Den filmen ja.

J - Jag vill verkligen se Happy End!
M - Jaha. Vilken är det?
J- Det är den om den där massagestudion...
M - Ahhhhhh... ja.
J- MEN AHHHHHHHHHHHHHHH. HERRE GUD. Happy End? Massagestudio? Det är Björn Runges nya.
M - Men va fan.

Ja men fredag nu då.

S:et sover över hos kompis inatt. Imorgon ska vi på svampplockning (mitt livs första.. ja på riktigt). Ikväll kanske vi äter lite brasiliansk mat. Tintin behöver komma ut och luftas. Hon verkar ganska färdig med att hänga med mig nu. Startsträckan har varit, minst sagt, lång idag. Det har varit pyjamasdag idag. Det är nästan så att jag själv börjar känna mig sjuk av den här innevistelsen som pågått i tre dagar. Men om vi nu ska ut innebär det antagligen fight om kläder. Tintin gillar inte. Hon vill helst vara naken. Men det blir väl lite för kallt nu. Kanske man skulle köpa en flaska rött. Det är fredag. Och bilen vår är fix och färdig igen och det lilla kalaset gick inte på mer än femhundra spänn. Prisa gud. Eller om det är Ali på bilverkstan kanske.

Länkkärlek.

Läs Gustavs (Grovt Initiativ) inlägg om kinapuff-debatten och kränkningsfrågan. Gör det nu. Klick klick.

Ryan!

Jag har precis köpt två biljetter till Ryan Adams på Konserthuset i november. Jag är mycket, mycket, mycket nöjd med det. Det finns fortfarande platser kvar men de har gått åt ganska snabbt de tio minutrarna de funnits tillgängliga. Skynda!

Det var kul innan...

... när Mikael bytt om till sina läckra löpartights inför joggingtur. Han stod i kidsens sovrum när han hörde någon i trappan utanför. Då rusade han in i vårt sovrum, släckte lamporna och gömde sig bakom väggen. Inte helt bekväm med de där tightsen ändå va.

Längt på detta:

1. Karl Ove Knausgårds tredje. Inte många dagar kvar nu. Men ändå lite för många.

2. Avslutande delen i Murakamis 1Q84-trio. Dock inte lika mycket längt på den för de två första var något av besvikelser. Om än fortfarande magiskt Murakamiskt när det (han) ville sig.

Och på den tredje dagen.

När klockan var 09.15 undrade jag vad vi skulle ta oss för den här dagen. Det är som en evighet när man är inne med sjukt barn. Hon är inte jättesjuk direkt. Men hon är inte som vanligt heller. Vill mest sitta ner, titta på tv, bläddra i böcker. Och jag känner mig svettig äcklig av att vara inne hela tiden. Vi kan ju vara ute också men hon orkar inte. Verkar inte så. Så jag har bara fyrtio sidor kvar på Lundellarn och när klockan var 14 vaknade jag i en liten hög i soffan av att telefonen ringde. Hon sov fortfarande och sov en stund till. Nu äter hon munk, det enda hon velat ha idag, och vi väntar på att Mikael ska komma hem. Med mat helst.

Svårt.

Ska man orka ta med en febrig liten unge till affären för att köpa mat eller ska man äta tråkig frukost en gång till? Jag vet inte ens hur det här kan bli en fråga. Antingen går jag eller så går jag inte. Men jag sitter i pyjamasbyxor och kimono och Tinto bara i blöjan. Det är så många steg för att ta sig till Ica idag. Fan. Och jag är hungrig. Jag vet ändå inte vad jag vill äta eller om jag ens är sugen på något. Men hungrig är jag. Livet!

Suris.

I vanlig ordning är det svårt att inte se huvudkaraktären som Ulf Lundells alter-ego. Det är lite för många saker/personer/platser/yrken som stämmer överens (ganska exakt) med verkligheten för att man inte ska dra den parallellen. Så när Georg kör hem låda efter låda från Systemet, ligger med 25-åringar och sen en kvinna i sin egen ålder (!) är det svårt att inte tänka att Ulf Lundell börjat supa igen, äta viagra och kanske äntligen börjat umgås med folk i sin egen ålder. Jag har inte läst en enda roman av Ulf Lundell utan att se honom framför mig i huvudrollen. Det är omöjligt att låta bli. Hur mycket han än hatar just det. Till och med betongkonstbygget utanför konstnären Georgs hus på Österlen känns ju ganska... taget ur verkligheten.

