Nejls.

Jag tycker inte att det är så kul med smink. Och det är konstigt med tanke på att jag sminkar mig i stort sett varje dag. Men jag använder alldeles för gamla mascaror, för gamla ögonskuggor, torra kajalpennor och i största allmänhet en massa billig skit. När jag har en mer stadig inkomst är det möjligt att jag lägger mer krut på det där. Men en sak som jag älskar och alltid använder är nagellack. I alla möjliga färger. Och nu har Mirijam till min stora glädje startat nagellacksblogg. Eftersom jag inte är så bevandrad i den djungeln blir det här den första bloggen av den typen jag kommer att följa (slaviskt). Hurra för Mirijams "Jakten på det perfekta lacket"!

Första skolfotot.

Jag trodde att det bara var ett klassfoto som togs men det visade sig vara porträttfoton också. Det sluga företaget skickar såklart hem en hel bunt som man liksom blir tvungen att behålla och dela ut till höger och vänster. Älskar Tintins bekymrade ögonbryn (arv från sin pappa) och hur någon kammat hennes långa lugg åt sidan. "Mini-Micke" har jag hört och läst x antal gånger. Det är ögonbrynen. Men det jag blev allra mest imponerad av var hur genifotografen lyckats få alla ungar att sitta stilla och se helt koncentrerade ut på klassbilden. Hur gör man det? Vi lyckas ju inte ens med två.

Ta det lugnt.

Snart händer det.

Det att ha en kopp kaffe, papper och penna vid datorn inger en känsla av att jag gör nåt. Alltså faktiskt gör något. I själva verket har jag mest slösurfat och skjutit upp de där första darrande nedslagen i det tomma word-dokumentet.

Länkkärlek.

Nina Åkestam skickar mejl till 17-åringen Nina.

Jan Lööf på Konstmuséet.

Dockor från filmen. Tydligen fick några av Jan Lööfs ungar hålla i några av dockorna under inspelningen. Det är därför vissa av dem flaxar lite extra.

Det var en fin utställning. Kul för alla i familjen. Rekommenderas. Även om flickor och kvinnor lyser med sin frånvaro bland illustrationerna, dockorna, serierna och allt.

Doulor.

Pratade nyss med projektledaren för ett doulaprojekt. Hon var så himla.. fin! Och det där projektet låter så vettigt och har lett till fler smarta lösningar och insatser för kvinnohälsa i Göteborg. Det finns bland annat en cellprovsbuss och utanför står ibland doulour som talar en massa olika språk och kan nå kvinnor som kanske aldrig skulle gå på någon cellprovstagning. Hur bra? Jättebra.

Concerto.

Jag ska göra en telefonintervju typ exakt nu eller om två minuter men nu har ungjäveln (eller om det är gnälltanten?) i lägenheten nedanför dragit igång pianokonsert. Det låter som att hen sitter och spelar i vårt vardagsrum.

Hyrfilm.

Vi har hyrt fem filmer idag. Det kommer att räcka i en vecka. Man måste ju hinna blogga och sånt också så några kvällar får vi ha off från film.

Yes! Slapp just undan bajsblöjsbyte. Många föräldrar vittnar om hur de nästan slåss om att få ta blöjorna på barnen. Nu kan jag inte minnas att det varit så här i någon vidare utsträckning och garanterat inte sen Tintin började äta samma mat som vi. Ibland klunsar vi om vem som får ta den och sen skriker och skrattar hon medan förloraren byter "HEHEHE ÄCK ÄCK BAAAAJS".

Önska.

S:et fyller snart 7 och satte sig för att skriva önskelista idag:
 
Varför nöja sig med en ajfon när det även finns ajpäds? Den sistnämnda skulle hon spela på sa hon. Sen skrev hon smör, hund och trummor på listan. Så hon får väl smör och nagellack då.

Stök.

