En helt osannolik dag.

Idag har jag skakat på rumpan till Markoolios "Rocka på". Den dagen trodde jag aldrig skulle komma. Men det gjorde den.

Hopp hopp.

Imorgon ska jag på familjegympa med S:et. Det ska hoppas och studsas till "bra musik". Jag undrar mycket över ur vems perspektiv det är bra musik. Ska det bli lite Tomas Ledin kanske?

Efterlängtad bok: Sofi Oksanens Utrensning. Snart hos ett postombud nära mig!

Mycket märkligt.

M har flera gånger fått frågan av diverse människor om han "får ligga nåt?".

Det är två saker jag tänker på:
* Hur ljuvt det är att människor bryr sig om honom så
* Varför har inte jag fått den frågan?

Så här tänker jag mig att det skulle kunna vara:
Jag och valfri barnvagnskompis är ute och går.

Josefine: Jaha hur är det hemma då? Får du ligga nåt eller?
Kompis: Ja det är väl så där med det..
Josefine: Jaså.. Släpper han inte till längre?
Kompis: Nä han säger att han har huvudvärk..
Josefine: Jaha. Jag har ju lite samma problem hemma. Det där med huvudvärken.. jag säger till honom "men ta en treo för fan.. jag har behov.."
Kompis: Ja jag tycker att han borde ställa upp... men det är väl så att kvinnor är från venus och män från mars.
Josefine: Ja han John Gray är bra... mycket som stämmer där..
Kompis: Absolut. Jag brukar köpa hem nån present eller så.. kanske lite vin. När han blir lite full är det lättare att få honom att ställa upp liksom...
Josefine: Smart! De kan ju inte bara tänka på sig själva.

Nu räcker det.

Nä, om jag skulle sluta tycka synd om mig själv och ägna mig åt att vara jävligt glad för att jag har en frisk och levande bebis i stället.

Men. Jag tänker eventuellt köpa lite tröst-pocketar ikväll ändå. Lägligt nog hade jag skrivit en lista på böcker jag ville köpa redan innan upptäckten av det tomma fotoalbumet. Den listan tar jag med. Den och min bebis och min man. Sen ska vi åka till andra hälften av S:ets familj och se om mannen i det hushållet kan göra något åt den här lilla fotofadäsen. Till de som tror att det är skit med styvfamiljer: det är faktiskt jättebra. Jättemycket kompetens och kärlek i en enda liten stor samling.

(Exempel på foto som var sparat annorstädes.)
Man börjar i god tid med att introducera barnet för konst och konstböcker.

Nej nej nej.

I förmiddags gjorde jag den sorgliga upptäckten att ett stort antal (alla) väldigt fina och betydelsefulla foton är raderade från min mobiltelefon. Jag nämner inga namn men vi kan säga så här, det var inte en vuxen som raderade dem.

Detta har jag nu hunnit brista ut i gråt för inte mindre än fyra gånger under denna dag.

Alltså: det är inte läge att säga att jag var en idiot som inte lagt över alla de bilderna någon annanstans.

Huvudvärken: Samla in de jag skickat ut som mms. Ska jag göra ett försök att få minnet återställt för nästan 3000 kronor. Hata mig själv för att jag låtit bli att spara dem någon mer stans.

Lyssna nu!
Alla ni med foton liggande på era datorer, kameror och mobiler. Back-up! Skicka in bilderna för framkallning! Bara gör det. Det är så enkelt. Gör det idag eller senast till helgen.
Det ska jag göra imorgon med de foton jag har sparat på en hårddisk.

Next up:

Baby Jane av Sofi Oksanen.

Härligt.

Idag är en härlig dag på somliga vis. Jag har hunnit läsa ut en bok och är på god väg med en till. M däremot. Hans mage är inte så härlig. Den "puttrar" som han säger. Han sitter i pyjamas och gnäller. Skäggig och dan är han. Nu har han bestämt sig för att skaffa mustasch.

Alltså:
* Hans mage puttrar
* Han tänker skaffa mustasch idag

Sexigt.

...
Update 1
Nu gör han det. Går loss med rakapparaten. Oh my god.

Update 2
Stopp i avloppet på grund av det myckna skäggnedfallet.

Update 3
Den magsjuke mustasch-mannen har just tagit sönder vattenlåset och ska nu uppsöka fastighetsskötaren som eventuellt har reservdelar till det.