Hur som helst. Jag älskar att läsa Ulf Lundell. Speciellt när han spyr galla över Allsång på Skansen-Sverige. Han är rolig när han är sur.

Tjejpresent.

Jag var inne och köpte en tigermössa till Tintin på hemvägen från fritidshämtning. Hörde en kvinna med barnvagn inne i butiken fråga efter "en tjejig present till en tjejig tjej som fyller ett år". Här är mina tips.
En traktor,
smink
eller ett litet tyngdlyftnings-set
Bonuspresent till köparen själv samt till föräldrarna till "tjejiga" tjejen:

Dagens guilty pleasure:

Jag har inte läst något av Ulf Lundell sen jag tråcklade mig igenom tegelstenen "Friheten" när den kom. Den var inget nöje. Men annars har han varit för mig vad deckare är för andra. Man bara lägger sig ner och låter boken sköta jobbet. Det kräver inte så mycket. Det är som en rostad macka med smältande smör. Den bara glider helt snällt ner i magen. Och försvinner sen. När jag gick på gymnasiet rusade jag igenom de av hans romaner som hade kommit då. Det var en ganska stor hög ändå. Jag har någon sorts hatkärleks-förhållande till Ulf Lundell. Jag är uppvuxen på mer Ulf Lundell-musik än bröstmjölk. Min mamma har älskat denne man sönder och samman så han är intimt förknippad med min barn- och ungdom. Han är ju inte klok. Bara läs hans låttexter. "Vem slåss för kvinnan?". Man kräks ju. Men han har nåt när det gäller romanskrivande. Det där flödet av ordet. En jävla fors. Och det är nog precis vad som ska få igång mitt läsande igen.

Inomhus.

Vad gör man en hel dag inomhus egentligen? Med barn. Äh, vi går väl ut sen. Om hon inte är för trött. Snart är det lunchsovdags för henne så då ser jag färdigt sista avsnittet på andra säsongen av The West Wing. Och efter det beordrar jag läsning. Nu får det fan blir ordning på läsandet.

Gilla förskola.

Tintin såg S:et borsta tänderna och fattade att det var dags för att gå till skolan. Den blöjklädda lilla varelsen slet på sig gummistövlarna, fick på sig tshirt och sträckte sig upp mot Mikael. Beredd att bara dra iväg till förskolan utan brallor. Men det blev ju inget med det eftersom hon var hemma med lite feber igår. Det slutade i tumult. Hon gallskrek och grät "NEEEEEEJJJJJJJ PAPPAAAAAAAAA.... ISSISS NEEEEEEEJ" (Ississ = S:et).

Jag tycker inte att det är konstigt att folk stannar hemma länge med sina barn (vad nu länge är). Däremot tycker jag att det är ytterst märkligt att man måste lägga tyngre värderingar i sitt hemmastannande genom att säga att man gör det av den anledningen att det inte vore bra för barnet att vara någon annanstans med andra människor än sina föräldrar. Det var ju exakt vad Anna skrev här. Men jag tänker på det ofta. När vi lämnar och hämtar henne. Hur otroligt glad hon är när hon är där. Hur hon ofta inte vill hänga med hem. När de andra ungarna skriker  "TINTIN det var KUL ATT LEKA MED DIG" när vi går hem. När hon står med stövlarna på i hallen och väntar på att få gå innan resten ens klätt på sig. Och hon har tyckt om att vara där sedan hon började när hon var 1 år och fyra månader.

Självklart ska man vara hemma med sitt barn om man tycker att det känns bra. Men jag förstår inte vitsen med att samtidigt insinuera att resten av världen som låter sina ungar börja på förskola innan de är 2 är okänsliga/dåliga föräldrar.

