På väg till Konserthuset.

Nu åker jag och ser Mia Skäringer. Biljetterna har varit bokade så länge att jag nästan hade glömt bort  dem.

Gårdagens lilla chock:

J - Christina Herrström. Det var hon som gjorde Glappet. Och Ebba och Didrik.
M - Ja jag minns när jag var på audition för Glappet.
J - ??????????????

Utmanad.

Jag blev utmanad av Fifi och det passar bra eftersom jag har noll inspiration.

4 tv-program jag ser:
- Uppdrag granskning
- Hung
- Blekingegadebandet (men det är ju slut nu)
- I Anneli

4 saker jag gjort idag:
- Börjat läsa nya Vi-tidningen
- Ansökt om en praktikplats på en tidning
- Skrivit en text om att städa andra människors hem
- Trots bultande huvudvärk dansat och lekt med S:et och Tino

4 saker som jag längtar efter:
- Att jag ska sluta vara en så orolig människa
- En helg ensam med M i Mellbystrand och vin, mat och böcker
- Läslusten
- Att ge M sin födelsedagspresent (på måndag - så sjukt bra present han får i år)

4 saker på önskelistan:
- Praktikplats. En bra och rolig.
- Ett eget litet antikvariat med snälla kunder som handlar mycket böcker
- Plankgolv i lägenheten
- Plötsligt tillskott i kassan som möjliggör evighetslång ledighet

4 saker jag avskyr:
(jag hoppar över de självklara som rasism, krig osv nu)
- Stök och smuts här hemma
- Störiga ljud (exempel: visslande näsor, folk som smaskar, gnälliga barnröster "men kan jag inte fåååååååå den dåååååååååååååå. snällaaaaaaaaaa...... du är duuuuuuuuuuum"
- Torrt trä. Som glasspinnar. Bara tanken på att råka stöta emot träpinnen med tungan ger mig rysningar av obehag över hela kroppen. Träslevar som är så där torra tejpar jag. Pappa fick lacka en handtagen på en brödkavel för att jag skulle kunna använda den.
- När saker, vad som helst egentligen, går för långsamt ("eh vahettere... eh... så här... eh... vad heter det... vad sa du nu?" typ så.)

4 jag utmanar:
Jonna
LillaGrå
Tinalinatiny
Tina Sayed Nestius

Segt.

Jag undrar om det är hösten som gjort mig trött. Jag är trött hela dagarna. Eller så är det förkylningen. Och jag undrar vart läslusten tagit vägen. Det här måste vända snart.

Upplysning:

Jag lever!
Men jag hinner inte blogga idag heller.
Mer än detta då alltså.

Vi är på väg till Laholm. M fick mig att sitta och hålla hans pappersmugg med treo tills vi kom ut på leden.  Han vägrade dricka den utanför bilen. Han ville njuta av den. Så på leden sög han i sig den medan han sjöng "on the road again".

Sambo.

M är lite missnöjd med presentationen av mig. Han menar att den uppmuntrar raggningsförsök (har inte varit så många av dem via bloggen förvisso). "Sambo" signalerar enligt honom "hej ragga på mig jag har en tråksambo". Jag tycker annars att sambo signalerar "bor ihop med partner". Lyckligt i mitt fall dessutom. Eventuellt säger det här mer om honom än om mig.

Hjälp!

Jag läser en ettårig journalist-utbildning. Från vecka 7 (14 februari) och fem, sex veckor framåt ska vi ha praktik. Jag har fått slut på idéer och känner mig lätt uppgiven.

Jag skulle kunna tänka mig allt möjligt vad gäller praktiken. Webb, radio, tidning. Innan har jag pluggat 1 och ett halvt år sociologi och 1 och ett halvt år kulturvetenskap. Och lite litteraturvetenskap och etnologi på det. Jag är lite sugen på researcharbete men är öppen för vad som helst egentligen.

Om det är någon av mina smarta läsare som har några tankar, tips, idéer, råd så är jag enormt tacksam!

Maila mig gärna!

josefinehildingsson at hotmail com

Gnäll igen.

