Fuck a duck.

Det ska bli kul att börja deala med försäkringsbolagen nu. Jättekul.

Ångesten!

Just nu står M i duschen med fastighetsskötaren och tjafsar om vår golvbrunn, bjälklager och skador i grannens tak. Jag sitter i sovrummet som moraliskt stöd. Fan.

Vi bär möbler och böcker. Hela dagen.

Lite Coelho-iskt positivt.

Oavsett hur själva helsiket gått till så kommer i alla fall inte vi behöva betala något.

Eventuell kul överraskning 2: det är mycket problem med rören i fastigheterna i vårt kvarter eftersom det gjordes en pissdålig renovering på -80talet. Så kanske får vi göra om badrummet också (vilket vi iofs kommer få betala - och det vet ju alla: badrum är jättebilligt att renovera).

Vi ser det så här: lägenheten kommer att vara jävligt snygg sen.

Om det blir så.

Dessutom får man mycket gratis motion av att springa upp och ner i trapporna för att gå på toa i tvättstugan. Och kanske träningen ökar då vi blir tvungna att duscha elsewhere (på gymet).

Mitt i maten.

Det kom ett sms när vi hade fått in maten. Det var barnvakten som meddelade att det nog kunde vara en bra idé om vi ringde upp. Det gjorde M. Då hade grannen varit uppe och sagt att det fanns en fuktfläck i hennes tak. Och att det hade DROPPAT! Exakt sånt man inte vill få reda på när man just blivit färdig med en köksrenovering.

Nu är M nere och pratar med henne. Det här kan ju bli spännande.

Och nu kom all mat. Lyckan.

Vi har bara väntat två timmar. Tur det finns öl.

Ja! Mojito till mig:

Mutor.

Vi har mutat barnvakten med det här, lite lösgodis och såklart ynnesten att få vara med en liten dagistrött Tinto. För vi ska äta tapas med Koftan och hennes T. Äntligen Fredag!

Idag har jag korrat texter och fixat. Varit för snäll kanske. Också har jag  träffat koftan, matrepubliken och marcus på öl och vin. Vi har spytt galla över saker och lättat våra hjärtan. Ytterst nödvändigt.

Hosta.

Nu har vi haft det riktigt mysigt med målning av små och smala delar av köket. Jag börjar på riktigt tro att det aldrig tar slut.

P.S. Min hosta vägrar sluta. Obehaglig torrhosta. När ska man gå och kolla? Doktoranden till exempel? Är det dags nu efter tre veckors halsont?

P.S. 2 Längtar verkligen efter att börja träna. Halsen har stoppar all form av träning i många veckor nu. Den ena förkylningen har avlöst den andra.

P.S. 3 Hatar nog min hals.

Sortera.

M gick just ut med en hink kartong, hårdplast, papper mm som ska källsorteras. Överst låg plast.

M (den motsträvige källsorteraren) - Jaha, vad är det här. Det är bara papper va?
J - Nej. Men alltså. Kolla i hinken. Vad ser det ut som?
M - Jaha.
J - Ja du ska sortera det.
M - Ja?
J (vis av erfarenhet)- Alltså SORTERA.
M - Självklart.
J - Mm. Säkert.

Borde inte läsa de där förbannade inläggen.

Jag läste nyss i ett blogginlägg att Jesus snart kommer (enligt bloggaren var all orolighet i Arabvärlden ett tecken på att vi lever i den sista tiden och att Jesus snart tänker ta en liten tripp hit ner). Jag kan nog tycka att han borde ha kommit INNAN blodbaden i Libyen utbröt. Och eftersom han inte gjorde det kan han dra åt helvete.

Varning för barnblogg.

Tintin har nu lärt sig några nya ord (det kräver ett tränat öra för att verkligen uttyda det iofs men förskolelärarna hör dem också).

