För 40 minuter sen sa han att det inte var långt kvar. För tio minuter sen sa han "nu är jag klar här" ÄNDÅ HÖR JAG FORTFARANDE KNATTRET AV TANGENTER! Jag vill även minnas att han vid halv tio sa "du.. jag kokar kaffe nu". Men nu är ju NU och inte trekvart senare. För jag är ganska så säker på att den kompakta tystnaden från kaffekokaren betyder att det inte kokas nåt kaffe. Och jag orkar inte göra det. Jag har blivit så förbannat trött av det här väntandet.
- Är du klar snart?
- Nu... typ. Jag bara.. går igenom och...
- Ja
- Rättar... stavfel.
Jaha. Men då blir det väl KAFFE IMORGON då.
FAN att vara ihop med en sån alltså "åh jag ska bara.. också lite... bara.. vad sa du? strax klar här... *knatter knatter knatter* nu så är det... allldeles... snart.... färdigt. Nästan. Om en stund. Du somnar inte va? För nu är jag... nästan. Färdig. Så. Mmm ska bara pinga först. Sen kommer jag. Vänta lite bara."
Ja så fick man det ur sig. Det var ju skönt. Glad igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Känner igen det där du! Men här är det mer "klick, klick, klick", än "knatter, knatter, knatter".
Samma här. "Jag ska bara spela i en kvart till" och 50 min senare har ingenting hänt. Fast om jag ska vara helt ärlig är jag likadan när jag handlar. "Nu är jag klar" och så fastnar jag i något på väg ut ur affären.
Han är nog en av oss egentligen. Vi Åbergare. Hopplösa. Men charmiga! Ibland.
Lika charmigt som att alltid komma sent (eller glömma bort!) ett möte. Förlåt M, men det är lite brist på respekt.
Ja, alla kan säkert känna igen sig i det på vissa plan. Men när det sätts i system. Då blir jag fan förbannad.
Skicka en kommentar