De apatiska.

Jag läste ut Gellert Tamas De apatiska för ett tag sedan. Det är en otroligt upprörande läsning. Ja, nästan osannolik i all sin brutala sanning. Vuxna människor som ser sjuka barn och menar att de fejkar - blir förgiftade av sina föräldrar och anser att de därför bör utvisas. Även om de nu hade (på föräldrarnas uppmaning som vissa tror) simluerat eller förgiftats - så hade väl det i sig varit skäl nog för att ta hand om de barnen? Tamas går igenom och pulveriserar "bevisen" för att apatin skulle vara simulering. Det är många som får skämmas i den här granskningen. Politiker ur olika läger, människor med makt som faktiskt rakt upp och ner ljugit om barnen och deras föräldrar. Jag skäms själv.
Som Expressens Jesper Högström skriver

Har man någon skam i kroppen skäms man som en hund när man läser Gellert Tamas bok om de apatiska flyktingbarn som plötsligt blev en enorm debattfråga mellan 2004 och 2006.
Man skäms över att tillhöra en stat som tillåter sig att hämta sjuka barn med polis, skicka dem ur landet och dumpa dem på en flygplats nånstans.
Man skäms för att tillhöra en stat som försöker försvara sitt beteende genom att uppfinna historier om att barnen i själva verket spelar sjuka, eller är manipulerade av föräldrar som vill ha uppehållstillstånd. I sista hand skäms man över att tillhöra ett släkte som har så lätt att värja sig från medlidande genom att, på tusentals subtila och omedvetna sätt, skylla olyckor på dem som drabbats av dem.

Gabriel Byström (GP) skriver i sin recension av De apatiska

Gellert Tamas har skrivit en bok som borde vara obligatorisk läsning för politiker, tjänstemän, journalister eller ja, för alla som på något sätt är intresserade av tillståndet i nationen. Inte minst ett valår då ett framrusande nationalistiskt parti kommer att få fler än en etablerad politiker att vilja använda invandringspolitiken som språngbräda. Just nu försöker till exempel den moderate migrationsministern Tobias Billström driva igenom ett förslag som innebär att de flyktingar som kommer till Sverige måste ha jobb och bostad innan deras barn kan få komma hit. Det är svårt att tänka sig ett mer effektivt sätt att skilja familjer, inte sällan med stora trauman i bagaget, åt.

Slutligen. Gellert Tamas kommer att skällas för aktivism, för att vara alltför skarp i sitt tesdrivande. För att ha lämnat den objektiva fåran. Svaret är enkelt. Med De apatiska har bevisbördan förflyttats 180 grader. För dem som fortfarande är trogna den forna regeringens konspirationsteorier återstår allt att bevisa.

Skriv på uppropet för de apatiska flyktingbarnen här!