Update 4
Den magsjuke har nu insjuknat i feber efter ett ha gjort en riktigt mäktig abrovinsch. Nu tar han sin mustasch och lägger sig i sovrummet. Han klagar över huvudvärk. Det har varit några underbara dagar med ett potpurri av sjukdomar och värkar.

En liten försmak av helvetet (pensionen).

M har vid något tillfälle sagt att han som gubbe troligtvis kommer att bli "väldigt gnällig och tjurig". Idag kan jag inte ens sätta mig in i hur det gnäll jag nu lyssnar på ska kunna överskridas. Någonsin. Jag såg en naken M vältra sig ur sängen i morse, han stönade, suckade, tjöt och sen gick han mot trappan

"OHHHHHH DET GÖR SÅ JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLA OOOOOOOOOOOOOONT. FY FAAAAAN VAD ONT DET GÖÖÖÖÖÖR." (Han har även sagt något om att det känns som att han hade blivit "hårt påsatt i flera dagar". Vad kul det kommer att vara om han fortsätter gå på olika spännande pass på gymet.)

Funderar lite på om jag ska hyra föreningens gästrum åt honom. Eventuellt kan jag gå ner med mat åt honom. Mycket osäkert om jag orkar höra ordet "smärta" i fler meningar nu.

Lille stackarn.

Nu har han skrivit ett tredje inlägg samt informerat mig om att han var "tvungen" att köpa hem mat från pastarestaurangen idag för han kan inte laga mat med den här fruktansvärda värken...

"Alltså du förstår inte... jag har så ont... Musklerna är helt spända.. Känn..."

Trött.

Denna dag har gått i seghetens tecken. Har inte mått dåligt sedan - början av graviditeten nästan. Idag har jag mått illa (jag är inte gravid) och inte orkat ta mig för någonting. Började titta på Hästmannen på SVT play men den hackade så jag fick stänga av. Valde sedan K special om Robert Mapplethorpe och Sam Wagstaff. Somnade efter en halvtimme med en liten varm bebiskropp vid sidan. Så trött idag. Vill inte bli sjuk. Jag hatar att vara sjuk. Kanske borde gå ut. Få frisk luft. Röra på benen. Väntar tills M kommer hem. Det är fredag. Det kan man inte slösa bort på illamående. De där fredagarna kommer bara en gång i veckan.

Bildkälla här.

Bildkälla här

M går på gym.

M började träna i veckan. Igår gick han på ett bodypump-pass. Jag har ju varit med ett tag nu så jag vet på ett ungefär hur det fungerar med hans träning. Han blev hånad på facebook av vänner och bekanta för sitt nya träningsinitiativ och det har slagits vad på jobbet om hur länge han kommer att orka (3-15 gånger på ett år var någons tanke). Igår knallade han i alla fall iväg på bodypump-passet. På kvällen hade vi vänner över på taco-dinner. De kom innan M hade lyckats ta sig hem. Jag förvarnade dem "Ja nu kommer det tjatas om M:s träning så att ni vet det..". Men det hade jag inte behövt säga för de hade ju redan sett honom skryta på facebook om sin träning. Sen kom han hem och så började det...

"OJ OJ OJ Vad jag känner mig mör nu..."

Sen var det berättelser om vikterna, hans muskler, hur gymmet ser ut, att man får kläder till träningen där, lite mer om hans värk i musklerna, lite till om värken, lite om hur träningsvärken kommer att vara imorgon [läs: idag]. Sen sa han att han kommer att ha feber och vara sjuk i helgen på grund av träningen. Sen skulle han inte prata mer om träningen sa han. Och sen pratade han om hur det kändes i varenda liten cell att han hade tränat.

Vi var alla mycket imponerade.

Jag är kanske speciellt imponerad av kalsongerna och strumporna som hänger på tork i badrummet. Man kan tro att det är en konstinstallation men det är det inte. De behöver bara hänga på tork i ett par dagar innan de är redo att kastas i tvätten. Det blir tydligen ganska svettigt när M tränar.

Igår hann han skriva inte mindre än två inlägg om sin träning.

To be continued..

Två, tre saker bara.

Igår köpte jag kort till gymet. Det ska bli skönt att börja träna igen. Långpromenader i all ära men jag gillar tung monoton träning också.

