onsdag 28 september 2011

Dagens guilty pleasure:

Jag har inte läst något av Ulf Lundell sen jag tråcklade mig igenom tegelstenen "Friheten" när den kom. Den var inget nöje. Men annars har han varit för mig vad deckare är för andra. Man bara lägger sig ner och låter boken sköta jobbet. Det kräver inte så mycket. Det är som en rostad macka med smältande smör. Den bara glider helt snällt ner i magen. Och försvinner sen. När jag gick på gymnasiet rusade jag igenom de av hans romaner som hade kommit då. Det var en ganska stor hög ändå. Jag har någon sorts hatkärleks-förhållande till Ulf Lundell. Jag är uppvuxen på mer Ulf Lundell-musik än bröstmjölk. Min mamma har älskat denne man sönder och samman så han är intimt förknippad med min barn- och ungdom. Han är ju inte klok. Bara läs hans låttexter. "Vem slåss för kvinnan?". Man kräks ju. Men han har nåt när det gäller romanskrivande. Det där flödet av ordet. En jävla fors. Och det är nog precis vad som ska få igång mitt läsande igen.

6 kommentarer:

Anonymous sa...

God läsning!
Ta för all del även en titt på vad andra läsare/bloggare skrivit om boken. Speciellt det här blogginlägget nedan är pricksäkert formulerat.
http://labibliofille.blogspot.com/2008/07/ulf-lundells-vdermannen.html

Josefine sa...

Tack! Hade faktiskt glömt hur snabbt det går att plöja Lundell. Han bjuder verkligen in till det. Ren och skär läsglädje faktiskt.

Ron Obvious sa...

Ska man tolka det som att "Freedom" inte är så fantastisk som jag tror att den är?

Josefine sa...

Nej, det ska du inte. Det är inte boken det är jag. Orkar inte läsa på engelska när jag har svårt att koncentrera mig. Och har svårt att koncentrera mig för att jag är stressad. Så dålig koncentration behöver du inte heller tolka som dålig bok. Bra bok.

Ron Obvious sa...

Bra, för den kom tydligen ut på svenska i veckan.

nina sa...

my point(s) exactly!