Jag är snorig. Jag har ont i halsen, huvudet, öronen. Och jag är gnällig. Och jag behöver skriva en tråkig text om förskolor. Den tråkiga texten baseras på en intervju med en sjukt otrevlig skolchef.

Härlig dag det här.

Nästa projekt:

baka skitkrånglig tårta till Tinos 1-årskalas. Alltså. Varför överlät jag ansvaret på val av tårta till S:et och M? De bara "åh här är mycket smör och socker. Den tar vi!". Det är en förbannad trestegs-tårta. Vi kommer att hålla på och krångla och bränna smör och socker kvällen lång. Och mald mandel? Kan man köpa mandel färdigmald?

Vad jag gjort idag:

* gått fem kilometer. Efter hälften läste vi en notis. Diskuterade den i fem minuter. Sådär lön dag att gå till skolan.

* möttes av vin och present när jag kom hem. fattade ingenting.

* insikt: jag har glömt vår årsdag (FAn fan fan fan...)

Nu brinner det i hjärnan.

Ett dygn efter min kommentar hos facebook"vännen" kommer en kommentar riktad till mig. En kille råder mig att läsa Sverigedemokraternas rapport om våldtäkter. Tyvärr blev jag vansinnig och skrev ett svar direkt vilket resulterade i upprepningar och en jävligt spretig kommentar. Men ändå. När den här konversationen är färdig ska jag skriva: nu tar jag bort dig, jag vill inte ha rasistisk dynga i min feed.

"En rapport från ett rasistiskt parti är inte mycket att hänga i granen. De granskade inte ens hälften av de fällande domarna (bara det gör rapporten irrelevant). Det är också ett faktum att svenska män klarar sig undan straff i mycket högre grad än en person med invandrarbakgrund. Och då har vi inte ens berört de tusentals våldtäkter som inte anmäls överhuvudtaget. Våldtäkter som begås av äkta makar eller närstående på andra sätt blir i regel inte anmälda. Många avstår från att anmäla för att de blivit våldtagna av någon med "högre status" än vad de själva har (exempelvis någon med högre utbildning, högstatusarbete osv) - det gör det svårare att ta det vidare till/från anmälan. Det finns ett synsätt bland folk i allmänhet att "den killen 'behöver' inte våldta" vilket gör det extremt svårt för offret att ta det vidare. Jag rekommenderar starkt att ni läser Katarina Wennstams böcker "Flickan och skulden" samt "En riktig våldtäktsman". Det här är ett så stort och allvarligt ämne att det måste tas på allvar. Det här handlar om strukturer, manlig dominans, makt och ojämställdhet. För övrigt: har ni glömt Hagamannen?"

Jag gissar att de kommer att gå i taket för att jag kallar SD för rasister. Fy fan vad jag ser framemot att bara hålla in knappen jävligt hårt och trycka delete. DELETE!

Åka bil II

Ledningar.

Promises don't pay cash at the bank.

Det här med att bli av med kontokortet var ju rena klippet för mig. Jag har fört över pengar till M som tagit ut åt mig. Det innebär att jag inte sprungit runt och spontanfikat för flera hundra den här veckan. Kanske inte ska ha nåt kort alls! Bara fortsätta med M som min moneyman.

Obehagliga upptäckter på Facebook.

En gammal klasskamrat från grundskolan hyllar "Efterlyst" i sin statusrad i dag. Hon tycker att programmet är "the shit!". Hon är också chockerad över någon pixlad bild hon sett på den misstänkte våldtäktsmannen i Örebro. Jag har inte sett bilden men av konversationen att döma som följer under hennes statusrad visar bilden en vit man. Det här är det som chockar mest. De indignerade kommentatorerna skriver att man borde ha spelat på betson. Att det är 1 på 6000 men att det finns "psykiskt störda svenskar också". En annan föreslår att han "kanske har bytt namn och blekt sig med klorin". En annan skriver att han kanske är "undantaget som bekräftar regeln". Statusmakaren själv skärskådar bilden och kommer fram till att den misstänkte ändå "verkar ha lite sneda ögon".