* Ni kvinnor där ute som fött barn.. hur vet man att man kan börja jogga/springa/hoppa igen?

* Ge mig gärna förslag på bra musik att träna till (gärna arg, tung musik men egentligen vad som helst - pop rock disco punk eller.. ja precis vad som helst. Exempel på musik jag tränat bra till: Saul Williams, Talib Kweli, Peaches, Le Tigre, Bloc Party, Franz Ferdinand, Lady Sovereign, M.I.A, New Order, U2 (åh 80-talet) och en massa annat som jag inte kommer på nu).

I got some credit in the Mob World.

Under en lång och smärtsam period spelade M något som heter Mob Wars på sin förbannade iphone. Även hans kollega spelade. Han kallade sig Mad Mads.

I vilket fall som helst. I helgen fick jag reda på att M betalat 150 kronor (ETTHUNDRAFEMTIO) för "credd". Läs nu: Han hade lagt RIKTIGA pengar på att köpa "credd" i ett maffiaspel på sin iphone. Jag vet inte vad jag ska säga om det för min hjärna nästan rann ut ur mitt huvud när jag hörde det.

Han var tvungen att logga in hela tiden för att kolla sin maffia, sina vapen, sina bilar och så vidare. Vi hade inte en enda normal konversation på flera veckor utan att det avbröts av "måste bara logga in.. ska spränga en bil bara.. vänta lite".

Jag minns dagen då jag till slut exploderade "NU FÅR DU FÖR FAN TA BORT DITT JÄVLA MOBWAR JAG ÄR TRÖTT PÅ DET!"

Och han "OKEJ JAG GÖRDET... JAG TAR BORT DEN... JAG LOVAR ATT JAG TAR BORT DEN"

Så stod han med fingret på delete och liksom försökte få mig att säga "Åh nej gör inte det.. ta inte bort det du kommer ångra dig!". Och jag sa "gör det nu!" Och han gjorde det och det var en av de vackraste dagarna i mitt liv.

På TV.

S:et såg just en åldrad Clint Eastwood i reklam för någon film:

"Titta på den killen.. han har ju tjejbröst."

Så kan man väl inte göra?

När jag var på vippen att lägga ner bloggen sa M

"Jag lovar att du får skriva vad du vill... VAD DU VILL... om mig om du bara fortsätter!"

Vad händer?
Jag får inte skriva om ett skit han företar sig eller märkliga uttalanden. "Nej inte det.. det är för pinsamt.. nån på jobbet kan läsa", "Nej inte det, de kommer att tro att jag är en idiot", "Nej inte det och inte det och inte det, men skriv gärna att jag läser mycket och är smart. Och att du älskar mig."

Igår sa han en grej som jag fick lust att blogga. Det var som hämtat ur Mitt livs novell. Det hade med att dricka te och se varandra i ögonen att göra. Det fick jag till exempel inte blogga om. Över hans döda kropp att jag skrev något om det.

Idag har jag och Tintin haft mysig lässtund!

Nä skojade bara. Tintin kan inte läsa än. Men säkert snart. A-barn som hon är.

Födelsedag, helg och sånt.

Nu har M gjort en arbetsvecka efter julledigheten. Det är tomt hemma utan honom nu. Tursamt nog för mig finns Johanna och hennes son som man kan hänga med i flera timmar. Föräldraledighet (när man kommit in i den ordentligt) är fantastiskt. Och så detta att hitta en vän när man är så här gammal. Det händer inte varje dag. Är mycket tacksam för det.

Min lillasyster fyller 25 år imorgon och det ska firas i hemmets lugna vrå (lugn är väl något av en modifierad sanning eftersom vi har med bångstyrig femåring samt obstinat katt). Vi ska i alla fall tillbringa helgen hos mina föräldrar och det betyder att vi inte kommer att se röken av vare sig S:et eller bebis. Jag ska ta tillbaka Flickvännen och försöka läsa ut Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay. Dessutom ska vi se tredje säsongen av Curb your enthusiasm med mina föräldrar. De har den goda smaken att uppskatta Larry David.

Så hoppas jag innerligt att den huvudvärk som pressar ned mig i marken ska ge vika.

Trevlig helg på er alla!

Passa bebis.

Den här bilden lade jag ut på en sida som är ämnad för mina och M:s föräldrars glädje under rubriken "S passar Tintin". Sen glömde jag berätta att det var en docka (i Tintins kläder) som låg där. Konstigt att de aldrig sa något om det.

