Och den andra har han odlat här
Hela semestern ägnade han åt att skratta rakt in i sin jävla iphone. Det mejlades och mejlades och mejlades mer och mer och mer. Det tog FAN ALDRIG SLUT. Han väckte mig när jag somnat för att läsa upp sina "genialiska" alster. Vilket samtal som helst kunde ledas in på den där förbannade Kaj. Men jag ska ge honom detta: det var mest roligt. Om än sjukt enerverande emellanåt. Marmorbordet har jag nog hört honom läsa högt tio gånger. På min begäran. Tanken på hur någon underbar människa kunde tänka sig att gå med på att lasta sitt marmorbord och åka iväg med det för att en vettvilling skulle få slå i sönder det utlöste skratt som nästan var förlamande. Vad hade hänt sen? Skulle de åkt tillbaka tillsammans i kombin? Vad skulle de ha sagt då? När marmorspillrorna låg i bagaget? Det finns så mycket sjukt i min killes hjärna. Jag är ganska glad för att han valt att ta ut det i den här formen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Skrattade högt när jag såg i förmiddags att det är han som är Kaj. Sjukt att man inte fattat det redan liksom. Mycket roligt!
Ja alltså herregud! Haha. Jag har ju älskat den där bloggen och det blir ju extra kul när den drivs av en snubbe jag redan gillar. =)
Johanna & Lisa: Haha.. ja alltså emellanåt blir jag nästan rädd för vad som kan finnas där inne i den SJUKA hjärnan. Men mest gillar jag när han skrattar så mycket åt sig själv att han inte ens kan läsa utan ligger ner i soffan och gråter av hur fyndig han är...
Jag gillar ju din sambo som du vet... och visst är Kaj rolig, men det är liksom smärtsamt att läsa mejlkonversationerna... Jag gör det motvilligt på något vis. Marmorbordet var kul, jag hade inte hunnit så långt eftersom att Kaj är ny för mig.
Ja, jag har vridit mig i plågor emellanåt när han läst. Jag vill liksom både kräkas av skam och skratta så att jag kissar på mig samtdigt. Mycket märklig känsla.
Du skojar! Jag som kollat efter M på twitter och så har vi till och med twittrar med varandra under hans Kaj-alterego. Sjukt liten värld.
Men ALLVARLIGT! HAHAHA!
Jag måste kisa när jag läser, det går inte annars!
Haha, är det han! Det har vi skrattat åt här hemma!
Ja visst är det han! Jag hoppas han slutar snart också för det är ett jädra mejlande på honom alltså.
Sofia: Haha.. kisa ja. När han läser högt, blundar jag och ligger under täcket.
Skicka en kommentar