1. Ussin.
Hon går ut i köket på sitt dagis, pekar på skåpen och säger "ussin". Ja det här är ett barn som inte har problem med att överkonsumera russin. Blöjorna blir därefter. Inte lika kul.

2. Oss.
Hon ska ha tjockt med smör och "oss" på mackorna när hon är på dagis. Jag gissar att hon pekar med sitt krokiga lilla tjocka pekfinger på osten också för att förtydliga. Överlag gillar hon att gestikulera. Det räcker inte med ett enkelt "nej" för henne utan hon måste fäkta våldsamt med armarna också för att ingen ska missa motståndet.

Men viktigast:
3. Oh shi.
När hon har bajsat (se punkt 1) väser hon glatt "oh shi, oh shi". Samma sak när man byter den skändade blöjan. Det är M som ansvarig för denna underbara språkutveckling. Han har inte bytt en enda bajsblöja utan att utropa "OH SHIT!" vare sig på Tinto eller S:et när hon hade blöja.

Dessutom.

Så har vi börjat lägga oss "i tid". Gud som folk tjatat om detta läggandet i tid. Nu gör vi det. Och det är skönt. Men vad deprimerande det är med så korta kvällar. Så länge som renoveringen pågår är det nog dock en mycket god idé.

P.S.

Jag lovar att blogga lite bättre från och med nu! Köksrenoveringen tog musten ur mig. Ja faktiskt sög den ut den lilla energi som låg kvar och skvalpade. Också har vi fått stå och spackla, slipa, måla, bära saker, åka till det där JÄVLA möbelvaruhuset oräkneliga gånger de senaste kvällarna. Man hade ju kunnat använda sistnämnda som nån sorts katalysator för inlägg men NEJ jag dog av de där besöken. Nu tror jag dock att det återuppstått lite energi. Tack vare kul grejor på praktiken (där jag får skriva och blir publicerad varje fredag i sju veckor)!

Lars Noréns pingviner.

I lördags var jag och S:et på Folkteatern och såg genrepet av Pingviner kan inte baka ostkaka. Den var vi absolut tvungna att gå på eftersom det är Lars Norén som regisserar. Första gången han regisserar en barnpjäs. Och för den som har barn mellan 5 och 8 år kan jag verkligen rekommendera den. Den var svart och rolig. Extra plus för de fantastiska kostymerna! I vanlig ordning blev några barn rädda (minns att jag själv tyckte att det var läskigt med teater när jag var liten) men majoriteten var nöjda och glada.

Lunchlyx.

Eftersom jag kastade i mig salladen på Briggen hinner jag med en kaffe och lite Looking for Alaska innan lunchen är slut.

Obs. Är på grym praktikplats!

Lycka.

Ja men nu har vi fan i mig rinnande vatten i köket efter en månad utan. Ljudet av en brummande diskmaskin har aldrig varit vackrare.

Frallan.

Trött och frusen.

Jag längtar efter att sista ungen ska ner i sin säng (S:et). Då ska jag duscha och slänga mig i sängen med In treatment. Och sen ska jag beställa hem lösgodis och helst få ett bokpaket uthämtat. Det är sånt man får ställa upp med om man jobbar över (frivilligt) tycker jag.
...
När man sagt "Gå nu och borsta tänderna" mer än fem gånger utan resultat börjar man (=jag) nästan känna sig lite förnedrad. Lite som en idiot.
..
Och sen
- Nu ska du lägga dig.
- Nä..
- Jo. Det ska du.
- Haha. Det bestämmer jag själv.
- Nej det gör du inte.
- Jo.
- Nej.
- Jag ska spela gitarr med katten.
- Du ska lägga dig.
- Hmm.

Gbg.

Man kan nog ta för givet att det är en person född och uppvuxen i Göteborg som satt rubriken.

Äta ute.