Effektivitet II

Att få bebis gör en våldsamt effektiv. Har aldrig tidigare lyckats pressa in så många saker i mina dagar som nu (inte alla dock - vissa är bara loja, sköna, lata). Vakna. Tvätta. Äta frukost. Läsa hela (hela igen!) tidningen. Hänga tvätt. En maskin till. Hänga mer tvätt. Läsa i boken. Sopa upp efter kattens nedvälta kruka. Mata katt. Rensa kattlåda. Ta en kopp kaffe till. Ner i tvättstugan. Vika tvätt. Klä på mig. Väcka bebis. Mata henne. På en enda förmiddag. Så var inte min singelstudenttillvaro (vakna sent, läsa tidningen, äta frukost till Melrose place, plugga lite, dricka öl på kvällen, ha ångest för tenta, vila, läsa tjocka magasin, tjocka böcker). Men jag ska säga en sak och det är att det finns inte ett spår av saknad i mig efter den tiden. Nu är bäst.

Och sen blir det Villa Belparc med Ola. Bra dag det här.

Alla dessa böcker.

Har sådan boklust nu. Vill bara läsa läsa läsa. Hela dagarna helst. Kvällarna med. Plöjer "Undersökningen" och vill få den färdig och gå på nästa. Avsluta Ramqvists "Flickvännen" som jag glömde hos mina föräldrar. Slita "Jorden de ärvde" ur händerna på M som helt fräckt snodde den framför min näsa när han nyss avslutade Thomas Engströms "Mörker som gör gott" (rekommenderas varmt och innerligt).

Hur ska jag hinna allt? Läsa allt?
Jag har lust att åka på semester med en resväska fylld av böcker och inte komma tillbaka förrän alla är utlästa.

Wardance

Igår såg vi Wardance (2007). Dokumentär om barn i norra Uganda som på olika sätt drabbats av rebellerna. Kände mig in i märgen tacksam för att ha fått barn här och inte där. Också den där känslan: vad ska man göra? vad kan jag göra?

Otroligt välgjord dokumentär. Rekommenderas varmt för de som ännu inte sett den. Lyckades i all misär förmedla barnens glädje för en musiktävling i landet (hur de orkade känna någon glädje alls efter att ha pekat ut sina föräldras avkapade huvuden bland en mängd andra dekapiterade är en gåta. Människan. Vilken märklig varelse. Så stark och svag och obegriplig.)

Tänk vad kul man kan ha det:

satt just i telefonkö i en halvtimme. Så kom kopplingston. Jag skulle äntligen få komma fram och prata med en riktig människa. Så: tystnad. Lite till tystnad. Och sen: *ding ding* samtalet kopplades ner. Känns härligt att ha slösat bort trettio minuters härlig lästid på telefonköande nu när lilla bebben sover. Undrar om jag inte ska festa till det med en halvtimmes köande till.

(OBS! jag förstår att man kan läsa samtidigt men det är inte på något sätt lika trevligt att sitta med en telefon i örat på en pinnstol som att ligga i sängen bredvid sin lilla unge under täcket och läsa.)

Nu håller jag tummarna för att detta var sista gnällinlägget för ett tag.

Bok och granne.

Jag läser Kristina Hultmans "Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay". Den är 600 sidor lång, babblig och ofokuserad på ett mycket trivsamt sätt. Sidorna bara forsar fram. Jag gillar den mycket även om jag inte tror att den kommer att göra något djupare intryck på mig. Men det där pratiga sköna är perfekt en söndag och vilken annan dag som helst egentligen.