En våldtäktsman är och förblir alltså en man med ursprung i ett annat land långt långt från vårt kära fosterland (kulturellt såväl som geografiskt). Är det inte en invandrad person (som förmodats undlåtit att ta till sig de svenska sederna "här våldtar vi inte") så är det en "psykstörd" person. Att våldtäkter handlar om makt på olika sätt finns inte med i tankebilden överhuvudtaget.

Slutknorren i deras resonemang: är det då moraliskt rätt att föda barn till "denna nu så sjuka värld :(?"

Nu ska jag skriva en kommentar hos henne och sen säger vi nog hejdå till varandra.

Men det är ju kallt.

Imorgon är det skola som vanligt. Nästan. Vi ska vara utomhus. Det får mig att vilja stanna hemma. Friluft under tvång, konstaterade jag och Sofia, blev man färdig med för minst tio år sedan.

Mys.

Jag sa tidigare att jag skulle till affären och köpa kaffe. Men sen visade sig att jag helt enkelt inte orkar. Under tiden har M arbetat upp ett sug efter.. något. Glass såklart. Ska du gå snart? frågade han. Nej, sa jag. Nähä, sa han surt. Vaddå då? Nä.. jag tänkte... Vad tänkte du? Ja att jag vill ha en strut. Gå själv då! Nä men jag hade räknat med att du skulle gå.

Tystnad i några minuter

Så du ska alltså inte gå? sa han. Nej, jag orkar inte, sa jag. Nähä. Gå själv! sa jag till honom igen. Nej, sa den bittre, vi kan väl lika gärna lägga oss då.

Gnäll.

Det är något skumt med kommentarerna för tillfället. Jag har försökt svara på några idag men de försvinner när jag klickar på skicka.

Lite mer gnäll:
Jag har ont i halsen (= sjukt jobbigt)
Ryssland har börjat kliva upp vid halv 7 och skrapa på våra garderobsväggar. Han gör det för att få upp oss så att han slipper vara vaken ensam. De gånger det handlar om att han vill ha mat så fattar jag. Men herre gud. En katt kan inte börja bitcha om att han vill ha sällskap så förbannat tidigt på morgonen.

Men åh. Nu krånglade den här blogger-skiten igen. Det står error varannan gång jag försöker publicera kommentarer och inlägg.

Slut på gnäll.

Halland.

Ba-na-na..

Sommaren 2008 kastar M ut en banan från bilen på motorvägen. För att se den explodera. Du är ju dum i huvudet, sa jag. Nä det är coolt, sa han.

Hösten 2010
M - Du. Kommer du ihåg den gången på motorvägen?
J - Mmm.. vad?
M - Då när jag kastade ut en banan du vet.
J - Jo.
M - Vad coolt det var!
J - ?

Ikväll..

..firar vi Tino med kantarellrisotto, en flaska vin, björnbärsmuffins med vit choklad och glass. Och presenter så klart! Hon och hennes pappa ska bara vakna först.

(Jag ser det som en stor dag för mig själv också - att jag födde henne ser jag som mitt livs bedrift (den smärtan))

Att åldras med färg.

Jag har börjat tänka jag på att jag fyller trettio om två år och att jag inte på något sätt är nära att sluta använda vansinniga färger på nagellacket eller strumpbyxorna. Jag vet inte varför jag skulle sluta med det heller. Det är bara en känsla jag har: att jag borde bli lite mer.. vuxen. Men varför skulle jag? Som om vuxenhet har med nagellacksfärg att göra. Också ser jag att jag ser äldre ut nu. Flera år äldre än för ett år sedan. Det kanske är de berömda småbarnsåren som skurit några linjer i pannan på mig. Sak samma. Jag trivs med det.

Idag för ett år sedan:

Energi.