Om jag inte säger att jag tror att barn blir otrygga av att bara gå hemma och dra med sina föräldrar och inte hamna i mer sociala grupper och att det är därför Tintin går på dagis borde de som är hemma kunna låta bli att säga samma men tvärtom. Man har har så jävla mycket dåligt samvete ändå som förälder. Det räcker mycket bra som det är, tack.

Min kille har två personligheter.

Och den andra har han odlat här
Hela semestern ägnade han åt att skratta rakt in i sin jävla iphone. Det mejlades och mejlades och mejlades mer och mer och mer. Det tog FAN ALDRIG SLUT. Han väckte mig när jag somnat för att läsa upp sina "genialiska" alster. Vilket samtal som helst kunde ledas in på den där förbannade Kaj. Men jag ska ge honom detta: det var mest roligt. Om än sjukt enerverande emellanåt. Marmorbordet har jag nog hört honom läsa högt tio gånger. På min begäran. Tanken på hur någon underbar människa kunde tänka sig att gå med på att lasta sitt marmorbord och åka iväg med det för att en vettvilling skulle få slå i sönder det utlöste skratt som nästan var förlamande. Vad hade hänt sen? Skulle de åkt tillbaka tillsammans i kombin? Vad skulle de ha sagt då? När marmorspillrorna låg i bagaget? Det finns så mycket sjukt i min killes hjärna. Jag är ganska glad för att han valt att ta ut det i den här formen.

Länkkärlek.

Nu börjar nedkomstdatum närma sig för Tina ("Ett pyttelitet hål att andas i..."). Jag följer med spänning hennes äventyr bland chokladbollar, barnmorskebesök och "Familjeliv"-upplevelser.

Efficiency.

Det är en sån morgon när effektiviteten inte vet några gränser. Innan klockan är halv 9 har jag rensat kattlådan, dammsugit övervåningen, slängt in två maskiner tvätt, bytt blöja på sjuk T två gånger, plockat ur och i diskmaskinen och fixat frukost. Samt noterat att Mikael börjat lasta på tröjor på krokarna i hallen igen trots FÖRBUD.

Fredag med koftan.

Det blev fredag och (äntligen!) dags för min och Koftans öl/vin-dejt. Den har legat i startgroparna ett tag men förkylningar och annat har lagt krokben för planerna. Så kom vi iväg och överallt var det det överfullt av människor. Bokmässan gissar jag. Vi klagade på den höga volymen, pratade om jobbiga bekantskaper, nya trevliga bekantskaper, böcker, kärlek och unga människor födda i slutet på 80-talet.

Lördag, söndag.

Lördagsfrukosten är alltid veckans bästa. Lång och långsam.

Vi ser sista skälvande 20 minutrarna av tredje säsongen.

(Nästan) allas älskling: Jax.

Väntar på bord i tre timmar.
När tapasen väl kom fanns ingen tid för att fota.

Bibliotekariens katt MetteMarit är kanske en liten kille,
hon har i alla fall (kanske) fått pung.

På utställning

Ollio på Andra långgatan

Måndag eftermiddag.

En har lite ont i magen och en är bara måndagstrött. Jag är mest lat och sugen på kaffe. Delegerar matinköp till Mikael, sitter vid köksbordet och kollar West Wing. Jag har äntligen (egentligen var det M) lyckats lokalisera laddaren till lillkamerans batteri. Det känns som att fotosuget har återuppstått. Igen. Helgen gick i ett nafs. Vi var väldigt sociala. Hann vara hemma OCH promenera i solen. Få systerbesök, barnvakt och en massa mat. Snart fyller minstingen år och försent kommer jag på att vi vill ge henne den fina mobilen med luftballonger i plåt som fanns hos Miss Juniversum tidigare. Men det spelar kanske ingen roll. Hon gillar ändå mest grejer som har hjul och som man kan sitta på.

Jag känner honom mycket väl.

