Sen gick M ut och jag tänkte läsa bok men i stället har jag legat och läst bloggar, traderat och tittat på Kvinnan i mitt liv (och gråtit - herre gud som jag gråtit) (obs: gråtit för att det avsnittet var så himla fint).
måndag 4 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Åh så roligt!
& herregud vad fort tiden går, hon kom ju nyss :)
Oj, redan så stor? Säger som Tina, hon kom ju nyss =)
Stort!
Wow!
Heja!
Jo det är så tydligt hur mycket mer "människa" de blir när de går omkring, upprätta. Häftigt!
När Hrönn nyss hade börjat kunde jag inte låta bli att filma henne hela tiden. Nu är det ju så självklart, men ibland blir jag faktiskt ändå helt förundrad över att den där ungen som just sprang förbi nyss låg på mitt bröst och hade helt ostadig nacke.
Nu är det kört. Jag vet. Man går där och längtar tills de skall börja att gå och sen när de väl gör det så vet man ALDRIG vart de är! Så fort man tittar bort så knatar de iväg...
Samma sak med språket. Först längtar man efter att få höra "paa-pap, SEN kan man inte längta MER efter en enda minuts tystnad.
Åh, då måste jag kolla på Monki! Jag har en t-shirt därifrån, köpt för ett par år sedan som det verkligen är Gollum på. Hm, jag tror nästan att Monki har mig i åtanke när de gör sina kläder. tack för tipset!
Ha en fin helg, gå långa, långa promenader med lillstumpan!
kram
http://www.shirtstore.se/ovningsgar-p-2545-c-585.aspx
guuu va jag har saknat din blogg! äntligen är jag online igen!
och asså, kul med tintin!!
Skicka en kommentar