S:et har tagit in två kompisar. De är busiga och lite kaxiga. Den ena i alla fall. Sa till dem att det var dags att gå hem för fem minuter sen. Eftersom det var det (de ska vara hemma kl 18). Men då hade tiden plötsligt ändrats till "NÄ vi ska GÅ när klockan är 6". Så jag fick gå upp igen. Känner mig nöjd med att jag inte städat idag. Hade inte varit lönt. Så den lilla karamellen tar vi imorgon.

Emster.

Ska åka och ta en snabbfika med Emster, som blivit mörk skönhet. Ska kolla om hon är så elegant som hon säger. Jag tror det.

I've got sunshine.

Mikael ville bli väckt "snällt" idag när han tog sin sedvanliga kvälltupplur. Eftersom jag inte orkade gå ner och hälla vatten på honom ringde jag hans mobil istället och spelade "Walking on sunshine". Så nu ska vi se om den lelle "Solstrålen" kommer upp snart.
...
Inte så mycket till solstråle. Ringde för tredje gången med ny låt. Men han bara trycker bort mig. En sån sur jävel.

Noterat.

Har levererat krönika och fått den okejad och mer därtill. Så vi tog en fika, jag och minifisen, under stökiga former. Hon som meddelade att hon tänkte bajsa samtidigt som hon åt sin kanelbulle och jag som snabbt slängde i mig baguetten för att rusa hem och byta försstnämndas blöja. Helt vanlig harmonisk fika. Nu tänker jag på hur jag inte har lust att laga mat inte heller vänta på att nån annan lagar den. Och hur jag egentligen skulle vilja äta sushi eller kanske pizza. Jag är ju förkyld.

Sömnsvårigheter.

Jag kunde inte somna inatt. Antagligen för att vi gick och la oss för tidigt (ironiskt). Jag lyssnade på Knattetimmen i P4 med psykoterapeuten och barnmorskan Louise Hallin & psykologen Malin Alfvén. De pratade om hur det inte är för tidigt någonsin att prata om döden med barn. Att det är viktigt och att man bör låta den finnas med i vardagen på ett naturligt sätt. Sen sa de att man som föräldrar måste prata om vart barnen ska ta vägen om båda vuxna omkommer. Herre gud. Jag tjöt rakt ut till Mikael som låg bredvid och tittade på "roliga" youtube-videor att VI MÅSTE BESTÄMMA VAD SOM HÄNDER MED TINTIN OM VI BÅDA DÖR. Jag tror att youtube-nöjet säckade ihop lite där. Så nu tänker jag på det. Vart ska hon ta vägen då. Det måste vi bestämma. Jag tror att de har rätt men jag började nästan gråta när de sa att det är viktigt att prata om döden och inte väja för saker som att "en dag ska vi skiljas åt, vi kommer båda att dö". Det är ju såna saker man vill hålla på avstånd. Inte låtsas som att den finns. Men det gör den ju, döden. Ofrånkomligen. Det kan man vara helt säker på.

Länkkärlek.

Idag har Susanna skrivit om sin gastric bypass-operation. Om före och efter och allt där emellan. Läs.

Många, många.

Om 65 inlägg skriver jag mitt 2000:e på den här bloggen. Det måste firas på något sätt. Jag får komma på något kul till dess.

Tillståndet.

Jag kände det i tungan igår. Det är alltid där det börjar. Sen var det halsen. Och nu öronen. Jag antar att hösten/vinterns virusfest satt igång på allvar nu. Om det blir en upprepning av förra årets halvårsförkylning ger jag upp. Då lägger jag mig i sängen med min choklad och mina böcker och går aldrig ut igen.

Dessutom hade jag sovit på mitt ena öra. Vikt liksom. Så nu känns det som att nån stampat på det. Fan alltså. Jag är MISSNÖJD med dagens tillstånd.