Mikael bjuder Mats på finlunch på Kometen. Det framgick dock att Mikael redan hunnit pajja Mats sköna dagsflow så jag gissar att följande hänt:

Mikael är sen
Mikael vet inte vart han vill gå
Mikael vet inte vilken rätt han ska välja och velar i tjugo minuter
Lunchtimmen är slut innan maten kommit in
Maten kommer in och Mikael gnäller om att han valde "fel" rätt
Mikael säger "åh herre gud jag är SÅ sen nu. Ska vi ta en kaffe också?" och sen sölar han iväg och hämtar kaffe och kaka
Mysig lunch slut

Fråga.

Jag har ominstallerat firefox och uppdaterat datorn men samma problem kvarstår: varannan (minst) bild syns inte när jag kollar bloggar. Vad kan det vara? Måste jag lämna in datorn (orka!)?

Lergubbar.

Igår lekte vi med lera hela familjen. Vi brukar aldrig lyckas göra såna där "mysiga" grejer som man "ska" göra. Pyssla och hålla på (när ska man orka/hinna?). Igår blev det i alla fall av. Helt logiskt byggde Mikael de absolut barnsligaste grejerna. Det var nästan rörande att se vilka saker han valde att skapa. Det stora leendet när han var klar med PENIS GIGANTICUS... Det var alltså ett lyckligt leende. Ni vet ett sånt som liksom kommer ända från tårna. Som hotar att skära upp mungiporna. Jag fattar inte hur man kan vara 35 år och fortfarande tycka att det är SÅ kul. Men det finns väl nåt bra och fint i det också, säkert (eller kanske). Först gjorde han dock en iphone inklusive appar. Därefter gjorde han den här

("FAAAAAAAN jag får inte till proportionerna!")

Jag tänkte med någon sorts skräckblandad förtjusning: ja men det är ingen fara. Så här håller säkert alla på. Men sen: vad fan är det här??? VEM ÄR HAN? Det mest bisarra var nog att han under tiden han gjorde sina "konstverk" diskuterade hur det skulle vara om han gick med i ett kriminellt MC-gäng (SOA-skadad). Jag har en svag känsla av att han inte är nån toppkandidat till nåt MC-gäng överhuvudtaget.

Lat.

Det var obeskrivligt skönt att sova rakt igenom tvättiden. När jag kom ner hade någon tagit det som var kvar av vår tid och bokat tiden efter. Så nu slipper jag! Nu är det fredag!

Kort stubin II.

Egentligen är ju inte alla barnprogram värdelösa. Men melodierna. Herre gud. Jag kan antagligen fler texter till barnprogramssånger nu än jag kan till verkligt bra musik.

Mu bä dubbelkvack dubbelkvack, när du har fått en svacka...mu, bä, dubbelkvack, dubbelkvack, kom loss och börja kvacka.

Kom loss och börja kvacka? Livet med barn alltså.

Kort stubin.

Trots att Tintin nu har en hel del erfarenhet av Bolibompa-tittande blir hon fortfarande helt vansinnig när eftertexterna kommer (och det gör de ju fan var femte minut). Hon har noll tålamod. När första raden börjar rulla vrålar hon "NAAAAEEEEEEEEEEJ INTE SLUUUUUUT MAMMAAAAAAAAAAAA SLUUUUUUUUUUUUUUT NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ" samtidigt som hon viftar aggressivt med vilken fjärrkontroll som helst mot tv:n. Sen börjar nästa lilla värdelösa program och hon blir tyst. Alla nöjda.

SOA.

Vi har tre avsnitt kvar av tredje säsongen av Sons of Anarchy. Jag orkar inte vänta på att Mikael kommer hem. Det händer alldeles för mycket. Han kommer inte ens hem tidigt ikväll. Jag står inte ut! Jag måste veta hur det går. Ja ni som sett vet ju hur vilken soppa det är mot slutet (det blir bara värre och värre). Jag fäktar, gestikulerar och skriker rakt ut. Jackson sitter minst sagt i skiten nu. Plus att vi gemensamt börjat älska svinet Tig. Han är ju rolig!

Blogg och öl.

Ikväll skulle jag egentligen på bloggdejt med Johanna men fick ställa in på grund av Gemma-Mike som plötsligt hade jobbgrejer. Tycker verkligen att han borde prioriterat min öl där alltså. Men nu har vi bokat om.

Fröken K börjar blogga.