Det här är fjärde veckan utan kök. Det är dyrt och jobbigt. Ja kan man överhuvudtaget tänka sig en mer bortskämd pissproblematik än detta: jag hatar att äta ute. Jag vill spy när jag känner doften/lukten/stanken av pizza pasta kinesiskt och allsköns cafémat.

Ellen.

Bildkälla/Fotograf: Robert Henriksson

Via Pappa K såg jag reportaget om Ellen 3 år som har cancer i ögonen och fick operera bort ett av dem. Det är en fin text och fantastiska foton. Otroligt rörande reportage.

Mäktig hiphop-sambo.

Det var mycket skönare igår när M fortfarande var magsjuk och låg som en padda i sängen. Nu sitter han och scratchar med hjälp av nån töntig app till iphonen. Spelar in mig när jag pratar och skapar "hip hop". Han svarar alltså inte längre på tilltal utan spelar in det man säger och "mixar".

Irina Werning.

Via Johanna Swanberg hittade jag fotografen Irina Werning och hennes projekt 'Back to the future'. Hon har tagit gamla foton och låtit de porträtterade posera på samma sätt i nutid.

Skit.

Vi firade alla hjärtans dag igår med M på toaletten (han säger att han är öm nu) och mig i sängen och en snickare på övervåningen. Egentligen skulle vi äta på Manana (hur gör man tildetecknet på Mac - har googlat men det funkar ju inte med min alt-knapp som det står att det ska göra!) och hade fixat barnvakt och allt. Ja visst. Vi firar alla hjärtans dag till skillnad från typ alla bloggare jag läser som varje år ondgör sig över detta kommersiella spektakel. Men va fan. Vi gillar att fira lite oavsett anledning. Igår fick vi tyvärr fira med bajsfest (lät det som när jag stod i hallen) så den där middagen tar vi en annan kväll.

Nu dividerar vi om vem som ska ta på sig byxor och gå upp och ta emot leverans från ikea. Ingen av oss vill. Jag antar att den med svagast nerver förlorar. Borde rimligtvis vara M.

Magsjuka.

Idag har vi suttit eller legat i sängen hela dagen. M helt utslagen av magsjukan, jag kraftigt illamående, matt och med ett huvud som hotar att trycka ner mig genom marken. Ingen praktik för mig idag alltså. Inte imorgon heller antar jag. Känns inte som en kul idé att inleda med att smitta ner redaktionen.

Vi har i alla fall sett Dear Zachary och jag har gråtit floder. Och så har vi börjat på andra säsongen av In Treatment. M har även fått springa några rundor till toaletten. Skönt för snickaren att ha hörlurar med musik tror jag.

Film.

Nu ser vi film som jag väl blir tvungen att blunda igenom.127 timmar.

Plötsligt skitgammal (och lat).

Vem är Justin Bieber? Överallt ser jag hans lugg och disneyansikte. Men vem är det? Orkar tydligen inte googla honom heller.

Den där konsumtionslistan.

SKOR: Blundstones höst och vinter. Svarta gubbskor i skinn på våren. Svarta kängor med dragkedjor och 6cm klack.

SNEAKERS: Sällan. Jag får alltid konstigt ont i hälarna av framförallt Converse

JEANS: Det ska jag nog köpa snart men just nu har jag inga.

T-SHIRT: Nästan bara som pyjamas men jag köpte nyss en Joy Division tshirt på ebay.

UNDERKLÄDER: H&M, Lindex.

VÄSKA: Olika beroende på hur mycket jag ska ha med. En liten cognacsfärgad handväska i läder från Tradera. En liten svart gammal från H&M, Smålandskassen från Svenskt tenn använder jag nästan aldrig för jag tycker att den ser så förbannat stor ut.

PLÅNBOK: En liten svart "sillabörs" i getskinn har jag för mig. Damen i butiken sa att den kommer hålla hela mitt liv och än så länge har den hållt i tio.

SOLGLASÖGON: Alltid billiga. Jag är slarvig med såna saker så det är inte lönt med något annat.

