Jag läser statusuppdateringar från gamla bekanta och vänner. De skriver att de går runt och "myser halvnakna", äter glass, kramas med sina barn, äter godis "hihihi" och så vidare. Och vet ni vad. Jag blir avundsjuk. De låter så jävla sorglösa. Det känns orättvist att jag har så lätt för att bli ledsen (men i och för sig glad också), orolig, arg, förorättad. Är det på riktigt? Det kanske bara är "hihihi.. fredagsmys nu älsklingen" dagarna i ända för dem. I så fall: hur gör de? Äter extremt regelbundet kanske. Eller är det bara vi som gnäller om städning, tjafsar om skitsaker och surar när vi blir trötta och hungriga. Inte alltid och inte mest givetvis. Då hade vi inte varit ihop. Men ändå väldigt långt från det där med "hihihi"-uppdateringar på fb.
Nej, nu är det jag som går och tar en macka och en liten bit citalopram.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Fast är det inte vedertagen sanning att statusuppdateringarna på Facebook är bilden man vill ge andra av sitt liv - inte den sanna bilden av hur livet faktiskt ser ut? Om du valde ut små ögonblick ur ditt liv, helt tagna ur sitt sammanhang, skulle ditt liv också kunna låta så där "hihihi"-aktigt.
Man kanske sitter där och äter popcorn i soffan och tittar på film tillsammans med sambo och barn (= låter idylliskt), fast barnen kanske egentligen bråkar konstant med varandra, man är småsur på sambon och pratar knappt med varann, någon har spillt saft på mattan och det är popcorn över halva vardagsrummet (= verkligheten). Men det låter ju mysigt om man utelämnar det där sista...
Summa summarum: statusrader på FB är för bra för att vara sanna.
Åh vad jag känner igen det där. Och nej, ni är inte ensamma om att inte gå runt och mysa(vad jag avskyr det ordet) och fnissa på små rosa moln hela dagarna. Som Camilla skriver så vill nog de flesta bara visa upp sina allra bästa ögonblick inför alla ytliga bekanta så att de framstår som mer lyckade än vad de faktiskt är. Facebook är nog lite som en klassåterträff, fast hela tiden.
Håller med Camilla. Dessutom kan man ju bli lite misstänksam kring att folk lägger tid på att uppdatera facebook medan de nakenmyser.
Åh, känner igen mig där! Frågan är om inte de flesta gör det, bara att det tar dem emot att erkänna deras mindre ljusa stunder på fb. Den där Berlinresan var så himla skön och välbehövlig just för att komma ifrån det där vardagsgnatet, bli tjuriga över vad vi ska äta när vi redan är svinhungriga för att sedan gnabba om nästa moment: vem ska diska?
Hmmm tänk om nyckeln till ett fullkomligt sant "hihihi-liv" vore att bara äta tillräckligt bra och regelbundet. Strålande.
Jag blir så provocerad av hihihi-uppdateringarna att jag bara vill skriva ut hur jävla dåligt jag har det. Istället skriver jag ingenting.
jag kan säga att jag undrade (och skrev om) exakt samma sak senast igår... alla tycks leva det perfekta sockervaddslivet. är det ens möjligt?
jag har visserligen inte fb, men det är det enda jag hör runt omkring mig hela tiden. om hur fantastiskt bra allting är hela tiden.
Nej fan heller. Både jag och E surar, gnäller och tjafsar, men tillika så kramas, myser och vet var vi har varandra i vått och torrt. Och med vetskapen att jag bor under samma tak med den som stöttar mig mest oavsett, det är bättre än allt annat fredagsmys. Således, vardagstjafs ftw!
Det är inte för inte det heter status-uppdatering... Gnälla får man göra i bloggar. /Bella
Ditt inlägg summerar bra varför jag näst intill övergivit fb. Klarar det inte, blir irriterad och börjar tycka illa om folk. Alldeles lagom osympatiskt drag av mig kanske men så är det.
Jag har egentligen ingenting emot glada/fina uppdateringar alls. Det är nog det där lätt överdrivna jag tycker verkar skumt. Också satt jag och var ledsen och trött och tänkte men herre gud.. har folk det så på rikigt? Det kanske inte alls är överdrivet. De kanske pratar med bebisröst och allt och är alldeles lyckliga och vem är jag att döma dem för det? Alla vill ju vara glada. Typ så.
Men Bella, jag tycker att det är ganska kul när folk gnäller i sina statusuppdateringar. För det verkar skumt att de bara går runt och myyyyser och är nakna. Men å andra sidan: de kanske ÄR nudister och saknar all form av läggning för att nånsin bli irriterade.
Jag och Niklas kan ha det jättemysigt och allt, men ärligt talat skulle vi kunna ha betydligt fler lyckliga moments om det inte var för mitt humör. Ibland kan vi ha tänkt oss en mysig kväll tillsammans, som sedan blir förstörd bara för att jag är sur/besviken över något/ledsen.
jag vill också ha facebookkompisar som skriver att de är nakna. just nu är mina tråkiga och varannan statusupdate handlar om folks kommande jobbpass. det finns typ tre kategorier som är glada: 1) de som precis fyllt år och fått sitt uppmärksamhetsbehov fyllt av grattisrop 2) de superreligiösa som gjort nåt superreligiöst och känner att de vill berätta det för alla 3) de som är på resa. (och nu inser jag att det känns som att facebook är min tamagotchi)
för övrigt tyckte jag att det här inlägget var så fint!
på min facebook finns det mest uppdateringar om barn som bajsar, såriga bröstvårtor (det är sant) och idag-fyller-lille-erik-tre-månader-och-fem-dagar. typ. men du, att folk skriver ut rosafluffiga statusuppdateringar är nog ett tecken på det som camilla skriver ovan. och nej, det är inte bara ni som tjafasr om skitsaker - det gör vi med.
Usch, det är inte bra att skriva inlägg på en smartphone. Mitt pekfinger skriver så kortfattat och ohyfsat. Visst är det hundra gånger roligare med nån slags ärlighet i statusraderna än de glättiga skyltfönster man brukar se. Hihihi.
Men samtidigt gör kanske alla före detta klasskompisar och blivande chefer på FB att man inte vill blotta sig alltför mycket. Så det blir rätt slätstruket...
I en halvanonym blogg kan man kanske vara mer personlig?
Ungefär så tänkte jag men fick det inte ur mig.
Jag har större nöje av din blogg än de flesta statusuppdateringar! /Bella igen
Vet du vad, jag ser dig och M lite som det där perfekta paret som jag kan vara lite avundsjuk på. Inte för att ni inte bråkar utan för att ni verkar ha så roligt tillsammans, för att ni verkar tycka så mycket om varandra och för att ni så uppenbart verkligen gillar att umgås med varandra. Så vill jag att det fortfarande ska vara med mig och min alldeles färska dude när vi har varit tillsammans i flera år, så som ni har, också.
Skicka en kommentar