onsdag 4 maj 2011

Katarsis.

Nu har jag gråtit en skvätt, gnällt på msn och druckit en kopp kaffe. Det känns faktiskt bättre.

Igen: Livet!

Och ännu värre: framtiden.

8 kommentarer:

Talsey sa...

Ordet framtid ger mig sån ångest.

Linan sa...

Förut idag när jag hängde på din fina blogg fastnade jag för titeln till boken du läste, tusen skärvor av tillit, och nu undrar jag om du rekommenderar den? Jag behöver ett nice boktips nämligen! /lina

N som i Norrland sa...

Bästa man kan göra, att gråta en skvätt. Min farmor gav mig det tipset och jag tillämpar det lite nu och då.

Josefine sa...

talsey: mig med!

linan: om du är sugen på relationsångest så är den grejen. men jag tyckte att "ur vulkanens mun" var mer sammanhållen och.. jag vet inte. jag gillade den mer. men om du vill undvika mer ångest: läs ej! och tusen tack!

n som i norrland: ja visst är det så!

Fifi sa...

Ibland är det allt bra att gråta. Fast just nu är jag nästan i lipigaste laget.

kram

Linan sa...

Okej då ska jag nog undvika den ett tag! Tack!

Josefine sa...

fifi: haha... ja då behövs det nog inte späs på mer! kram

Josefine sa...

ja, det borde nog jag också ha gjort. även om jag inte har relationsproblem nu så var den ändå.. ångestladdad att läsa. tror att de flesta känner i sig i problematiken zweigbergk tar upp.