Fröken K har börjat blogga! Här har hon skrivit ett väldigt fint inlägg om vem man var då, innan. K, Helena och Mikael gick i samma klass en gång i tiden. I flera år. En sak med Mikael som jag är väldigt tacksam för är hur många fina människor han fört in i mitt liv som jag antagligen aldrig hade träffat annars. Det finns en till också. Lena. Som också borde börja blogga (gör det Lena! Men först får du väl föda bebis gissar jag). Helena, Fröken K och Lena har varit vänner sen de var små. Tre musketörer. En sån där fin, långvarig vänskap man kan bli avundsjuk på.

Bra bra.

Herre gud vad jag håller på och inte bloggar då. Men sen jag läste Frida Gros fantastiska inlägg här har jag bestämt mig för att inte be om ursäkt för tramsiga eller för korta inlägg, för lite bloggeri eller annat som jag tycker att jag gör fel/dåligt utan bara låta det vara. Så var det med det. Och läs hennes inlägg. Frida Gro är smart och väldigt bra. I alla fall. Jag har lyckats fixa lite arbete åt mig själv och känner att det dalande självförtroendet slutat dala och börjat vända åt rätt håll igen. Jag är rätt bra ändå. Och GUD vad bra det känns när man får höra fina och positiva saker om sig själv från folk som inte behöver säga det.

Att inte få pilla.

Uppdatering: Det är visst Viktor Byhr som är mannen bakom konstverket Tintin ville ta med hem. Jag har verkligen upplysta, uppmärksamma och bra läsare. Tack för upplysningen!

Tips!

Idag får vi hem en kompis till S:et som inte tål mjölk. Och då kom jag att tänka på att jag inte länkat till det här projektet innan...
Här bloggar Johanna om mat utan mjölk. Produkttips, recept och en massa annat. Så väldigt bra initiativ.

Hej igen,

jag har haft besök i två dagar. Av mamma och yngsta syrran. Igår kväll åkte mamma hem. Sen kom M hem från jobbet. I vanlig ordning tog han med sig iphonen in på toan. Efter en stund (en stund är förvisso en underdrift eftersom han aldrig är där kortare tid än tio minuter) kom han ut och skrek "VET DU VAD DIN MAMMA LA FÖR ORD I WORDFEUD NU???? DILDO!!!". Han utstrålade en märklig blandning av chock, bestörtning och lycka. Överlag har de en skum relation. Båda håller på med platespotting och skickar dryga meddelanden till varandra om vilka nummer de plockat senast. Mamma leder. Ibland när M närmar sig hotar hon med att sätta sig vid en större väg och bara plocka nummer hela dagen. Jag antar att det är fint att de kommer överens.

Söndag.

Huvudvärk.

En veckas förkylning, hostan från helvetet, nervositet och en visdomstand som försöker ta sig upp har resulterat i en sprängande dundrande huvudvärk. Tänker därför ligga kvar i soffan, skita att städa, inte byta sängkläderna, inte förbereda maten, och göra exakt ingenting tills Mikael kommer hem.

P.S Wordfeud-vänner, har inte orkat/hunnit spela och det dröjer nog lite till innan jag lägger nåt nytt ord. Väntar på att iprenen ska ha sin verkan så att min hjärna kan slås på igen.

Stanna hemma.

Ett Mercyfuck-Anna har skrivit ett grymt bra inlägg om föräldrar, förskola och hela "stanna hemma med barnen för att det är det bästa för dem"-grejen.

"-//- Men med den funktionsförsjkutning som skett så står familjen idag för en enorm känslomässig närhet men det är i princip också allt. Och barn behöver få andas ut, prova nya roller och hitta sig själv utan att vara så förbannat villkorslöst älskade. De behöver regler, större grupper OCH föräldrar som bara vill pussa ihjäl dem. Någon som orkar plocka upp dem från golvet när de är fullkomligt odrägliga. -//-"

Intervju.

Nu är jag slut som artist. Har varit på anställningsintervju och ser det som en seger att jag blev kallad överhuvudtaget. Ni vet den där känslan "nu kräks jag" alt. "nu dör jag". Den känslan innan intervjuer (sen släppte den i och för sig nästan direkt) men herre gud. Den blir man trött av.