Igår kom vår granne upp (igen) och knackade på. Hon var inte nöjd med att vi går mjukt och vanligt i lägenheten längre. Sena kvällar ska vi smyga säger hon. Fuck you! sa jag. Inte på riktigt och högt men i huvudet. Kul att köpa lägenhet för en jävla massa pengar och sen får man inte ens gå normalt i den. Sen sa hon att hon börjat få vaxproppar hela tiden för att hon nu sovit med öronproppar i ett år (på grund av oss). Man kan ju undra vad vi sysslar med på nätterna men det är just ingenting. Vi går ut i köket, tar en kaffe, traskar tillbaka till soffan, ser en film, tvättar ansiktet, borstar tänderna, lägger oss. Inget som gör hela grannskapet sömnlöst. Kan det vara något i hennes huvud? Kanske hon inte borde bo i lägenhet.
...
På nyårsafton hade hon dessutom hört hur det "rasade" i väggen. Från vår lägenhet. Mm.. säkert att hon kan lokalisera murbruksras till väggarna i vår lägenhet och att det beror på oss. Undrar hur vi fick det att rasa? Vi kanske skar lite för hårt i crème bruléen, slog ner vinglasen för hårt, tappade upp vatten i glasen för våldsamt, tog av Tintins blöjor för högljutt. Jag förklarade vänligt att det där har jag också hört många gånger och det beror troligtvis på ombyggnationerna, väggar som rör på sig, väggrivningar i det här skitgamla huset men hon såg skeptisk ut. Hon trodde väl att jag brukar klättra innanför väggarna och riva ner det själv för att störa henne.

Vi funderar på att gå ner och klaga på hennes sömn:
"Kan du vara snäll och sova lite djupare?"

Jag pratade just med Johanna i telefon. De hade dansat i sin lägenhet på nyårsafton. Det skulle vi naturligtvis aldrig kunna göra. Troligtvis störs grannen även av glädje "kan ni sluta vara sådär glada. jag gillar det inte. Jag kan inte sova när ni är glada". Så tror jag att det skulle bli då.

*börjar bli riktigt jävla förbannad på den där sura sat-grannen*

De apatiska.

Jag läste ut Gellert Tamas De apatiska för ett tag sedan. Det är en otroligt upprörande läsning. Ja, nästan osannolik i all sin brutala sanning. Vuxna människor som ser sjuka barn och menar att de fejkar - blir förgiftade av sina föräldrar och anser att de därför bör utvisas. Även om de nu hade (på föräldrarnas uppmaning som vissa tror) simluerat eller förgiftats - så hade väl det i sig varit skäl nog för att ta hand om de barnen? Tamas går igenom och pulveriserar "bevisen" för att apatin skulle vara simulering. Det är många som får skämmas i den här granskningen. Politiker ur olika läger, människor med makt som faktiskt rakt upp och ner ljugit om barnen och deras föräldrar. Jag skäms själv.
Som Expressens Jesper Högström skriver

Har man någon skam i kroppen skäms man som en hund när man läser Gellert Tamas bok om de apatiska flyktingbarn som plötsligt blev en enorm debattfråga mellan 2004 och 2006.
Man skäms över att tillhöra en stat som tillåter sig att hämta sjuka barn med polis, skicka dem ur landet och dumpa dem på en flygplats nånstans.
Man skäms för att tillhöra en stat som försöker försvara sitt beteende genom att uppfinna historier om att barnen i själva verket spelar sjuka, eller är manipulerade av föräldrar som vill ha uppehållstillstånd. I sista hand skäms man över att tillhöra ett släkte som har så lätt att värja sig från medlidande genom att, på tusentals subtila och omedvetna sätt, skylla olyckor på dem som drabbats av dem.

Gabriel Byström (GP) skriver i sin recension av De apatiska

Gellert Tamas har skrivit en bok som borde vara obligatorisk läsning för politiker, tjänstemän, journalister eller ja, för alla som på något sätt är intresserade av tillståndet i nationen. Inte minst ett valår då ett framrusande nationalistiskt parti kommer att få fler än en etablerad politiker att vilja använda invandringspolitiken som språngbräda. Just nu försöker till exempel den moderate migrationsministern Tobias Billström driva igenom ett förslag som innebär att de flyktingar som kommer till Sverige måste ha jobb och bostad innan deras barn kan få komma hit. Det är svårt att tänka sig ett mer effektivt sätt att skilja familjer, inte sällan med stora trauman i bagaget, åt.

Slutligen. Gellert Tamas kommer att skällas för aktivism, för att vara alltför skarp i sitt tesdrivande. För att ha lämnat den objektiva fåran. Svaret är enkelt. Med De apatiska har bevisbördan förflyttats 180 grader. För dem som fortfarande är trogna den forna regeringens konspirationsteorier återstår allt att bevisa.

Skriv på uppropet för de apatiska flyktingbarnen här!

Lite trött så där.

Väldigt kul med alla respons på föregående inlägg. Uppenbart fler som är upprörda över tingens ordning. Det behöver diskuteras och luftas.

