fredag 23 september 2011

Lergubbar.

Igår lekte vi med lera hela familjen. Vi brukar aldrig lyckas göra såna där "mysiga" grejer som man "ska" göra. Pyssla och hålla på (när ska man orka/hinna?). Igår blev det i alla fall av. Helt logiskt byggde Mikael de absolut barnsligaste grejerna. Det var nästan rörande att se vilka saker han valde att skapa. Det stora leendet när han var klar med PENIS GIGANTICUS... Det var alltså ett lyckligt leende. Ni vet ett sånt som liksom kommer ända från tårna. Som hotar att skära upp mungiporna. Jag fattar inte hur man kan vara 35 år och fortfarande tycka att det är SÅ kul. Men det finns väl nåt bra och fint i det också, säkert (eller kanske). Först gjorde han dock en iphone inklusive appar. Därefter gjorde han den här

("FAAAAAAAN jag får inte till proportionerna!")

Jag tänkte med någon sorts skräckblandad förtjusning: ja men det är ingen fara. Så här håller säkert alla på. Men sen: vad fan är det här??? VEM ÄR HAN? Det mest bisarra var nog att han under tiden han gjorde sina "konstverk" diskuterade hur det skulle vara om han gick med i ett kriminellt MC-gäng (SOA-skadad). Jag har en svag känsla av att han inte är nån toppkandidat till nåt MC-gäng överhuvudtaget.

7 kommentarer:

Johanna sa...

Hahaha.

Fifi sa...

Jag tror att jag ska bjuda hem M när jag ska göra julgodis. Förra året satt jag och gjorde kukar med chokladdoppade ollon av mandelmassan som blev över från mozartkulorna och om jag ska göra det igen vill jag dela glädjen med någon. Niklas log liksom bara lite snällt när jag visade mina mästerverk, men den där entusiasmen saknades!

Josefine sa...

Nån brist på entusiasm var det inte i det här fallet! Jag skickar gladeligen över honom. För säkerhets skull kan alla barn bara här hos mig då.

jos sa...

hahaha, dagens garv! skrämmande nog känner jag igen det allt för väl, men vi lekte inte med lera utan bakade lussebullar..

Tinalinatiny sa...

Hahah!

Jag har en här hemma som garanterat också skulla göra lerfigurer i samma stil som M.
Om det är till någon tröst :)

Lisa sa...

Haha så där funkar min M också, och ja, smilet när han skapat sån där konst är oslagbar. Men söta det är dom hur som helt. Våra killar alltså, konsten kan man kanske bortse ifrån. =)

Fröken K sa...

Men säg inte det Josefine, (angående mc-gänget nu alltså), han har ju ändock ägnat sig åt boxning i sina dar (har jag för mig), det är ju lite tufft. ;-)