KLOCKA: Jag gillar plastklockor men använder nästan aldrig dem. Kollar oftast mobilen och har en utmärkt inbyggd klocka.

SMYCKEN: Ofta nån ring på fingret. Den från Dadas diamonds, en bred silverring med inskription från M eller nån billig i plast. Jag gillar smycken och har nästan alltid en grej på mig. Gillar blaffiga örhängen också. Och armband och halsband.

TV: Nån platt philips. Den är inte min egentligen. Jag är inte intresserad av sånt.

MOBILTELEFON: HTC Wildfire.

DATOR: Macbook.

LOTION: Oh ja. Just nu Narciso Rodriguez eller den där apelsiniga från Bodyshop i julas.

DEODORANT: Nån billig. Tror att det är palmolive nu.

TANDKRÄM: Pepsodent.

SCHAMPO/BALSAM: Lóreal. Innan hade vi något från Björn Axén.

TVÅL: Ingen speciell. Den luktar nog gurka.

PARFYM: Shewood, Escentric molecule (glömde svara på en kommentar om det men det är den parfymen jag fick senast - älskar den!), Delices de Cartier

MINERALVATTEN: Jag hällde i mig hundra liter Ramlösa mango när jag var gravidillamående. Annars dricker jag nästan bara kranvatten.

VIN: Nåt gott Pinot noir eller Zinfandel. Också älskar jag goda alsaceviner.

DRINK: Mojito. G&T. Dricker dock nästan aldrig drinkar.

BRÖD: Frallorna från fransken på helgerna!

MAT: Älskar god mat. Mitt livs bästa var marulken på Fond med skummad hummersås. Det värker fortfarande i munnen när jag tänker på den där smaken.

GLASS: Gott men det äter jag nästan aldrig.

GODIS: Saltlakrits och choklad. Efterlysning! Är det nån som vet var det finns såna där svarta, sega lakritsfötter?

SÄNG: 1,40 från Ikea. Det blir nog nästa stora grej vi köper. En säng som inte är som en hängmatta.

LAKAN: Helst vita och byta en gång i veckan men det där har jag tummat på sen jag träffade Mr. Det räcker väl att byta en gång om året cirka? Nu byter vi varannan vecka.

FRISÖRSALONG: Posh nära oss.

DAGSTIDNING: GP

MAGASIN: Filter. bang. Vi. Fokus. Elle Mat&Vin.

Lyssna.

Jag sitter med Tinto i soffan. Hon tittade nyss på Dinosaurietåget eller nåt. Jag läser bloggar och lyssnar på M som stånkar och stönar på toa. Det här bådar icke gott. Inte alls. Bådar äckligt snarare.

Skräcken.

Jag kollar "Försök att inte ser så snygg ut" och känner mig så vansinnigt lässugen när jag ser inlägget Lördagsläsning. Istället sitter jag i soffan och känner efter om jag är på väg att kräkas eller inte. Insjuknade än så länge: Tintin häromnatten (vilket vi var bomsäkra på var ett utslag av tre ton russin och ny väldigt fullkorning välling), S:et och hennes lillebror igår (obs! vi har ej hemligt extrabarn här utan det är på mammasidan), min syster och mamma. Det skulle vara jävligt typiskt om jag åker dit på magsjuka nu. Imorgon börjar min praktik.

Tidig kväll.

Jag är hos mina föräldrar och slappar. Testade att åka tåg med Tinto i förmiddags. Hon gillade det. Hon charmade killen mitt emot som kom fram och sa att han längtade efter att bli far (jag har svårt att säga om det var gulligt eller obehagligt).

Nu ska jag lägga mig. På riktigt. Jag ligger ensam i en säng på två meter och fyrtio centimeter. Fatta detta. Jag är van vid att sova två i en 1.40 och nu simmar jag runt ensam på två och en halv meter. Det är UNDERBART!