Idag krånglar jag med försäkringskassan. Nä de hade inte fått någon begäran om föräldrapenning för januari och framåt. Konstigt eftersom jag har ett kvitto sparat på datorn som bekräftar att begäran skickats in.

Kul också när man hamnar i Moment 22 med dem. E-legitimationen och Försäkringskassan krånglade:

Banken: Nä, felet ligger inte hos oss! Ring försäkringskassan!

Försäkringskassan: Det är inte vi. Det är din bank. Ring banken!

Banken: Det är tekniskt fel hos försäkringskassan. Det ska fungera om du har dosan.Ring försäkringskassan igen!

Försäkringskassan: Det måste vara fel på din e-legitimation. Ring din bank för felet ligger inte hos oss...

Banken: Vi kan inte ta emot ditt samtal just nu.

Försäkringskassan: Det är nu 326 personer före dig i kön.

Jag: *imploderar och faller ner i en liten grå hög av aska*

Preventivmedel.

När jag var på efterkontroll hos barnmorskan diskuterades det preventivmedel. Jag hade kommit fram till att jag ville ha en hormonspiral för att få bukt med de ångestproblem jag har innan jag får mens.

När jag tänker efter vore det synd att kalla träffen hon barnmorskan för en diskussion. Hon sa "det här är Mirena, vill du ha den?" och jag sa "ja visst" utan någon närmre eftertanke eftersom min prioritet ligger i att (eventuellt) slippa tappa livslusten en vecka per månad.

Än så länge har jag inte satt in någon spiral men om två veckor är det dags. Jag satte mig och läste på Fass om den spiral jag ska få. Det är knappast någon hemlighet att alla former av preventivmedel för kvinnor har en tämligen stor effekt på kroppen. Tänk bara på p-piller som påverkar humör, kropp, sexlust osv. Jag läste biverkningslistan på Mirena och det var en diger samling som mötte mig:
Mycket vanliga (förekommer hos fler än 1 av 10 användare): Förändringar i blödningsmönstret såsom stänkblödning, kortare eller längre menstruationsperioder, oregelbundna blödningar, rikliga blödningar, förlängt intervall mellan blödningarna eller inga blödningar alls. Äggstockscystor som som kan försvinna spontant.

Vanliga (förekommer hos fler än 1 av 100 användare): Nedstämdhet, nervositet, minskad sexuell lust, huvudvärk, magont, illamående, akne, ryggvärk, smärta i underlivet, menstruationssmärtor, flytningar, inflammation i yttre och inre könsorganen, smärta eller spänningar i brösten, utstötning av Mirena från livmodern och viktökning.

Det här var ingenting som barnmorskan tog upp. Det var bara att skicka iväg e-receptet så kunde jag knalla iväg till apoteket och hämta ut en spiral som kommer att ändra ett kroppsligt system - utan att jag ens blivit informerad om vad det kan innebära. Bara tanken på de p-piller som skrivs ut till höger och vänster åt tonåringar (13-14-åringar!) utan någon större diskussion känns bisarr. Hur kan det vara det självklara valet att skriva ut p-piller till ett barn? Kan de tar ansvar för det? Vore det inte bättre med kondomer? Det handlar inte bara om oönskade graviditeter utan också om sjukdomar - det handlar inte bara om tjejers ansvar att se till de inte blir gravida. De skulle inte kunna bli gravida på egen hand - man är ju ganska uppenbart två när sådant händer. Tänker också på de hormonella förändringar man utsätter sin kropp för vid användande av p-piller. Jag tycker att det är komplett galet att ett barn kan hämta ut det och börja använda det utan att ha ett fullständigt grepp om vad det gör med kroppen. I den åldern har man inte ens vuxit färdigt.

Men kvinnors kroppar har alltid varit en karta som det är fritt fram att rita om efter behag. Biverkningarna är ointressanta. Det är uppenbarligen inte ens intressant att berätta om biverkningarna - så gärna vill de prångla på en sin skit, kontrollera min kropp.

Vad ska jag ha en spiral till om jag på grund av den tappar sexlusten? I så fall sitter inte spiralen där för min skull utan för någon annans - den person som alltid beräknas ha en outsinlig sexlust (mannen). Den person som aldrig behöver utsätta sin kropp för några hormonella förändringar.