Sons of perdition

Ikväll ska vi lägga oss tidigt. Har vi sagt i alla fall. Det säger vi varje morgon vi går upp. Ändå sitter vi i soffan vid 1-tiden på natten mest varje dag(natt) och funderar på om det är läggdags. Ikväll blir det i alla fall "Sons of perdition" som gick på SVT igår. (I sängen ska vi se den. Senast klockan 21.) Dokumentären handlar om tre killar som lämnar FLDS - en polygamisekt i Utah. Säg hej till Big Loves verkliga förebild. Jag gillar verkligen dokumentärer om tro och religion och i det här fallet: galenskap och förtryck.

Dagens.

Älska bokbörsen.

Jag brukar bli sugen på att köpa böcker när jag sitter och skriver så nu har jag hunnit slänga iväg två beställningar (en för 11 kronor!) på Bokbörsen. Det är ett bra ställe. Där hittar man om inte allt så i alla fall mycket. Prisvärt och bra. Och en massa böcker som man aldrig skulle få tag på (köpa) om det inte vore för antikvariaten och privatpersonerna som lägger ut sitt guld till försäljning på den här typen av ställen.

Att jag blev sugen på att läsa mer gnällig Lundell nu:

Jesper Högström om Ulf Lundells nya roman "Allt är i rörelse" i Expressen.

Skrev just till en gammal vän på facebook att jag kanske har en 30-årskris på gång. Vet inte var den här plötsliga Lundell-grejen kom ifrån nu. Den bara dök upp och svepte med mig. Älskar när han skäller och gnäller och går på. Det klär honom riktigt bra att ha blivit en sur gammal get som sitter i ett hus på Österlen och klagar.

Krönika.

Skriver krönika. Funderar på att riva upp allt (läs: radera) och börja om från början. Självkritiken kan ibland vara något för stor. Om jag skulle lyssna på den rösten hela tiden skulle jag kollapsa. Struntar i tvättiden. I att städa. I att klä på mig. Det är rätt fint att kunna sitta vid köksbordet i pyjamasbyxor med en kopp kaffe och skriva en text på fritt valt ämne och få betalt. Jag skulle egentligen väldigt gärna skriva fler krönikor. Älskar det.

Äh.

Det är ett sånt jävla skitväder i Göteborg just nu. Blir alldeles håglös och tar mig inte för någonting. Skjuter upp krönkeskrivande till imorgon och väntar på att musan ska komma hem.

Läser nyheter och ja vad ska man säga.

Men här har det ju gått något bättre i alla fall.

När mitt hjärta nästan stannade:

Av någon anledning pratade jag med Mikael om Annika Norlins "Åkej".

- Mm.. du vet att det är en Sonja Åkesson-dikt eller?
- Jaja.. jaha har hon tolkat nåt mer av honom?
- Vad sa du nu?
- Jag sa: har hon tolkat nåt mer av honom?
- Honom?
- Ja.. Sonny Åkesson.
-
-Hallå
- SONNY ÅKESSON??? FY FAN. SONJA!!! SONJA! HERRE GUD. VEM ÄR DU??? Hur kan du inte veta vem SONJA Åkesson är. SONNY? Har du haft svenska? Och dig har man varit ihop med i fem år?
- Jaha. Men jag tyckte att du sa Sonny. Och Sonny Åkesson är.... är kanske... en stor poet. Det vet man ju inte.

Helgen.

Baka tårta

Platta spöken men ingen klagade. Det var en massa dumle i kladdkakan.

Nöjd bilägare

Efter maten.

På hotellet.

En varsin öl efter restaurangen.

Älska hotellnätter

För att inte tala om frukosten.

Mycket nöjd med helgen.

Måndag.

Nu var det färdigkalasat för den här gången. Tintin blev firad två gånger och sen var det dags för vårt 5-årsfirande. Helgen bara försvann. Nu är det i alla fall måndag igen. Måndag liksom. Men ganska fint är det ändå. Lite lättare att ta efter en festhelg också.

Hej bloggen,

Vi firar 5 år ihop genom att bo på hotell hemma i Göteborg. Mina snälla föräldrar är hemma hos oss med barnen. Vi har det väldigt tyst och lugnt och helt jävla underbart!