Nu ska jag se de sista skälvande avsnitten på första säsongen av In Treatment. Natti natti.

Bra och dåliga vuxna.

Jag har en sprängande huvudvärk så jag orkar inte säga så mycket mer om den här nyheten än att det är så fruktansvärt sorgligt. Och så otroligt upprörande att ansvariga på skolan inte kontaktade föräldrarna. Och att den där pojken är helt jävla cool och modig som fortsatte använda sina rosa kläder och nagellack trots att han blev mobbad. Och att det är skönt att höra om bra föräldrar som inte har några speciella förväntningar eller krav på sina barn utifrån vilket kön de har. Hoppas att han inte ändrar på sig.

Hittat via Ett Mercyfuck i Svensonville.

Godnattsaga.

Under tiden som M skrev "bara ett kort" blogginlägg läste jag 140 sidor i "Easter Parade". Om det kan man säga att M bloggar långsamt och jag läser snabbt.

Nu vill han att jag läser ett inlägg från Semmelmannen som godnattsaga. I utbyte får jag massage och nöjd kille.

Bandy.

Jaha, här sitter jag i IFK Kungälvs klubblokal och väntar. Känner mig mycket glad för att slippa intervjua någon om bandy. En sport som är en fullständig gåta för mig. Ångrar dock att jag inte tog med kameran. Isen och näten utanför är mycket snygga.

Boss.

Imorgon ska vi fortsätta leka radioredaktion på skolan. Jag ska antagligen vara chef för min grupp. Det valde jag för att jag tycker att det verkar så jävla obehagligt att ha ansvar och ta beslut när det behövs. Jag ska bli bästa chefen av de här tre dagarna. Därför har jag köpt ett kilo godis till min lilla redaktion som idag var den opeppigaste världen skådat. Jag kommer alltså i första hand att ha fjäsk och socker som verktyg för att få min grupp dit jag vill.

Lite skumt ändå.

Är det ett sjukt förhållande vi har? Det var liksom inget konstigt att lägga ut bilden. Det var inte så jättekonstigt att ta bilden heller. Men det är det ju egentligen! Det är ju helt stört. Fast ändå lite fint. Typ. Eller?

Mvh
Mycket osäker

Sånt jag längtar hem till(?):

Sånt jag gör:

kollar fotobloggar, försöker se upptagen ut. (Och längtar hem.)

Vad jag egentligen ska göra: ringa trafikverket och körskolor.

Men jag hinner ju inte nu.

Jag tänker att jag borde ha hakat på den där 23 bloggar på 23 dagar-grejen. För det är ju himla fint och bra att länka till folk tycker jag. Men jag känner mig redan stressad över allt annat så jag skjuter det framför mig ett tag. Eller så börjar jag kanske bara länka till en favoritblogg någon gång i veckan längre fram när jag har mer tid och vardagslivet är något mer organiserat. Eller så här: när jag har ett kök, ett vardagsrum och sovrum igen och inte allt i ett ska jag börja länka till fina och bra bloggar regelbundet.

Pusta ut.

Ja men det där var ju riktigt skönt. Kanske borde börja vräka ur mig mer sånt i bloggen. Det lättade på de sista veckornas stress måste jag säga.

Mycket dålig bok.