Jag går in på en sida som handlar om preventivmedel. Den berättar att enda alternativet för killar är kondomer. Det finns inga biverkningar (mer än gummiallergi men detta är extremt ovanligt). Nackdelar finns skriver de. Att den kan vara ett störande moment.

Vad väljer man då?

Något som kan vara ett litet "störande" inslag i sexlivet för mannen

eller

Något som inte alls är störande för mannen men potentiellt jävligt störande och kroppsförändrande för kvinnan?

Vad väljer man? En kondom som kan "rispas sönder med en nagel" eller förhöjd risk för: humörförändringar, illamående, smärtsamma menstruationer, migrän, håravfall, inflammation i yttre och inre könsdelar, smärta eller spänningar i brösten. Jag antar att det inte är upp till mig utan upp till den sjukvård som någon gång bestämde att kvinnokroppen kan man leka med, experimentera med. Den klarar allt. Den kan föda barn. När man har fött barn tål man vad som helst. När man är kvinna får man ta vad som helst.

Rörig blandning av två dagar.

Idag har vi varit på Sjöfartsmuséet och pysslat. Det var S:et som skulle pyssla men vi regisserade henne friskt "hmm... men jag tänkte till exempel att du kunde sätta den där... Nej inte där! Till exempel där! Sätt den där! Nä nu limmar jag dit den själv..."

I övrigt har M gubbtjurat en bra stund på morgonen. Han låg med ryggen emot mig och sneglade när man gick förbi - som en val såg han ut med ögat stirrande sådär på sidan. Han sa att han inte alls var sur att det var jag som var sur och att Ryssland var jobbig. Att vi inte kramas (eh vi somnar i sked varenda natt och har så gjort i tre år) så att vi lika gärna kan köpa en jättestor säng. Han blev nämligen sur när jag återigen föreslog ett köp av en större säng så att man faktiskt kan vända på sig i sömnen. Det tog han som någon form av kränkning.

Igår såg han en sida han tyckte var kul på nätet. Det blev han också lite sur för. Han förklarade att han hatar när andra kommer på bra idéer som han "hade kunnat komma på själv".
- Synd att världen inte bara består av dina idéer!
- Mmm.. det är synd..

Jag har avstått från att köpa x antal tshirtar eftersom han "lätt kan trycka dem själv hemma".
Antal tshirtar jag fått: 0

Häromdagen yrade han om att han vill att vår lokala pizzeria inför en Mikebike-pizza och den skulle vara en "sofistikerad pizza". Det han föreslog som fyllning var: tomat, ost, ägg och kaviar.

Glass.

Jag förärade min älskade pojkvän med en glass (tanken var att vi skulle dela). Han hämtar den ur frysen. Det är en Häagen-Dazs Macadamia Nut Brittle. Mikebike blir... upphetsad är väl det ord som passar bäst. Han kör ner en sked i den. Han gör det här med den:
Så äter man väl för fan inte glass? Om det är ens privata glass får man äta hur man vill. Är det en glass man kärleksfullt ska dela kan man inte peta ut och äta upp det bästa själv.

Finsk massage.

Idag hade jag egentligen planerat ett inlägg om preventivmedel och kvinnokroppen men eftersom jag gick och la min egen kropp på en brits för en finsk klassisk massage blir det inget med det idag. Jag nästan dog så skönt/smärtsamt var det ("nu har du ett par nya axlar" och jag bara "åh tack herre gud jag kan röra min nacke och axlar igen helt normalt"). Jag orkar ingenting nu mer än att dricka vatten, ligga i soffan och ta det väldigt lugnt. Men imorgon!

Gott nytt år till alla förresten!

Min gitarrhjälte.

Jag är egentligen på väg ut på långpromenad med Tintin men sen fick jag inte gå ut för M. Han skulle spela guitarhero.

"Du stannar väl och kollar en låt eller?"

Ja det är klart. Sällan har man skådat något så sexigt som en man i t-shirt, hängrövs-mjukisbyxor, fårskinnstofflor och en leksaksgitarr på magen som "rockar loss" i vardagsrummet.

Så här såg det ut igår. Flanellpyjamas-skjorta och mjukisbyxor. Nästan ännu sexigare. Hur ska jag kunna slita mig härifrån? Men det måste jag. När jag kommer hem ska jag övertala honom att spela iklädd endast fårskinnstofflorna.