Jag har en liten stund om dagen då allt känns möjligt. Den infaller efter två koppar kaffe på morgonen. Jag funderar på resttentor jag bara ska ta tag i och få gjorda, sätta mig och skriva nån trist notis, rensa garderoben, springa en runda, städa och skrubba hela lägenheten eller ja vad som helst. Så väntar jag några minuter för länge. Ögonblicket är förbi. Allt är som vanligt segt och så krävs det vilda ansträngningar för att faktiskt ta tag i dagen.

Väntan.

Vi såg just sista avsnittet av Big Love's fjärde säsong. Det är våldsamt spännande. Nu får vi vänta till 2011 innan femte drar igång. Rekommenderar varmt serien.

Glad.

När jag inte längre har nån tillgång till pengar passar jag på att gå ut och äta med hjälp av M:s plånbok i stället. Och det ska bli skitkul. Fint sällskap också.

Barnvakt. Vilken grej! Jag har färgat håret, tömt kameran, målat naglarna, shoppat lite och fikat ensam med M.

Egentligen tänkte jag få lite ensamtid med Knausen också men det hann jag inte. Imorgon!

Märta Tikkanen, den odödliga plånboken och lite annat.

och slutligen för dig Mirijam! Sillabörsen - plånboken som hållt i snart tio år.

Jäkla skit.

De ringde från min bank och frågade om jag varit i Argentina i natt. För där hade det gjorts ett antal försök att ta ut pengar från mitt konto. Jag var alltså inte i Argentina och försökte ta ut pengar på "Galaxy" så nu är kortet spärrat. Mitt alldeles nya fina kort.

Rävsax.

Efter vårens gårdsstädning där ingen märkte att vi skrubbade ren hela äckliga tvättrummet skiter vi idag i att gå ut när det är dags för höststädningen. Sist stod en liten unge och kastade ner spadar och hinkar på Tino när hon låg och sov medan vi var nere i tvättstugan. Bredvid stod ungens mamma - som INTE sa till sitt barn.

Det sura med vår gård (vi har utgång åt två men den ena är den vi "tillhör") är att de som bossar över den inte hälsar när man säger hej. Det har gjort oss lite mindre sugna på att delta i gemensamma aktiviteter.

Idag stannade vi således inne och tittade på I Annelie och åt frukost när det egentligen var dags att ge sig ut. Sen insåg vi att vi ska iväg och lämna Tino hos farmor och farfar och därmed behöver barnvagnen som är i barnvagnsrummet. För att nå dit måste man korsa gården där alla livsfarliga skitduktiga grannar städar just nu. Vi har klunsat om att ta dödsstöten att hämta vagnen. Jag förlorade. Jag kommer inte hämta vagnen. Ingen vill hämta vagnen. Vi är fast i lägenheten. Vi överväger att ringa någon kompis som kan komma hit och ta ut vagnen åt oss och möta oss på andra sidan.

Det är svårt att vara vuxen.

Oh the joy.

Jag trodde att vi skulle dricka vin och se Robin Hood. I stället sitter jag i soffan bredvid M som gräver ut allt det goda ur en Häagen-Dazs samtidigt som HAN tittar på "Röd snö" ("titta nu! titta nu! Haha.. han hade ingen stor roll i den här. Thomas von Brömssen är kul i den här").

Kväll.

Tino började plötsligt gå ikväll. Tidigare har hon tagit fem-sex steg men nu rejsade hon stelt iväg flera meter utan problem (och var skitnöjd och mallig). Okej. Vi har alltså ingen bebis längre. Vi har en unge som kliver omkring helt själv. Det är något magiskt med den där utvecklingen.

Sen gick M ut och jag tänkte läsa bok men i stället har jag legat och läst bloggar, traderat och tittat på Kvinnan i mitt liv (och gråtit - herre gud som jag gråtit) (obs: gråtit för att det avsnittet var så himla fint).

Helgfix.

Imorse skrev M en sur lista på vad vi behövde göra i städväg (ja han behöver skriva det på en lista för att veta vad han ska göra).

Två av punkterna:
- dammsuga hela skiten
- damma generellt

Nu har vi dammsugit hela skiten och dammat generellt så nu kan Herr Streamline Cooking (klicka!) komma.

Foton.