Vi har sängen precis nedanför bokhyllorna nu. Igår när jag väntade på att M skulle lägga in i sista tvätten passade jag på att bläddra i några böcker på måfå. Bland annat Ulf Lundells "Jack" (snark!). Kan inte fatta att jag fann nåt nöje i den men det gjorde jag då för 13-14 år sedan. Sen fick jag syn på "Tisdagarna med Morrie". Den måste ju vara en av världens mest sönderälskade böcker. I regel (men inte alltid) brukar ju de där böckerna som "alla" gillar inte vara så mycket att ha utan ganska ytliga och ointressanta. Av ren självbevarelsedrift har jag hållt mig ifrån den (hallå! titeln bara skriker "läs inte mig!"). M har försökt få mig att läsa den men det finns alltid något som går före "Tisdagarna med Morrie". Trots allt detta valde jag att öppna och bläddra och HERRE GUD vad dåligt det var. Det var så Hallmark-artat att jag brann av skam. Jag tror att hela min hud lyste röd. Jag nästan dog när jag skummade igenom kapitlet om vikten att ingå äktenskap. Det måste ju ha varit en sjukt kristen människa som formulerat alla de där klichéerna och banaliteterna. Och det där har M på riktigt försökt få mig att läsa. Jag läste några stycken ur den och plötsligt började M yra om att han inte alls bett mig läsa den eller att han nånsin gillat den eller så var det kanske att han inte hade läst så mycket böcker innan han läste den eller så kanske det var att han hade blivit övertalad.

Faktum är att det finns ingen plattform, ingen säker grund för människor att stå på nu för tiden annat än familjen. Det stod alldeles klart för mig när jag blev sjuk. Får man inte det stöd och den kärlek och omsorg och tillgivenhet man får från en familj, då står man sig slätt. Kärleken är så oerhört viktig. Som vår store poet Auden har sagt: ´Älska varandra eller gå under.´"
"Älska varandra eller gå under." Jag skrev ner det. Har Auden sagt det?
"Älska varandra eller gå under", sa Morrie. "Är det inte bra? Och så sant det är. Utan kärlek är vi som fåglar utan vingar.

Jag lämnar fältet fritt för den som vill kalla mig en snobbjävel eller vad det nu jag var när jag tyckte att Jens Lapidus producerat två kilo bajs i form av "Snabba cash" och den där andra som jag verkligen inte tänker läsa. Jag är ledsen men det "Tisdagarna med Morrie" verkar ju bara dålig. En fullständigt oläsbar bok även om triljarder människor plöjt igenom den och tjutit av förtjusning. Jag skulle faktiskt vilja veta vilken kristen sekt Mitch Albom är medlem i.

Kort lycka.

Imorse hade jag en sån där post-kaffe-lyckokänsla. Allt kändes möjligt. Det kändes till och med okej att det var grått, kallt och blött. Men det gick över sen när jag kom till Kungälv.

Heliga stund.

S:et kollar kläder på nätet, jag tänker plöja In Treatment (med hörlurar och datorn på magen!) och M bloggar. Det här är första vilostunden den här helgen. Eftersom det är söndag tänker vi gå till Bengans sen och kolla skivor. Själv uppfyllde jag äntligen en del av mitt nyårslöfte häromdagen: köpte skivor. Första gången på två år nästan. Spotify har till viss del förstört mitt musikintresse. Jag ger inte skivor samma chans där som jag gör när jag köpt en. Också mindes jag hur mycket jag älskar att faktiskt ha skivan i handen, bläddra i kovolutet och lyssna på riktigt.

Vaken igen.

Energin tog slut och sen fyllde jag på med sömn. Nu ser vi Magnus Carlson & the Moon Ray quintet på nef och dricker öl. Så jävla bra. Tack mamma o pappa för barnpassning.

Hej, hejdå.

Den här veckan tar död på det mesta som kan kallas energi. Jag hinner ju inte nånting alls! Ändå är dagarna helt fulla av saker. Lilla bloggen får ta det lite lugnt några dagar så att jag hinner tänka nåt mer än att försöka komma ihåg allt jag måste komma ihåg den här veckan.

Kul med Ikea.

Det är bara lite stommar. Två stora paket kvar.

Bortom trött.

Första dagen med lämning/hämtning på dagis och skola avklarad. Första arbetsdagen på nytt jobb för M. En hel dag av ljudredigering för mig (från 09.10 till 16.10 i stort sett utan avbrott). Det här innebär att vi är två levande döda. Och nu ska de levande döda fortsätta montera köksstommar.