Wordfeud.

Anna, om ordet jag tänker lägga nu går igenom vill jag be om ursäkt för att jag inleder den här wordfeudmatchen med att vara så vulgär.

Foton. Jaja.

Jag sitter och går igenom de 1869 inlägg jag gjort i den här bloggen. På flera ställen har jag skrivit "nu ska jag börja blogga foton". På ett ställe har jag varit "sansad" och skrivit att jag kanske inte ska lägga in ett foto om dagen utan hålla det på en mer "lagom" nivå: ett foto(inlägg) i veckan. Det gick ju sådär med det. Jag tror att jag kanske lagt in foton från systemkameran två gånger om året i genomsnitt. Nu skriver jag inte ens "skärpning på det området" för det leder nog ingenstans mer än till nån ny fotoapp till telefonen.

Intressant info.

Jag har nu nått det stadium av förkylningen där det kliar utanpå halsen(?) Jag hoppas det innebär att förkylningen är på väg att ge vika. Men hostan pekar nog tyvärr åt ett annat håll. Vi har inget kaffe heller. Och inte kattmat. Jag måste med andra ord gå till affären. Börjar svettas bara av tanken. Väldigt missnöjd med den här dagen.

Bevis.

Eftersom jag är lite rädd för att hålla i andras barn har jag inte gjort det sen... vet inte när. I hela mitt liv har jag hållt i sammanlagt fem bebisar tror jag. Varav en var min egen. Och två mina syskon. Så kanske sex bebisar sammanlagt ändå. När jag fikade med Fifi förra veckan vågade jag mig faktiskt på att hålla hennes lilla Elly. Hon är gudomligt gullig. Jag hade nästan glömt hur det känns att hålla en så liten människa. Men det var verkligen fint att påminnas.

Förkyld.

Min hjärna är i viloläge. Är förkyld, ynklig och bara för jävla trött. Orkar bara komma på ord på två bokstäver i wordfeud. Om jag ens orkar titta på bokstäverna. Jag och sängen har varit SÅ tighta idag. Snart tillbaka piggare och gladare. Nu måste jag se mer West wing. Godnatt.

Kolla vad jag fått! Men pressen nu...

Vi valde de här krokarna för att de är färgglada och fina.

Uppe!

En bra grej att göra innan man kör vattenväckningen kan vara att kolla att den sovande inte har sin iphone i sängen. Man bör heller inte ha olika typer av känsliga öron i närheten. Det kan bli både svordomar och könsord.

P.S. Tog tre minuter från sovande - uppe ur sängen. I vanliga fall kan det ta upp till 45 minuter. Jag ger den här väckningen 4/5 poäng. Han var lite för stingslig för min smak idag. Sa att det inte var kul. Men det var det faktiskt visst. Och framförallt: EFFEKTIVT!

Chockväckning. Bästa väckningen.

Förra helgen hällde jag vatten på M för att väcka honom när han tagit sin sedvanliga "asså älskling.. du jag tror att jag bara måste lägga mig ner i tio minuter, en kvart"-tupplur. Det var så kul så nu tror jag att jag går och gör det igen. Jag diskuterade det hela med Helena innan jag gick ner och utförde dådet förra veckan. Hon ville gärna ha foto på det men det är ju lite svårt att fixa när man både ska hälla vatten och försöka ta en bra bild. Så idag satsar jag helt enkelt på ljudinspelning istället. Jag gör det för att hjälpa honom. Han säger att han inte vill sova bort hela lördagkvällen men om jag väcker honom gulligt och snällt säger han bara "ahhhhh jag är på vääääg" men om jag häller vatten är det mer "VAD FAN GÖR DU?" och sen är han klarvaken. Både praktisk och billig metod. Om man ska spexa/lyxa till det nån gång kanske man ska köra med champagne istället.

Snällis.

M hade glömt logga ut från sin blogger på min dator. Jag funderade lite på vad jag kunde göra för kul med det men sen lät jag bli. Typiskt snällt beteende. Sån är jag.