att diskutera särskilt när det blir en vettig diskussion som ger utrymme för eftertanke och vettiga argument för och emot och det inte bara blir sandlådenivå på det hela.

Och jag älskar när folk kan tala för sin sak .

Har alltid gillat politik och samhällsfrågediskussioner och aldrig varit rädd för att ta just diskussioner eller stå för det jag tror på.

Särskilt när jag ofta har starka åsikter när jag är uttalad vänsterpartist, feminist och stödmedlem i FI...och gillar barbie och är egen företagare.

=)

Anonym sa...

Jag står mer på din sida men orkade inte ge mig in i debatten och kommentera. Barbie är en mer problematik leksak än vad folk tror. I synnerhet då den är (precis som du skriver) är en del av den ytlighetskultur som småflickor socialiseras in från födseln i princip.