Jag tänkte innan att idag skulle det fan inte vara min tur. Så jag väntade och väntade på att M skulle ta tag i det. Ändå slutade det med att jag vid 20-tiden sa "men ska vi inte äta nåt eller?". Jo, det skulle vi. Han skulle "bara". "Bara" har hittills varit: prata om Nordea, gnälla om smärtan i axeln (har hunnit nämnas fem gånger på en kvart), fundera på vilka filmer vi skulle kunna se, sura för att jag beställde mer böcker ("Of Human Bondage" & "Älskade syster"), laddat inför att dammsuga samt torka golv (jag har fixat merparten av det andra). Nu dammsuger han där nere. Sen ska han moppa. Jag beräknar middagstiden till 21.15. När han stekt färdigt de förbannade hamburgarna (för det ÄR HANS tur) kommer han säga "du.. ska vi lägga över nån film på hårddisken först eller?" så egentligen kommer vi nog äta framåt 21.30.
Och ja jag vet att jag skulle kunna steka hamburgarna själv men det tänker jag av princip inte göra.
Och ja jag blir lite lätt stingslig av hunger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Bra. I salute you!
Tack!
Åååååh, vad skönt att det inte bara är i min familj det är så. Jag brukar dock aldrig få vänta så länge (längre) för han har insett att det är sjukt mycket jobbigare med en hungrig S.W än att fixa mat.
Nu är mitt nästa battle frukosten. Han kan fixa middag i tid på hans dagar, men av någon anledning är det tydligen bara jag som kan ställa fram frukost.
Tack!
Skicka en kommentar